Soulless-manga Vol. 1

Eftersom det är en recension på en seriebok, så blir recensionen inte som alla andra recensioner. Jag tänker t.ex. inte skriva om handlingen, om ni vill veta handlingen får ni läsa min recension på boken här.
Författare: Gail Carriger
Illustrationer: Rem
Gjord efter boken Soulless
Utgavs: 2012
Sidor: 227
Serie: Har väl samma namn som böckerna, The Parasol Protectorate, fast den kan lika gärna bara heta Soulless (och så volym 1, 2, 3, etc)
Del: 1

Jag har ju sett lite bilder på karaktärerna på författarens hemsida, men det var en helt annorlunda sak att se dem i boken. De karaktärer som var mest så som jag hade tänkt mig var nog Ivy Hisselpenny, Felicity och Evy, Professor Lyall och Lord Akeldama. Alexia var på många sätt så som jag hade tänkt mig, men hon var lite för...snygg? Hon skulle ju vara rätt så snygg, men i boken skrevs det ju att hon inte direkt skulle vara en idealisk skönhet i ansiktet. Fast nu är jag lite petig. Conall Maccon var inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag hade tänkt mig att han skulle vara lite...rufsigare? Fast i vissa scener (t.ex. hans ansikte när Alexia kommer till hans kontor) känner man verkligen igen honom. Felicity och Evy var precis som jag tänkt mig, blonda och fjolliga, men söta (som sockerkakor). Ivy var också som jag tänkt mig, även om hon kunde ha haft ännu knäppare hattar ;D Och Lord Akeldama...åhh, han var så fin, snyft, han är min favoritkaraktär, tillsammans med Alexia.
Kläderna får helt klart en 10+++, så himla snygga. Klänningarna är så...gah, de är så detaljerade och snygga och häftiga. Även männens kläder är häftiga, men slår inte på långa vägar kvinnornas. Det kunde ha funnits lite mer häftiga miljöer, de fokuserade mer på karaktärerna och dialogerna än på miljön. Suck, ni anar inte hur svårt det är att få upp några vettiga argument. Boken var verkligen bra, absolut en av mina hittils favorit-serier, efter muminböckerna :3 Längtar tills nästa kommer ut. Bilderna är otroligt snyggt tecknade, och de följer berättelsen väldigt bra. Berättelsen är rolig, och man skrattar flera gånger, men som sagt, den är väldigt lik boken. De som älskar Soulless MÅSTE läsa den!
Och som avslutning kommer bara en massa bilder från boken;

Rapport från Science Fiction-bokhandeln

Ja, som sagt, igår åkte jag, min syrra och den här filuren till Science Fiction-bokhandeln. Men eftersom det för det första var väldigt kallt, och för det andra så var vi hungriga, och för det tredje hade jag och syrran inte så mycket pengar med oss, så var tanken att vi bara skulle reka lite och planera vilka böcker vi ska köpa när vi återkommer (alltså imorgon). Det gick lite sisådär. Science Fition-bokhandeln är rena rama ögongodiset. Så vi kunde inte låta bli, så vi köpte lite böcker. Jag gick omkring där i säkert en timme och funderade vilken bok jag skulle ta, det är helt omöjligt. Det slutade med att jag och syrran drog oss hemåt med detta:

Our Tragic Universe

Scarlett Thomas

Jag fastnade först för den för att den hade så himla snyggt omslag, den låg lite undanskymt, men jag hittade den iallafall. Och jag läste på baksidan och den verkade faktiskt väldigt bra, så jag har tagit en paus i A Storm of Swords för att läsa den. Jag känner igen titeln, och jag har för mg att den skulle vara bra, sådet hoppas jag på, hittils gillar jag den verkligen.

Shadowrise

Tad Williams

Eftersom jag och min syster är Tad Williams-nördar, gissa om vi blev glada att hitta del FEM OCH SEX i denna helt underbara serie. På svenska finns det åtta böcker, men på engelska finns det fyra, så från engelskt sätt sett så är det här bok tre, men på svenskt sätt sett så är det del fem och sex, hänger ni med? Gud vad vi har väntat på att den ska översättas till svenska, men vi orkade inte vänta så vi köpte den på engelska. Den kommer inte matcha i bokhyllan, men sånt är livet.

 

Soulless-Manga

Gail Carriger (illustrationer av Rem)

Ni kan inte gissa hur glad jag är. Jag letade jättelänge i seriehyllorna tills jag hittade den. Jag kan säga att den är SÅ BRA. Recension kommer snart. Ska nog köpa serieversionen av tvåan imorgon, om jag hittar den. Illustrationerna är otroligt fina, klänningarna är...ja, de får en att dregla, och det är så underbart att få se alla sina favoritkaraktärer bli levande bilder :3

Och så hittade jag MASSOR med andra böcker jag vill ha. Jag skulle nog kunna gå omkring i åratal och bara titta på alla böcker. Bland annat hittade jag FYRA STYCKEN böcker med Simon's cat. Jag har bara en av böckerna, och jag funderar allvarligt på att slösa bort alla mina pengar på dem.

Sen så hittade jag en hylla med helt makalösa omslag. Det är någon illustratör som håller på att göra nya snygga omslag till gamla klassiker. Även om jag hade de flesta, så vill jag verkligen skaffa dem, eftersom omslagen är så äckligt snygga.


Visst är de härliga? Kolla bara på Little Women. Sen så hittade jag naturligtvis tusentals andra böcker jag ville ha.

 

En sak som jag också fastnade för var en massa med faktaböcker. Det fanns tillexempel en supertjock bok som bara handlade om olika magiska väsen. Jag blir så frestad av såna böcker.

 



Här är några stycken som jag hittade. De var inte lite tjocka, ska jag säga.

Men nu orkar jag inte skriva mer, även om det finns hur mycket som helst att skriva om Science Fiction-bokhandeln.

Changeless

Av Gail Carriger

Titel: Changeless

Serie: The Parasol Protectorate

Del: 2

Sidor: 374

Utgiven: 2010

Förlag: Orbit

Första meningen: "They are what?"

 

Varning för SPOILERS för de som inte läst Soulless

 

Alexia Maccon, fru till varulven Conall Maccon, vaknar en vacker dag bara för hitta hennes make, som för det första borde sova, prata med sig själv. Ajdå. Lite senare visar det sig förstås att han inte pratade med sig själv, utan med en av sina spökspioner från BUR. Sen så försvinner han, borta från jordens yta. Och Alexia hinner knappt klä på sig och ta en kopp te förrän hon upptäcker att ett ansenligt antal varulvar slagit läger precis utanför hennes ytterdörr. Det är en nackdel med att vara gift med an Alfaledare för en varulvsflock, men ändå. Där möter ett antal läskiga upplevelser, bland annat möter hon Major Channing Channing of the Chesterfield Channings, som inte bara uppför sig fisförnämt och arrogant, utan dessutom tror att hon själv var en husjungfru! Till råga på allt kommer Ivy Hisselpenny inklampande för att berätta att hon blivit förlovad. Och som om det inte räckte kommer hon försent till ett möte där hon får reda på att underliga saker är i faggorna. Det verkar som det på ett speciellt ställe i London börjat hända de mest konstiga saker. Supernaturals, alltså varulvar, spöken och vampyrer, blir plötsligt dödliga, som om de nuddit en själlös som Alexia. Varulvarna kan inte längre förvandla sig, vampyrernas huggtänder försvinner, och alla spöken helt enkelt elimineras, stackars satar. Allt inom ett speciellt område. Alla misstänker såklart Alexia först, men hur skulle hon kunna breda ut sin så kallade kraft i så stor skala utan att ens röra personen i fråga?

Och så får hon veta att hennes make rest till Scotland, och hon tänker minnsann följa efter. Men allt blir inte riktigt som hon tänkt sig. För det första så måste hon ta med sig någon som kan "beskydda" henne, och skickar därför Mr Tunstell, som ioförsig är väldigt trevlig, men helst skulle hon vilja vara ensam. För det andra så känner sig Ivy tvungen att komma med. För det tredje så kommer hennes mamma (bara det är en katastrof) och hävdar att hon måste ta med sin fjolliga halvsyster Felicity. Och för det fjärde möter hon Mme Lefoux på båten mot Scotland, som hon inte riktigt kommit fram till är en fransk spion eller bara någon som kan komma att bli en god vän.

Med detta sällskap fortsätter hon sin resa, och efter ett antal mordförsök mot Alexia så bestämmer hon sig att det här MÅSTE hon reda ut. Men vad är det egentligen det rör sig om? Och varför tycks denna själlöseffekten följa efter hennes makes gamla flock (eller vad man nu säger)? Rör det sig om franska spioner, eller helt enkelt om ett attentat mot självaste Drottning Victoria?

_______________________________________________________________________________

Åhh, vad jag har velat läsa den här, konstigt att jag inte gjort det (har haft den enda sen jag köpte Soulless). Av någon anledning trodde jag att den inte skulle ha lika bra tempo som Soulless, men där hade jag fel.

Språket är så...wow, det är så innehållsrikt, jag har lärt mig massor med nya engelska ord genom att läsa Gail Carrigers böcker. Den har precis samma underbara 1800-tals känsla, med alla parasoller, tekoppar, etc. Det är så underbart gulligt hur korkade och överdrivet alla beter sig (t.ex. Felicity och Ivy), så som säkert flera var på den tiden. Flera karaktärer är som karikatyrer på olika karaktärsdrag. Som Felicity och Ivy Hisselpenny. Felicity är så elak och jobbig (blä, att ha HENNE som syster måste varit rena rama tortyren) och Ivy svimmar ju hela tiden och blir upprörd, HELA tiden. Men det är lite charmigt ;D

Slutet var så...gah, usch, blä, om jag inte får tag i nästa del så...Hur kan en bok få sluta så? Som tur är så ska jag till Science Fiction bokhandeln idag, så då tänker jag banne mig köpa Blameless. Jag undrar hur det hela fortsätter efter slutet, jag vill VERKLIGEN veta hur det går.

Handlingen var intressant, jag gillar idén att alla plötsligt inte kan förvandla sig. Fast det var ju lite synd om alla spöken som dog (ja, de var ju redan döda, men då menar jag typ stendöda). Och det blev ett härligt sällskap när Alexia, Tunstell, Mme Lefoux, Ivy och Felicity reser med varandra, alla är egentligen som varandras motsatser.
Så de som älskade Soulless, kommer inte bli besvikna på den här. Även om Professor Lyall och Lord Akeldama var med alldeles för lite så är den precis lika bra som Soulless. När man började läsa så var det som om man aldrig slutat, allt var så hemtrevligt och man kände igen alla karaktärera och det var bara så himla mysigt att dyka in i berättelsen igen ;D
 

Favoritkaraktär: Alexia, Akeldama, Conall Maccon, typ alla utom Felicity...

Citat:

“I like fish," chirruped Tunstell.
"Really, Mr. Tunstell? What is your preferred breed?"
"Well"--Tunstell hesitated--"you know, the um, ones that"--he made a swooping motion with both hands--"uh, swim.”

 

Ivy waved the wet handkerchief, as much as to say, words cannot possibly articulate my profound distress. Then, because Ivy never settled for meaningful gestures when verbal embellishments could compound the effect, she said, "Words cannot possibly articulate my profound distress.” 

 

She boasted the general battle-ax demeanor of an especially strict governess. This was the kind of woman who took her tea black, smoked cigars after midnight, played a mean game of cribbage, and kept a bevy of repulsive little dogs.

Alexia liked her immediately.

Jag blev inspirerad av:

• Karaktärerna
• Språket!
• 1800-tals grejen, med alla prasoll och droskor och klänningar.

Övrigt: Har kommit i serieform. Del tre i serien heter Blameless.

Hejsan, nu är klockan kvart i tolv

Nu är det HÖSTLOV! Får se om jag bloggar så mycket, eftersom Liv från En plats i bokhyllan kommer på besök. Snart kommer en recension på Changeless, får se om jag orkar imorrn.
Hejdå!

Topp 10 Manliga Karaktärer

Ojojoj, det finns ju SÅ många bra, men jag får helt enkelt bita ihop. Håhåjaja. Av de tio jag tagit med så står de inte alls i typ brahetsordning, jag tar dem snarare i den ordningen jag kommer på dem...


Så här ser han ut på framsidan av
tredje boken. Han ser bara ut så
när han är varulv, så ni vet.

1. Carnegie
Så himla cool. När jag läste Darkside för första gången blev jag helt förälskad i honom. För det första, så har han en nästan likadan hatt som jag ;D Och för det andra är han så himla fantastisk som man någonsin kan bli. Han är butter, sarkastisk, rolig, läskig, elak, snäll (nja) och har dessutom alla andra bra egenskaper man kan ha. Hur kan man inte älska någon som går omkring i 1800-tals kläder, med stor hög hatt, lång rock, och är varulv? Han är nog den coolaste varulven jag någonsin stött på, alla andra är som mesar jämfört med honom (Jacob, Conall Maccon, Sam, ska jag fortsätta?).












2. Magnus Bane

Så ser han ut i filmen som ska komma.

Så fort han kom in genom dörren (eller snarade öppnade den) visste jag att han skulle bli en favorit. Och nu underdriver jag. Funderar på att läsa om hela serien bara för att se lite mer av honom. Han kommer med redan i ettan av The Mortal Instruments. Han är "The High Warlock of Brocklyn" vilket ungefär att han är...högsta hönset bland alla trollkarlar i Brooklyn. Han är lite sisådär 800 är gammal, men ser ut som en 20-åring, typ. Han gillar att ha fester. Väldigt mycket. Och har en väldigt intressant klädstil, och är alltså helt unik. När han först kom med (och jag inte visste att han var så gammal) var min första tanke att "JA, honom kommer jag gilla" och jag trodde han skulle bete sig på samma tonårsvis som t.ex. Clary och Jace. Men han känns ändå så...vis ibland. Helt klart smartare än resten.

3. Tyrion Lannister
Hatad av alla. Också kallad dvärgen. Kallas missfoster och har levt med det hela livet. Om han inte varit son till den rikaste mannen i landet skulle han antagligen legat på gatan vid det här laget. Har aldrig riktigt blivit älskad. Eftersom han aldrig någonsin har kunnat försvara sig med ett svärd, vilket är svårt för en dvärg, har han beväpnat sig med ord. Han har läst massor med böcker, och är riktigt smart. Han är väl sisådär 23 år (i boken). Och jag älskar honom. Han är så rolig och så bra på att ge svar på tal så det går inte. Och så är han inte riktigt...snäll? Han är ju rena rama jultomten jämfört med resten av sin familj (Nämn inte namnet som börjar på J och slutar på offrey för då spyr jag) men han är ändå hård, elak och manipultiv ibland. Av alla bra citat i boken kommer över hälften från honom. Ska nog göra ett inlägg fullt med citat ur Game of Thrones, det blir skoj.

4. Halt
Det är nästan lite läskigt att jag bara älskar såna där buttra sarkastiska typer. Halt är en sån typiskt mystisk person. Ingen vet egentligen vem han är och tycker bara han är läskig, och han dyker alltid upp när ingen ser, som av trolleri. Hans skägg ser ut att ha blivit klippt med en kniv. Han är riktigt bra på pilbåge och knivkastning, och är så underbart sarkastisk hela tiden. Skrattar flera gånger när han säger någonting, hans humor ligger på exakt samma nivå som min.




5. Finnick Odair
Hur kan man inte ta honom? Han är ju så söt när han dyker upp med sina sockerbitar. Fatta Eld skulle verkligen inte vara min favoritbok i serien om inte han varit med. Han och Katniss passar så bra tillsammans (NEJ, jag vet, Finnick har Annie och Katniss har...ja, jag ska inte spoilra, men iallafall, de passar väldigt bra som vänner, de har samma slags humor, etc)
Han är så cool med sina harpuner och fiskar, påminner mig lite om Percy Jackson, fast jag tycker bättre om Finnick. Och han och Annie är så himla perfekta så det går inte. (SPOILER för de som inte läst Revolt) När han dog så var jag tvungen att läsa om scenen flera gånger. Jag fattade det inte ens först, så sen när det i slutet jag bara WHAT? Och så dog han så hemskt, usch. Jag vet att jag inte borde, men jag skyller allt på Katniss, om hon gått liiite snabbare uppför stegen så kanske han också skulle ha hunnit innan mutanterna hann ifatt. (SPOILER the end)

6. Lord Akeldama
Han är så överdriven och härlig. Och att han är vampyr är bara ett plus. Han är så otippad, när han kommer in i ett rum står alla och gapar för att han 1. Klär sig väldigt väldigt väldigt flashigt och glittrigt och mycket, etc. Och 2. Hans språk är så himla roligt. Jag fullkomligt älskar när han kommer in och bara "My darling, darling Alexia, how perfectly, deliciously delightful for you to invite me for dinner, darling", och jag älskar den kursiva texten i alla hans meningar. Han är en sån person alla tror bara är fjollig och korkad, men som faktiskt är väldigt smart och vet allting som händer innan det ens hänt.





7. Fred och George Weasley
De får stå tillsammans, det skulle bara kännas konstigt om de tog upp två platser. De lyfter upp hela serien eftersom de är så underbara. De är som Ying och Yang, fast inte lika stilsamma. De busar omkring och har en fallenhet för att hitta lönngångar som ingen visste fanns. Filch har en hel råda full med Fred och Georges alla regelbrytningar. Stackars Molly som ville att de skulle gå i sin fars fotspår, och så startar de en skämtshop. Jag har som ett litet eget band till dem, eftersom jag själv är tvilling, så jag känner verkligen igen mig när de säger saker samtidigt som den andra. Fast de verkar ju aldrig bråka, vilket är lite mysko. Men iallafall, jag älskar Fred och George, vem gör inte det?

8. Sotfinger
Tillsammans med sin mård Gwin är han en helt fantastisk karaktär. Och hur kan man inte älska någon som kommer från en annan värld med en hornprydd mård som husdjur? Och han är till skillnad från alla andra i serien, inte bara ond eller bara god, utan lite mer mittimellan. Han står på sin egen sida. Okej, han är väl lite mer god än ond, men jaja. Han är eldslukare, och då menar jag inte att han bara kastar omkring med lite facklor huller om buller, utan han verkligen lever med elden, pratar med den, den är hans typ bästa vän, efter Gwin då.

Typ så här borde han se ut

9. Étienne St. Clair
Eftersom Anna and the French Kiss är en av världens mysigaste böcker, så därför är ju Étienne en av världens mysigaste karaktärer. Även om jag avskyr det där skönhetskomplexet när det kommer en äckligt snygg tjej eller kille med i bilden så kan jag inte låta bli att älska Étienne. Han är så underbart mysig så det går inte. Jag vet inte riktigt vad jag kan säga mer (hjälp) men han är nog den mest idealiske pojkvännen nånsin- supersnygg, snäll, rolig, smart, etc. Fast jag borde hata att han är så idealisk så...går det inte så bra.

10. Augustus Waters


Till höger.

Suck. Jag måste ta ett djupt andetag så jag inte förlorar mig helt genom att skriva hur perfekt han är. Andas in, andas ut. Han är så...nä, jag ska inte låtsas som om jag vet vad jag skriver om, för det gör jag inte.
Han har haft cancer, och har bara ett ben med en protes. Han har alltid en cigarett i munnen, ALLTID. Men han tänder den aldrig. Som han ser det "You put the killing thing right between you teeth, bur you don't give it the power to do its killing". Varje gång jag tänker på honom börjar jag nästan gråta för att han är så fin. Snyft.<--- Ser ni? Han är så otroligt söt och rolig med sättet han alltid går rakt på sak och uttrycker sig. En av de absolut bästa manliga karaktärerna någonsin.

Teaser Tuesday

För er som inte vet vad det är så går det ut på att man varje tisdag bläddrar till en slumpmässig sida i den boken man läser, och skriver ner ett stycke ur boken, men det får inte innehålla spoilers
Just nu läser jag Changeless av Gail Carriger. Vassegoda (Jag VET att jag typ hoppat över de två senaste Teaser Tuesday, men jaja)

Ur Changeless:
Alexia entertained herself by concentrating on holding on as hard as she could and yelling a bit more for form's sake. She was indebted to those few puffy clouds floating below her, for they obscured the distant ground. Ahe did not want to know exactly how far she had to fall.
(s.175)

Incarceron

Incarceron? Paradis? Du måste skämta.
Av Catherine Fisher

Titel: Incarceron

Serie: Japp, men inget speciellt namn, vad jag vet. Skumma-fängelse-serien, kanske?

Sidor: 442

Utgiven: 2007

Förlag: Firebird

Första meningen: Finn had been flung on his face and chained to the stone slabs of the transitway.

 

Finn kommer inte ihåg sin barndom, han bara vaknade upp i Incarceron för tre år sen, och varit tvungen att klära sig bäst han kunde. Han kommer inte ihåg någonting, och hela sitt liv har han bott i det massiva fängelset Incarceron, där invånarna bor i cellar eller bara ute i vildmarken. Och ingen har någonsin hittat någon väg ut. Flera tror inte ens att det finns något utanför Incarceron, att Incarceron är själva världen. Men Finn är inte en av dem. Han tror dessutom att han från början kommit Utifrån. Flera personer har hört talas om Incarcerons barn, som skapas nere i Incarcerons inre. En sån person tror de att Finn är, men det håller han inte med om. Han drömmer om att Rymma någongång, vilket kan bli lite svårt eftersom 1. Han har ingen aning om var utgången är. 2. Antagligen skulle bli stoppad av ledaren för den gruppen Finn tillhör, eller 2. Bli dödad av Incarceron som antagligen inte skulle bli så jätteförtjust om nån försökte rymma ifrån den.
Men under en räd hittar Finn en kristallnyckel, som ska hjälpa honom att Rymma.
Claudias far är väktaren av Incarceron. Själv har hon lärt sig ända från födseln att Incarceron är ett paradis, där allting är helt underbart, så som alla Utanför tror. Hon är tvungen att gifta sig med den jobbiga prinsen Caspar, fast hon egentligen var förlovad med hans halvbror som sen dog. Giles, som hon skulle gift sig med, föll av hästen och dog. Men Claudia tror inte att det var någon olycka, och hon tänker försöka bevisa det, allt för att inte gifta sig med Caspar. Själv hittar hon också en kristallnyckel när hon smyger in i sin pappas arbetsrum. Tack vare dessa två nycklar lyckas Claudia och Finn få kontakt med varandra.
Båda har numera samma mål, att få Finn ur fängelset, om nu det är möjligt. Och hur hittar man ett så gigantiskt fängelse som Incarceron, det borde väl inte vara så svårt att missa? Snart så börjar Claudia inse att det paradis hon hört talas om kanske egentligen är ett enda stort experiment som gått fruktansvärt fel.
________________________________________________________________________________

Jag måste bara säga att jag var VÄLDIGT förvirrad i början. Så om ni också gör det så behöver ni inte känna er helt bakom flötet eller dåliga på engelska. För det första så har jag fortfarande inte fattat vem Jormanric var, bortsett från att han typ var någon slags ledare för någon slags grupp (vad säger detta om mitt korttidsminne?). Sen fattade jag inte så mycket om själva fängelset heller, hur det såg ut och hur folk levde. Fanns det städer, eller var det fullt med celler, eller är det bokstavligt talat som en hel värld med städer, celler OCH vildmark där man kan gå omkring. Och så till råga på allt så kommer Claudia och bara "Hur kan man vilja rymma från en Perfekt Värld" till Finn, och då började undra om vi egentligen pratade om samma sak och om jag helt enkelt bara missuppfattat hela boken och kanske borde sätta mig i ett hörn och skämmas. Men sen klarnade allt. Lite. Jag förstod iallafall att när Claudia pratade om en "perfekt" värld så var det meningen att man skulle fatta (vilket jag inte gjorde) att alla Utanför fått lära sig att Inarceron är rena rama paradiset.

Ärligt talat så var den rätt så seg i början. Jag blev trött på i princip alla utom Jakob, man KAN inte bli sur på honom, han är nästan äckligt snäll. Jag blev trött på Claudia, Finn, Keiro, Claudias pappa, Gildas, Caspar, etc.
Usch, Caspar och drottningen påminner läskigt mycket om Cersei och Joffrey i A Game of Thrones. Läskigt. Fast som tur var, inte lika hemska. Det finns nog inte någon människa som kan vara lika vidrig som Joffrey. Men nu var det inte Game of Thrones vi skulle snacka om.
Iallafall, men efter kanske 100 sidor så började det likna något. Så fort jag fick reda på att (Spoiler) Giles antagligen inte var död (slut på spoiler) så var jag helt fast! Det var ju väldigt enkelt att (SPOILER) fatta att Finn var Giles, det tog cirka en halv sekund att lista ut, men det var ändå en intressant utveckling, jag hade egentligen aldrig tänkt tanken att han INTE varit död. (slut på spoiler)

Så om den känns seg i början så lovar jag att den blir bättre senare! Fast senare i boken återkom förvirringen när Finn och compani hamnar hos den där skumma typen, var de i himlen då? Typ Laputa XD Och jag blev ganska chockad när de kom med de där antydningarna att Claudia och Jakob...usch, säger jag bara, så orättvist, Jakob som inte skulle döda en mygga ens. Fick mig att hata Caspar ännu mer, men han känns bara väldigt patetisk, så han är nästan bara jobbig.

Började tycka om Keiro mer och mer. I början väntade jag bara på att han skulle förråda dem och vissa hur sopprotig (där lärde ni er ett nytt ord, grattis) han egentligen var, men när han inte gjorde det steg han i graderna, jag hoppas han får en egen berättarröst så småningom. Tänk om han och Attia får egna kapitel, det skulle vara roligt.
Varför blir jag alltid så fruktansvärt irriterad när någon författare får en sån unik idé (som att skriva om ett fängelse) som jag velat komma på? VARJE GÅNG säer jag för mig själv "jaha, men NU finns det allt inga mer unika grejer att skriva om" och så kommer det VARJE gång något nytt. Suck.

Favoritkaraktär: Keiro och Jakob
Citat: Hitta inget speciellt...
Jag blev inspirerad av:

• Fängelset

Övrigt: Del två heter Sapphique, och det är ganska så troligt att Incarceron kommer bli film.

Boktips part 5

Jaaaa!!! Ännu en till Boktips omgång! Strålkastare, applåder, tack. Sätt er bara lugnt i soffan, eller var ni nu är, och förbluffas av mina *hosthost* makalösa boktips *HOST*.
Jag förstår hur ledsna ni har varit för att jag..ehum..inte skrivit på ett halvår, men jaja, NU är det dags igen, och...förhoppningsvis...så kommer det fortsätta.
Men jag börjar få lite slut på genrer, har någon nån idé? Dum fråga, jag har frågat det varje gång, och ingen har lyft en finger, fnys. *tittar anklagande omkring sig*

Pirater
Pirater, hurraaa! Varför finns det så få piratböcker, de är ju så skojiga! Alle man på däck, här kommer några bra böcker, iallafall.

Piratika
Av Tanith Lee
En perfekt bok för piratälskare, den har allt piratigt man kan tänka sig, sablar, skatter, skepp (såklart), papegojor, kanoner, etc. Boken handlar om Art, som varit fast på en skola för unga damer (kan ni tänka er något fjolligare?) i sex år, på order av sin inte så jättesnälla pappa, som dessutom är svinrik. Från sitt tidigare liv, då hon levde med sin mamma, kommer hon inte ihåg någonting.
Men en dag när hon faller ner för trappan när hon balanserade böcker på huvudet, så minns hon allt. Hon minns när hon levde med sin mamma, ute på de sju haven. Hon minns att hennes mamma var den fruktade piraten Piratika, och Art tänker minnsann ta efter in mamma, så hon flyr för att hitta besättningen som skildes åt när hennes mamma dog, och hon tänker återvända till havet, och bli den nya Piratika.
Allvarligt, hörde ni inte den dramatiska musiken i bakgrunden när ni läste handlingen? Den är en riktig piratbok och passar för de som gillar spänning och såklart- pirater.

Vampyrater
av Justin Somper
Det är en serie på hittils fyra böcker som kommit på svenska, tror jag iallafall, och de var typ min favoritserie för nåt år sen...För den är så jädrans cool och mörk samtidigt. Den utspelar sig någon gång i framtiden, typ 2500.
Boken handlar om tvillingarna Connor och Grace, som blir totalt ensamma efter att deras far dött. Men för att slippa barnhemmet så flyr de på pappans båt, men så kommer det en storm och de skiljs åt. Connor hämtas upp av ett piratskepp och det dröjer inte länge förrän han själv håller i en kroksabel. Men för Grace blir det lite annorlunda. Hon tas också upp av ett mystiskt skepp, men hålls inlåst. Besättningen består av vampyrater, vampyrer som är pirater, de som alla människor hatar och vill döda. De sägs vara väldigt blodtörstiga, men är de verkligen så annorlunda från människor egentligen? Grace och Connor vill verkligen återförenas, men hur ska det gå när de har ett hel hav emellan sig, och dessutom står på olika sidor...
Åh, de är så spännande och bra, läs dem!

Mystik
Skuggan över Stenbänken
av Maria Gripe
Plus resten av böckerna. När man ser dem tänker man typ "Usch, stora, tjocka, tråkiga vuxenböcker, blä", men de är sååå bra! Jag läste dem för första gången när jag gick i typ trean, och redan då älskade jag dem! Eftersom Maria Gripe är ett geni som kan få en sån underbar stämning, så är den här serien ett måste. Den är intressant, trovärdig men ändå spooky, spännande och framför allt mystisk. Man kan helt enkelt inte sluta läsa. Jag vill inte berätta om handlingen för det kan förstöra upplevelsen (bland annat för att den låter lite trist MEN DET ÄR DEN INTE, fnys).


Diamantsvärdet och Träsvärdet
av Nick Perumov
Mystik i fantasystil. Om Vampyrater kan kallas mörk så är den här kolsvart. Den är mystisk, mörk och faktiskt ganska läskig ibland...Ni ser ju på omslaget att det är skumma böcker, men de är faktiskt väldigt bra. Påminner mig lite om Andrzej Sapkowskis böcker, som jag ÄLSKAR. Det är ganska många böcker i serien, och det är lite speciella, antingen älskar man dem eller hatar dem.
Den kanske inte är så jättemystisk, men den var den enda jag hittade. Men läs dem, de är faktiskt värt besväret. Det är fullt med monster, lönnmördare, arga mostrar, trollkarlar, kejsare, vad mer kan man begära?

Eftersom jag är så kreativ och kopierar andras enkäter, så bjuder jag på en till...

...som jag sett Liv göra. Man ska typ göra ett X i paranteserna för det som är sant. Skoj!

Jag har...

() Ljugit i en recension för jag vet att författaren/förlaget läser recensionen
Varför skulle jag göra det? Jag är inte en sån som fjäskar...Författaren måste ju få olika åsikter för att förstå vad den ska göra bättre, etc, inga förlag eller författare skulle lita på en recension där det står att boken är så himla bra, utan ett enda fel.

() Fått recensionsexemplar
Jag VILL ha, men jag orkar inte. Jag är lat.

() Och inte skrivit om boken på bloggen
Som sagt, jag har aldrig fått ett recensionsex.

(X) Sagt att jag läst en bok jag inte läst
Men det var ganska längesen. Men då var det mest för att det passade för stunden. Typ till min syrra när vi grälar kan jag slänga ut mig det mesta. Fast hon vet alltid om jag inte talar sanning, fnys.

() Tjänat pengar på min blogg
Jag tjänar inte ett enda öre. Och så vill jag inte ha reklam.

(X) Blivit stressad av att blogga
Ja, ibland får man press att man måste skriva ett inlägg, och så krockar det med läxorna, etc. DÅ blir man stressad.

(X) Tänkt sluta blogga
Under mina deppiga stunder när jag känner att alla hatar mig och att ingen ens kollar in bloggen, DÅ funderar jag på det. Men jag ändrar mig ALLTID.

(X) Hållt det hemligt att jag har en blogg
Jag har hållt det hemligt för klassen, både nr 1 och nr 2. Mest för att jag inte vill prata om den i t.ex. skolan, typ "jag såg ditt inlägg, det var ett stavfel, HAHAH", ni förstår vad jag menar.

() Gjort IRL som jag inte skulle fått utan bloggen
Det tror jag iallafall inte.

() Haft andra bloggar
Räcker gott och väl med en. Jag skulle inte hinna med en till.



Min första header. Då hade jag texten från blogger, så
den finns inte med.

(X) Gjort min design till bloggen själv
För det är så roligt ;D Och så är det lättare att få den som man vill.

() Betalat för något till bloggen
Nope.

() Läst en speciell bok för bloggens skull
Aldrig i livet, det vore som att fjäska för bloggen. Men man kan säga att den bestämmer vad jag INTE ska läsa, för jag försöker att inte läsa böcker jag recenserat, för då kan jag inte göra en till recension på samma bok...

(X) Träffat andra bokbloggare
Tja, Liv går ju (eller gick, snyft, för jag har ju flyttat) i min klass, och Emelie, så det är ju klart att jag träffat dem.

Uppdatering: Ojdå, glömde typ kryssa i de flesta fast de stämde, men nu är det åtgärdat. Förlåt.

Mitt perfekta liv

Av Sarah Dessen

Titel: Mitt Perfekta liv

Original titel: The Truth About Forever

Sidor: 443

Utgiven: 2004

Förlag: rabén&sjögren

Första meningen: Jason skulle till Hjärnlägret.

 

När folk sett Macy har de alltid tänkt henne som tjejen som såg sin pappa dö. De ger henne alltid Blicken, den där medlidande som hon hatar. Som tur är så har hon ett geni till pojkvän, Jason. Men den här sommaren så ska Jason på ett så kallat Hjärnläger, där han ska bli ännu smartare än han redan är och lära sig om typ ekvationer och akademiska krångligheter. Macy ska under sommaren sitta i informationsdisken på biblioteket i Jasons ställe. Hennes mamma ska introducera några nya radhus. Allt ska bli som en ganska vanlig sommar. Men vissa saker går lite snett. För det första så är de andra tejerna på biblioteket inte särskilt vänligt inställda mot Macy. De är också akademiska genier som inte alls fattar varför något geni som Jason skulle vilja vara ihop med någon som Macy. Hon får knappt göra någonting eftersom hon inte "klarar av det". För det andra håller hennes mamma på att hela jobba ihjäl sig. Hon sitter uppe på nätterna och kollar igenom ritningar, äter och dricker knappt någonting, etc. Och för det tredje så tycker Jason att de ska ta en paus i deras förhållande, bara för att hon skrev "jag älskar dig" i ett mejl. Det är väl så man gör om man varit ihop i ett och ett halvt år?

Men en dag under ett litet cocktailparty hos Macy så möter hon cateringsfirman Wish. Totalt galna och förvirrade typer, som alltid tycks ha kaos och förvirring omkring sig. Allt börjar när hon blir skrämd från vettet av en kille som hoppar ut från en buske. Han heter Bert, och har någon machogrej med en annan kille att de ska skrämma livet ur varandra genom att hoppa fram och skrika "därfickjagdig!". Tyvärr så råkar han hoppa på Macy istället...De börjar prata, och får träffa bossen för firman, den höggravida Delia. Lite senare står hon och bakar kakor för glatta livet för att hjälpa Delia med servicen.

Lite senare har saker blivit värre, de på bibblan är ännu elakare än förut, eftersom de kan reta henne för att Jason gjort slut med henne, och hennes mamma blir bara mer och mer uttröttad och hysterisk, även om hon döljer det.

Så när hon en dag får syn på cateringens bil, så är hon för första gången lite impulsiv, och följer efter. Hon tar ett dubbeljobb, bredvid biblioteksjobbet, och hon hjälper cateringsfirman när de är underbemannade, vilket de är för det mesta. Hon möter den coola Kristy, med massor med ärr i ansiktet. Och Monica (också kallad Monotonica) som är mer en sengångare i slow motion än en människa. Och hon möter Wes, en tatuerad assnygg kille som får det att kittla i magen att se på honom. Och hon blir vän med allihopa, och har det roligare än på länge. Men kan det roliga verkligen fortsätta? Om hennes mamma skulle få reda på det så skulle hon antagligen bli galen, och vad händer med Jason när han kommer hem? Ska hon alltid vara den snälla, duktiga och lydiga Macy som gör som alla säger, eller ska hon någon gång ta tag i sitt liv och göra som hon själv vill, vad det nu är?

________________________________________________________________________________

 

Det finns mycket bra och dåligt med boken. En väldigt bra sak är karaktärerna ;D Mina personliga favoriter måste nog vara...Wes och Bert, de är så gulliga ;D I vanliga fall så skulle jag valt Kristy eftersom hon är så jädrans cool, men hon liknar så himla många andra karaktärer jag sett att jag tar Bert istället, eftersom han är så söt ^^ Varför finns det inte mer killar som liknar honom? Wes är ju också underbar, när han och Macy gjorde Sanning och Konsekvens utan konsekvens så var det så klockrent, jätteroligt att läsa ;D (nu det blev ganska så många smileys ;D;D;D;D) Jag älskar alla i cateringsfirman, även om jag tycker Monotonica borde sagt åtminstone något vettigt och inte bara Hmmm, Ähum, Öh, Visst, Mmm, etc.

Och gud vad jag hatar Jason! Han är ju så korkad och patetisk. I sista scenen så har han ju nått klimaxet av patetiskhet! Har över huvud taget några känslor? Han överlever inte om han inte har sin framtid planerad med schema så han kan bocka av saker i tur och ordning. Grrrr...hur KAN Macy över huvud taget vara ihop med honom i ETT OCH ETT HALVT ÅR. Tar det så lång tid att inse det? Och så blir jag så störd på att hon alltid ska vara så duktig och aldrig säger emot. När hon blev utskälld av sin mamma så skulle jag ställt mig upp och skrikit åt henne och säga hur det faktiskt var, men hon bara visstvisst och gick med på att få sitt liv helt förstört. Grrr...

Utom dessa petitesser så är boken riktigt mysig. Nu låter det lite som om jag avskyr boken, men det är bara det här som är det dåliga med boken. Och att den borde varit längre, det hände så fruktansvärt lite på hela de 443 sidorna att det lika gärna kunde ha varit 200. Passar perfekt när man behöver något sockersött en härlig sommarkväll. Den är väldigt intressant, även om den är ganska förutsigbar, så den är ändå läsvärd. Inte den bästa kärleksboken jag läst, men man blir lite petig efter Anna and the French Kiss och The Fault in Our Stars...

Favoritkaraktär: Bert och Wes
Citat: (ett exempel på hur hysterisk cateringsfirman är)

"Inte exakt just nu, nej", sa Delia och gick tvärs över rummet. "Jag talar futuristiskt."
"Finns det ordet?" frågade Bert.
"Ta de här ostbollarna, bara", sa hon och lyfte upp den lilla flickan. "Åh, Lucy, kära snälla gud, vänta med hysterianfallen bara en timme till, jag bönfaller dig, okej?" Hon tittade ner på sin sko. "Åh, nej, jag trampade just på en köttbulle. Var är Monica?"
"Här", sa en röst från andra sidan dörren.
Delia gjorde en irriterad grimas.
"Släck den där cigaretten och kom in hit, nu. Leta upp en kvast och få undan de här köttbullarna...och så måste vi få in fler ostbollar, och Bert behöver...vad var det mer du behövde?"
"Krabbkakor", sa Bert. "Futuristiskt talat. Och Wes behöver is."
Jag blev inspirerad av:

• Den mysiga känslan
• Grejen med en normalt sett lugn och supernogrann mamma som totalt bryter ihop inuti så det blir ombytta roller mellan mor och dotter. Typ.

Övrigt: Det är typ tre böcker, fast olika historier, fast vissa karaktärer återkommer lite, så det är ingen serie, men typ nästan.

Nattens Cirkus

Av Erin Morgenstern

Titel: Nattens Cirkus

Original titel: The Night Cirkus

Sidor: 297

Utgiven: 2011

Förlag: Norstedts

Första meningen: Cirkusen anländer utan förvarning.

 

Cirkusen anländer utan förvarning. Ingen vet varifrån den kommit, det enda man vet är att den inte var där igår. Istället för att vara öppen på dagen så öppnas den då mörkret faller, och istället för att ha alla möjliga färger så är hela cirkusen klädd i svart och vitt...

Men bakom den mystiska och fantastiska pågår en utmaning mellan två magiker. Redan när de var små blev de bundna till varandra, och det ska de vara tills en segrare står kvar. Celia Bowen blev upplärd av sin typ totalt sinnessjuke pappa, och Marco som var barnhemsbarn men togs om hand av den mystiska snubben i grått. De har tränats i magi och illusioner sen de var väldigt små, men de har aldrig vetat vem deras motståndare är. Båda dyker förr eller senare upp på cirkusen. Marco som cirkusdirektören Chandreshs assistent, och Celia som under en anställningsintervju blir deras nya illusionist. Marco upptäcker ganska snabbt att hon är hans motståndare, men för Celia tar det lite längre tid.

Samtidigt, någonstans lite längre fram, så finns Bailey. När han var tio år och lekte sanning eller konsekvens, fick han gå in i cirkusen och ta med något tillbaka utan att någon märkte det. Men på cirkusen mötte han Poppet, en flicka som tillsammans med sin tvillingbror föddes på cirkusen, båda med sprakande rött hår. Flera år senare kommer han fortfarande ihåg flickan med det röda håret, men han har aldrig sett till cirkusen sen dess, eftersom den var försvunnen dagen därpå. Men plötsligt dyker den upp ännu en gång, vilket innebär nya val och möjligheter, som antagligen kommer förändra hans liv för alltid.

Även om cirkusen kan se smart och fantastisk ut, med de chokladdoppade fladdermössen och den finurliga klockan som hänger vid ingången. Eller med Molnpalatset där man känner sig ett steg närmare himlen, och alla tält som finns outforskade med nya fantastiska upplevelser. Men under ytan så hänger allt på en skör tråd. Cirkusen faller långsamt men säkert samman. Människorna på cirkusen åldras inte, utom tvillingarna Poppet och Widget. Det är endast två personer som håller cirkusen samman så inte allt går i fördärvet, och det är just dessa två som ska slåss tills en av dem överlever. Cirkusen är spelplanen, fantasi och intelligens är deras vapen. Men ändå så kommer kärleken i vägen, som återigen kan störta allt samman, och det är bara en person som kan rädda allt.

Välkommen till Le Cirque des Rêves, platsen med mysterier och magi runt varannat hörn, och där alla dina drömmar och förväntningar går i uppfyllelse.

_____________________________________________________________________________

 

Varför finns det så få cirkusböcker när alla blir totala succéer? Jag menar, vilken känsla man får när man läser boken! Hur lyckas hon hålla kvar den genom hela boken? Man får en sån mystisk och härlig stämning i boken att man önskar att man bara kunde skutta in i boken. Gud, jag skulle offra mitt vänstra lillfinger för att gå på den cirkusen någon gång i mitt liv. Fast det behövs egentligen inte, för hon skriver på ett sätt så det känns som om man är en av besökarna, som om man är på cirkusen. Hon beskriver allt så tydligt att man verkligen förstår varför alla blir förtrollade av cirkusen i boken, och man kan nästan höra, lukta och se allt som de i boken gör, tack vare hennes underbara beskrivningar.

 

Jag har ju bara varit på cirkus en gång i mitt liv, och det var väldigt längesen, så jag har inte direkt något att jämföra med, men jag är ändå rätt så säker på att det inte finns någon cirkus som liknar denna. Handlingen var väldigt intressant, men man var tvungen att hela tiden hålla reda på vilket datum och vilken tid det var, så man fick veta om man var i framtiden eller baktiden (vad säger man annars?) Och det var så häftigt när de lite då och då hade typ en sida som var skriven i du-form. Alltså typ: "Du lämnar din biljett i det lilla båset och kliver in i cirkusen..."

 

Mina favoritkaraktärer var helt klart Poppet och Widget, de var väldigt roliga och intressanta, synd att de var med så lite. Jag gillade egentligen alla karaktärer, fast det kunde funnits lite fler karaktärer fårn cirkusen som man skulle lära känna. De enda karaktärerna man fick lära känna riktigt ordentligt var nog Celia och Marco, möjligtvis Poppet, Widget och Bailey. Handlingen är väldigt speciell och det är en väldigt speciell kärlekshistoria, hela boken är unik. Den är som en blandning av Alice i Underlandet och The Imaginerium och Dr Parnassus. Det finns inget liknande, passar för såna som älskar mystik, roliga klockor och en helt fantastisk cirkus.

 

Favoritkaraktär: Poppet och Widget

 

Citat:

"Ska vi kidnappa honom?"

"Sluta, Widge."

"Nej, jag menar det. Vi skulle kunna göra det. Vi kan smyga oss in i hans hus och slå honom i huvudet med någonting tungt och släpa honom så att folk tror att han är ett fyllo. Han kommer vara på tåget innan han vaknar till, och sedan har han inget val. Snabbt och smärtfritt. Eller smärtfritt för oss, i alla fall. Förutom allt kånkande, alltså."

"Jag tror inte det är någon vidarebra idé, Widge", säger Poppet

"Äh, kom igen, det blir kul", säger Widget.

Jag blev inspirerad av:

• Cirkusen!
• Stämningen
• Språket

Övrigt: Inget särskilt.

 
 

Filmer jag längtar till, helt enkelt

Förlåt för att jag inte skrivit på länge, jag har bara inte haft lust, läsningen går det inte heller bra med, jag känner mig så utmattad att jag knappt orkar bläddra eller ens FÖRSÖKA fatta vad det är jag säger..

Böcker som blir film
Det finns ju ganska många böcker som ska bli film nu, och vissa håller jag bara på att LÄNGTA IHJÄL mig efter. Så här kommer mina topp fem filmer-som-jag-måste-se-innan-jag-dör. Ni kommer märka att jag egentligen inte har någon aning om vad jag snackar om, jag har inte sökt fakta på internet för att hitta topphemlig fakta som ni omöjligtvis kan veta om så ni blir helt blown away av min hjärnkapacitet när ni läser inlägget, det enda jag egentligen ill få fram är att jag väldigt gärna vill se filmerna...

1. The Hobbit: An Unexpected Journey
GUD vad jag längtar! Det är ju bestämt att det ska göras TRE filmer på boken! (An Unexpected Journey, The Desolation of Smaug, There and back again) Hur kan man göra tre filmer, som antagligen alla kommer vara cirka två timmar, av den lilla boken? Det blir som en ny Sagan om Ringen, de måste verkligen fylla på med nya grejer hela tiden.
Saker som inte stämmer med boken: Tillexempel att både Galadriel och Legolas ska vara med, fast de inte ska det. Fy.
Roliga saker: Att Martin Freeman ska spela Bilbo! Gud vad roligt. Och att Richard Armitage ska spela Thorin Oakenshield. OCH att jag vet att han som spelar Fili (Aidan Turner) (eller så var det Kili) också ska spela Luke i City of Bones *stolt*. Mitt minne är makalöst. Och att det blir tre filmer, det blir många att längta efter ;D

2. City of Bones

Tja, den kommer ju inte så jättesnart, utan om ganska länge, men jag längtar ändå så himla mycket efter att se hur den blir ;D På Cassandra Clares blogg så skriver hon ibland om hur filmen blir, men hon får ju inte skriva för mycket eller lägga ut några bilder, men aja. Spännande ska det bli iallafall.

Saker som inte stämmer med boken: Tja, jag vet ju inte så mycket om själva handlingen och hur mycket de ändrar, så jag har egentligen inget direkt klagomål. Utom Alecs frisyr...
Roliga saker: Att jag kommer får se min favoritkaraktär Magnus på film ;D Och att det är så jämrans bra skådespelare med ;D

3. The Perks of Being a Wallflower
Jag läste ju boken ganska nyss, men jag vill så gärna se filmen ;D Den hade en sån unik känsla, och trailern verkar väldigt rolig, så jag tror det kommer gå bra...hoppas jag...
Saker som inte stämmer med boken: Jag är inte säker, men jag tvivlar på att filmen kommer framkalla själva känslan på samma sätt som boken, vilket är synd.
Roliga saker: Att den över huvud taget ska bli film, såklart ;) Jag vill gärna se hur de gör alla scener, det kommer vara en fröjd att se den. Att Emma Watson är med är ett gott tecken.

4. Catching Fire
Finns det någon som INTE längtar IHJÄL SIG efter denna? Gud vad jag vill se den, tvåan var min favorit av böckerna, så det ska bli roligt att se hur den blir. Hungerspelen var ju fantastisk som film, och det ska bli spännande att se hur de kommer göra arenan...
Saker som inte stämmer med boken: Har absolut ingen aning. Jag vet inte allt.
Roliga saker: Att Finnick kommer! Hurra! När jag började älska honom trodde jag att jag var den enda som gjorde det, sen så visade det sig att alla andra också älskade honom...Och så vill jag se hur de gör arenan. Och cliffhangern i slutet kommer säkert vara lika hemsk som i boken, usch.






5. Breaking Dawn Part 2
Ja, nu ÄNTLIGEN kommer den, suck, var de tvungna att göra TVÅ filmer. Jaja, jag vill ändå se hur de gör den, jag vill se Alice, Carlisle och Jasper igen O.o
Saker som inte stämmer med boken: Slutet såklart, som ska omskrivas. Usch, nu blir jag orolig.
Roliga saker: Att få se alla nya vampyrer komma. Att se Bella som vampyr kommer antagligen bara bli blodigt, under hennes första jakt tillexempel. Och se hur det nya slutet blir *nervös*.