De tre musketörerna

Av Alexandre Dumas
Titel: De tre musketörerna
Del: 1
Original titel: Les trois mousqeataires
Sidor: 629
(Första) Utgiven: 1844
Förlag: Klassikerförlaget Steniq AB
Första meningen: Den första måndagen i april 1625 rådde det i den lilla staden Meung ,där författaren till Roman de la Rose föddes, en uppståndelse, som om hugenotterna kommit dit för att förvandla staden till ett nytt La Rochelle.

D'artagnan är en ung gascognare på arton år. Hans högsta dröm är att få bli en musketör, så han reser till Paris, med ett rekommendationsbrev till musketörernas ledare, herr de Tréville.
Så D'artagnan ger sig iväg på sitt kadaver till häst, som ser ut som om den kommer direkt från sopptippen, men som hans far tvingade D'artagnan att använda.
Men på sin resa kommer han till staden Meung, där det finns en man som börjar förolämpa hans häst. D'artagnan blir sårad och förnedrad och tar upp strid mot mannen i en duell. Men det blir inte särskilt rättvist, de hann knappt dra sina värjor förrän mannen från Meungs hantlangare kastar sig över D'artagnan och han slås medvetslös. När han vaknar i värdshuset bredvid är hans rekommendationsbrev stulet, antagligen av mannen från Meung, och D'artagnan svär på att han ska hitta mannen och döda honom i en duell.

Så D'artagnan fortsätter till Paris, utan rekommendationsbrev, och beger sig till herr de Trévilles byggnad för att bli musketör. Väl inne på herr de Trévilles kontor stiftar han bekantskap med tre andra musketörer. Porthos, Aramis och Athos. Herr de Tréville skäller ut dem, eftersom de glömt sig på något värdhus och varit nära att bli arresterade.
Egentligen är det bara Porthos och Aramis, men tillslut infinner Athos sig, allvarligt sårad, och faller snart ihop av utmattning och blir medvetslös.
När de bärit ut Athos för att ge honom vård så kan äntligen D'artagnan få sin audiens. Men herr de Tréville är misstänksam, och börjar testa D'artagnan lite. Men mitt i samtalet så får D'artagnan syn på mannen från Meung där ute, och springer iväg innan herr de Tréville kommit fram till om D'artagnan var en spion eller det han utgav sig för.
Men D'artagnan tappar bort honom, och råkar hamna i några missöden, och snart står det klart att han ska duellera mot alla tre musketörerna Athos, Porthos och Aramis. Det är inte så troligt att han överlever, men han ser det ändå som en ära att bli dödad av riktiga musketörer.
Men innan duellerna hann starta kommer några av kardinalens musketörer (herr de Trévilles musketörer är kungens musketörer), kungens musketörers ärkefiender. En strid börjar, fyra mot fem. Men D'artagnan, Porthos, Aramis och Athos vinner trots övertaget kardinalens musketörer hade.
D'artagnan och de tre musketörerna blir vänner, och D'artagnan möter sitt livs kärlek, Constance Bonacieux, som tyvärr redan är gift.
I samma stund som han träffar Constance dras han in i en komplott mot drottningen, ledd av Kardinalen och den oerhört attraktiva men livsfarlige mylady, som måste stoppas. Men det är inte så lätt, och det är inte bara drottningen som är i fara, och vad är det för saker som göms undan, vad är egentligen Athos relation till mylady, tillexempel?

Ursäkta om handlingen blev lite rörig, men det var väldigt svårt att berätta om den utan att avslöja något.
D'artagnan beskrivs som en ung Don Quijote utan rustning på sig. Det finns en väldigt bra personbeskrivning av honom som går så här: Det var en ung man; låt oss teckna hans poträtt med ett par rader. Tänk er Don Quijote vid aderton års ålder, en Don Quijote utan bröstharnesk, pansarskjorta och benskenor, en Don Quijote, iförd en klädesjacka, vars ursprungligen mörkblå färg skiftade i purpur och himmelsblått. Långlagt och brunhyllt ansikte, utstående kindknotor, käkmusklerna kraftigt utvecklade, det senare ett osvikligt kännetecken på gascognaren, frimodiga och intelligenta ögon, böjd men fint tecknad näsa, för stor för en yngling, men för liten för en fullvuxen man. Man skulle kunnat ta honom för en resande förpaktarson, om han inte hade haft den långa värjan, som slog mot sin ägares ben, när han gick till fots och mot hästens raggiga längd, när han red.
För övrigt är han hetlevrad, smart, romantisk, och yngst bland han och hans vänner.
Aramis är näst yngst, ungefär 21 eller 22 år. Han höll på att utbilda sig till präst, men lyckades bli övertalad att bli musketör. Han är lite av en poet, skriver fantastiska dikter till olika väninnor. Hans privatliv är lite av en hemlighet, men många gissar att han har ett förhållande met en speciell dam...Han är väldigt religiös, och genom boken så är det på vippen att han blir präst flera gånger.
Porthos är stor, tjock och välklädd. Och ganska korkad, det strategiska får de andra ta hand om. Han gillar, som de flesta musketörer, att spela, och vinner för det mesta.
Athos. Tja. Han är väl inte vad man kan kalla evig optimist. Ibland (när han är på sitt goda humör) är han modig och snäll och trofast, en halvgud. Men ibland (när han är på sitt dåliga humör) så dricker han för mycket, spelar för mycket (och förlorar för det mesta) och är allmänt otrevlig. Han har ett dunkelt förflutna.

Boken överraskad verkligen mig (På ett positivt sätt)!!. En sak som verkligen överraskade mig var språket. Jag trodde det skulle vara mycket mera gammaldags, med massor av ty, stora bokstav på Han (alltså gud) och mycket mera religiösa meningar. Den är ju skriven för flera hundra år sen. Men den var skriven ovanligt lättsamt (inte så att det fanns massor med slang med, eller något sånt). Jag har (dum som jag är) sett filmen innan jag läste boken, så jag förväntade mig att den skulle vara ganska lik filmen, men den var helt annorlunda. Så om ni sett filmen och inte gillat den, LÄS BOKEN!
Just nu går De tre musketörerna på stadsteatern i Stockholm, så om ni gillar De tre musketörerna så borde ni se den! Den är liiite annorlunda i vissa avseenden, men väldigt lik i många! Den var faktiskt jättebra och jätterolig (jag såg den i Sverige! I Torsdags), men tips, köp öronproppar innan ni går in om ni vill undvika tinnitus.
Jag gillade verkligen karaktärerna, bortsett från att det var alldeles för lite kvinnor, och de som var med var ganska korkade, utom Mylady, såklart. Och det är också en annan sak jag gillar med boken, att det finns en tuff och ondskefull tjej som skurk!

Från vänster: Porthos, Aramis, D'artagnan och Athos