Mina bokiga bekännelser!

Innan du läser inlägget ska du bara veta att det var SÅ SVÅRT att komma på någonting att skriva. Det är därför det har tagit så lång tid att göra det från att jag blev taggad, ren idétorka. Men nu är jag ÄNTLIGEN KLAR. Yes.

Jag har blivit taggad av Liv att göra denna superroliga enkät, yey :D Den går ut på att man ska skriva sju stycken bokiga bekännelser (bekännelser med bok-tema, antar jag?).
Här alltså mina fruktansvärt hemliga bokbekännelser O_o Känn er hedrade.

1. Jag kan inte gråta på grund av böcker.
Jag är en mycket okänslosam person och har inte förmågan att visa känslor. Det spelar ingen roll vilken bok det är, The Fault in Our Stars, Clockwork Princess, Jellicoe Road eller Harry Potter och dödsrelikerna, mina ögon förblir torra. Jag har aldrig ens varit i närheten av att börja snyfta, även fast mitt inre var evaporating into a vortex of agony. Detta är ännu ett bevis för ett konstaterande jag länge misstänkt: Jag är en zombie.

2. Jag hatar att läsa på stranden.
Hur kan man läsa när strandens alla fasor attackerar en samtidigt? Insekter som flyger omkring, sand som skvätter och hamnar i ögonen och mellan boksidorna, vind som blåser flera sidor i förväg och gör så man får hår i ansiktet, sol som bländar och bränner en, vatten efter man badat som blöter ner sidorna och gör dem alldeles skrynkliga, för att inte tala om hur obekvämt man ligger i sanden.

3. Jag har inte läst alla Harry Potter- böckerna.
Jag vet, hemskt eller hur? Men jag har verkligen inte läst Harry Potter och Halvblodsprinsen. Vilket är konstigt, för jag tror jag skulle tycka om den mest. Det är inte så mycket action, utan lite mer intriger och karaktärsutveckling, så varför har jag inte läst den? Suck, jag vet inte, lathet? Antagligen...

4. Jag älskar deckare
Är jag den enda bokbloggaren som gillar deckare? När alla får välja en genre de ogillar så tar de alltid alla deckar-genren. Deckare är väldigt underskattade, jag framför ibland deckare framför dystopier som alla tycks älska så mycket. *kritiskt mot samhället*

5. Jag har i princip aldrig lånat böcker på bibliotek
Utom de första fem åren i skolan då man var TVUNGEN att låna böcker, och kanske två gånger på stadsbiblioteket i Göteborg under de två åren (tror jag det var) som vi hade en lägenhet där. Jag föredrar helt enkelt att köpa böcker, jag får panik om jag har en tidspress när jag läser. Ganska dumt egentligen, jag skulle ha kunnat spara en massa pengar. Men jag har alltid fått för mig att inga bibliotek har de böcker jag vill läsa, och ifall ni kommer ihåg ett inlägg jag skrev för typ ett års sen (like if) så vet ni att jag HATAR ryggarna på de flesta biblioteksböckerna i Sverige. Disgusting.

6. Jag har ALLTID varit en sån som älskar skurkarna mer än huvudkaraktärerna.
När jag läser en bok, hur mycket tror ni att jag bryr mig huvudkaraktären? Inte ett dugg förrän jag fått reda på om skurken är intressant. En bok blir fem gånger bättre med en väl genomtänkt onding. Mina föräldrar blir alldeles förfärade om vi ser en film och jag hoppar av glädje så fort psykopaten kommer med. Jag vet att det är de personerna man ska hata, men de är ofta dem som författaren lägger ner sin kraft i. Eller snarare inte gör, men borde. Det händer alldeles för ofta att man läser en bok där skurken knappt får vara med, och det enda karaktärsdraget är "Ond och galen". Usch.

7. Jag och min syrra förhandlar alltid om vem som får ha vilken bok i sitt rum.
Tänk dig ett scenario när vi precis fått en massa nya böcker, eller kanske tillochmed flyttat till ett annat land, alla böcker måste in i bokhyllor. Vad gör vi då? Jo, vi förhandlar. Typ; "Om jag får Harry Potter serien, så kan du få Eragon-serien, eh?" "Karin, du har inte ens läst Eragon. Men okej... om jag får alla Agatha Christie", "Är du galen? ALLA? Hm, okej då, men då vill jag ha Darkside" "VA?! Okej, om jag får..." Och ungefär så går det till.