De glömda berättelserna

17 Juli (greklandläsningen 2)

Av John Flanagan
Titel: De glömda berättelserna
Original Titel: The Lost Stories
Serie: Spejarens lärling
Del: 11
Utgiven: 2011
Sidor: 414
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag
Första Meningen: Professor Giles MacFarlane stönade lågt när han äntligen kunde räta på sin ömmande rygg.

SPOILERVARNING!

Professorn Giles MacFarlane har länge befunnit sig på utgrävningarna till slottet i Redmont och dess omgivningar, så som det såg ut i Aralauen för flera hundra år sen! Men en dag kommer hans unga och ivriga assistent och berättar att de funnit en liten stuga utanför byn och slottet, i en glänta i skogen. Och vad hittar de i ruinerna av den gamla stugan om inte flera stycken berättelser från de gamla Aralauen! De har funnit Aralauens glömda berättelser!

                                                        ~~~~*~~~~

Will, som nu är spejare på egen hand och nu bor i Halts lilla stuga tillsammans med Tug och hans hund Onyx, fortsätter sitt jobb som spejare i Redmont nu när Halt gift sig och numera bor med sin fru Lady Pauline i slottet. Det kungliga bröllopet mellan hans bästa vän Horace och hans väldigt goda vän prinsessan Cassandra (fast han kallar henne fortfarande Evanlyn) närmar sig, och det är Wills jobb att hålla ett tal för de nygifta.
Men en dag dyker Wills gamle läromästare Halt upp i Wills lilla stuga. Han ser oroad och skuldmedveten ut, och förklarar att han kommit för att förklara något han borde ha förklarat för längesen...sanningen om Wills pappa och mamma, som han aldrig fick träffa.
Och lite senare så ryktas det om att plundrare dykt upp vid kusten, och planerar att tända eldar så alla skepp förliser mot klipporna. Sen kan plundrarna bara roffa åt sig det som finns kvar.
Och hur gick det egentligen till när Halt och Crowley träffades för första gången, och hur Halt blev spejare från första början, han var ju kunglig och bodde dessutom i ett annat land?
Och vad höll egentligen spejaren Gilan på med efter dagen vid trestegspasset, då Cassandra och Will kidnappades och Halt gav sig ut för att leta efter dem? Fick han någonsin tag på Morgaraths närmsta hantlangare, Foldar?
Och kommer det kungliga bröllopet bli av, trots att underliga saker börjar hända, är det någon som vill sabotera hela bröllopet?
________________________________________________________________________________

Ja, det är lite svårt att förklara handlingen eftersom boken är uppdelad i många korta äventyr, så det är svårt att berätta om den ena utan att avslöja den andra, osv.

Jag förväntade mig kanske inte lika mycket som av de andra böckerna i serien, eftersom avsnitten i boken är rätt så korta, och då brukar man inte kunna beskriva allt lika bra. Men boken var faktiskt lite bättre än vad jag hade väntat mig. Visst, avsnitten var ganska korta, men det var fortfarande en fröjd att läsa. Många av avsnitten har jag själv undrat över, tillexempel hur det gick till när Will blev föräldralös och hur Halt och Crowley träffades. Men boken kunde ha varit minst dubbelt så lång om författaren ansträngt sig lite.

Min favoritdel var iallafall då man fick veta hur Crowley och Halt träffades. Fast jag har lite svårt att se en ung Halt framför mig, det känns som om han föddes lika gammal som han var i första boken. Det var också intressant att tänka sig Crowley som ung med rött hår och häftigt temperament, han och Halt balanserar verkligen varandra väldigt bra.

Som vanligt var det väldigt roligt att läsa på grund av John Flanagans underbara humor. Det gick inte en enda scen utan Halt då jag inte skrattade. Scenerna då skandierna är med är också riktigt roliga. Av någon anledning känns det lite som om skandierna är som mina förfäder, eftersom de är väldigt inspirerade av nordens vikingar.

Slutet var riktigt bra, och alla, och då menar jag alla, lösa trådar knöts ihop. Allting föll på plats, och det fanns inget mer jag ville tillägga eller fråga, så det var ett väldigt passande slut på serien. Men det kändes lite som om allting gjorts lite i all hast, som om han inte ansträngde sig lika mycket som i de andra böckerna, men han kanske är lite trött på serien nu när han skrivit elva böcker.
En sak som jag verkligen gillade med slutet var att han gav antydan om att han ska skriva en ny serie om samma land! Och att den ska handla om en skandier som är hälften aralauer och hälften skandier. Hoppashoppashoppas...