City of Ashes

Av Cassandra Clare
Titel: City of Ashes
Serie: The Mortal Instruments
Del: 2
Utgiven: 2008
Sidor: 453
Förlag: Margaret K. McElderry Books
Första Meningen: The formidable glass-and-steel structure rose from its position on Front Street like a glittering needle threading the sky.

STOR SPOILERVARNING!!!! LÄS INTE OM NI INTE LÄST DEL ETT!!!!

Clary försöker fortfarande leva ett normalt liv, även om det är svårt när man är en Shadowhunter, gjord för att döda demoner av alla slag, och ens mamma ligger i koma utan att visa några tecken på att vakna upp. Och hennes komplicerade relation till brodern Jace (Jonathan) och att hon är dotter till den i princip farligaste mannen i världen- Valentine, gör ju inte saken bättre.
Jace har också sina problem, plötsligt så beter sig hans fostermamma Maryse så misstänktsamt mot honom, hon litar inte längre på honom nu när hon fått veta att han är Valentines son. Det blev ett hårt slag för Jace, eftersom Maryse varit som en mamma för honom. Så han försöker bli dödad av en varulvsflock, vilket han nästan lyckades med, tills Luke räddade honom.
Valentine, Clarys och Jaces pappa, är fortfarande på fri fot, till the Claves förfäran. Han har nu the mortal Cup i sin ägo, och ingen vet nu var han är eller vilka planer han har.
När Maryse inte längre litar på Jace, så kastar hon i princip ut Jace, hon hävdar att Jace spionerar för Valentine. När Jace hävdar att det inte är sant, så dras the Inquisitor (puh, svårt ord) med i det hela. The Inquisitor är en tant som totalt hatar Valentine (typ så mycket man nu kan hata nån) och hon är den enda som kan dra Jace inför the Soul-Sword, då ingen Shadowhunter kan ljuga. Tyvärr verkar the Inquisitor inte överdrivet förtjust i Jace, och går till och me så långt att hon fängslar honom i the Silent City, där bara såna som gjort hemska saker sitter fängslade, för att han var lite uppkäftig. 
När sen the Soul-Sword blir stulen från the Silent City, misstänker såklart alla Valentine. När det sen hittas döda kroppar tömda på nästan allt blod blir det mer tydligt- att Valentine håller på med någon slags ritual. Men the Inquisitor misstänker direkt Jace, att han hjälpt till Valentine att stjäla the Soul-Sword. Var det bara en tillfällighet att svärdet blev stulet precis dagen innan Jaces rättegång, som nu inte kan bli av? The Inquisitor tvivlar.
Men skulle verkligen Jace gå så långt att han sviker sina vänner och allt han tror på, bara för att ansluta sig till sin sinnessjuka pappa?

Jag tror inte jag var den enda som blev åtminstone liiite chockad när det visade sig att Jace och Clary var syskon, hur ska nu den lilla fina kärlekshistorien gå? På den fronten blev jag lite besviken, eftersom de varken kom framåt eller bakåt, i princip. Det var den historien som fick mig att fortsätta läsa, man vill ju så gärna se hur det går.
En av mina favoritkaraktärer är absolut Magnus! Ioförsig kom han med i ettan, men jag glömde säga det då, jag hade dessutom tidspress på mig då. Han är tyvärr med för lite för att jag ska bli nöjd, men nåja, man kan inte få allt. Han är också en del av det andra "kärleksparet" i boken. Det skiljer sig cirka 300 år emellan dem, men kärleken är väl typ oövervinnelig?
Det finns många citat jag skulle vilja skriva in, de flesta är någonting med Jace. Hans humor är så rolig, önskar att jag kunde komma med kvicka och sarkastiska svar i olika situationer, men för det mesta så kommer jag på dem tre timmar efteråt...
Boken var inte lika bra som ettan, men ändå väldigt bra. Men en sak som skiljer City of Ashes från City of Bones är att de hoppar lite mellan personerna. Först var det bara Clary som man följde med, men nu får man även vara lite med andra personer. Om detta är bra eller dåligt är jag inte riktigt säker på, men jag tycker det är bra ;) I ettan kändes det som om den berättades i jag-person, eftersom man inte hoppade mellan personerna alls.
Nu när jag läser trean är det enda jag håller utkik efter är att det visar sig att Jace inte är son till Valentine när allt kommer omkring. Hittils- nada.
Incest (då man är kär i sitt syskon) är ju inte något jag brukar se i ungdomsromaner, men detta blir en trevlig omväxling, vi får se hur det utvecklar sig.