onsdag 28 november 2012

Clockwork Angel

Innan The Mortal Instruments...
...kom The Infernal Devices.
Av Cassandra Clare
Titel: Clockwork Angel
Serie: The Infernal Devices
Del: 1
Sidor: 476
Utgiven: 2010
Förlag: Margaret K. McElderry Books
Första meningen: The demon exploded in a shower of ichor and guts.
 
När Tessa Grey bestämde sig för att krossa halva jordklotet för att komma från New York till London för att hitta sin bror, så hade hon inte riktigt tänkt sig att den skulle bli precis som den blev. Det är under Drottning Victorias regering, och när Tessa kommer dit möts hon av två gamla tanter, som påstår att de känner hennes bror. Om det är sant vet hon inte, men de har ett synnerligen underligt sätt att välkomna folk på. De kidnappar henne och låser in henne i deras hus, och där får hon stanna. Där lär hon, till sin stora fasa, att hon har förmågan att förvandla sig till olika personer bara hon håller i nåot som tillhör personen ifråga. Även döda personer. De torterar henne när hon misslyckades, och belönar henne (med böcker) om hon gör dem nöjda. Frågan är bara vad de vill med hennes krafter. För plötsligt börjar de snacka om att hon är "redo" och ska träffa "The Magister", och det tydligen ska vara en ära. Inte särskilt roligt, det låter inte som något positivt.
Lite senare, som en ängel från ovan (typ) så kommer en väldigt attraktiv kille in och räddar henne. Han själv verkar rätt så förvånad över att hitta henne, och han kallar sig själv Will Herondale. Tessa dras nu in i en värld fullt av mystiska saker, men borde hon vara förvånad? Hon är ju trots allt en hamnskiftare (typ).
Will är en shadowhunter, alltså en vars blod är mixat med mänskligt blod och en ängels blod, och är till för att döda demoner som kommer in i vår värld. Tessa förstår nu att det inte bara finns shadowhunters, utan även vampyrer, varulvar och trollkarlar. Vilket förstås är en ganska ny upplevelse.
Will tar Tessa till Institutet (så heter det väl på svenska?), där flera andra Shadowhunters bor. Och medan hon bor i Institutet så lovar de shadowhunters som bor där att hjälpa henne hitta hennes bror, om hon använder sin kraft för att hjälpa dem.
Samtidigt tvingas hon välja mellan de två bästa vännerna; Blåögde Will, den ironiska killen som tycks vilja slippa att visa några som helst känslor, och Jem, som med sitt silvriga hår döljer en mörk hemlighet. Tessa dras mellan sina känslor, och dessutom så fortsätter den mystiska Magister med sin plan att döda alla shadowhunters. Kan Tessa verkligen använda sina krafter för att hjälpa dem (är det trots allt inte en förbannelse, som hon trott?)? Snart inser Tessa att hon kanske måste välja mella att hjälpa sin bror och att hjälpa de andra att rädda världen, och varför har just hon en kraft som ingen annan har? Har hela hennes liv varit en lögn, eller?
_______________________________________________________________________________
Känns lite konstigt att jag inte köpt den förrän alldeles nyss O.o *skäms* Och jag som gillade The Mortal Instruments så mycket. Jag trodde, helt enkelt, att den inte skulle vara lika bra som The Mortal Instruments. Men GUD vad jag ändrade mig. Nåja, kanske inte LIKA bra som TMI, men det var en väldigt bra start på en serie. Det är ju såklart att vissa karaktärer liknar de i TMI väldigt mycket. Men till exempel Jessamine, som alla jämför med Isabelle, är ju totala motsatsen D: Den ENDA likheten jag hittade var att båda var snygga. Herregud, hur vågar ni jämför de två O.o Isabelle som är så cool och underbar, och Jessamine som är så fjortisaktig. *suck* Och Jem jämförs med Alec, de är ju inte heller särskilt lika.
Men, okej, jag erkänner, Will var VÄLDIGT lik Jace (MEGASTOR spoilervarning om ni inte läst City of Glass! Men han är väl typ Jaces farsfarsfar eller något, så det är nog själva poängen) men eftersom jag älskar Jaces sarkastiska humor, så är ju det bara bra.

Jag gillade verkligen Tessa, det är så skönt med tjejer som fattar ganska så snabbt vad som är på gång, och inte bara står där och bara "Öhh..." utan faktiskt gör något. Och att hon läser mycket är ju bara ett plus. Även om jag blev irriterad på att hon blev så förvånad att det fanns kvinnor som faktiskt är lika bra på att slåss som männen, och att hon tog för givet att kvinnorna bara stannade hemma och höll ställningarna. Fast, nåja, man måste ju se det ur ett verklighetsperspektiv, och de flesta trodde ju det skulle vara så, på den tiden (och fortfarande...).

Min favoritkaraktär är helt klart Jem, han var så...gah, underbar, helt enkelt. HOPPAS inte han dör D: Men jag ser det så här: Cassandra Clare ska ju göra en ny serie om shadowhunters som utspelar sig efter TMI, och om huvudpersonen heter Carstairs i efternamn, då borde väl hon vara Jems ättling? Och vad jag vet så har inte Jem några barn, och han är nog den enda som är kvar (hoppas jag) så då betyder det väl att han överlever O.o?

Karaktärerna älskar jag, jag tycker inte alls de är så lika de i TMI. Och man kan ju såklart läsa den här serien utan att läsa TMI, den enda likheten är väl själva världen och att Magnus (;D) är med (och Camille). Men handlingen var kanske inte den bästa. Jag gillar idén med de där mekaniska människorna, men jag tycker resten var lite segt. Men jag märkte det inte förrän jag tänkte över det, när jag läst ut boken. Det hände inte så mycket, när man tänkte efter, som var viktigt. Men jag har hört att tvåan är bättre, och jag vill verkligen skaffa nästa del.

Även om jag börjar bli urtrött på triangeldraman, så gillar jag den här bättre än andra. För för första gången är jag inte helt bombsäker på vem hon ska välja. I Twilight och Hungerspelen var det ju rätt så uppenbart vem hon skulle ta, detsamma i TMI. Jag tänkte aldrig ens tanken att det skulle bli någon annan än den det blev (ser ni hur smidigt jag undviker att berätta VEM det var tjejen valde?).
Alltså, en bra start på en bra serie, jag vill verkligen skaffa tvåan, och snart kommer ju trean ut ;D

Favoritkaraktär: Jem
Citat: Förlåt att det blev så många D:

Will looked horrified. "What kind of monster could possibly hate chocolate?"

"I like ducks," Jem observed diplomatically. "Especially the ones in Hyde Park." He glanced sideways at Will; both boys were sitting on the edge of the high table, their legs dangling over the side.
"Remember when you tried to convince me to feed a poultry pie to the mallards in the park to see if you could breed a race of cannibal ducks?"
"They ate it, to." Will reminisced. "Bloodthirsty little beasts. Never trust a duck."

"Are you implying that shreds of my reputation remain intact?" Will demanded with mock horror. "Clearly I have been doing something wrong. Or not something wrong, as the case may be."
He banged on the side of the carriage. "Thomas! We must away at once to the nearest brothel. I seek scandal and low companionship."

Övrigt: Har blivit seriealbum, har jag för mig ;D Del tre, Clockwork Princess, kommer snart ut (om den inte precis gjort det, men det tror jag inte).


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar