Insurgent

Av Veronica Roth
Titel: Insurgent
Serie: Divergent #2
Sidor: 523
Utgiven:  2012
Förlag: Katherine Tegen Books
Första meningen: I wake with his name in my mouth.

Innehåller spoilers från tidigare delar!

(handling från Goodreads)

One choice can transform you--or it can destroy you. But every choice has consequences, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves--and herself--while grappling with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.

Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen faction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict between the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable--and even more powerful. Transformed by her own decisions but also by haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
______________________________________________________________________________

Yes, nu har jag äntligen fortsättningen på den hyllade boken Divergent! Jag läste ut den för typ två och en halv vecka sen, men jag är så lat D:

Vad kan jag säga? Måste komma på med någon fin klyschig sammanfattning...
"Insurgent, boken där alla dör som flugor"
För det är precis vad som händer. Det är krig precis hela tiden, och folk dör hux flux, och själv står man kvar, helt handfallen och förvirrad, och fattar inte vad som hänt förrän tio sidor senare. Tillexempel fick jag det faktiskt bevisat att Will faktiskt dog D: Det var en stor chock, jag väntade på att han skulle uppstå i HELA boken, men nope. Förlåt om jag krossade allas hjärtan nu, men så är fallet.

En hel del nya karaktärer introduceras, så som Amity-ledaren Johanna och Candor-ledaren Jack Kang. Och även en hel del karaktärer som man inte såg så mycket av i Divergent dyker upp. Bland annat Peter och Edward.
Appropå Peter, herregud vad jag börjar gilla honom. I Divergent var han bara vidrig och ond, men jag börjar gilla honom mer och mer :D
Heh, jag gillar psykopater, läskigt.

Jag erkänner, jag gillar verkligen Tris, men inte hela tiden. Jag är tyvärr inte en av dem som sållar sig till de Tris-älskande massiven, tyvärr tyvärr. Jag tycker hon är elak O_o Det kanske är lite konstigt eftersom jag gillar Peter, men så är fallet. Det känns ibland som om hon inte står ut med synen av svaghet, tillexempel att någon gråter. Fast samtidigt känns hon så mänsklig, det är ju inte särskilt kul med helgon heller. Alltså har jag en del blandade känslor över Tris, kan fortfarande inte förlåta henne att hon SKÖT Will i HUVUDET när hon kunde skjutit honom i typ BENET. Men som tur är så tänker hon också väldigt mycket på Will, och ångrar sig otroligt mycket och önskar hon kunde ha gjort det på ett annat sätt. Det allra första hon tänker på i hela boken är ju på att hon sköt Will.

Nu när jag läst Insurgent känns Divergent bara som en lugn inledning till explosionerna som händer i Insurgent. Saker händer hela tiden, man kan inte lite på någon och ingen gör någonsin som förväntat. Folk som man litat blint på visar vara förrädare, och i stridens hetta ser man knappt vem som är vän eller vem som är fiende. Allt är bara kaos. Blod, svett och tårar i en salig blandning, så skulle man kunna beskriva Insurgent. Jag kan inte fastställa om den var bättre än Divergent, men den var grymt bra.

Och slutet. Gud, vad spännande, jag älskar det. Måste skaffa trean! Jag hatar verkligen cliffhangers, och Veronica Roth har verkligen gjort ett bra jobb att fastställa att hennes läsare troget hänger kvar till sista boken. Ni som älskar Divergent blir nog inte besvikna!

Tävling hos Boklyckan!

Yes, nu är det tävling igen. Den här gången hos Boklyckan, wohoo. För att fira bloggens ettårsdag så har nu startat en tävling, gå in här för att vara med i tävlingen och se vad man kan vinna!

Och förresten, heh, jag har varit liiite dålig med uppdatering, sorry. Från och med nu ska jag blogga mer! Jag har fortfarande recension på Insurgent, Etiquette and Espionage och The Great Gatsby att göra recension på, så det har ni att se fram emot XD Ha det så bra!

Across the Universe

Av Beth Ravis
Titel: Across the Universe
Serie: Across the Universe #1
Sidor: 398
Utgiven:  2011
Förlag: razor bill
Första meningen: Daddy said, "let mom go first."

(handling kopierat från Goodreads)

Seventeen-year-old Amy joins her parents as frozen cargo aboard the vast spaceship Godspeed and expects to awaken on a new planet, three hundred years in the future. Never could she have known that her frozen slumber would come to an end fifty years too soon and that she would be thrust into the brave new world of a spaceship that lives by its own rules.

Amy quickly realizes that her awakening was no mere computer malfunction. Someone-one of the few thousand inhabitants of the spaceship-tried to kill her. And if Amy doesn't do something soon, her parents will be next.

Now Amy must race to unlock Godspeed's hidden secrets. But out of her list of murder suspects, there's only one who matters: Elder, the future leader of the ship and the love she could never have seen coming.
____________________________________________________________________________

När jag var liten frågade jag ALLTID varför det skulle vara så himla svårt att resa till någon av de planeterna där något slags liv kan finnas. När svaret kom ("Det är för långt bort, skulle ta flera tusen år) frågade jag alltid varför de inte bara kunde lasta på en MASSA människor som kunde leva flera generationer. Då tycker de jag är knäpp. Nu vet jag att jag inte är ensam.

Det är något med det hemska i berättelsen som är det underbara. Det känns lite som en bok man skulle kunna gråta hysteriskt till eller helt enkelt fnissa som en galning, som med typ Jellicoe Road. Det här helt snedvridna samhället på det här gigantiska skeppet är så fascinerande. På flera sätt är den lik böcker som Hungerspelen och Divergent, ett helt helmysko samhälle där alla är så vana vid det att de låtsas att allt är underbart och helmysigt för att de inte vet bättre, när allt bara är helt skruvat. Alla är bara så rädda för en förandring som skulle kunna orsaka en spricka i deras perfekt uppbyggda system.

Jag gillade verkligen karaktärerna, speciellt Harley. Okej, egentligen ogillade jag de flesta, men de var otroligt intressanta, så det är ett slags gillande. De kändes otroligt realistiska. I början ogillade jag Amy och tyckte hon verkade som ett litet barn, men som sagt, jag kan inte riktigt sätta mig in i hennes situation. Jag hade nog varit ännu värre om jag var tvungen att genomgå den där processen för att bli nedfryst och lämna ett helt liv bakom sig och vara i princip död i 300 år.
Apropå kryotankar och nedfrysningen, jag gillade verkligen den scenen, som var den första scenen i boken. Den kändes otroligt realistisk, och man förstod sig verkligen Amys känslor när hon först såg sina föräldrar bli nedsövda och får valet att stanna och leva vidare eller följa med sina föräldrar till en ny planet flera ljusår borta.

Amy är som läsarens enda koppling till verkligheten. Hon står för förnuftet, kan man säga. Hon är den enda som ifrågasätter systemet de lever i, människor som Elder skulle inte tänkt på det överhuvudtaget om inte Amy kommit in i bilden.

Elder ogillade jag i början väldigt mycket. Sen höjdes han efter ett tag och i slutet gillade jag honom verkligen! Och Amy, borde hon inte tänkt lite mer på att alla som hon känt innan är döda sen länge? Det skulle vara en av de första grejerna jag skulle tänka på, efter jag kommit över chocken över att nästan drunknat i kryotank.
Men mördaren var otroligt enkel att lista ut, de andra känns som idioter för att de inte fattade någonting. Men allt annat som avslöjades under boken lämnade mig helt chockad och förundrad. Intrigerna tar aldrig slut.

Det här är en bok som man sträckläser för att den helt enkelt är så otroligt spännande och man kan inte sluta läsa. Den liknar inget jag någonsin läst och jag inte vänta tills jag kan läsa nästa del :D

Liebster Blog Award

 

Yey, dags för Libster Blog Awards frågorna! Yey XD TACK SÅ HIMLA MYCKET till Liv, Alba, Vera och Elvira. Jag är så glad, det känns som om jag vunnit en Oscar XD
Men frågorna ska jag svara på, yey.

Vad ville du bli när du var liten?
Gosedjur. Nä, jag kommer inte ihåg. Eller jo, en sak som jag ville bli JÄTTEMYCKET var arkeolog. Och gräva upp en massa gamla grejer med en liten borste, det har jag velat bli i typ fem år, och än har jag inte helt gett upp idén. Roligare än att sitta och ruttna bakom ett skrivbord i alla fall.

Vad är du idag?
En trettonårig, gitarrälskande skriv- och läsnörd som går i åttan i ett fasansfullt land som går under namnet Sverige. Med en svaghet för bra musik, godis och deckare.

Vart vill du helst resa?
LÄTT. Nya Zeeland! Länge leve Sagan om Ringen! Japan skulle ju vara trevligt, men så långt bort D: (och det är ju inte Nya Zeeland...). Paris- helst inte. Hart vart där flera gånger och stället är en aning överskattat. Hmm, något ställe i England jag inte vart i då. Jo, Skottland eller Irland skulle jag gärna vilja åka till! Det var väl det.

Var ser du dig själv om fem år?
Om fem år är jag arton, nästan nitton år och är antagligen på jorden-runt resa eller som en fattig student på något universitet i Oxford. Varför hoppas på lite när man kan hoppas på mycket? Förhoppningsvis kommer mina betyg vara Makalösa på hög nivå, så jag kan bli, vad det nu är jag vill bli, i framtiden. För att vara lite mer realistiska slutar jag väl på ett universitet i typ Borås.

Rött eller vitt?
Rött.

Sommar eller vinter?
SOMMAR D: Jag lider i det här landet. Det är APRIL och fortfarande snö D: Jag gillar ju det mysiga med vintern och julen, men jag gillar inte all denna snö. Och på sommarn kan man käka glass, bada, åka på semester (sommarlov :D) till något coolt ställe och gå på långa promenader i den fina naturen, vilket inte är lika kul när fryser sönder hela tiden.


Skog eller hav?
Oj, det var en svår fråga. När jag bodde i Lux så såg man löjligt lite av havet, för det fanns inget, bara några äckliga pooler, så jag har väl vant av mig med extasen att komma till havet. Skogen däremot, älskar jag. Så många roliga grejer man kan se, höra, göra. Det är så fin stämning där, ibland, när den inte är full med galna turister eller scouter. Men jag gillar ändå verkligen hav, så det var en jämn match.

 

Vad gör dig ledsen?

Herregud, jag orkar inte gå igenom alla slags förtryck, hemskheter och sjukdomar som finns i världen. Snälla, inte på en tisdag. Ring mig på en lördag så kanske jag är lite piggare. Så jag tar några som inte är HELT självklara. 

När böcker/filmer är sorgliga på någon punkt.

När någon av mina grejer kraschar, typ min dator.

När jag tappar bort något fint, typ min klocka.

När jag lyssnar på en sång som är för fin för att finnas.

När jag glömt vattna min växt..:´(

Vad är det bästa du vet?
Musik, böcker, spela gitarr, rita serier, när min favoritkaraktär får ett lyckligt slut, engelska deckare, rita porträtt, hattar, mina kompisar, choklad, film, färger, serier i allmänhet, målningar, fin natur, dans, när någon ger mig beröm, hoppa runt hysteriskt, skratta så hårt att man inte kan sluta och alla tror man är sinnessjuk, te, m.m.

Jag håller med Elisabeth och säger att ni som inte fått någon nominering än kan sno en av mig, och att ni kan känna att ni HELT KLART förtjänar den, för ni är awesome :D

Howl's Moving Castle

(Jag har så himla många recensioner att skriva nu, så jag ska bara göra det enkelt för mig och kopiera handlingen från goodreads eller någon annanstans på de kommande recensionerna, okej?)

Av Diana Wynne Jones
Titel: Howl's Moving Castle
Serie: Howl's Moving Castle #1
Sidor: 329
Utgiven: 1986
Förlag: HarperCollins
Första meningen: In the land of Ingary, where such things as seven-league boots and cloaks of invisibility really exists, it is quite a misfortune to be born the eldest of three.

(Handling kopierat från goodreads)

Sophie lived in the town of Market Chipping, which was in Ingary, a land in which anything could happen, and often did - especially when the Witch of the Waste got her dander up. Which was often.

As her younger sisters set out to seek their fortunes, Sophie stayed in her father's hat shop. Which proved most unadventurous, until the Witch of the Waste came in to buy a bonnet, but was not pleased. Which is why she turned Sophie into an old lady. Which was spiteful witchery.

Now Sophie must seek her own fortune. Which means striking a bargain with the lecherous Wizard Howl. Which means entering his ever-moving castle, taming a blue fire-demon, and meeting the Witch of the Waste head-on. Which was more than Sophie bargained for....
_______________________________________________________________________________

Ni som sett filmen vet hur himla awesome den är, så då är det nästan svårt att tro att boken skulle vara ens i närheten av bokens awesomeness. Jag brukar försöka undvika att se filmen innan boken, eftersom man nästan alltid bara ser bilden av filmen i huvudet när man läser boken, och inte kan skaffa en egen uppfattning kring boken. Men så blir det INTE om man läser boken. För boken är, på något mystiskt sätt, lite BÄTTRE än filmen!

Jag älskar Sophies berättarröst och Dianas skrivsätt. Den påminner lite om The Princess Bride, samma mysighet och humor. Och eftersom The Princess Bride var ett mästerverk så kan jag bara säga att, ja, det är den här boken också.
En stor skillnad mellan boken och filmen är att Sophie inte börjar gilla Howl förrän efter en rätt så lång tid. Hon tycker däremot att han är asjobbig och barnslig, och han tycker hon är irriterande och ivägen. Det här var bara en av de stora skillnaderna som finns mellan filmen och boken, här är några:

I boken är det inte ens ett krig. I filmen är det ju värsta världskriget, vilket en stor del av berättelsen cirklar runt, men i boken är det ingenting sånt.

I boken är inte Ödehäxan riktigt som i filmen (vill helst inte spoilra filmen). Hon är bara väldigt elak.

I boken spelar Sophies systrar (i filmen har hon bara en, i boken två) mycket större roller, och är faktiskt med ganska mycket.

I filmen framstår Howl som en orolig själ med ett stort monster inom sig, i boken är han bara en dramatisk, gnällig snubbe.

I filmen framstår Sophie som värsta Benjamin Button, det gör hon inte i boken.

OCH, en väldigt viktig sak som jag tycker de borde haft med i filmen, var att Howl egentligen skulle komma från "vår" värld, från Wales, till och med. Det är dit den "svarta" dörren leder till, och det är en sak jag tycker var väldigt intressant med boken.

Calcifer är lika underbar som i filmen, utan honom vore boken inte alls lika bra. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla en demon så mycket. Slutet tyckte jag däremot kom lite för snabbt, det var som om allt hände på de två sista sidorna. Det kändes lite hastigt nerskrivet, så när man var klar så var man liksom "Va? Är den slut?".

Jag skulle kunna ha skrivit mer, men jag är så trött. Jag ska absolut läsa de två andra böckerna, enligt Vera var tvåan också läsvärd den med, så det ska bli roligt. Trots en del olikheter mellan boken och filmen är jag säker på att de som älskat filmen kommer älska boken. Den är ÄNNU bättre än boken, och man får mer insikt i Sophies karaktär och man börjar älska henne ännu mer. Alla karaktärer är som regnbågar, otroligt färgstarka och roliga, och själva idén är bara helt fantastisk.


Mest intressanta karaktär: Sophie
Citat värda att skriva ner:

Go to bed, you fool," Calcifer said sleepily. "You're drunk."
"Who, me?" said Howl. "I assure you, my friends, I am cone sold stober." He got up and stalked upstairs, feeling for the wall as if he thought it might escape him unless he kept in touch with it. His bedroom door did escape him.

Jag är TILLBAKA

Och det var INTE kul i Amsterdam ska jag säga. För det var SVINKALLT.

Okej, det var inte snö som det här Nordpolen-landet (VARFÖR flyttade jag hit? Jag tar livet av mig på det här sättet D:)

Skojar bara, det var askul, bortsett från pissvädret och att flera museum som skulle ha öppnat var stängda.

Och så CYKLAR tydligen alla i Amsterdam. Om jag skulle räkna upp hur många gånger jag vart nära att bli påkörd av en galen cyklist så skulle det ta forever.

MEN, vet ni vad? Jag hittade två superbra bokhandlar.

De hade de originella namnen "The English Bookstore" och "The American Bookstore".

Och, wow, när jag gick i den amerikanska var det som att träda in i himlen. Snyggaste bokhandeln någonsin, den var t.o.m. bättre än Science Fiction-bokhandeln!

Och jag kunde inte låta bli att köpa lite böcker. Okej, ganska många, för att vara exakt. Det blev inte mindre än 5 böcker på den amerikanska och 6 på den engelska. Men jag orkar inte visa alla, så det blir endast de jag köpte på den amerikanska. Varsågod:

 

Kan ni FATTA hur glad jag är? Jag har första delen i Gail Carrigers nya serie! (recension på den kommer väl snart) Jag har sista delen i The Infernal Devices! Jag har en bok av TIM BURTON. Jag har en fortsättning på Howl's Moving Castle!

Hallelujah!

För att fira måste jag bara visa några av de fantastiska bilder som finns i boken av Tim Burton:

 

Och vad upptäcker jag när jag kommer hem? Jag har blivit nominerad till Liebster Blog Award! TVÅ gånger.

Tack snälla söta Alba och Liv :D Gud vad jag är glad. Woohoo.

Jag ska svara på frågorna och nominera några egna, men jag ska göra det senare. För jag har FEM recensioner att skriva, dessa:

• Howl's Moving Castle
• Across the Universe
• Insurgent
• The Melancholy Death of Oyster Boy & Other Stories
• Etiquette & Espionage

De kommer förhoppningsvis upp inom en snar framtid! Ha det bra!

 

P.S. Har ni sett den nya CoB-trailern? SÅ BRA, men varför var bara Magnus med en gång? D: