The Sea of Monsters

Av Rick Riordan
Titel: The Sea of Monsters

Serie: Percy Jackson and the Olympians

Del: 2

Sidor: 279

Utgiven: 2006

Förlag: Disney?

Första meningen: My nightmare started like this.

Spoilervarning för de som inte läst del ett!

 

Efter Percy Jacksons sommar på Camp Half Blood, då han räddade mänskligheten, typ, från ett krig mellan alla grekiska gudar, så känns det rätt så konstigt att gå tillbaka till det normala. Han har snart gått ut sjuan, och eftersom Grover gett sig ut för att hitta guden Pan (som varit försvunnen väldigt länge) så som alla satyrer gör, så är Percy ensammare än nånsin. Den enda vännen han har är Tyson, en väldigt storväxt och stark kille som beter sig som om han vore åtta, han är väldigt känslosam och gråter när andra är elaka mot honom. Precis som Percy är han ett mobboffer.

Men nu när det äntligen gått ett år utan några större katastrofer i skolan för Percys del, vad skulle kunna gå fel sista dagen i skolan? Allt, i princip. Han blir inte bara anfallen av den värsta mobbaren och hans huliganer på gympan, nej, det visar sig dessutom att huliganerna är gigantiska jättar som försöker döda honom. Han kommer knappt ut levande, men allt tack vare Tyson och Annabeth, som av någon anledning dök upp..
Tillsammans tar de sig till Camp Half Blood, och upptäcker att allt är förändrat. För det första så är hela stället anfallet av stora bronstjurar. Och för det andra (det mest viktigaste) så verkar det som om Thalias träd blivit förgiftat! Och alla tror det är kentauren Chirons fel, så han tvingas sluta på Camp Half Blood, och blir ersatt av den jobbiga Tantalus, som verkar hata allt och alla, speciellt Percy.
Dessutom börjar Percy få väldigt konstiga drömmar om Grover. Men det är väl bara vanliga drömmar, eller? Man kommer fram till att Thalias träd håller på att dö, och det enda som skulle kunna rädda trädet är The Golden Fleece, som ligger långt borta. Så Tantalus skickar ut en av eleverna för att rädda Camp Half Blood. Och skickar Clarisse.
Detta tycker såklart inte Percy om, så han ger sig av på egen hand, tillsammans med Tyson och Annabeth, såklart. Det visar sig också att Grover är i mycket mer trubbel än vad man skulle kunna ana, och om inte Percy kommer och räddar honom innan tiden är ute, så finns det rätt så stor chans att samma fiende som förgiftade Thalias träd kommer förstöra båda Camp Half Blood och antagligen resten av världen för att få sin vilja fram.
___________________________________________________________________________________

Ojojoj, det var SÅ längesen jag läste ettan, så jag var rädd att jag inte skulle komma ihåg något, men det gick ju bra ;D Jag började på boken för cirka tre år sen, men då var det min andra bok på engelska, och jag var inte riktigt superbra på engelska, men jag gjorde ett gott försök. Det var förvånansvärt mycket jag kom ihåg, jag kom ju nästan till slutet, hur kunde jag bara ge upp?

Boken är fullspäckad med humor, och är inte särskilt svårläst, så det är en perfekt avkoppling. Kanske inte den ironiska humorn som jag älskar, men den fick mig att skratta flera gånger. Jag älskar verkligen Percy, han är så snäll, och fast han är en halvgud, så känns han så...normal. Han känns verkligen som en trettonåring (som tur är han en av de få smarta, det finns så många barnsliga trettonåringar O.o) och beter sig likadant. Han är inte så snäll att han inte tror på ondska, och han är inte för kaxig, jag gillar honom ;D Och så gillar jag såklart Grover, han är så rolig. Det är inte ofta det finns viktiga personer som är satyrer/fauner/vad de nu kallas, de heter olika i alla böcker. Den enda jag kan komma på utom honom är Mr Tumnus i Narnia.

Känner mig väldigt stolt när jag kan alla olika gudar, hjältar och monster som nämns. Det känns bra att de har med så många, och det känns bra att min favoritgud Hermes är en sån hygglig prick i boken. Och att det finns hyggligt många tjejkaraktärer. Men det var lite svårt att ta Tantalus på allvar, han var så knäpp och elak och patetisk på samma gång. Ena sekunden håller han helt hysteriskt på att jaga en hamburgare runt bordet, och andra så berättar han gravsallvarligt att han, i princip, kommer döda alla ungar som inte gör som han säger.

Jag gillade boken ((lite spoilervarning)vem gillar INTE böcker där huvudpersonen blir förvandlad till ett marsvin?(slut)) väldigt mycket, jag tycker till och med att den var bättre än ettan. Inte så många komplicerade ord som i andra engelska böcker jag läst, så det tog inte särskilt långt tid att läsa den. Den kunde ha varit lite mer raffinerade dialoger och mindre slagsmål, och jag tycker att Luke är lite för ond för att vara typ fjorton år, men bortsett från det så är boken väldigt rolig att läsa, och den här serien rekommenderas starkt ;D

Favoritkaraktär: Percy och Grover
Citat:
"Um..." I said. "Would this be the super-dangerous prophecy that has me in it, but the gods have forbidden you to tell me about?"
Nobody answered.
"Right," I muttered. "Just checking."

Chiron sighed. He set Annabeth and grover down on a picnic blanket next to me. "I really wish my cousins wouldn't slam their heads together. They don't have the brain cells to spare."
Övrigt: Håller på att bli film ;D Och kommer någon gång 2013.