Dödsmässa

18 Juli (Greklandläsningen 3)

Av Reginald Hill
Titel: Dödsmässa
Original Titel: Midnight Fugue
Serie: har inget namn
Del: 22
Utgiven: 2009
Sidor: 390
Förlag: Månpocket
Första Meningen: Midnatt.
Inte särskilt stor spoilervarning, böckerna hänger inte ihop, bara pyttepyttelite

Andy Dalziel är nu äntligen tillbaka i spelet efter att ha vilat ut sig på Avalonkliniken efter att nästan ha dött i en explosion (även om det inte blev en särskilt avslappnad tid med tanke på att personer blev mördade) (Döden löser alla problem). Fast Andy känner sig en aning nervös över att återgå till polisstationen. Nu måste han kämpa stenhårt för att få tillbaka all respekt han haft och visa sig som den rätte ledaren.
För att lugna ner sig en aning så åker han till kyrkan, han har egentligen ingenting att göra där eftersom han inte är det minsta religiös, men det kändes helt enkelt som det rätta. Men på väg till kyrkan märker han inte att han blir förföljd av en mycket snygg, blond kvinna. Kvinnan är i sin tur förföljd (häner ni med?) av en annan bil, med två mycket mystiska typer. Typerna heter Bill och Bull. Nej, bara skojade, de heter Vincent och Fleur. De är tvillingar, även om de är nästan varandras motsatser. Fleur är smart, Vincent är helt dum i huvudet.
Iallafall, inne i kyrkan träffas alltså Andy Dalziel den blonda kvinnan, hon heter Gina Wolfe, för första gången. Hon ber honom hjälpa henne med försvinnandet av hennes man, Alex Wolfe, så att hon kan få honom dödförklarad (chansen att han lever är liten) och ärva hans pengar och hus, och dessutom få gifta sig med mannen hon älskar. Problemet är bara att Alex Wolfe försvann för sju år sen. Det visar sig att Alex var polis innan han försvann, och han och Ginas relation blev lite ihoptrasslad efter att deras sexåriga dotter dog i leukemi. Det visar sig också att Alex var ledare för en grupp som försökte komma åt en affärsman, Goldie Gidman, som påstods ha gjort hemska och skumma saker för att uppnå sin rikedom. Men operationen misslyckades, och det påstods att Alex gav information till Goldie och fick pengar i utbyte, och på det viset fick de aldrig tag i Goldie.
Även om det antagligen är omöjligt så tar sig Dalziel an uppdraget, och börjar göra efterforskningar.
Samtidigt inser journalisten Gwyn Jones att han kommit en historia om Goldie Gidman hack i häl, och är inte sen med att utnyttja sina journalistfärdigheter och börjar undersöka.
Och den hänsynslöse Goldie Gidman, som är svinrik och vars son antagligen snart ska bli den nya premiärministern, gör allt för att det ska gå efter hans pipa, och är inte sen med att ta i med hårdhandskarna för att få saker han inte vill att folk ska rota i dolda.
Snart kommer Pascoe och Dalziel inse att saker som hållts dolda i flera år snart kommer flytande upp till ytan, saker som kommer få fleras liv vända upp-och-ner.
______________________________________________________________________________

Ännu en deckare av Reginald Hill.
Jag gillar verkligen idén med att hela boken utspelar sig under en enda dag, och att det står tiden då kapitlet utspelar sig i början av varje kapitel. Men det känns som om det tog mycket längre tid, och inte bara en dag. Det hände så mycket, det känns konstigt att allt bara utspelade sig under EN dag. Och så känns det lite som om det vore småpotatis för Andy Dalziel. Jag menar, de flesta deckare utspelar sig i flera veckor, iallafall några dagar, men eftersom den här utspelar sig under EN dag, så känns det som det som om det vore ett ganska obetydligt fall, Kom och gick, lätt bortglömt, typ.

Scenen då Gina Wolfe förklarade allt med sambandet mellan Goldie (vad sjutton är det för namn egentligen?) Gidman och Alex Wolfe fick jag läsa om flera gånger innan jag fattade allt. Jag har fortfarande inte fattat allt, så det kan finnas lite fel när det gäller handlingen. Det är en så kallad affärshistoria. Man fick verkligen läsa noggrant för att fatta, om man missade så mycket som en rad fattade man ingenting senare i boken. Det kunde varit lite mer mystik och intriger än massor med business.

Jag gilladee verkligen slutet. Det var nästan den bästa biten, jag (MEGASTOR SPOILERVARNING!!!) älskar när hon Maggie berättar att hon är dotter till dem Goldie dödade, och att hon eldar upp honom efteråt. Så himla ondskefullt och kraftfullt! Det skulle jag aldrig kunnat lista ut...(SLUT PÅ SPOILER)

Boken är ändå inte en riktig mordhistoria, och den är väldigt unik på sitt sätt. Den är lite tråkig eftersom det är omöjligt att försöka lista ut hur den slutar, det är helt omöjligt, om man inte bestämmer sig för att läsa de fem sista sidorna först.

Boken var inte lika bra som Döden löser alla problem, men den var ändå helt okej. Den var inte heller lika rolig, men det fanns vissa stunder i boken då jag började skratta...tillexempel scenen med tanten och Andy, alldeles i början. Det skulle varit roligt om Pascoe varit med lite mer, och jag skulle gärna vilja läsa en bok om Dalziel och Pascoe då de jobbar tillsammans, i de böckerna jag har läst har de knappt gjort det. I Döden löser alla problem låg han inne på klinik och fick inte vara med, och i den här...så gör det iallafall inte det, pascoe är typ sur på Dalziel för det mesta, och Dalziel jobbar mer ensam.