Spelkortsmysteriet

Av Jostein Gaarder
Titel: Spelkortsmysterier
Original titel: Kabalmysteriet
Utgiven: 1992
Sidor: 355
Förlag: En bok för alla
Första Meningen: Den stora resan till filosofernas hemland startade i Arendal, en gammal hamnstad på Sørlandet.

Hans Thomas och hans filosofiskt intresserade pappa har länge klarat sig utan mamma eller hustru. Närmare bestämt åtta år. Hon stack för åtta år sen för att "hitta sig själv", vilket måste ta väldigt lång tid, med tanke på att hon inte dykt upp på åtta år. Men en dag när en moster vart på besök på Kreta, tog hon med sig en modetidning därifrån, och vem fanns inte på framsidan om det inte var Hans Thomas mamma, livs levande?
Alltså bestämmer sig Hans Thomas och hans pappa ("farsan") att ge sig ut och åka bil till Grekland, ända från Arendal i Norge, och rädda mamman som gått vilse i modevärlden för att hitta sig själv, och ta med henne tillbaka till Norge.
På vägen på en gammal bensinmack får Hans Thomas ett förstoringsglas av en mystisk dvärg.
Lite senare i den lilla byn Dorf i Schweiz så får Hans Thomas fyra bullar av en mystisk (och kanske lite knäpp?) bagare, som ger instruktioner om att Hans Thomas ska öppna den största bullen sist, alldeles ensam.
När han då gör detta upptäcker han en liten liten bok i bullen. Och när han börjar läsa märker han att boken på något konstigt sätt är sammanlänkat med hans eget liv.
Boken är skriven av samma bagare som den han fick bullarna av. Bull-boken handlar om Hans, från Tyskland, som en dag råkar ut för skeppsbrott. Han är den ende som överlever, och lyckas ta sig ombord på en av livbåtarna. Länge lever han på det lilla vatten han har kvar, och lite skorpor, utan att se land så långt ögat kan nå.
När allt verkar som mest hopplöst, och när den sista droppen vatten försvunnit, vad får han då se? Jo, en liten ö! Hans gissar att det är Amerika, eller kanske till och med Afrika, som han kommit till.
Men när han landstiger på ön märker han att ön är allt annat än vanlig. Fjärilar, stora som fåglar flyger omkring, och de låter konstigt nog som små kvittrande fåglar. Träd och andra växter han aldrig hört talas om. Han stöter också på konstiga hästliknande varelser- med sex ben! Då förstår Hans, att detta inte är en ö som finns utritad på någon karta.
Han möter också en gammal gubbe, Frode heter han, som också vart med om ett skeppsbrott och kommit till ön. Som sällskap hade han bara en fransk kortlek. Under de många åren blev Frode oerhört ensam, och började fantisera att alla spelkort var olika personer, som han kunde prata med. Gissa om han blev förvånad när korten fick liv och kom promenerande som om de redan bott där i flera år. Av Frode lär sig alla korten olika egenskaper, som att baka eller blåsa glas. Länge levde de i en idyll, ända tills Jokern kom, och förstörde idyllen.
Hans Thomas läser och förundras, kan det verkligen vara en slump att han fick ett förstoringsglas precis innan han fick den pyttelilla boken? Han läser när han får chansen, och när farsan inte är i närheten. Är det verkligen en slump att boken på något sätt sammanflätas med hans eget liv och luffande genom Europa? Ska man tro på slumpen, eller kan det vara så att ödet bestämt allt?
_____________________________________________________________________________

Det är verkligen fantastiskt hur författaren får allting att hänga ihop. Tillexempel det där med kortspelskalendern, det är ju alldeles fantastiskt! Och att ingen kommit på det förut, det känns nästan som om det redan var bestämt då den första kortleken gjordes, men det tror jag inte. Jag blev verkligen imponerad. Allting hänger ihop, må vara på ett ytterst komplicerat sätt, men det gör det. Man blir så fascinerad över Josteins sätt att skriva. Språket är inte särskilt komplicerat, med många svåra ord eller så, men man måste ändå fundera lite över vad som sägs. Det filosofiska språket i boken får en att börja undra över hur allt hänger ihop. När man hör ordet "filosofi" såt tänker man på "Vad är meningen med livet" och massor med gamla gubbar som sitter och tänker men ändå aldrig kommer fram till någonting, men man får en hel annan uppfattning om man läser boken.
Boken är så speciell, det är verkligen svårt att förklara, man färdas med Hans Thomas och hans resa genom i Europa samtidigt som man är med Frode och alla kortspel i den andra världen. Och man får ta del av mysterierna på ett verkligen speciellt sätt, och fast man tror att författaren bara babblar på och egentligen inte vet vad han pratar om, så blir allting mycket klarare i slutet.
Det skule var omöjligt att dela in den här boken i en speciell genre, eftersom den är helt sin egen. Man får lite Alice i Underlandet känsla när man läser boken, på grund av alla spelkort som lever.
Man börjar verkligen bli lite intresserad av filosofi när man läser den här boken, och jag gillar verkligen sättet boken är uppbyggd, med en slags parallellvärld.
Ursäkta mig, men den här boken är faktiskt fantastisk.
Sammanfattning; en intelligent, filosofisk och spännande bok där man får tänka till lite och ta del av historien på ett ovanligt sett, kort sagt helt underbar!