Insurgent

Av Veronica Roth
Titel: Insurgent
Serie: Divergent #2
Sidor: 523
Utgiven:  2012
Förlag: Katherine Tegen Books
Första meningen: I wake with his name in my mouth.

Innehåller spoilers från tidigare delar!

(handling från Goodreads)

One choice can transform you--or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves--and herself--while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable--and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
______________________________________________________________________________

Yes, nu har jag äntligen fortsättningen på den hyllade boken Divergent! Jag läste ut den för typ två och en halv vecka sen, men jag är så lat D:

Vad kan jag säga? Måste komma på med någon fin klyschig sammanfattning...
"Insurgent, boken där alla dör som flugor"
För det är precis vad som händer. Det är krig precis hela tiden, och folk dör hux flux, och själv står man kvar, helt handfallen och förvirrad, och fattar inte vad som hänt förrän tio sidor senare. Tillexempel fick jag det faktiskt bevisat att Will faktiskt dog D: Det var en stor chock, jag väntade på att han skulle uppstå i HELA boken, men nope. Förlåt om jag krossade allas hjärtan nu, men så är fallet.

En hel del nya karaktärer introduceras, så som Amity-ledaren Johanna och Candor-ledaren Jack Kang. Och även en hel del karaktärer som man inte såg så mycket av i Divergent dyker upp. Bland annat Peter och Edward.
Appropå Peter, herregud vad jag börjar gilla honom. I Divergent var han bara vidrig och ond, men jag börjar gilla honom mer och mer :D
Heh, jag gillar psykopater, läskigt.

Jag erkänner, jag gillar verkligen Tris, men inte hela tiden. Jag är tyvärr inte en av dem som sållar sig till de Tris-älskande massiven, tyvärr tyvärr. Jag tycker hon är elak O_o Det kanske är lite konstigt eftersom jag gillar Peter, men så är fallet. Det känns ibland som om hon inte står ut med synen av svaghet, tillexempel att någon gråter. Fast samtidigt känns hon så mänsklig, det är ju inte särskilt kul med helgon heller. Alltså har jag en del blandade känslor över Tris, kan fortfarande inte förlåta henne att hon SKÖT Will i HUVUDET när hon kunde skjutit honom i typ BENET. Men som tur är så tänker hon också väldigt mycket på Will, och ångrar sig otroligt mycket och önskar hon kunde ha gjort det på ett annat sätt. Det allra första hon tänker på i hela boken är ju på att hon sköt Will.

Nu när jag läst Insurgent känns Divergent bara som en lugn inledning till explosionerna som händer i Insurgent. Saker händer hela tiden, man kan inte lite på någon och ingen gör någonsin som förväntat. Folk som man litat blint på visar vara förrädare, och i stridens hetta ser man knappt vem som är vän eller vem som är fiende. Allt är bara kaos. Blod, svett och tårar i en salig blandning, så skulle man kunna beskriva Insurgent. Jag kan inte fastställa om den var bättre än Divergent, men den var grymt bra.

Och slutet. Gud, vad spännande, jag älskar det. Måste skaffa trean! Jag hatar verkligen cliffhangers, och Veronica Roth har verkligen gjort ett bra jobb att fastställa att hennes läsare troget hänger kvar till sista boken. Ni som älskar Divergent blir nog inte besvikna!