"I don't want to survive, I want to live!"
/Solomon Northup
Utgiven: 2013
Regissör: Steve McQueen
Baserad på: "12 years a slave" av Solomon Northup
Längd: 134 min
Språk: Engelska
Just nu sitter jag i sängen med en kopp te, och nyss så kom jag på att eftersom en av mina största intressen är att se på film, och jag ser i snitt en film varje dag, helst en ny jag aldrig sett förut, som kom jag att undra varför jag knappt gjort några filmrecensioner alls- därför gör jag en nu.
För några timmar sen var jag på bio och såg 12 years a slave. Antingen så har ni hört talas om den, eller så har ni inte- om ni läser tidningen borde ni hört någonting om den. Den har blivit väldigt uppmärksammad som den bästa filmen 2013, den har vunnit en massa priser och sånt (Och då menar jag MASSA). Så jag gick och såg den, för att se om den var så hjärtskärande, så gripande och fantastisk, som alla får den att låta som.
Nå, så vad handlar filmen om?
Filmen handlar om den sorgligt nog sanna historien om Solomon Northup, en fri svart man i 1800-talets USA. Men när en dag hans fru, dotter och son åker på en liten semester, och han blir ensam i huset, så träffar han två män som erbjuder honom jobb som musikant i några av deras föreställningar (Solomon är väldigt bra på att spela fiol), vilket han går med på. Men han märker att saker inte gått som planerat när han en morgon efter ha varit ute och druckit med de två männen vaknar i en ensam cell, med kedjor för både händer och fötter.
Nu är Solomon inte längre en fri man. Nu är han bara en vanlig nigger, en vanlig slav. Och för att ingen ska kunna ana att han ursprungligen var en fri man så får han en ny identitet som Platt, en svart man från Georgien.
 |
| (Solomon längst till vänster) Slavarna som skeppas till New Orleans |
Han skeppas med en grupp andra slavar till New Orleans, men innan blir Solomon nästan slagen till döds så han förstår vad som händer om han säger någonting om sin riktiga identitet. Väl i slavmarknaden blir han såld till den ändå rätt sympatiske William Ford. Solomon och Mr Ford kommer bra överens, men tyvärr så avskyr förmannen Tibeats Solomon (nu kallad Platt), och misshandlar honom förfärligt tills Ford inte ser någon annan utväg än att sälja Solomon till en annan slavägare, en vid namn Edwin Epps, som är känd för att vara väldigt hård mot sina slavar.
 |
| Solomon, Mr Ford och Tibeats |
Men Edwin är mycket värre än vad Solomon någonsin kunnat föreställa sig. Inte bara är han förtjust i bestraffningar, han är helt knäpp och i närmaste laget psykopat. På bomullsplantagerna Epps äger förväntas man plocka minst 90 kilo bomull varje dag om man inte vill bli slagen. Bland Epps slavar finns en slavflicka, född som slav, vid namn Patsy som plockar mer än 225 kilo varje dag, och är vad Epps anser "guds gåva" till honom. Epps fru är inte bara väldigt avundsjuk och misshandlar Patsy fysiskt, Epps själv våldtar henne ofta.
Solomon vill inget annat än att träffa sin familj igen, men vad för utsikter har en slav som inte ens får ha en fri vilja utan bokstavligt talat är någon annans egendom?
Vad tyckte jag?
Det är lätt att försöka bortse från filmens mörka sanningar och inbilla sig att det hemska i filmen faktiskt inte hände. Men det gjorde det. Och ingen, jag menar INGEN kan se filmen och inte känna sig helt förstörd inuti angående mänsklighetens vägnar. Usch, jag skäms.
Filmen är underbart filmad, med scener som varar i minuter då kameran bara står helt still, och inte rör sig överhuvudtaget. Inte heller pratar någon, det är bara långa scener då man insuper atmosfärerna och känslorna. Det är helt fantastiskt när filmer vågar vara annorlunda på ett sådant sätt och inte byter vinkel var tredje sekund för att de som gör filmen är rädda att tittarna ska tycka filmen är "tråkig" om man inte har rörelse hela tiden.
En av de starkaste och bästa scenerna i filmen är när Solomon håller på att hängas efter att ha "misshandlat" förmannen. Han lyckas undkomma dödsdomen, men som straff får han hänga där resten av dagen. Det är precis så att han når ner till marken och han får stå på tå för att undvika att kvävas. Det är en tre minuters lång scen då kameran inte rör sig knappt överhuvudtaget, man bara ser Solomon kämpa för att andas och man hör hans rosslingar. I bakgrunden går resten av slavarna upp och fortsätter med sina sysslor, man hör barn som leker, Edwin Epps fru kommer ut ur huset och tittar på Solomon där han hänger. Det var helt fantastiskt.
En annan sak som är intressant med filmen är att den försöker inte framkalla en massa känslor. Den vill inte att vi ska känna oss ledsna eller skyldiga (även om den lyckas med det också), filmen vill visa att så här var det på den tiden, och det var så hemskt på den tiden som filmen visar, antagligen värre. Karaktärerna såg ju relativt rena ut, men de borde snarare varit smutsiga som sjutton, till och med de som inte var slavar. Men jag antar att man ville kunna se skådespelarnas ansikten...
En annan sak som gör filmen så bra är de fruktansvärt bra skådespelarna som är med. Chewitel Ejiofor är helt MINDBLOWING som Solomon Northup. Likaså är Lupita Nyong'o som spelar Patsy, och Michael Fassbender som Edwin Epps. För det är ändå dessa tre karaktärer som jag tycker var de viktigaste i filmen, och de presterade fantastiskt. Och resten av skådespelarna är inte så dumma heller. Benedict Cumberbatch är med och är awesome, Sarah Paulson som är Epps fru är också riktigt bra, Brad Pitt är tillochmed med på ett hörn (inte så konstigt med tanke på att han är en av producenterna...). Alla som spelar i filmen gör bara det bästa jobbet någonsin, och man märker hur hårt alla jobbat på sina accenter för att det ska låta så äkta som möjligt.
Filmen har många hemska scener, och det är flera scener då man blir lite tårögd, ibland av sorg och ibland av glädje. Men det finns även scener då man nästan blir tvungen att vända bort blicken av äckel. Tillexempel finns det en piskscen, och jag svär, för varje gång piskan kom ner så ryckte alla i publiken till, vände bort blicken eller bara flämtade till. Mycket obehagligt. Det var en väldigt stark scen, men det var svårt att se på den.
Inte bara är filmen fantastiskt filmad och spelad, och en sådan film man ska se om man gillar bra filmer, det är film som helt enkelt alla måste se, alla har rätt att veta hur det faktiskt var. Faktumet att boken är baserad på en bok gör så att filmen känns ännu mer äkta. Jag förstår verkligen inte hur jag aldrig någonsin ens hört talas om Solomon Northup innan den här filmen kom ut! När han skrivit sin biografi så gjorde han en massor med förläsningar runt om i världen om sina upplevelser, och boken blev mycket uppmärksammad. Tydligen finns det inga upplysningar alls kring hur, var och när han dog, vilket jag tycker hade varit väldigt intressant att veta. Men jag är glad att filmen gjordes så folk borde får se en stark och underbar film, och dessutom får lära sig något på köpet.
Väldigt bra film, se den.
Solomon vill inget annat än att träffa sin familj igen, men vad för utsikter har en slav som inte ens får ha en fri vilja utan bokstavligt talat är någon annans egendom?
 |
| Solomon och Edwin Epps |
 |
| Epps, Patsy och Solomon |
Vad tyckte jag?
Det är lätt att försöka bortse från filmens mörka sanningar och inbilla sig att det hemska i filmen faktiskt inte hände. Men det gjorde det. Och ingen, jag menar INGEN kan se filmen och inte känna sig helt förstörd inuti angående mänsklighetens vägnar. Usch, jag skäms.
Filmen är underbart filmad, med scener som varar i minuter då kameran bara står helt still, och inte rör sig överhuvudtaget. Inte heller pratar någon, det är bara långa scener då man insuper atmosfärerna och känslorna. Det är helt fantastiskt när filmer vågar vara annorlunda på ett sådant sätt och inte byter vinkel var tredje sekund för att de som gör filmen är rädda att tittarna ska tycka filmen är "tråkig" om man inte har rörelse hela tiden.
En av de starkaste och bästa scenerna i filmen är när Solomon håller på att hängas efter att ha "misshandlat" förmannen. Han lyckas undkomma dödsdomen, men som straff får han hänga där resten av dagen. Det är precis så att han når ner till marken och han får stå på tå för att undvika att kvävas. Det är en tre minuters lång scen då kameran inte rör sig knappt överhuvudtaget, man bara ser Solomon kämpa för att andas och man hör hans rosslingar. I bakgrunden går resten av slavarna upp och fortsätter med sina sysslor, man hör barn som leker, Edwin Epps fru kommer ut ur huset och tittar på Solomon där han hänger. Det var helt fantastiskt.
En annan sak som är intressant med filmen är att den försöker inte framkalla en massa känslor. Den vill inte att vi ska känna oss ledsna eller skyldiga (även om den lyckas med det också), filmen vill visa att så här var det på den tiden, och det var så hemskt på den tiden som filmen visar, antagligen värre. Karaktärerna såg ju relativt rena ut, men de borde snarare varit smutsiga som sjutton, till och med de som inte var slavar. Men jag antar att man ville kunna se skådespelarnas ansikten...
En annan sak som gör filmen så bra är de fruktansvärt bra skådespelarna som är med. Chewitel Ejiofor är helt MINDBLOWING som Solomon Northup. Likaså är Lupita Nyong'o som spelar Patsy, och Michael Fassbender som Edwin Epps. För det är ändå dessa tre karaktärer som jag tycker var de viktigaste i filmen, och de presterade fantastiskt. Och resten av skådespelarna är inte så dumma heller. Benedict Cumberbatch är med och är awesome, Sarah Paulson som är Epps fru är också riktigt bra, Brad Pitt är tillochmed med på ett hörn (inte så konstigt med tanke på att han är en av producenterna...). Alla som spelar i filmen gör bara det bästa jobbet någonsin, och man märker hur hårt alla jobbat på sina accenter för att det ska låta så äkta som möjligt.
Filmen har många hemska scener, och det är flera scener då man blir lite tårögd, ibland av sorg och ibland av glädje. Men det finns även scener då man nästan blir tvungen att vända bort blicken av äckel. Tillexempel finns det en piskscen, och jag svär, för varje gång piskan kom ner så ryckte alla i publiken till, vände bort blicken eller bara flämtade till. Mycket obehagligt. Det var en väldigt stark scen, men det var svårt att se på den.
Inte bara är filmen fantastiskt filmad och spelad, och en sådan film man ska se om man gillar bra filmer, det är film som helt enkelt alla måste se, alla har rätt att veta hur det faktiskt var. Faktumet att boken är baserad på en bok gör så att filmen känns ännu mer äkta. Jag förstår verkligen inte hur jag aldrig någonsin ens hört talas om Solomon Northup innan den här filmen kom ut! När han skrivit sin biografi så gjorde han en massor med förläsningar runt om i världen om sina upplevelser, och boken blev mycket uppmärksammad. Tydligen finns det inga upplysningar alls kring hur, var och när han dog, vilket jag tycker hade varit väldigt intressant att veta. Men jag är glad att filmen gjordes så folk borde får se en stark och underbar film, och dessutom får lära sig något på köpet.
Väldigt bra film, se den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar