Cirkeln

Av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Titel: Cirkeln
Utgiven: 2011
Sidor: 515
Serie: Tja, den har inget speciellt namn, vad jag vet.
Del. 1
Förlag: rabén & Sjögren
Första Meningen: Hon väntar på ett svar men Elias vet inte vad han ska säga.

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Mitt ute i ingenstans, där det inte händer NÅGONTING. Eller, det trodde alla iallafall.
Minoo är den självklara besserwissen. Hon är den som alltid räcker upp handen på lektionerna, och får toppbetyg i alla ämnen. Men hon skyltar ändå inte direkt om det, och hon ligger inte överdrivet högt upp i rangordningen.
Tvärt om är det för Vanessa, som är snygg, populär och har en pojkvän som redan tagit studenten. Hennes i princip enda problem är att hennes fosterpappa helt klart går henne på nerverna.
Anna-Karin, ligger helt klart längst ner i rangordningen. Hon är känd som fettot som luktar bondgård och har varit mobboffret i nio långa år.
Ida är den populära tjejen som roar sig med att mobba såna som Anna-Karin, när hon inte är upptagen med att titta och beundra sig själv i spegeln.
Linnéa, den snygga tjejen som ingen vill ha med och göra och som det ryktas med att hon knarkar, och vars mamma är död och vars pappa är alkolist.
Och så Rebecka, godheten själv. Hon som alla tycker om. Och som nyss fått den hon älskar som pojkvän- Gustaf. Livet kunde inte varit bättre.
Dessa sex tjejer, som inte har något gemensamt, vars liv kommer ändras så abrupt så att ingenting någonsin kommer bli sig likt igen.
Allting börjar med den dagen då en kille som heter Elias hittas mördad på en av skoltoaletterna. Självmord, det är ingen tvivel om saken. Bara en påstår något annat- Linnéa. Elias bästa vän, de var som syskon till allt annat än blodet. Och nu blir plötsligt alla som mobbat Elias i flera år plötsligt jätteledsna över Elias död.
Och en dag, då en blodröd måne skiner över staden, dras dessa sex tjejer av en underlig kraft mot samma ställe, den gamla dansbanan. De får inte reda på särskilt mycket, och det har ingen aning om varför de är där, utom en sak- utan varandra kan de inte överleva.
 ____________________________________________________________________________________

Ja, man har ju hört rätt så mycket om den här boken, så jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Flygande kvastar, trollspön och spetsiga hattar, kanske? Iallafall något åt Harry Potter-hållet. Men så var det iallafall inte. Jag tyckte det var riktigt coolt med de där böckerna med massor med oläsbara tecken, och mönsterfinnaren, men det där med elementen var kanske inte så jätteoriginellt. Och det var förvånansvärt mycket hjärta och smärta- scener för att vara en magibok (eller var ska  man säga? Nåväl, ni fattar vad jag menar). Boken fokuser alltså inte helt och hållet på trollkarlsfinesserna. Ibland tycker jag det är ganska trevligt, och det är väl meningen att man ska se in i livet hos vanliga femtonåringar också, och se allt ur deras synpunkt, men ibland undrar jag om inte det fattas åtminstone en magisk kvast här och där.
För att vara kortfattad- det hade varit roligare med fler magi-scener.

Den var förvånansvärt realistisk, man fick verkligen kolla in en vanlig femtonåringsliv, och hur olika liv man kan ha. De man fick bäst livssyn på var nog Minoo, Vanessa och Anna-Karin, och det var ganska roligt att jämföra de olika karaktärerna.
Jag blev galen på varje karaktär minst två gånger i hela boken, för det mesta mer. Men allvarligt, de klantar till det så mycket ibland! Och en sak jag tyckte var lite konstig var att man aldrig fick vara med Ida eller Linnéa och se deras syn på saken, men det skulle kanske blivit lite rörigt. Det skulle kanske inte vara lika många överraskningar i boken om man fick höra vad alla tänkte och gjorde.

Inledningen var fruktansvärt bra, jag kom in direkt när Elias gick omkring i korridorerna, jag fick en sån mysrysig känsla av den ;)

Jag tyckte boken var väldigt bra, och ett bra och unikt tillskott till den svenska ungdomslitteraturen, men jag kan inte säga att jag blev helt galen i den. Visst, jag gillar själva helheten, men när jag läste ut den förvånades jag lite över att det hade hänt så lite på de 515 sidorna. Men jag gillar som vanligt den parallella världen, det får magin att verka lite verkligare. Jag är sugen på att läsa Eld (som jag köpte för jättelängesen, så jag skulle slippa köpa den när jag läst boken, då skulle den istället bara sitta i bokhylla och vänta ;) och jag väntar mig något lite mer storslaget den här gången (jag menar inte att boken INTE var det, men det blir inte roligt att läsa om spänningen sjunker med varje bok, om ni förstår vad jag menar)
Rekommenderas mycket, passar till de som gillar att läsa om magi, men samtidigt om lite realistiska saker ;)