City of Glass

Av Cassandra Clare
Titel: City of Glass
Serie: The Mortal Instruments
Del: 3
Utgiven: 2009
Sidor: 541
Förlag: Margaret K. McElderry Books
Första Meningen: The cold snap of the previous week was over; the sun was shining brightly as Clary hurried across Luke's dusty front yard, the hood of her jacket up to keep her hair from blowing across her face.

STOR SPOILERVARNING FÖR DE SOM INTE LÄST DE TVÅ FÖRSTA BÖCKERNA I SERIEN!

Clary har nu äntligen fått reda på hur hon ska kunna hjälpa sin mamma. En kvinna som tydligen heter Madeleine och som tydligen känner hennes mamma dök upp och berättade att den enda som kan hjälpa henne är trollkarlen Ragnor Fell, mannen som kastade förtrollningen som gjorde att hennes mamma kom i det skicket hon är i just nu. För att hitta Ragnor Fell måste de resa till Idris- platsen där de flesta Shadowhunters växer upp, dit inga människor kan komma . Hon har planerat att resa dit i sällskap med Jace och familjen Lightwood, som har ett hus där, och så ska de träffa sin släkt, osv.
Konstigt nog så gillar Jace inte alls idén, och bönade och bad i princip på sina bara knän att hon skulle stanna hemma i New York, men Clary vägrade. Den senaste månaden har ju varit allt annat än normal, och då har hon ju varit i new York, så hur skulle det kunna vara farligare i Idris?
Men dagen de skulle åka så händer något. När Simon är ute och promenerar så får han syn på Jace och familjen Lightwood, flera timmar innan de egentligen skulle åka, fullt uppe med att ta sig genom en portal till Idris- utan Clary.
Jace hade tydligen menat allvar, och gått så långt att han tänker åka utan Clary. Men innan de hinner in i portalen anfalls de av the Forsaken. Simon blir allvarligt skadad, så de tvingas ta med honom in i portalen, till Idris.
Ni kan gissa om Clary blir förvirrad när alla åkt utan henne, men det stoppar henne inte. Istället skapar hon en egen portal, fast det är totalt förbjudet, och på det viset kommer hon till Idris, tillsammans med Luke, som tog tag i hennes arm precis innan hon steg in i portalen, så han råkade hänga med.
Det sägs att Valentine finns någonstans i Idris, letandes efter den sista av the Mortal Instruments. Och när han gjort det, kommer helvetet att bryta ut, lugnt sagt.
I Idris träffar Clary Sebastian, en kille som verkar gilla Clary och försöker hjälpa henne att hitta Ragnor Fell. Han känns konstigt nog lite bekant, hur nu det är möjligt.
Simon, som egentligen inte får vara i Idris, kastas i en fängelsehåla fast han egentligen skulle ta sig hem med hjälp av the Clave. Istället blir han fånge, eftersom the Clave och den nya Inquisitor är misstänksam eftersom han är en vampyr som kan färdas i solljus.
Och samidigt så verkar det som om krig drar ihop sig, Valentine har lyckats hämta tusentals av olika demoner, som är redo att döda varenda Nephilim i hela Idris, kanske till och med hela världen.
_________________________________________________________________________

Jag ska sluta med att skriva hur deprimerad jag är över handlingen, ni har väl annat att göra än att läsa det, det är ju recensionen ni vill höra. Eller läsa.
Jag gillar verkligen idén med att något som heter Idris finns, det är ju typ som Shadowhuntarnas sommarställe, typ. Av någon anledning kan jag inte sluta tänka på små röda stugor me flaggstångar och grönyt gräs, osv. Hehe...
Cassandra Clare har ju planerat allting så bra! Tillexempel att Idris finns någonstans i världen, det är inte så att man kommer till en annan planet eller så. Det är bara så att människor inte kan se den. Om de råkar klampa in i Idris, förs de automatiskt över till andra sidan, och de märker ingenting. Jag kan inte låta bli att undra om att när jag tar ett steg så går jag egentligen över en annan värld, i princip, fast jag inte märker något.

En sak som jag verkligen gillade med boken var att man fick vara lite mer med alla personerna, och man fick reda på lite mer om deras personligheter och så. Deras spirituella sida kanske dyker upp när de kommer till stället där de vuxit upp? Och man fick äntligen lite klarhet i den där komplicerade historien med att Jace och Clary är barn till Valentine, hur henns mamma kunde gilla honom överhuvudtaget, och andra grejer. Jag är nu rätt så säker på att jag fattat allt.

Jag började verkligen gilla alla personer mer, nu när man fick se en lite mer personligare sida av dem. Och Magnus var med ganska mycket, Yey. Jag började gilla Alec och Isabelle mycket mer i den här boken.
Boken påminner mig nästan lite om Harry Potter, de letar ju efter dödsrelikerna, och nu letar de efter the Mortal Instruments.

Den var lite sorglig, också. Speciellt när (MEGASTOR spoilervarning, till och med för de som läst de två första böckerna) Max dog, hur kunde han? Han var ju bara ett litet barn! Påminner mig verkligen om Hungerspelen då Prim dog... (slut på spoiler)
Jag blev faktiskt lite överraskad på den här boken. Ettan var ju super, tåan likaså, men den här var ännu bättre!!! Det fanns fler coola dialoger, och som sagt fick man lära känna mer om personerna.
Och jag gillar verkligen slutet, skulle nästan passa som ett bra slut för hela serien. Nu när det finns två delar till och den sjätte har inte kommit ännu, de blir det ju bara störrre och större chans att någon av mina favoritkaraktärer dör...