A Storm of Swords

FÖRSENAD RECENSION, FÖRLÅT!
(för övrigt kommer recension på Vindens namn del 2 och Liv & Lovisa så snart som möjligt!)

Av George R. R. Martin
Titel: A Storm of Swords
Utgiven: 2000
Sidor: 1128 (inräknat med appendixet: 1177)
Serie: A Song of Ice and Fire
Del: 3
Förlag: Bantam Books
Första meningen: The day was grey and bitter Cold, and the dogs would not take the scent.

Handling från goodreads (Varning för MASSIVA spoilers för de som inte läst tidigare böcker!)

Of the five contenders for power, one is dead, another in disfavor, and still the wars rage as alliances are made and broken. Joffrey sits on the Iron Throne, the uneasy ruler of of the Seven Kingdoms. His most bitter rival, Lord Stannis, stands defeated and disgraced, victim of the sorceress who holds him in her thrall. Young Robb still rules the North from the fortress of Riverrun. Meanwhile, making her way across a blood-drenched continent is the exiled queen, Daenerys, mistress of the only three dragons still left in the world. And as opposing forces maneuver for the final showdown, an army of barbaric wildlings arrives from the outermost limits of civilization, accompanied by a horde of mythical Others—a supernatural army of the living dead whose animated corpses are unstoppable. As the future of the land hangs in the balance, no one will rest until the Seven Kingdoms have exploded in a veritable storm of swords...
___________________________________________________________________________

Det är läskigt hur hemsk den här boken gör en. Själv önskade jag att ett BARN skulle dö så hårt att jag nästan slet sönder boken (men ärligt talat så förtjänar han att dö, bara se på honom), titta på boken i fem minuter av chock och/eller avsmak och älska vissa karaktärer så mycket att man bara vill krama dem. Så jag kan med gott samvete säga att detta var den bästa boken i serien. Hurra för George R. R. Martin!

Gud, efter två hela böcker tror man att det ska gå lite uphill (allt har gått väldigt downhill sen första boken), men icke. Undergången för mänskligheten närmar sig. Första boken, A Game of Thrones var mer som ett intro till hela serien, karaktärerna introduceras och man lär känna världen serien utspelar sig i. A Clash of Kings var kriget första boken byggde upp, och de krigade och stred hela tiden. Trean, A Storm of Swords, är mer boken där George börjar gå lite djupare i berättelsen. Alla kungar sitter mest hemma och slickar såren och planerar vad som ska göras nu, och istället går vi mycket djupare in i hjärtat på karaktärerna. Jag har fått en helt annan syn på nästan alla karaktärer.

Och Jaime måste jag säga, har blivit en av mina favoritkaraktärer. Han är så cool och rolig. I början tyckte man bara att han var ond och elak, och bokstavligt talat Cerseis andra halva. Jag kan fortfarande inte riktigt förlåta honom för att han knuffade ut Bran, men genom trean märker man att han faktiskt har en rätt så sorglig historia och att han inte riktigt förtjänar att bli kallad Kingslayer hela tiden. Och att han verkligen har en god sida, som speciellt framgår när han är med Brienne. Åh, jag älskar de två XD

Joffrey är lika jobbig som vanligt, Littlefinger är ännu mer cool än innan, Cersei är lika patetisk som vanligt. Hon pratar hela tiden om att hon borde varit född man så hon skulle kunnat regera och vara en mycket bättre härskare. Och hon tror att hon handlar makt på ett superb sätt och är fullkomligt badass när hon inte ens kan kontrollera sin egen son och bara gör så allt går fullkomligt åt helvete. Det är tur för henne att Tyrion finns så han kan rädda det hon förstört och dessutom få skulden för all skit hon gjort. Seriöst, det är HENNES FEL att Joffrey är som han är, kontrollera ditt barn för tusan! Men nu är det alldeles försent, suck.

Och gud vad synd det blev om Tyrion plötsligt. Good god, är det någon som inte försöker förstöra hans liv? Jag kommer ha en liten spoiler-sektion längst ner så jag kan bara ta ut min ilska på allt hemskt som händer. Gud, boken känns så realistisk när alla dör som flugor. Och de bara dör, poff. Till och med viktiga karaktärer. Man går aldrig säker, jag har aldrig någon aning om vad som ska hända. Man tror att något ska hända och så händer motsatsen, och verkligen INGEN går att lita på. Inte ens de karaktärer vars kapitel man är på.

Och var det bara jag som hoppade av glädje när jag upptäckte att Theon inte var med? Men jag har faktiskt börjat gilla honom pyttepyttelite mer (nu är han endast patetisk och avskyvärd, fast det är lite synd om honom, ni som sett Tv-serien säsong 3 vet vad jag menar!) och jag slår vad om att han bara kommer dyka upp i femman som en ny människa, det hoppas jag i alla fall.

OK, nu ska jag inte göra recensionen så lång, så nu kommer en sammanfattning: Boken är SÅ BRA och en av de bästa böckerna jag läst, det är den bästa boken i serien och man lär känna alla karaktärer ännu mer än innan och till och med hatade karaktärer älskar man ibland. Boken är magisk och fullkomligt brainstormande (kom inte på en bra översättning) och boken är verkligen, och då menar jag verkligen, full av överraskningar.

SPOILERVARNING!

• Wait, what? Dödade Tyrion Shae? Va? Så hon var en förrädare hela tiden? Gud, vilken chock det var. Det var oväntade vändning. Och var det bara jag eller borde inte Tyrion och Jaime sagt adjö på ett litet trevligare sätt. Kommer de någonsin sluta fred? Lannisters, den mest underliga familjen som någonsin existerat.
• Hur kunde de bara skära av Jaimes hand O_o Av allt de kunde göra var de tvungna att göra just det. Ouch.
• Tycker det är coolt men lite sorgligt att Arya kommer bli värsta lönnmördaren. Är det bara jag som får en känsla av att det kommer hända?
• Wow, Dany. Gud vad hon har ändrats från första boken. Nu bränner hon ner städer och går fram som en orkan som inte lämnar något efter sig. Jag skulle inte bli förvånad om hon kommer sitta på Järntronen en vacker dag. Men hur kunde hon skicka iväg Jorah D: Hur kunde hon?
• The Red Wedding...Good god...

LÄS BOKEN!