Bree Tanners andra liv (kort recension)

20 Juli (Greklandläsningen 6)

Av Stephanie Meyer
Titel: Bree Tanners andra liv
Original Titel: The Short Second Life of Bree Tanner
Utgiven: 2010
Sidor: 166
Förlag: Ponto Pocket
Första Meningen: Rubriken stirrade på mig från den lilla tidningsautomaten: SEATTLE UNDER BELÄGRING - DÖDSSIFFRORNA STIGER IGEN.

(Spoilervarning för de som inte läst de tre första böckerna i Twilightserien)

Bree Tanner kan knappt minnas någonting från innan on blev vampyr. Ett liv utan superkänsliga sinnen, övernaturlig snabbhet och framför allt blod. Det varma, underbara blodet som rinner ner för hakan och samtidigt drar ut det sista andetaget ur människan hon dödat.
Ja, ett liv utan det finns inte, när hon tänker på livet innan Det är allt bara suddigt.
Bree Tanner tillhör den lilla gruppen med vampyrer i Seattle, ledda av den lite äldre (typ ett år gamla) vampyren Riley, och Henne. De aldrig fått träffa Henne. Men Riley säger att de måste göra som hon säger, annars...
Under en jaktdag, då Bree var och jagade, följde vampyren Diego med. Han var i princip Rileys närmsta man, och en av de äldsta vampyrerna, han kanske var 11 månader?
Men Diego verkar på något sätt annorlunda än de andra. Han är inte som idioterna i Raouls gäng. Han är faktiskt trevlig mot Bree. Först tror hon att han ska döda henne så fort hon säger något, som någon i Raouls gäng skulle gjort. men sen inser hon att han faktiskt bara vill prata lite. Han blir det närmsta Bree någonsin haft som vän.
De kommer fram till att det är något skumt med Riley och Henne. Varför gör de egentligen massor med vampyrer, varför behöver de dem? Var är det för konstiga snubbar i svart som besöker Henne och Riley, som till och med de verkar rädda för?
________________________________________________________________________________

Jag var först lite osäker på om jag skulle läsa den här eller inte, eftersom jag vet hur den slutar. Men jag ville så gärna få reda lite mer om henne så jag läste den iallafall.

Hon var faktiskt inte alls som jag trodde hon skulle vara. Jag trodde hon skulle vara mycket mer hysterisk och jobbig, men det var hon inte alls. Hon verkar ju mycket snällare, smartare och roligare än vad jag fick intrycket av. Tillexempel när (liten spoilervarning) Volturi ska döda henne, alldeles i slutet, då trodde jag hon skulle bli helt hysterisk och skrika jättehögt och försöka springa sin väg, eller något. Men hon var alldeles lugn och tog det förvånansvärt bra. Hon bara stänger ögonen, och det är det sista man får se av henne. (slut på spoiler)

Den roligaste delen var när Diego och Bree pratade, de var så roliga. Det var också roligt när familjen Cullen kom med, så man fick se hur de var från en annans synpunkt än Bellas.
Men boken var väldigt bra, passar till de som gillade Bree och vill veta lite mer om henne.
Fast det hade ju vart roligt om berättelsen börjat innan hon blev vampyr, så man fick se hur hon hade det innan. Ioförsig så berättade hon lite kort om det, men ändå.


Bree som hon ser ut i filmen

Genom dina ögon

(Kort recension, jag är så trött...)

Av Stephanie Meyer
Titel: Genom dina ögon
Original Titel: The Host
Utgiven: 2008
Sidor: 606
Förlag: Ponto Pocket
Första Meningen: Helarens namn var Korsar Djupa Vatten

Det är i framtiden, och planeten Jorden har invaderats av en ras som kallas Själarna. De har redan tagit över flera planeter, och de bosätter sig i människors (och andra varelsers) medvetande och tar över människans kropp, och själva människan försvinner helt.
Världen är nu egentligen mycket bättre, det finns inga krig, inga pengar, och Själarna vet inte ens vad ordet svek, ondska, sorg och bråk betyder, och de talar ALLTID sanning.
En dag kommer Själen Vandraren, som varit på nästan alla planeter och är lite av en legend, till Jorden i en kryotank. Vandraren förs in i flickan Melanie Stryders kropp, och blir inte lite förvånad när Melanie visar sånt motstånd. Istället för att försvinna helt så stannar Melanie kvar, som en liten röst i bakhuvudet. Varenda tanke Melanie tänker, ser också Vandraren lika tydligt som om det varit på film. Och ett ansikte som dyker upp hela tiden i Melanies medvetande är en kille, mannen hon älskar, Jared. Hon tänker på honom dag och natt, men också på sin älskade lillebror Jamie. Melanie fyller Vandraren med massor med minnen från hur det var innan Melanie blev fångad av sökarna.
Tillslut kan inte Vandraren se skillnad på sina egna känslor och minnen och Melanies, och tillsammans ge de ut sig på en färd för att hitta mannen de båda älskar.
___________________________________________________________________________________

Ja, det blir lite kort om handlingen, men det här är min TREDJE recension idag, och jag har FORTFARANDE 6 böcker kvar att recensera från Grekland, stön...jag fattar inte hur jag orkar med!
Iallafall, jag har varit lite sugen på den här länge men av någon anledning så har jag aldrig köpt den, och det var på håret att jag inte tog med den till Grekland, men jag tog med den iallafall och började läsa den typ sista dagen.

Idén är verkligen unik, så himla bra idé!! Varför kom inte jag på den? När Vandraren förklarade om alla andra planeter och hur det var att leva där var ju så bra! Riktigt intressant, där har Stephanie Meyer gjort ett riktigt bra jobb. Och att dessa Själar är helt igenom goda får mig att börja fundera; var det bra eller dåligt att de invaderade Jorden? Ja, det är synd om människorna, men världen blev ju på ett sätt bättre.

Vissa karaktärer var lite störiga, tillexempel att Vandraren ska vara så helt igenomgod. Karaktärer som jag gillade var Jamie, Jeb och Melanie. Det var lite många personer att hålla reda på, de kunde varit lite mindre.

Det var väldigt mycket beskrivningar, vilket jag gillar. Det kanske blev liiite tröttsamt i längden, men jag gillade det.

Slutet var väldigt bra, det gjorde så läsupplevelsen var värt läsningen. Men nu så har jag fått veta att Stephanie Meyer skriver åp en fortsättning och att det kanske ska bli en triologi :O Undrar vad den ska handla om då?