Eld

Av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Titel: Eld
Serie: Har inget speciellt namn, vad jag vet. Engelforstrilogin, kanske?
Utgiven: 2012
Sidor: 633
Språk: Svenska
Förlag: rabén&sjögren
Första Meningen:Solljuset sköljer in genom rummets höga fönster och blottlägger varje gammal smutsfläck på de vita vävtapeterna.

Varning för spoilers för det som inte läst Cirkeln!

Nu när De Utvalda besegrat den demonbesatte Max som dödade Elias och Rebecka, så är det ett ganska misslyckat försök att få allt bli som normalt igen. Ida ignorerar fortfarande resten av De Utvalda och försöker glömma att hon över huvud taget känner dem. Anna-Karins morfar ligger fortfarande på sjukhuset på grund av den magiska branden, och när som helst kan någon från Rådet komma och vilja bestraffa henne för att hon använde sina krafter på folk hela året fast hon visste att det var förbjudet. Minoos föräldrar bråkar hela tiden och personen hon älskade visade sig dessutom vara en kallblodig mördare. Vanessa är fortfarande ihop med Wille, och kämpar fortfarande för att få sin mamma att inse att Nicke är ett svin. Samtidigt går Linnéa omkring och saknar Elias, dessutom är hon så förälskad i någon att hon inte vet vad hon ska ta sig till...
Och det här var bara de små problemen. När som helst kan apokalypsen börja (=världens undergång, typ) och de behöver all hjälp den kan få för att bekämpa demonerna. Och det hela hjälps knappast på traven när Alexander kommer utsänd från Rådet, en riktigt dryg typ som ska intervjua alla flickorna inför rättegången mot Anna-Karin, och som dessutom kommer vara deras åklagare under rättegången.
Och nu kommer det stora problemet: Det har startats en ny liten grupp i Engelfors, ledd av Elias föräldrar, som heter Positiva Engelsfors. De påstår att alla dessa "självmord" beror på negativa vibbar, och att man måste tänka positivt för att inte dra ner resten av mänskligheten i skiten. Inget konstigt med det, Engelfors har alltid varit knäppt. Men plötsligt så är alla med på det. Alla i staden blir plötsligt väldigt entusiastiska, och de som går med blir exakt lika "positiva och lyckliga" som Elias föräldrar. De ger sig in i skolans undervisning och det är uppenbart att magi är inblandat. Sen verkar det som om flera personer dött av elchocke lite här och där i stan, och alla beter sig almänt underligt.
När de slogs mot EN person gick det väl bra, men hur ska de gå om de måste kämpa mot varende jävla människa i hela staden?
_____________________________________________________________________________

Efter Cirkeln, som var riktigt bra, så hade jag ganska höga förväntningar på boken, eftersom alla som läst den tyckt den varit mycket bättre, och den uppfyllde iallafall de flesta av mina förväntningar :D

Handlingen var absolut mycket bättre, den andra var lite rörig, och det var väldigt intressant med Positiva Engelfors, även om jag blev väldigt irriterad på organisationen. De höll på med sina "negativa vibbar" och "positiva vibbar". Om någon blir mördad skulle de säga att det var för att han skickade ut negativa signaler ut i världsrymden, och att mördaren helt enkelt behövde få utlopp för sin ilska och kunna få mer positiva vibbar ut i världsrymden. Och jag överdriver verkligen inte. Jag blir så trött på alla som tänker att alla egentligen är supersnälla, för DET ÄR INTE SANT. Om någon försökte mörda DEM så skulle de inte vara lika styva i korken, eller hur?

En sak som jag verkligen gillade var att alla tjejern fick en egen berättarröst. Förut hade ju inte Linnéa och Ida en berättarröst, men nu hade de det, och det var väldigt bra. Jag gillar Linnéa väldigt mycket, men tycker att hon ibland är lite tråkig...(hata mig inte)(det gäller alla, du ska inte tro att du är nåt, Linnéa), men jag verkligen älskar hennes stil, och hennes humor...och jag gillar Ida också, hon utvecklas på ett väldigt fint sätt, hon blir liksom snällare, men är fortfarande lika fjortis-aktig. Hon är ganska festlig ;D
Viktor gillade jag väldigt mycket! Jag väntade hela boken på att det skulle komma en liten romans mellan honom och en av tjejerna, men icke. Nåja, jag slår vad om att det händer i nästa bok (om det händer, kom ihåg vem som sa det först=JAG!).

Rådet verkar ju totalt dumma i huvudet. De fattar ju ingenting, och dödsstraff, alltså, vilken tid lever vi i? Medeltiden? Sen när använder man dödsstraff, de är ju sjukt. har de ingen medkänsla alls? Okej, dum fråga, såklart de inte har. Det är så typiskt gubbigt, jag slår vad om att det bara är gubbar i det där Rådet, iallafall de som bestämmer domen.

Är det bara jag som tycker det är åtminstone lite kul när de förklarar om Viktors krafter? (spoilervarning) De bara "Oj, GUD vad vi är SMARTA. Vi ska ljuga inför hela Rådet, hähä, och vi kommer komma undan med det, hähä.
Och så kommer Adriana och bara "Ojdå, glömde säga, Viktor vet om ni ljuger".
*Blickar sänds över lokalen*
"Jävlar, plan B"
*skrock skrock* Är det bara jag som tycker det är roligt?...Hallå?...Nähä, ni som har dålig humor kan dra dit pepparn växer, fnys.(slut på spoiler)

Alltså, boken var väldigt bra, det var skoj att alla hade en berättarröst. Men det känns lite tråkigt att de hela tiden är i Engelfors, man känner sig så klaustrofobisk, typ "MEN KAN MAN INTE KOMMA UT UR DEN HÄR '*)(//%¤"¤ FÖRORTEN!", eller nåt. Jag fatta inte riktigt varför alla muppar upp sig såå mycket över den, men den var ändå väldigt bra ;)

Favoritkaraktär: Linnéa och Viktor
Citat: "Det gör jag också", säger Vanessa. "Jag önskar att du och din pappa aldrig hade kommit hit. För er egen skull."
     Viktor ser frågande på henne.
     "Ni kommer göra bort er så jävla mycket med den här rättegången. Ni kommer förlora så fruktansvärt jävla hårt att ni aldrig kommer att hämta er från det. Vet du varför?"
     Viktor skakar på huvudet.
     "Vi är De Utvalda", säger Vanessa och ler. "Vem fan är du?"
Övrigt: Del tre heter Nyckeln, och den kommer väl ut...snart?

Cirkeln

Av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Titel: Cirkeln
Utgiven: 2011
Sidor: 515
Serie: Tja, den har inget speciellt namn, vad jag vet.
Del. 1
Förlag: rabén & Sjögren
Första Meningen: Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga.

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Mitt ute i ingenstans, där det inte händer NÅGONTING. Eller, det trodde alla iallafall.
Minoo är den självklara besserwissen. Hon är den som alltid räcker upp handen på lektionerna, och får toppbetyg i alla ämnen. Men hon skyltar ändå inte direkt om det, och hon ligger inte överdrivet högt upp i rangordningen.
Tvärt om är det för Vanessa, som är snygg, populär och har en pojkvän som redan tagit studenten. Hennes i princip enda problem är att hennes fosterpappa helt klart går henne på nerverna.
Anna-Karin, ligger helt klart längst ner i rangordningen. Hon är känd som fettot som luktar bondgård och har varit mobboffret i nio långa år.
Ida är den populära tjejen som roar sig med att mobba såna som Anna-Karin, när hon inte är upptagen med att titta och beundra sig själv i spegeln.
Linnéa, den snygga tjejen som ingen vill ha med och göra och som det ryktas med att hon knarkar, och vars mamma är död och vars pappa är alkolist.
Och så Rebecka, godheten själv. Hon som alla tycker om. Och som nyss fått den hon älskar som pojkvän- Gustaf. Livet kunde inte varit bättre.
Dessa sex tjejer, som inte har något gemensamt, vars liv kommer ändras så abrupt så att ingenting någonsin kommer bli sig likt igen.
Allting börjar med den dagen då en kille som heter Elias hittas mördad på en av skoltoaletterna. Självmord, det är ingen tvivel om saken. Bara en påstår något annat- Linnéa. Elias bästa vän, de var som syskon till allt annat än blodet. Och nu blir plötsligt alla som mobbat Elias i flera år plötsligt jätteledsna över Elias död.
Och en dag, då en blodröd måne skiner över staden, dras dessa sex tjejer av en underlig kraft mot samma ställe, den gamla dansbanan. De får inte reda på särskilt mycket, och det har ingen aning om varför de är där, utom en sak- utan varandra kan de inte överleva.
 ____________________________________________________________________________________

Ja, man har ju hört rätt så mycket om den här boken, så jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Flygande kvastar, trollspön och spetsiga hattar, kanske? Iallafall något åt Harry Potter-hållet. Men så var det iallafall inte. Jag tyckte det var riktigt coolt med de där böckerna med massor med oläsbara tecken, och mönsterfinnaren, men det där med elementen var kanske inte så jätteoriginellt. Och det var förvånansvärt mycket hjärta och smärta- scener för att vara en magibok (eller var ska  man säga? Nåväl, ni fattar vad jag menar). Boken fokuser alltså inte helt och hållet på trollkarlsfinesserna. Ibland tycker jag det är ganska trevligt, och det är väl meningen att man ska se in i livet hos vanliga femtonåringar också, och se allt ur deras synpunkt, men ibland undrar jag om inte det fattas åtminstone en magisk kvast här och där.
För att vara kortfattad- det hade varit roligare med fler magi-scener.

Den var förvånansvärt realistisk, man fick verkligen kolla in en vanlig femtonåringsliv, och hur olika liv man kan ha. De man fick bäst livssyn på var nog Minoo, Vanessa och Anna-Karin, och det var ganska roligt att jämföra de olika karaktärerna.
Jag blev galen på varje karaktär minst två gånger i hela boken, för det mesta mer. Men allvarligt, de klantar till det så mycket ibland! Och en sak jag tyckte var lite konstig var att man aldrig fick vara med Ida eller Linnéa och se deras syn på saken, men det skulle kanske blivit lite rörigt. Det skulle kanske inte vara lika många överraskningar i boken om man fick höra vad alla tänkte och gjorde.

Inledningen var fruktansvärt bra, jag kom in direkt när Elias gick omkring i korridorerna, jag fick en sån mysrysig känsla av den ;)

Jag tyckte boken var väldigt bra, och ett bra och unikt tillskott till den svenska ungdomslitteraturen, men jag kan inte säga att jag blev helt galen i den. Visst, jag gillar själva helheten, men när jag läste ut den förvånades jag lite över att det hade hänt så lite på de 515 sidorna. Men jag gillar som vanligt den parallella världen, det får magin att verka lite verkligare. Jag är sugen på att läsa Eld (som jag köpte för jättelängesen, så jag skulle slippa köpa den när jag läst boken, då skulle den istället bara sitta i bokhylla och vänta ;) och jag väntar mig något lite mer storslaget den här gången (jag menar inte att boken INTE var det, men det blir inte roligt att läsa om spänningen sjunker med varje bok, om ni förstår vad jag menar)
Rekommenderas mycket, passar till de som gillar att läsa om magi, men samtidigt om lite realistiska saker ;)