Av Marie Lu
Titel: Legend
Original titel: Legend
Serie: Legen #1
Sidor: 291
Utgiven: 2013
Förlag: Modernista (Tack för boken :D)
Första mening: Min mamma tror att jag är död.
Handling (från baksidan):
Det landområde som en gång var USA:s västkust är nu Republiken, en stat som ständigt ligger i krig med sin granne i väster.
Femtonåriga June kommer från en av Los Angeles mest ansedda familjer och betraktas som ett militärt underbarn. Hon brinner för sitt land och uppfostras för att en dag ta plats i Republikens absoluta toppskikt.
Day, däremot, växer upp i slummen och är Republikens mest eftersökta brottsling.
Men hans motiv är kanske inte så illasinnade som de först kan verka.
De kommer från två skilda världar och det finns inga skäl till att deras vägar någonsin skulle korsas - inte förrän den dag då Junes bror Metias mördas och Day utpekas som huvudmisstänkt. Fast besluten att hämnas tar June själv upp jakten och dras nu in i en rafflande katt-och-råtta-lek.
Men genom en chockartad vändning upptäcker June och Day den egentliga orsaken till att de förts samman, och börjar sakta inse hur skrämmande långt Republiken är berett att gå för att skydda sina mörka hemligheter.
Omdöme:
Wow. När jag läste recensioner och omdömen och vissa beskrev den som typ "Nästa Hungerspelen" så trodde jag verkligen inte helt på det. Jag har läst så himla mycket dystopier på senaste tiden (TRE i rad) att jag ärligt talat inte var så sugen på att läsa Legend, och dessutom trodde jag att den skulle vara någon slags rip-off på Hungerspelen med exakt samma koncept. Men OJOJOJ vad fel jag hade! Och min läslust som varit som bortblåst så länge återvände plötsligt! Woho.
Vartannat kapitel i boken är alltså ur Days perspektiv, och vartannat är ur Junes. Jag tycker att det är ett väldigt smart upplägg, för flera av scenerna är båda June och Day med i, så då ser man vad som egentligen rör sig i bådas huvud under en enda händelse, och vad de tycker om varandra i den situationen.
En av de fina grejerna med den här boken är karaktärerna. För första gången på länge så upptäckte jag att jag faktiskt ÄLSKADE den manliga huvudrollen. Han var snäll, cool, rolig, men inte på det där löjligt perfekta sättet. Visst, Day beskrivs som skitsnygg, men med tanke på att ALLA killar i böcker är det nuförtiden så får jag väl bortse från det faktumet. Han verkar bara så avslappnad, men ändå smart. Jag kan inte helt sätta fingret på vad det är som gör honom så annorlunda, men jag gillar honom verkligen. Kan det vara så att jag gillar
kriminella typer? Antagligen.
Och June älskar jag också. Faktumet att hon är exakta motsatsen till Day, i alla fall ifråga om samhällsklass och levnadssätt, ger en väldigt intressant syn på samhället de lever i. Day hatar samhället för vad den har gjort mot hans familj, och honom själv. Medan June vuxit upp med att inte ifrågasätta systemet, och även om hon är lite av en bråkstake så är det inte precis så att hon skriker REVOLUTION på gatorna. Och jag gillar henne, hon är tuff. Hon är väldigt smart, men även en väldigt bryta-mot-reglerna-typ, och jag älskar när hon är med och hon drar en massa slutsatser av små detaljer innan annan skulle upptäcka, lite som Sherlock Holmes.
Något som jag däremot inte känner så jättemycket för är Days och Junes förhållande. Och det är INGEN spoiler, för det fattar man så fort man börjar läsa. En dag ska jag skriva en dystopi där det finns en manlig och en kvinnlig huvudroll men där de inte är ett dugg intresserade av varandra (alltså att de inte blir kära i varandra) genom hela berättelsen.
Jag är inte en sån person som faller för kärlek-vid-första-ögonkastet-grejen. Det var nog inte meningen att det skulle vara så i boken, men det blir det lite i alla fall. Allt går väldigt snabbt. Så fort de ser varandra tycker båda att den andra är 1. ANNORLUNDA, ofc. 2. Den VACKRASTE personen hen någonsin sett. 3. Och så känner de sig mystiskt attraherade till varandra.
Och jag är väldigt ledsen över att behöva meddela dig detta, så jag hoppas du inte blir chockad, men så är det INTE I VERKLIGHETEN. Pfft, om ni skulle se två personer som var så, skulle ni inte skratta högt?
Jaja, de är säkert väldigt gulliga men jag hoppas verkligen att deras förhållande utvecklas. Men jag har känt mig väldigt kräsen och nedlåtande till ungdomsböcker på sistone, typ "det var mycket bättre på den gamla goda tiden" ungefär. Så se inte detta som en anledning att inte läsa boken, det är lite mer av en sidogrej.
Historien är verkligen FANTASTISK. Jag älskar hur Marie Lu spelar lite på deckar-strängarna. Det är lite av en mordhistoria, men den informationen som kommer komma ut ur de hålet de river upp för att få tag i mördaren kommer sätta hela deras samhälle i rullning. Det är genialiskt, det finns så mycket man inte hade någon susning som avslöjas genom bokens gång, och jag tror att det finns mer som kommer komma som en överraskning i resten av serien, man får aldrig veta hela historien, bara så mycket att man är nöjd för tillfället. Och det finns fortfarande plats för fler plot twists. Man hålls alltid på behändigt avstånd så spänningen är hög och jag ÄLSKAR DET. Jag älskar Rebubliken, historien, tempot, språket, karaktärerna, allt är bara väldigt Amazing.
Det känns som om det blivit en lite för lång recension, och jag har ändå inte fått allt jag ville säga sagt, men nu måste jag ända sluta, jag har varit inne på internet ALLDELES för länge. Men denna bok var en verklig höjdare, en av de bästa böckerna detta året, till och med. Visst fanns det vissa småsaker jag ogillade, men vilka böcker har inte det? Kort sagt för det en njutning att läsa den och jag är väldigt tacksam att jag fått boken av Modernista förlag, TACK :D För med tanke på att jag är så lat hade jag antagligen aldrig köpt den om jag inte blivit erbjuden att få den :)
Vartannat kapitel i boken är alltså ur Days perspektiv, och vartannat är ur Junes. Jag tycker att det är ett väldigt smart upplägg, för flera av scenerna är båda June och Day med i, så då ser man vad som egentligen rör sig i bådas huvud under en enda händelse, och vad de tycker om varandra i den situationen.
En av de fina grejerna med den här boken är karaktärerna. För första gången på länge så upptäckte jag att jag faktiskt ÄLSKADE den manliga huvudrollen. Han var snäll, cool, rolig, men inte på det där löjligt perfekta sättet. Visst, Day beskrivs som skitsnygg, men med tanke på att ALLA killar i böcker är det nuförtiden så får jag väl bortse från det faktumet. Han verkar bara så avslappnad, men ändå smart. Jag kan inte helt sätta fingret på vad det är som gör honom så annorlunda, men jag gillar honom verkligen. Kan det vara så att jag gillar
kriminella typer? Antagligen.
Och June älskar jag också. Faktumet att hon är exakta motsatsen till Day, i alla fall ifråga om samhällsklass och levnadssätt, ger en väldigt intressant syn på samhället de lever i. Day hatar samhället för vad den har gjort mot hans familj, och honom själv. Medan June vuxit upp med att inte ifrågasätta systemet, och även om hon är lite av en bråkstake så är det inte precis så att hon skriker REVOLUTION på gatorna. Och jag gillar henne, hon är tuff. Hon är väldigt smart, men även en väldigt bryta-mot-reglerna-typ, och jag älskar när hon är med och hon drar en massa slutsatser av små detaljer innan annan skulle upptäcka, lite som Sherlock Holmes.
Något som jag däremot inte känner så jättemycket för är Days och Junes förhållande. Och det är INGEN spoiler, för det fattar man så fort man börjar läsa. En dag ska jag skriva en dystopi där det finns en manlig och en kvinnlig huvudroll men där de inte är ett dugg intresserade av varandra (alltså att de inte blir kära i varandra) genom hela berättelsen.
Jag är inte en sån person som faller för kärlek-vid-första-ögonkastet-grejen. Det var nog inte meningen att det skulle vara så i boken, men det blir det lite i alla fall. Allt går väldigt snabbt. Så fort de ser varandra tycker båda att den andra är 1. ANNORLUNDA, ofc. 2. Den VACKRASTE personen hen någonsin sett. 3. Och så känner de sig mystiskt attraherade till varandra.
Och jag är väldigt ledsen över att behöva meddela dig detta, så jag hoppas du inte blir chockad, men så är det INTE I VERKLIGHETEN. Pfft, om ni skulle se två personer som var så, skulle ni inte skratta högt?
Jaja, de är säkert väldigt gulliga men jag hoppas verkligen att deras förhållande utvecklas. Men jag har känt mig väldigt kräsen och nedlåtande till ungdomsböcker på sistone, typ "det var mycket bättre på den gamla goda tiden" ungefär. Så se inte detta som en anledning att inte läsa boken, det är lite mer av en sidogrej.
Historien är verkligen FANTASTISK. Jag älskar hur Marie Lu spelar lite på deckar-strängarna. Det är lite av en mordhistoria, men den informationen som kommer komma ut ur de hålet de river upp för att få tag i mördaren kommer sätta hela deras samhälle i rullning. Det är genialiskt, det finns så mycket man inte hade någon susning som avslöjas genom bokens gång, och jag tror att det finns mer som kommer komma som en överraskning i resten av serien, man får aldrig veta hela historien, bara så mycket att man är nöjd för tillfället. Och det finns fortfarande plats för fler plot twists. Man hålls alltid på behändigt avstånd så spänningen är hög och jag ÄLSKAR DET. Jag älskar Rebubliken, historien, tempot, språket, karaktärerna, allt är bara väldigt Amazing.
Det känns som om det blivit en lite för lång recension, och jag har ändå inte fått allt jag ville säga sagt, men nu måste jag ända sluta, jag har varit inne på internet ALLDELES för länge. Men denna bok var en verklig höjdare, en av de bästa böckerna detta året, till och med. Visst fanns det vissa småsaker jag ogillade, men vilka böcker har inte det? Kort sagt för det en njutning att läsa den och jag är väldigt tacksam att jag fått boken av Modernista förlag, TACK :D För med tanke på att jag är så lat hade jag antagligen aldrig köpt den om jag inte blivit erbjuden att få den :)
