Changeless

Av Gail Carriger

Titel: Changeless

Serie: The Parasol Protectorate

Del: 2

Sidor: 374

Utgiven: 2010

Förlag: Orbit

Första meningen: "They are what?"

 

Varning för SPOILERS för de som inte läst Soulless

 

Alexia Maccon, fru till varulven Conall Maccon, vaknar en vacker dag bara för hitta hennes make, som för det första borde sova, prata med sig själv. Ajdå. Lite senare visar det sig förstås att han inte pratade med sig själv, utan med en av sina spökspioner från BUR. Sen så försvinner han, borta från jordens yta. Och Alexia hinner knappt klä på sig och ta en kopp te förrän hon upptäcker att ett ansenligt antal varulvar slagit läger precis utanför hennes ytterdörr. Det är en nackdel med att vara gift med an Alfaledare för en varulvsflock, men ändå. Där möter ett antal läskiga upplevelser, bland annat möter hon Major Channing Channing of the Chesterfield Channings, som inte bara uppför sig fisförnämt och arrogant, utan dessutom tror att hon själv var en husjungfru! Till råga på allt kommer Ivy Hisselpenny inklampande för att berätta att hon blivit förlovad. Och som om det inte räckte kommer hon försent till ett möte där hon får reda på att underliga saker är i faggorna. Det verkar som det på ett speciellt ställe i London börjat hända de mest konstiga saker. Supernaturals, alltså varulvar, spöken och vampyrer, blir plötsligt dödliga, som om de nuddit en själlös som Alexia. Varulvarna kan inte längre förvandla sig, vampyrernas huggtänder försvinner, och alla spöken helt enkelt elimineras, stackars satar. Allt inom ett speciellt område. Alla misstänker såklart Alexia först, men hur skulle hon kunna breda ut sin så kallade kraft i så stor skala utan att ens röra personen i fråga?

Och så får hon veta att hennes make rest till Scotland, och hon tänker minnsann följa efter. Men allt blir inte riktigt som hon tänkt sig. För det första så måste hon ta med sig någon som kan "beskydda" henne, och skickar därför Mr Tunstell, som ioförsig är väldigt trevlig, men helst skulle hon vilja vara ensam. För det andra så känner sig Ivy tvungen att komma med. För det tredje så kommer hennes mamma (bara det är en katastrof) och hävdar att hon måste ta med sin fjolliga halvsyster Felicity. Och för det fjärde möter hon Mme Lefoux på båten mot Scotland, som hon inte riktigt kommit fram till är en fransk spion eller bara någon som kan komma att bli en god vän.

Med detta sällskap fortsätter hon sin resa, och efter ett antal mordförsök mot Alexia så bestämmer hon sig att det här MÅSTE hon reda ut. Men vad är det egentligen det rör sig om? Och varför tycks denna själlöseffekten följa efter hennes makes gamla flock (eller vad man nu säger)? Rör det sig om franska spioner, eller helt enkelt om ett attentat mot självaste Drottning Victoria?

_______________________________________________________________________________

Åhh, vad jag har velat läsa den här, konstigt att jag inte gjort det (har haft den enda sen jag köpte Soulless). Av någon anledning trodde jag att den inte skulle ha lika bra tempo som Soulless, men där hade jag fel.

Språket är så...wow, det är så innehållsrikt, jag har lärt mig massor med nya engelska ord genom att läsa Gail Carrigers böcker. Den har precis samma underbara 1800-tals känsla, med alla parasoller, tekoppar, etc. Det är så underbart gulligt hur korkade och överdrivet alla beter sig (t.ex. Felicity och Ivy), så som säkert flera var på den tiden. Flera karaktärer är som karikatyrer på olika karaktärsdrag. Som Felicity och Ivy Hisselpenny. Felicity är så elak och jobbig (blä, att ha HENNE som syster måste varit rena rama tortyren) och Ivy svimmar ju hela tiden och blir upprörd, HELA tiden. Men det är lite charmigt ;D

Slutet var så...gah, usch, blä, om jag inte får tag i nästa del så...Hur kan en bok få sluta så? Som tur är så ska jag till Science Fiction bokhandeln idag, så då tänker jag banne mig köpa Blameless. Jag undrar hur det hela fortsätter efter slutet, jag vill VERKLIGEN veta hur det går.

Handlingen var intressant, jag gillar idén att alla plötsligt inte kan förvandla sig. Fast det var ju lite synd om alla spöken som dog (ja, de var ju redan döda, men då menar jag typ stendöda). Och det blev ett härligt sällskap när Alexia, Tunstell, Mme Lefoux, Ivy och Felicity reser med varandra, alla är egentligen som varandras motsatser.
Så de som älskade Soulless, kommer inte bli besvikna på den här. Även om Professor Lyall och Lord Akeldama var med alldeles för lite så är den precis lika bra som Soulless. När man började läsa så var det som om man aldrig slutat, allt var så hemtrevligt och man kände igen alla karaktärera och det var bara så himla mysigt att dyka in i berättelsen igen ;D
 

Favoritkaraktär: Alexia, Akeldama, Conall Maccon, typ alla utom Felicity...

Citat:

“I like fish," chirruped Tunstell.
"Really, Mr. Tunstell? What is your preferred breed?"
"Well"--Tunstell hesitated--"you know, the um, ones that"--he made a swooping motion with both hands--"uh, swim.”

 

Ivy waved the wet handkerchief, as much as to say, words cannot possibly articulate my profound distress. Then, because Ivy never settled for meaningful gestures when verbal embellishments could compound the effect, she said, "Words cannot possibly articulate my profound distress.” 

 

She boasted the general battle-ax demeanor of an especially strict governess. This was the kind of woman who took her tea black, smoked cigars after midnight, played a mean game of cribbage, and kept a bevy of repulsive little dogs.

Alexia liked her immediately.

Jag blev inspirerad av:

• Karaktärerna
• Språket!
• 1800-tals grejen, med alla prasoll och droskor och klänningar.

Övrigt: Har kommit i serieform. Del tre i serien heter Blameless.