Monstrets dotter

19 Juli (Greklandläsningen 4)

Av Kristin Cashore
Titel: Monstrets dotter
Original Titel: Fire
Serie: De Utvalda
Del: 2
Utgiven: 2009
Sidor: 494
Förlag: Bokförlaget Semic
Första Meningen: Larch tänkte ofta att om det inte hade varit för hans nyfödde son, skulle han aldrig ha överlevt sin hustru Mikras död.

VARNING FÖR SPOILERS FÖR DE SOM INTE LÄST TANKELÄSAREN!
          
Flamma har alltid förbluffat folk med sin otroliga skönhet. Men folk har också avskytt henne på grund av den. För hon är en av de så kallade monstren- de som kan få alla att göra exakt vad som helst; få dem att dansa polka, låtsas vara en flodhäst eller kasta sig på ett spjut, alltså vad som helst. För det mesta brukar hon dölja sitt röda hår, så människorna blir lite mindre påverkade.
Hon är det enda mänskliga monstret som finns kvar, men det finns också fåglar, leoparder, katter och andra djur, alla i de mest fantasifulla färger.
Men det är inte bara därför flera personer hatar henne- det är också på grund av hennes pappa, Cansrel. Han var rådgivare åt kungen och manipulerade honom totalt, och fick honom att ta droger och sen dö. Kort sammanfattning: Riket låg i kaos. Tills galningen själv begick självmord.
Den nye unge kungen Nash försöker fortfarande samla ihop spillrorna efter Cansrels förstörelse tillsammans med sin bror Brigan.
Flamma bor i landet Dells långt upp i norr, nära gränsen till Pikkia. Hon bor där min sin mycket goda vän Archer, som är son till Lord Brocker, som är krympling. Flamma har vuxit upp tillsammans med Archer, och han är en av hennes bästa vänner, även om Archer gillar henne på ett helt annat sätt än vad hon gillar honom...
Men hon vill inte alls vara ett monster, hon vill vara som alla andra, men det är svårt när alla andra monster vill döda henne på fläcken, och alla människor vill döda henne eller gifta sig med henne, de blir som slavar i hennes närvaro.
Men när kungen en dag frågar henne om hon vill komma till King City för att förhöra olika fångar, och försöka få reda på något om deras fiender, är hon inte sen med att tacka ja. Kan hennes förmågor, som känns som snarare en förbannelse, användas till något bra?
En lång färd börjar, och dag och natt vaktas hon av vakter, som ska vakta henne mot de andra vakterna iallafall de får för sig att döda henne. Med på resan finns också kungens lillebror, Brigan, som verkligen inte gillar Flamma, om det är på grund av hennes krafter eller på grund av att hennes far fick Brigans far att bli en galen knäppgök, är svårt att säga.
Men när de väl kommer fram, inser Flamma att det inte var så lätt som hon trodde att förhöra fångar, och dessutom blir kungen helt galen i henne, och friar till henne titt som tätt. Kommer Flammas val ha stor betydelse i kriget som närmar sig?
______________________________________________________________________________________________

Ännu en fantastisk bok av Kristin Cashore i serien De Utvalda! Jag har verkligen längtat efter att läsa den här boken, och den överträffade faktiskt mina förväntningar lite.

Jag älskar idén med monstren, så coolt! Visserligen är det väldigt tråkigt att Flamma ska vara så SNYGG, usch, jag blir galen på detta. Men bortsett från det är det en väldigt bra idé. Jag gillar att det finns monster av alla djur, och att de är så färgglada.
Karaktärerna är något av det bästa, alla är så speciella och unika, man kan inte låta bli att gilla de flesta (märk mina ord; de flesta). Den personen jag gillar mest är iallafall Garan, han är lite bister om man inte riktigt känner honom, men han är väldigt snäll och rolig när man väl fått känna honom, och han är så roligt sarkastisk ;)

Men en sak som jag tycker är så dåligt, som det också var i Tankeläsaren, att man får veta så lite om skurkarna! Skurkarna är ju de mest intressanta karaktärerna, och så får man knappt se skymten av dem! Visst, alla säger "Åh, de är jättedumma, de vill ta över världen, de är elaka", och sen tycker man det räcker. Originellt, liksom...Alltså, skurkarna borde varit med mycket mer, så man fick veta deras personligheter, etc.

Jag har ännu inte lyckats komma fram till om jag gillar den här bättre än Tankeläsaren, för båda är så olika. Enligt de flesta så är Monstrets dotter bättre, men jag tyckte iallafall bättre om Tankeläsaren, jag tyckte det var roligare karaktärer där. Men det är ändå svårt att bestämma, alla andra i universum verkar tycka att Monstrets dotter är mycket bättre, så det får diskuteras...

Jag vet ju att Tankeläsaren och Bitterblue (del tre, den har inte kommit på svenska än) kommer hänga ihop, och därför trodde jag att den här inte skulle ha någonting med Tankeläsaren att göra, men där hade jag fel ;) Jag tycker det var (Spoilervarning) väldigt intressant att Leck var med, och att man fick se en del av hans uppväxt i prologen. Men då undrar jag bara en sak, om Leck var typ 11 i Monstrets dotter, då måste ju Flamma vart runt 30 i Tankeläsaren? Och så går det ju några år mellan Tankeläsaren och Bitterblue, då kommer väl hon vara i typ 35 års åldern? (Slut på spoiler!)

Ibland blev jag liiite irriterad på Flamma, men jag blev ändå ganska förtjust i henne i slutet. Det var lätt att komma in i boken, och man är knappt medveten om resten av planeten när man läser den. Boken var jättebra, det är en fantastisk värld man slungas in i och jag rekommenderar den varmt!