Day 6 Favourite Professor

Oj, det finns ganska många jag gillar. Jag gillar såklart McGonogall, för hon är en sån man absolut inte vågar säga emot. Man lär sig kanske till och med något på hennes lektioner ;)
Och så gillar jag Hagrid, såklart. Hans lektioner verkar så intressanta, med den argsinta monsterboken. Och vem kan inte älska en lektion där man 1. Får flyga på en hippogriff, och 2. Se en person man ogillar (Malfoy) få stryk?

Min önskelista när det gäller böcker:

Eftersom jag fyller tretton snart (9 september, ifall någon bryr sig) så kanske det vore bra att bestämma vilka böcker jag helst skulle vilja ha, håller ni inte med? Det kommer bli en väldigt lång lista, men jag kanske inte behöver skriva ner exakt ALLA böcker jag vill ha, men några ;)


Det är är ioförsig bara ett litet smakprov på vad jag önskar mig, men jag ville inte ta en allt för lång lista, och den här tillhör mest de engelska böckerna jag vill läsa.

• The perks of being a wallflower av Stephen Cbosky. Jag har hört massor om den här boken, och alla som läst den tycker den är helt fantastisk.
• Nattens Cirkus av Erin Morgenstern. Jag tycker för det första om omslaget, och jag har också hört att den är bra, så varför inte?
• A Dance with Drgons av George R.R. Martin. Jag har ioförsig bara läst den första i A Song of Ice and Fire (A Game of Thrones), men den var verkligen jättebra, och vi har redan resten av serien utom den här, och då kan man lika gärna skaffa den nu!
• Själlös av Gail Carriger. Hanlingen verkar jättebra, och den verkar verkligen rolig och spännande, dessutom har den fått väldigt bra recensioner.
• Bitterblue av Kristin Cashore. Ja, de två första böckerna i serien var super,så då måste man ju köpa den sista, eller hur? Och att den knyter ihop de två första berättelserna gör ju det bara bättre ;)
• Sommarbruden av Marita Conlon-McKenna. En liten Hattaffär på hörnet och Bröllopsfixare var helmysiga, och den här har jag inte läst och den verkar också väldigt mysig ;)
• The Fault in our stars av John Green. Verkar jättebra, och har fått väldigt bra betyg.
• Mothstorm av Philip Reeve. Den här science-fiction berättelsen av Philip Reeve kan man ju inte missa! jag har läst de två första (Larklight och Starcross) och de var fantastiska, och det är helt underbara bilder i.
• Där världen slutar av Philip Reeve. Den sista i ännu en science-fiction berättelse, och jag vill väldigt gärna veta hur den slutar.
• Frost av Maggie Stiefvater. Ja, hehe, jag skäms nästan över att ointe ha läst den, eftersom den verkar så bra, hehe...
• I'd Tell I Love You But Then I'd Have To Kill You av Ally Carter. Äntligen en spionberättelse där det inte är en kille som är spion!
• Heist Society av Ally Carter. En annan spion-serie av samma författare, hur kan man låta bli?
• Catching Jordan av Miranda Kenneally. Har fått väldigt bra recensioner, och jag vill gärna ha lite mer engelska böcker.
• Smart Girls Get What They Want av Sarah Strohmeyer. Verkar väldigt mysig, fast jag vet egentligen inte så mycket om den, men jag gillar titeln så mycket ^^
• The Wishing Spell av Chris Colfer. Tja, man tar varje chans man får för att läsa en fantasybok, eller hur? Dessutom är omslaget magiskt, och jag har läst de första kapitlen på en sida, och den verkar jättebra ;)
• The Jelly Bean Crisis av Jolene Stockman. Omslaget är så snyggt, det är egentligen bara därför jag vill ha den XD OCH den verkar faktiskt bra.
• Lies, Knives, and Girls in Red Dresses av Ron Koertge. Jag tycker det är så roligt med retellings, och den här verkar så rolig ;)
• Wicked Jealous av Robin Palmer. Ännu en retelling som verkar bra ;)

day 5 Saddest moment

(Varning för de som inte läst Harry Potter serien!)

Oj, det finns många, tyvärr ;( Då Fred dör, såklart. Det borde varit mer dramatiskt, man bara såg honomligga där och sen sa de "Han är död", och så var det bra med det. Det var också sorgligt då Snape dog :( Och när Sirius dog, såklart. Och jag tycker det var ganska sorgligt när Ron lämnade dem i den där skogen i sjuan. Ja, det finns fler, men jag vill inte skriva upp alla...

City of Lost Souls

Av Cassandra Clare
Titel: City of Lost Souls
Serie: The Mortal Instruments
Del: 5
Utgiven: 2012
Sidor: 539
Förlag: Walker Books
Första Meningen: Simon stood and stared numbly at the front door of his house.

Varning för spoilers för de som inte läst de fyra första böckerna i serien!

Efter incidenten uppe på taket, då Lilith försökte återuppväcka Sebastian, så har Jace varit helt försvunnen. När Clary lämnade honom uppe på taket medan hon hämtade de andra var det tänkt att Jace skulle se till så ingenting hände med Sebastians döda kropp. Men när resten kom upp så var Jace borta, Sebastians kropp var borta, och det var blod överallt.
Clary skyller såklart på sig själv, och hon har dessutom varit tvungen att berätta allt hon vet om Jace för the Clave.
Simons mamma har blivit helt knäpp, och är fast besluten att Simon är död och att något monster tagit över honom, så hon har hängt upp massor med talismaner och annat på dörren för att "monstret" ska hålla sig borta. Allt bara för att hon hittade några flaskor blod i frysen...
Men en dag kommer Clary på att hon faktiskt inte är helt hjälplös, hon har ju fortfarande den lilla klockan hon fick av the Seali Queen, som hon skulle ringa i om hon behövde hjälp, vilket hon helt klart behöver nu. Men om man ber om något av the Seali Queen, förväntar hon sig någonting tillbaka. Och den här gången förväntar hon sig inget mindre två stycken ringar som finns inuti själva Institutet, alltså kort sagt väldigt svårt att komma åt.
Men, väl inne hukande i Institutet, får Clary syn på något, eller snarare någon. Nämligen ingen mindre än Jace, och vem har han med sig om ingen mindre än Sebastian? Men något stämmer inte, borde inte Jace vara i bojor och se mordisk ut? Borde han inte försöka döda Sebastian på fläcken? Istället pratar de och skämtar med varandra som om de faktsikt gillar varandra, men det är väl inte möjligt, eller?
Det visar sig att Jace på något sätt är bunden till Sebastian- skjut Sebastian, Jace dör. Vad den ena tycker, tycker den andra.
Men de förlorar inte hoppet om Jace, och är fortfarande fast beslutna om att få tillbaka Jace, även om det betyder att de måste bryta mot lagen.
Alltså börjar Simon, Isabelle, Alec och Magnus försöka komma på ett sätt att få honom tillbaka, allt medan Clary kör helt sitt eget race.
Men kommer det att kunna få tillbaka Jace, och bryta bandet mellan dem, när Jace inte ens verkar vilja komma tillbaka?
_____________________________________________________________________________________________

Gud, boken var så bra! Jag blev så arg över det plötsliga slutet i City of Fallen Angels, och jag förväntade mig en bra fortsättning. På vissa punkter hade jag rätt.

De delar då Isabelle, Alec, Simon och Magnus var med var helt klart bäst. Snacka om tur när alla mina favoritkaraktärer är på samma ställe ;). Men det var väligt synd att de avsitten var så korta, om deras avsnitt var tre sidor, så var avsnitten med Clary sjutton sidor. Magnus är, som vanligt, en av mina favoriter, och jag gillar verkligen Simon. Det är så bra att han är med så mycket, han är så rolig och intressant. Jag gillar hur han kan skämta i varje situation, även om det kanske inte riktigt lämpar sig.

De avsnitt då man var med Clary var inte lika roliga. Jag blev ärligt talat ganska trött på henne och Jace. Ja, vi vet att Jace är asläcker, men måste de påminna alla om det hela tiden? Och hon blev lite tröttsam i boken, att hon verkligen inte kunde hålla sig att bara kasta sig över honom och slita av honom kläderna fast han inte ens var Jace överhuvudtaget, utan någon manipulerad ex-Jace.

Slutet var väldigt häftigt, när (Varning för spoiler!) Alec kom och sköt den där pilen innan striden började var ju bara så häftig! Det var så kraftfullt, man bara; Yey! Påminnde mig lite om typ Sagan om Ringen, eller något. (Slut på spoiler)
Men vissa saker gillade jag INTE, tillexempel när (Spoiler, igen) Magnus gjorde slut med Alec. Snyft, det var så sorgligt, om jag behöver vänta i två år tills jag får veta hur det går så kommer jag dö. Hur kunde Cassandra Clare göra så?! (Slut på spoiler)

Dialogerna, som utmärker hela serien eftersom de är så bra, lyfter verkligen upp berättelsen. En värld utan sarkasm och ironi finns helt enkelt, det är enligt mig en av de bästa egenskaperna hos en person.
Samtalen då Magnus, Simon, Isabelle och Alec är med är verkligen roliga. Också flera stunder med Jace och Clary var bra, även om det inte var lika roligt när man tänkte på att Jace inte var den riktige Jace, utan någon manipulerad version.

Boken var väldigt bra, jag har blivit lite beroende av den här serien, och man kan inte annat än älska den, men spänningen var inte lika hög som den borde ha varit. MEn jag vill jättejättegärna läsa nästa, City of Heavenly Fire, men jag tror jag inte kommer kunna hålla mig till 2014 då den släpps. Jag hoppas verkligen det är den sista i serien, så jag kan få veta hur det slutar! Ju mer böcker det blir desto större chans blir det att nån av mina favoriter dör! Vore det för mycket att hoppas på att boken slutar så lyckligt det nånsin kan bli?
Men jag hoppas iallafall den är väldigt spännande, och om det är den sista, att den får ett episkt slut.

Diamantsvärdet och Träsvärdet 2

23 Juli (Greklandläsningen 8)

Av Nick Perumov
Titel: Diamantsvärdet och Träsvärdet 2
Original Titel: Алмазный меч Деревянный меч
Serie: Svärdets väktare
Del: 2
Utgiven: 2002
Sidor: 464
Förlag: Ersatz
Första Meningen: "Han har flytt! Han har kommit undan! Och jag som låt honom gå mig ur händerna, min gamla toka!"

Spoilervarning för de som inte har läst Diamantsvärdet och Träsvärdet 1!!

Kejsardömet Melin ligger i kris, lugnt sagt. Det är väldigt nära att det blir inbördeskrig, kejsarens soldater och magikerna i Regnbågen slåss och det blir värsta blodbadet.
Dankern Agatha har blivit utsänd av Regnbågen (mot sin vilja) att döda Dödsregents herre, inte en särskilt lätt uppgift, med tanke på att han; för det första, är typ tio meter. För det andra, är Dödsregnets herre, regnet som skulle få henne bli dödad, eller något värre, på fläcken.
Lönnmördaren Kerr, eller som han kallas för det mesta; Fess, från Grå Förbundet har stannat hos stridsmagikern Klara Kummel i Dalen där han får vård efter att ha blivit skadad, men han tröttnar på att sitta och göra ingenting, och sticker i alla hemlighet där ifrån, till Klaras förargelse. Han blir minst sagt chockad när flera städer står i lågor. Och det dyker dessutom upp märkliga bockfotade varelserch varelser som ser lite ut som flygande rockor.
Gnomen Sidri ger sig iväg för att hitta sitt folk, och för att ge dem en av de farligste och mäktigaste vapnet i historien- Diamantsvärdet. Med det kan gnomerna äntligen starta krig mot dessa hemska människor, och ta över världen. Men först måste han ta sig ut ur de förbannade tunnlarna, men det får bli efter Dödsregnet dragit förbi.
Trollkvinnan Tavi, som också helt blind av mörkret kryper fram i mörka gångar, försöker hitta ut. Hon har ingen aning om vilken tid eller dag det är, om Dödsregnet fortfarande är kvar eller om det dragit förbi. Hon känner sig tvungen att hitta hennes vän (som varit som en bror för henne) den friborne Khal-Drogos kropp, och ge honom en riktig begravning, bara tanken på att han ska ligga där och ruttna och aldrig finna frid får henne att må illa. Och samtidigt undrar hon var sjutton har Sidri tagit vägen efter att ha försvunnit i striden mot den okända men farlige fienden.
Mannen i fängelsehålorna, som ser allt som händer, kan inte låta bli att hjälpa Tavi lite då och då, samtidigt som han försöker komma på ett sätt att rymma från de bockfotade han är inspärrade hos.
Kriget fortsätter, den unge kejsaren slåss outtröttligt mot magikerna i Regnbågen. Flera städer brinner ner till grunden, och tusentals oskyldiga invånare slaktas. Och hur kommer allting gå om de dessutom möts av gnomernas armé, med diamantsvärdet i täten? Och samtidigt, någonstans, så vilar Diamantsvärdets tvilling, dankernas Träsvärd, och bara väntar på att en speciell danker ska lyfta upp det och leda dankerna i en ny strid, då de kan ta tillbaka allt de förlorat till människorna, och i det kriget skonas ingen.
_______________________________________________________________________________

Eftersom det var ganska längesen jag läste ettan, nästan exakt ett år sen faktiskt, så trodde jag att jag skulle bli helt förvirrad och antagligen blivit tvungen att läsa om del ett. Men som tur var så fanns det en väldigt bra sammanfattning av ettan på första sidan. Den innehöll allt som hade hänt, men ändå lagom långt så de inte nämnde alla detaljer.

Det är en väldigt häftig värld han har byggt upp, med massor med varelser som jag aldrig hört talas om, som danker och friborna. Jag gillar verkligen de friborna, de påminner mig lite om alver. Och dankerna är väldigt coola, med sina svarta irisar och svarta hår. Och dödsregnet, jag menar, varör kom inte jag på det? Väldigt häftig idé att dödsregnet kommer typ en gång i månaden (det kan lika gärna vara en gång om året, jag är inte säker) och att det är så farligt, och inte något de kan kontrollera.

Min favoritkaraktär är Fess, det är något häftigt och speciellt med lönnmördare. Varenda bok med lönnmördare känns som ett måste ;) Jag är inte säker på varför jag gillar just honom, men han är rolig och intressant som person. Och att resten av serien kommer handla mest om honom sitter ju inte helt fel ;)

Fast ibland så blev det lite väl blodigt. Striderna var egentligen inga strider, folk slaktades, är en bättre värdering. Och författaren beskriver alla sätt folk torteras och dör på ett så målande sätt att man nästan mår illa. Det kunde funnits åtminstone en scen då det inte ingick en strid. För, allvarligt, man vill inte riktigt veta att någon är kapabel att "skära upp magen och rulla upp dina inälvor på en pinne, men kasta en förtrollning så du inte kan du av det". Så skrev de, och jag vet inte riktigt om det är de alla vill höra. Jag trodde att jag skulle drömma mardrömmar O.o

Och så vill jag bara säga att just den boken jag läste var i väldigt dålig kvalité. Den bokstavligt talat föll ihop. Nu finns den i fyra delar; omslaget, första halvan, andra halvan och de sista fem sidorna för sig. Och jag har inte varit "våldsam" mot boken, så det måste vara kvalitén. Fast jag tvivlar på att alla böckerna är det.

Sammanfattning: Boken var väldigt bra, det var en häftig värld men med kanske lite för mycket strider och blod. Och jag vill fortafarande läsa resten av böckerna.

It Has Been Decided!

Ja, kära kamrater, det har äntligen blivit bestämt vem som ska spela Finnick Odair i Catching Fire! Det är ingen mindre än...(trumvirvel)...
Sam Claflin!! Yey! Han ser ut att passa bra, bäst för honom att han gör det bra! Han kanske ser lite för snäll ut, men det kan vara för att den senaste filmen jag såg honom i (och den enda för den delen) så spelade han värsta helgonet, men han var väldigt bra, så jag tror de gjorde ett bra val när de valde honom!

Day 4 Favourite villain

Helt klart Snape, han är ju så sorglig men speciell. Han är alltid så lugn, men kall. Inte lika hysterisk som tillexempel Bellatrix Lestrange. Ibland tycker jag bara så synd om honom.

Day 3 Favourite character (lite försenad)

Ja, jag skulle ju gjort det igår, men jag höll på med ett annat jättejobbigt inlägg, som tog flera timmar att göra.
Iallafall, favoritkaraktär, hmm...Det är ju så himla svårt. Jag gillar McGonogall väldigt mycket, för hon är så cool, strikt på utsidan men riktigt gosig på insidan (okej, gosig kanske inte är det rätta ordet) ^^.
Jag gillar också Luna Lovegood, Hermione, Snape, Lupin, och FRED OCH GEORGE, såklart. Men det går verkligen inte att bara välja EN person. Men, allvarligt, Fred och George  räknas väl nästan som en person? Bra, då tar vi dem. Man kan ju inte låta bli att älska Fred och George, kan man? De är ju så himla roliga och färgstarka karaktärer.

En djupdykning i Jane Austens, Sytrarna Brontës och ELizabeth Gaskells kvinnor och män

(ni anar inte hur jobbigt det var att göra dett inlägg, så kan ni åtminstone läsa det?)

Ja, de flesta (iallafall många) har väl hört talas om jane Austens Stolthet och Fördom, Charlotte Brontës Jane Eyre och Elizabeth Gaskells Hustrur och döttrar.
När man kolla igenom alla dessa böcker (och de andra av samma författare, plus Anne och Emily Brontë) så märker man att de är ganska lika varandra. Kvinnorna tillexempel, är alla starka och modiga tjejer, som vågar stå för vad de tycker (så som folk INTE var på den tiden). Men de är ändå ganska olika, om man tänker efter.
Killarna är alla också lite annorlunda, även om de är lite mer annorlunda (jag menar, jämför Mr Darcy med Mr Knightley?), men de är åtminstone för det mesta snälla, roliga, alltså i princip den idelala livspartnern. För att konstatera detta faktum behövs en djupdykning i dessa författares kvinnor och män, och det är det jag tänker göra en lista på, just nu:

Kvinnorna

Elizabeth Bennet-Stolthet och Fördom (Jane Austen)



Elizabeth Bennet, typ 21, näst äldst av fem döttrar, och helt klart den smartaste. Har en hysterisk (och lite knäpp) mamma som gör allt vad hon kan för att få sina döttrar gifta. Hon är intelligent, livlig, och näsvis. Hon har väldigt bestämda åsikter och är inte rädd för att säga dem.

Elinor Dashwood-Förnuft och känsla (Jane Austen

Elinor Dashwood, 19 år, vars familj blir en aning ruinerad så de tvingas flytta in i en liten stuga, i inte det bästa av skick. Hon är väldigt intelligent, mycket intelligentare än sin sina systrar (fast än av dem är väl typ tio, så...) Av Förnuft och känsla, står hon helt klart för förnuftet. Hon är för övrigt väldigt bra på att teckna

Marianne Dashwood-Förnuft och känsla (Jane Austen)

Marianne Dashwood, 17 år, syster till Elinor Dashwood. Hon står mer för känslan i "Förnuft och känsla". Hon tänker sig inte riktigt för innan hon går något, utan går mer på känslan. Hon är ganska lättsam, och väldigt musikalisk, och gillar dikter, och sånt, etc

Anne Elliot-Övertalning (Jane Austen)

Anne Elliot, 27, bröt upp förlovningen med den hon älskade (för åtta år sen) för att hennes gudmor ansog att han var mycket opassande, eftersom han inte var tillräckligt rik, fnys.

Hon är väldigt snäll och godhjärtad, och tänker alltid på andra i första taget. Hon är en sån som ingen egentligen märker, fast hon i princip är den enda som faktisk gör något vettigt. Hon spelar väldigt bra piano och läser mycket, speciellt poesi.

Emma Woodhouse-Emma (Jane Austen)

Ja, man kan väl att säga att Emma skiljer sig lite från mängden, och hon är helt klart min personliga favorit. Hon är utåtriktad, vacker, begåvad, och svinrik, och dessutom arvtagerska, eftersom hennes systern gifte sig. Så Emma bor, helt ensam med sin farsa i ett gigantiskt hus i England. Det är den enda komedin som Jane Austen skrivit, och den blev verkligen lyckad. Och hon totalt älskar att para ihop människor hon känner. Hon är 21 år.

Jane Eyre-Jane Eyre (Charlotte Brontë)

Jane Eyre, 18 år, den typ mest kända boken genom tiderna. Har ingen familj (den hon har räknas inte) och börjar jobba som guvernant. Hon är intelligent, inte speciellt vacker (ja, äntligen en bok utan det där skönhetskomplexet) men hon är väldigt ärlig, och skulle antagligen inte bryta mot lagen om det gällde livet. Och hon är verkligen envis och bestämd.

Agnes Grey-Agnes Grey (Anne Brontë)

Agnes Grey, som är typ 18, blir precis som Jane Eyre, guvernant. Och de hon hamnar hos är verkligen riktiga svin. Hon är (också) väldigt smart, även om hon inte riktigt kan visa det eftersom de hon hamnar hos är helt ovilliga av att lära sig något överhuvudtaget. Hon är ganska oanselig, den lilla musen i hörnet. Hennes mamma och syster har fortfarande inte insett att hon faktiskt är vuxen, och behandlar henne som ett barn.

Catherine Earnshaw-Svindlande höjder (Emily Brontë)

Tja, jag vet egentligen ingenting om henne, så jag fick fråga min syrra, som är expert på det här.

Hon är väldigt vacker, understrukning på vacker. Och hon gillar att andra tycker hon är vacker, hon tycker om när folk gillar henne, helt enkelt. Hon kan vara väldigt trevlig när hon antsränger, men kan vara självisk om det inte finns nån hon vill imponera på i närheten. Hon är ganska vild av sig, springer omkring på heden, etc.

Molly (Mary) Gibson-Hustrur och döttrar (Elizabeth Gaskell)

Molly är 17 år, hennes mamma har varit död sen hon var fyra, och hennes pappa (som hon älskar) är en framstående doktor. Om man beskriver henne som jättesnäll så är det en underdrift, hon är helt igenomgod, men väldigt gullig, jag gillar henne. För hon är inte korkad, hon tror liksom inte att alla människor är jättegoda. Hon är bara lite naiv ibland. Men hon är intresserad av böcker och vill lära sig saker, vilket jag gillar.

Margaret Hale-North and South (Elizabeth Gaskell)

Innan ni frågar, hon är 18. Hennes familj tvingas att flytta bara för att hennes pappa kände för det, inte för att nån annan ville det, men aja. Hon är, föga förvånande, intelligent, godhjärtad.

 Eftersom boken egentligen handlar om klasskillnadet, så blir hon väldigt förvånad när hon upptäcker alla klasskillnader. Hon kan brusa upp, ibland.

Puh, det var det. Och nu är det bara killarna kvar, stön...

 Killarna

Fitzwilliam (?) Darcy-Stolthet och Fördom (Jane Austen)

Jag vet, det kan komma som en chock, men han heter faktiskt Fitzwilliam, gud vad knäckande.
Iallafall, han är väldigt intelligent. Och då menar jag ovanligt intelligent. Han har inget sinne för humor (kankse lite). Han har lite svårt för att konversera med personer han inte känner, så man kan väl säga att han är mer blyg än bister. Folk beskriver honom som den där "förfärlige karln!" eftersom de tycker att han är lite otrevlig och osocial.

Edward Ferrars-Förnuft och Känsla (Jane Austen)

 

 

Han är väl väldigt trevlig. Han är inte lika intresserad av böcker som de andra killarna (men det betyder inte att han är korkad, se på Emma tillexempel). Han är väldigt snäll. Och han är verkligen inte bra på att uttrycka sina känslor, han börjar stamma som en idiot, typ.

Han är nästan lite för snäll för sitt eget bästa.

Willoughby och Överste Brandon-Förnuft och Känsla (Jane Austen)

 

 

Willoughby

Överste Brandon

Ja, det här får bli två personer i ett paket, eftersom de är ute efter samma tjej, eller vad man säger. Willoughby är en riktig tjejtjusare. Han är en sån som är väldigt lätt att tycka om.

Överste Brandon är typ raka motsatsen. Han är godhjärtad, men säger inte så mycket.

Frederick Wentworth-Övertalning (Jane Austen)

 

 

Efter att han blev dumpad (se ovan (Anne Elliot)) så blev han väldigt sårad, och är kanske inte så munter. Men han passar bra i sociala kretsar och kan åtminstone konversera. Han är rik, eller han blev iallafall det efter kriget.

George Knightley-Emma (Jane Austen)

Han är helt klart min favorit av alla dessa killar! Yey! Han är så himla rolig. Han är väldigt ansvarsfull, och väldigt smart. Han kommer alltid med roliga kommentarer. När han grälar med Emma (vilket är ganska ofta) så vinner han för det mesta. Han förstår människor väldigt bra, han märker saker som inga andra märker.

Edward Rochester-Jane Eyre (Charlotte Brontë)

 

 

Han är cool, helt enkelt. Han är inte riktigt vad man kan säga en god människa. Eller, han var med om så mycket olyckliga saker, så då blir man liksom en aning dyster till sinnes. Han är väl ganska...lättirriterad? hetlevrad?

Han är bra skådespelare, tillexempel är han bra på att gilla folk han ogillar. Han måste anstränga sig för att vara artig, han är inte särskilt ödmjuk.

Edward Weston-Agnes Grey (Anne Brontë)

Man får inte veta så mycket om honom, eftersom boken inte riktigt är en kärlekshistoria, men det jag vet om honom är att; han är präst, han är snäll mot fattiga, religiös, men det kanske är underförstått, och han är pratsam och rolig.

Heathcliff-Svindlande höjder (Emily Brontë)

 

 

Heathcliff-föräldralöst gatubarn. Ingen har egentligen tyckt om honom, så han är väl lite kall, missnöjd med livet och världen, etc

Han är ingen ond människa, även om han slåss och är lite sardistisk och så, så är han ändå lite sympatisk...på sitt eget sätt.

P.S. För att komma med något nytt, han är intelligent (nähä?)

Roger Hamley-Hustrur och döttrar (Elizabeth Gaskell)

 

 

Eftersom det är hans äldre bror som ärver allt, så bryr sig de flesta inte om lilla Roger. Han är väldigt vetenskapligt intresserad (som ni ser på bilden) och gillar att forska om växter och djur. Han är väldigt snäll och förstående, och bra på att trösta folk. Och han är ärlig, men han ar svårt för att uttrycka vad han menar.

John Thornton-North and South (Elizabeth Gaskell)

 

 

Ja, många tycker att han är brutal och otrevlig, men han menar väl. han har dessutom haft en ganska svår barndom. För det mesta är han väldigt bister, och ganska hård i sin rättvisa. Han är chef till ett bomullsföretag, och i den fabriken så är de som jobbar jättefattiga, och blir ofta sjuka av den dåliga luften i fabriken, men han gör så gott han kan för att hålla dem vid liv. Han har ganska bestämda åsikter.

Gud, nu är jag ÄNTLIGEn klar, men det var ganska roligt också ^^ P.S. Min syrra hjälpte till ganska mycket, eftersom det är hon som läst alla böckerna, och jag har bara sett filmerna (fast jag har faktiskt läst Agnes Grey). Sammanfattningen blev att alla karaktärerna är väldigt smarta, för det mesta snälla och godhjärtade, helt enkelt den ideala livspartnern. Hoppas ni gillade inlägget, och hoppas att några av er kanske får lust att läsa någon av dessa böcker ;)

Day 2 Least favourite book in the series

Eftersom alla böcker är så himla bra så är det lite svårt att säga, men om jag får välja en så blir det Harry Potter och den Flammande Bägaren. Jag vet inte varför, men jag tycker inte att den är lika bra som resten. Det kan också vara för att jag sett filmen så många gånger att jag tröttnat på den. Fast den är fortfarande väldigt bra, men jaja.

Day 1 Favourite Book In The Series

Ooooo O.o Svårt val, alla är ju så perfekta! Men en av mina favoriter är iallafall...suck...detär så svårt, jag väljer mellan tre stycken...
Nåja det får bli två stycken istället:

Harry Potter och fången från Azkaban




Jag älskar verkligen den här, den är så häftig! Med alla dementorer, och hippogriffen Vingfåle, och det piskande pilträdet, ja, ni fattar vad jag menar ;) Det är en så bra historia, dessutom.



















                                                                                       Harry Potter och Fenixordern

Det här är också en av mina favoriter, jag vet inte varför, men den är bara så himla bra, och Luna Lovegood är med ;D










P.S. Nu när vi ändå är inne på Harry Potter-nördiness, så vill jag bara säga att jag äntligen blivit medlem på Pottermore, ett comunity för Potternördar :D Yey!
Nån annan som är det?

Månadsrapport Juli 2012

För att göra det extra skojigt ska jag visa vilka böcker jag läst genom bilder:



För övrigt så är de i den ordningen jag läste dem ;) Och, ja, det kom något ivägen för Genom dina ögon, men jaja...För säkerhets skull så skriver jag vilka böcker det är, ifall ni inte ser vad det står;

• City of Bones av Cassandra Clare
• City of Ashes av Cassandra Clare
• City of Glass av Cassandra Clare
• Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
• Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
• City of Fallen Angels av Cassandra Clare
• De glömda berättelserna av John Flanagan
• Dödsmässa av Reginald Hill
• Monstrets dotter av Kristin Cashore
• Bröllopsfixaren av Marita Conlon-McKenna
• Bree Tanners andra liv av Stephanie Meyer
• Elizabeth av Lesley Pearse
• Diamantsvärdet och Träsvärdet 2 av Nick Perumov
• Agnes Grey av Anne Brontë
• A Game of Thrones av George R.R. Martin
• Synvilla av Karina Berg Johansson
• Genom dina ögon av Stephanie Meyer

Antal lästa böcker: 17

Antal böcker på svenska: 12

Antal böcker på engelska: 5 (!)

Antal recenserade böcker: hittils 13, men jag ska recensera Diamantsvärdet och Träsvärdet 2, Agnes Grey, A Game of Thrones och Synvilla snart, jag har bara inte hunnit göra det än...

Bästa boken: Det har vart en ovanligt bra månad med ovanligt bra böcker, så jag kan varken bestämma den bästa eller den sämsta boken...

Kommentar: Som sagt, en väldigt bra månad, med väldigt bra böcker. Jag är väldigt stolt över att ha läst hela The Mortal Instruments (nå, nästan då, jag håller på med femman). Och jag är väldigt stolt över att ha läst hela A Game of Thrones på engelska! Jag trodde den skulle vara tråkig, men gud så bra den var!

Planeringar inför nästa månad: Tja, jag vill ju läsa ut City of Lost Souls, jag vill så gärna veta hur det går! Och så vill jag fortsätta läsa A Game of Thrones, eftersom de var så bra. Och så vill jag läsa fortsättningen på Cirkeln, Eld. Och jag vill läsa den fjärde (och sista) boken om Magre Memed, Hav av eld. Och så hade jag tänkt mig att ge den första Artemis Fowl en sjuttioelfte chans...

30 Days of Harry Potter

Ja, när jag såg att Ella hade börjat med den här superroliga idén, hur kan man inte låte bli att också göra den, HarryPotter-fan som man är?
Alltså, nu har jag bestämt mig för att göra den här superroliga Harry Potter listan;

Day 1: Favorite book in the series.
Day 2: Least favorite book in the series.
Day 3: Favorite character.
Day 4: Favorite villian.
Day 5: Saddest moment.
Day 6: Favorite professor.
Day 7: Least favorite professor.
Day 8: Favorite subject.
Day 9: Least favorite subject.
Day 10: Favorite shop in Diagon Alley.
Day 11: Most handsome character.
Day 12: Most beautiful character.
Day 13: Most missed dead character.
Day 14: Favorite book cover.
Day 15: Favorite Tri-Wizard Tournament challenge.
Day 16: Favorite Hogwarts house.
Day 17: Favorite animagus.
Day 18: Favorite unforgivable curse.
Day 19: Favorite horcrux.
Day 20: Funniest moment.
Day 21: Most emotional moment.
Day 22: Aspired Quidditch position.
Day 23: Whose pantronus is your favorite?
Day 24: Your own patronus.
Day 25: Favorite Dursley.
Day 26: Favorite wand.
Day 27: Favorite magical ability.
Day 28: Favorite death eater.
Day 29: Favorite Hogwarts portrait.
Day 30: Favorite spell

Jag börjar imorgon!

Elizabeth

21 Juli (Greklandläsningen 7)

Av Lesley Pearse
Titel: Elizabeth
Original Titel: Elizabeth
Utgiven: 2008
Sidor: 476
Förlag: Ponto Pocket
Första Meningen: "Sluta spela den där djävulsmusiken och kom och hjälp mig", ropade Alice Bolton argt från köket.

Femtonåriga Elizabeths liv ändras abrupt den dagen hon hittar sin pappa död i sitt arbetsrum. Självmord, ingen tvivel om saken. Beth (som hon kallas), hennes bror Sam och deras mor är alla förkrossade, hur kunde han göra så och därmed lämna dem utfattiga? Det var ju för sjutton han som försörjde allihopa! Så nu är Beth och Sam tvungen att skaffa varsitt jobb för att någotsårlunda försörja familjen. Från att ha varit en ovanligt lycklig familj, kanske inte rika men med så mycket pengar att de kunde undrhålla sig själv lite, måste de nu kämpa för att överleva. Och inte blir det bättre när deras mamma också dör, efter att ha fött ett litet barn, som de döper till Molly.
Beth och Sam klarar inte längre av att bo i deras lilla hus, men som tur är så har Beth lärt känna en välbärgad dam som hon jobbar hos, och de får det generösa erbjudandet att bo i deras lilla vindsrum. Livet flyter på, och de har i princip inte haft det bättre sen de blev föräldralösa. De har hyfsade jobb, personerna de bor hos är väldigft snälla och de verkligen avgudar lilla Molly.
Beth tycker de har det bra som de har det, men Sam siktar högre. Han har alltid velat åka till Amerika, där det sägs finnas massor med jobb, och att flera immigranter blivit rika genom att åka dit.
När de sparat tillräckligt med pengar så beger de sig till Amerika, även om Beth tveksamt hänger med. Hon är fortfarande väldigt ledsen över att ha behövt lämna sin älskade lillasyster i händerna hos paret de bodde hos, även om det betyder att hon får ett bra och obeskymrat liv, och paret har lovat att ta hand om Molly som om det vore deras egen dotter.
Väl framme i Amerika börjar de försörja sig genom att jobba på en bar. Sam jobbar som bartender och Beth försörjer sig genom att spela fiol på baren, något som rikligt uppskattas.
I Amerika blir de vänner med de snälle och starke Jack, och med spelaren Theo, båda var på samma båt som dem när de åkte till Amerika. Beth blir upp över öronen förälskad i Theo, och kan inte tänka sig något mer underbart än honom.
Men när de får reda på att det hittats massor med guld på en plats som heter Klondike i Alaska, blir Jack, Theo och Sam helt euforiska, här ska de grävas guld, minnsann!
Trots att Beth inte har någon vidare lust, så börjar en lång och strapatsfylld resa över snöiga och berg med bitande kalla vindar, klarar de den riskabla vägen över bergen?
__________________________________________________________________________________

Jag köpte egentligen bara den här boken för att man fick en gratis om man tog fyra pocketböcker, så jag bara roffade åt mig några som jag såg som verkade hyggliga.

Jag blev faktiskt lite överraskad när jag läste boken, på ett positivt sätt. Jag har ingen aning vad jag egentligen förväntade mig, men det var iallafall inte det här. För det första, så trodde jag att själva guldltandet skulle börja efter typ högst hundra sidor, men det tog ju halva boken innan de började.
Och jag förväntade mig inte att den skulle vara så realistisk. Man fick verkligen en bra syn på hur det var att komma från England till Amerika. Usch, det verkar förfärligt, för att vara ärlig. Med alla lurendrejare som lurar pengar av dem, osv.

Men ibland känns det lite som att alla världens olyckor får Beth uppleva. I början tyckte jag bara synd om henne, men när det gått ett tag, så tänkte jag "Nu kan det inte bli värre", och då blir det just det. Hon borde få en riktigt stor kram då och då.

Den var väldigt spännande, speciellt då de började sin resa till guldfälten. Språket är väldigt vackert, och det gör det roligare att läsa. Den är väldigt oförutsigbar, tycker jag, även om man kan lista ut vissa saker. Till exempel (STOR SPOILERVARNING!) jag visste hela tiden att han Theo var ett svin. De hade gjort ALLT för honom, och han hade inte gjort någonting, bara suttit och tittat på medan de andra gjorde allt jobb, bara för att han ansåg sig finare än dem, gud, jag skulle kunna döda honom för det han gjorde...(SLUT PÅ SPOILER)

Det var bra miljöbeskrivningar, som gjorde allt lätt att se framför sig. Och man fick en bra uppfattning av alla personerna. Det finns knappt en person i hela boken som jag inte blivit galen på minst fem gånger. Ibland klantar de verkligen till det. Jag tror att Beth skulle klarat sig MYCKET bättra om hon inte varit tvungen att dras med de där idioterna.

Jag gillade boken väldigt mycket, man fick en bra inblick i Beths liv, och det gillar jag. Den var medryckande och spännande, och man kunde verkligen inte sluta när man väl börjat läsa.

Bree Tanners andra liv (kort recension)

20 Juli (Greklandläsningen 6)

Av Stephanie Meyer
Titel: Bree Tanners andra liv
Original Titel: The Short Second Life of Bree Tanner
Utgiven: 2010
Sidor: 166
Förlag: Ponto Pocket
Första Meningen: Rubriken stirrade på mig från den lilla tidningsautomaten: SEATTLE UNDER BELÄGRING - DÖDSSIFFRORNA STIGER IGEN.

(Spoilervarning för de som inte läst de tre första böckerna i Twilightserien)

Bree Tanner kan knappt minnas någonting från innan on blev vampyr. Ett liv utan superkänsliga sinnen, övernaturlig snabbhet och framför allt blod. Det varma, underbara blodet som rinner ner för hakan och samtidigt drar ut det sista andetaget ur människan hon dödat.
Ja, ett liv utan det finns inte, när hon tänker på livet innan Det är allt bara suddigt.
Bree Tanner tillhör den lilla gruppen med vampyrer i Seattle, ledda av den lite äldre (typ ett år gamla) vampyren Riley, och Henne. De aldrig fått träffa Henne. Men Riley säger att de måste göra som hon säger, annars...
Under en jaktdag, då Bree var och jagade, följde vampyren Diego med. Han var i princip Rileys närmsta man, och en av de äldsta vampyrerna, han kanske var 11 månader?
Men Diego verkar på något sätt annorlunda än de andra. Han är inte som idioterna i Raouls gäng. Han är faktiskt trevlig mot Bree. Först tror hon att han ska döda henne så fort hon säger något, som någon i Raouls gäng skulle gjort. men sen inser hon att han faktiskt bara vill prata lite. Han blir det närmsta Bree någonsin haft som vän.
De kommer fram till att det är något skumt med Riley och Henne. Varför gör de egentligen massor med vampyrer, varför behöver de dem? Var är det för konstiga snubbar i svart som besöker Henne och Riley, som till och med de verkar rädda för?
________________________________________________________________________________

Jag var först lite osäker på om jag skulle läsa den här eller inte, eftersom jag vet hur den slutar. Men jag ville så gärna få reda lite mer om henne så jag läste den iallafall.

Hon var faktiskt inte alls som jag trodde hon skulle vara. Jag trodde hon skulle vara mycket mer hysterisk och jobbig, men det var hon inte alls. Hon verkar ju mycket snällare, smartare och roligare än vad jag fick intrycket av. Tillexempel när (liten spoilervarning) Volturi ska döda henne, alldeles i slutet, då trodde jag hon skulle bli helt hysterisk och skrika jättehögt och försöka springa sin väg, eller något. Men hon var alldeles lugn och tog det förvånansvärt bra. Hon bara stänger ögonen, och det är det sista man får se av henne. (slut på spoiler)

Den roligaste delen var när Diego och Bree pratade, de var så roliga. Det var också roligt när familjen Cullen kom med, så man fick se hur de var från en annans synpunkt än Bellas.
Men boken var väldigt bra, passar till de som gillade Bree och vill veta lite mer om henne.
Fast det hade ju vart roligt om berättelsen börjat innan hon blev vampyr, så man fick se hur hon hade det innan. Ioförsig så berättade hon lite kort om det, men ändå.


Bree som hon ser ut i filmen