The Fault in Our Stars

Av John Green
Titel: The Fault in Our Stars
Utgiven: 2012
Sidor: 312
Förlag: Dutton Books
Första Meningen: Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.

Hazel har cancer. Även om hon är sjutton år och fortfarande lever, så har hennes livslängd alltid varit begränsad. Alla vet att hon kommer dö, det kan vara inom något år, eller om en vecka, men det är sånt man får lära sig att leva med när man knappt kan andas utan med hjälp av en maskin. Hon går inte i skolan. Hon har nästan inga vänner, men verkar egentligen inte behöva några. För det mesta sitter hon bara och läser.
Hennes mamma är en sån aktivist som vill muntra upp stämningen och tänka optimistiskt hela tiden. Alltså har hon fått med sig Hazel på en Cancer Kid Support Group, där Hazel ska umgås med andra cancerdrabbade barn, och lära sig hantera cancern. Suck, Stön, och Blä, tycker Hazel. Hon vet att det inte kommer hjälpa.
Men en dag så dyker en kille upp i gruppen. Augustus Waters. En skitsnygg kille med bara ett ben, som har en protes. Redan första dagen spenderar han tiden med att stirra på henne. Redan första dagen komemr han och frågar om hon vill komma och se på film hemma hos honom. En unik vänskap bildas. Att vara med Augustus är som att åka berg-och-dalbana. De har djupa konversationer, sitter och spelar Tv-spel, och spekulerar kring andra saker. Hazel inser att hon faktsikt verkligen gillar Augustus, och att han dessutom verkar gilla henne. Men är det någon idé att bli kär när tiden kanske håller på att rinna ut?

_________________________________________________________________________________

 

Jag har BARA hört väldigt gott om den här boken, men, lite korkad som jag är, så hade jag ingen aning om vad den handlade om när jag köpte den. Jag har bara, hehe, läst omdömena till boken, så jag hade ingen aning om vad skulle handla om, jag visste bara att alla tyckte den var bra.
Och sen när jag öppnade boken och såg att de handlade om en tjej med cancer, så var jag fast direkt.

Redan vid första meningen förstod jag att det skulle bli en minnesvärd bok, jag menar, se på den! Man skrattar ju nästan vid första meningen. Åh, Hazels berättarröst är så otroligt rolig och fin. När man läser blir man totalt uppslukad, man vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser. Jag undrar verkligen hur John Green lyckades få den här cancergrejen så fantastikt trovärdigt och hemskt samtidigt. Jag har ju förstås inte haft cancer, så jag vet inte riktigt hur det är. Om jag har rätt så har John Green inte heller cancer, men ändå får han till det så...riktigt. Fast han har säkert forskat om ämnet och pratat med cancerdrabbade människor. När författare skriver böcker om folk med någon hemsk sjukdom (vilket inte händer särskilt ofta) så romantiserar de nästan alltid hela idéen av hemskheterna. Men här så...ja, iallafall, jag vet inte hur jag ska förklara det utan att det låter flummigt, men jag tror ni fattar.

Och Augustus, gud vilken fantastisk karaktär! I början tyckte jag sådär om honom, man brukar ju faktiskt inte gå fram till folk första dagen och säga "Ska du komma hem till mig?", så då tyckte jag han mest var påflugen och valde henne för hennes utseende, men det var bara de typ två första sidorna han var med. Sen så ÄLSKADE jag honom. Han är så fruktansvärt rolig och underbar och när han är med Hazel är det som en explosion mellan två superfantastiska karaktärer att allt blir dubbelfantastiskt!
Isaac gillar jag också väldigt mycket! När han (SPOILER) läste upp sin lilla tacktal till Augustus så typ grät jag, den var så otroligt fin och rolig och passade så bra in, snyft.(Slut på SPOILER) Vad det bara jag som blev liite chockad i slutet? (SPOILER) Jag menar, man visste ju att det skulle bli lite Romeo och Julia drama, jag visste ju att en av dem skulle dö, men jag var typ ganska säker på att det skulle vara Haxel O.o Augustus hade ju inte cancer, och sen bara är det HAN som dör, snyft. (Slut på SPOILER)

Handlingen är också fantastisk (för att göra en lång historia kort, boken är fantastisk). Det finns inte särskilt många böcker om barn med cancer. Och jag älskar delen då de åkte till Amsterdam. Visst, Peter van Houten var ett svin, men han var en väldigt bra karaktär som behövdes till berättelsen. Dialogerna var underbara, och nu känns det som om jag bara skriver ineffektivt, jag vill bara egentligen få fram ett budskap: Boken är jävligt läsvärd och alla med sinne för böcker borde läsa den, älska den, gråta över den och skratta över den. Tack för mig.

Favoritkaraktär: Typ alla. Hazel, Augustus, Isaac.
Citat:
Gus: "It tastes like..."
Me: "Food."
Gus: "Yes, precisely. It tastes like food, excellently prepared. But it does not taste, how do I put this delicately...?"
Me:"It does not taste like God Himself cooked heaven into a series of five diches which were then served to you accompanied by several luminous balls of fermented, bubbly plasma while actual and literal flower petals floated down all around your canal-side dinner table."
Gus: "Nicely phrased."
Gus's father: "Our children are wierd."
My dad: "Nicely phrased."
Jag blev inspirerad av:

• Handlingen
• Karaktärerna
• Känslan

Övrigt: Har blivit översatt till svenska ganska nyligen. På svenska heter den "Förr eller senare så exploderar jag".

Vad hände här?

Jag vill bara påpeka en sak som är lite knäpp. Jag har ju en gadget som heter typ "populäraste inläggen", och gissa vilket inlägg som är det mest populära? Jo, det där minikorta inlägget där jag skrev att jag skulle åka till Gröna Lund. Vad var så speciellt med det? Det ENDA jag skrev var "Hej, imorgon ska jag till Gröna Lund, skoj". Och så är det över 2000 sidvisningar på den! Hur är det möjligt? Jag SKREV ju typ inget. Vilken besvikelse, går man in på min blogg för att läsa om Gröna Lund eller vad?

The Perks of Being a Wallflower

And in that moment, I swear we were infinite
Av Stephen Chbosky
Titel: The Perks of Being a Wallflower
Utgiven: 1999
Sidor: 231
Förlag: Pocket Books
Första Meningen:  Dear friend,

I am writing to you because she said you listen and understand and didn't try to sleep with that person at that party even tough you could have."

 

Charlie har precis börjat High School (tror jag, det är de där åren innan college iallafall...). Man kan ju inte precis påstå att han är särskilt populär- han är känslig, gråter ofta, socialt obekväm och blyg. Han har aldrig stått ut. Han är en wallflower, en person lyssnar och förstår, som är fast mellan att leva livet och att fly från det. Och hans enda vän hittils är hans engelskalärare Bill, som har extraläxor i form av att läsa olika böcker som han sen ska göra en recension på.

Detta såg ut att bli ännu ett vanligt år, ända tills han möter Patrick och Sam. Patrick och Sam är styvsyskon, och de blir de enda Charlie någonsin haft som liknar vänner. När han blir vän med dem inser hur hans liv faktiskt skulle kunna vara. Han går på The Rocky Horror Picture Show, går på fester som han aldrig någonsin blivit bjuden på förut, möter en massa med människor, och inser hur det är att vara accepterad för den han är. Men allt är inte alls dans på rosor. Han är störtförälskad i Sam, som han tycker är den vackraste tjejen han mött, men hon är redan ihop med en äldre kille. Charlie är också den enda, utom Sam antar jag, som vet om att Patrick är gay, och vilka konsekvenser det drar till sig. Ibland kan man känna sig glad, ibland ledsen. Ibland kan man känna sig som om man knappt finns, och ibland kan det kännes som om man är oändlig och syns av alla. Allt detta är en del av berg-och-dal banan som kallas att växa upp, och det är det som boken handlar om.

___________________________________________________________________________________

Som sagt, det är gansaka svårt att beskriva handlingen, men aja. Jag har hört mycket gott om boken, om hur himla bra den var och hur speciell den var. Jag upptäckte den första när en annan bokbloggare la upp en trailer till filmen. Jag tyckte filmen verkade jättebra, så jag sökte lite på vad för slags bok det var, och när har jag den äntligen i min ägo!

Ärligt talat, den här boken är unik. Den är så speciell och underbar och det finns ingen bok som liknar den. Bara själva grejen att boken är skriven i brevform är ju fantastisk. Det är som en dagbok, fast med brev istället. Vaje brev börjar med "Dear Friend" och slutar med "Love always, Charlie". Det har blivit som en symbol för The Perks of Being a Wallflower, känns det som. Om någon skulle säga "Dear Friend" till mig skulle jag svara "Love always, Charlie", jag skulle nog inte kunna låta bli. Jag undrar om "Dear Friend" någonsin svarade på breven. Det verkar ju inte så, eftersom han inte ger sken av det i sina brev. Det tycker jag är bra, det skulle förstöra upplevelsen om han skrev "tack för ditt senaste brev, hoppas du får det kul på Bahamas", eller något liknande.

Och Charlie, gud, vilken intressant karaktär. För det första känns det som om de flesta böcker handlar om tjejer (vilket såklart inte är sant, men ibland känns det så) och för det andra så brukar de killarna, om man har turen att ha en som huvudperson, vara ganska så utåtriktade. Men Charlie är så speciell. Han är så känslig och gråter när han känner sig känslosam och har såna underbara tankar. Och det underbara är att det känns som om han egentligen inte tänker efter särskilt mycket när han skriver breven, de kommer ur hjärtat.
Och en sak som också är intressant är att det är ganska så tydligt att han lider av någon slags mentalsjukdom (som Anna på Boktycke påpekade), han tänker inte riktigt som alla andra och sättet han ser på livet gör det hela tydligare, och det gör boken helt fantastisk.

Varje gång jag läser en high-school bok om någon tonårings liv så förundras jag alltid över hur alla såna böcker ändå kan vara så olika varandra. Det känns som om en sån bok bara kan handla om ett få antal med grejer, och då borde de flesta såna böcker vara ganska lika varandra. Och så kommer det flera bästsäljare hit och dit, och jag bara "amen, det finns ju undantag". Och det här är nog en av de största undantagen! Skolan är så normal den kan bli, handlingen också egentligen, eftersom den inte handlar om någonting, men på något sätt så gör Stephen Chbosky den så underbar iallafall!
 
Jag älskar resten av boken också. När man börjar läsa den kanske den verkar lite sisådär, men när man läst ett tag är man helt fast. Jag gillar verkligen karaktärer som Patrick, fråga mig inte varför, men jag gillar honom iallafall ;D jag längtar verkligen tills filmen kommer så jag kan se den! Boken är ett helt jävla konstverk, säger jag bara. Recensionen blev kanske lite flummig, jag vet inte riktigt om jag fick fram det jag ville säga, men LÄS BOKEN!
 

Favoritkaraktär: Charlie

Citat: Hela boken är så fantastiskt skrivet att jag inte vet vad jag ska skriva...Ett bra citat tog jag överst i recensionen, men jag tar väl ett då...eller två:

 

"Charlie, we accept the love we think we deserve."

 

I am very interested and fascinated by how everyone loves each other, but no one really likes each other.

Maybe these are my glory days, and I'm not realizing it because they don't involve a ball.
 

Jag blev inspirerad av:

• Berättarrösten!!

Övrigt: Kommer snart ut på film med bland annat Logan Lerman, Emma Watson och Ezra Miller i huvudrollerna.

Teaser Tuesday #6

För er som inte vet vad det är så går det ut på att man varje tisdag bläddrar till en slumpmässig sida i den boken man läser, och skriver ner ett stycke ur boken, men det får inte innehålla spoilers

Just nu läser jag The Fault in Our Stars ;)

Ur The Fault in Our Stars:
"Do you have a Wish?" he asked, referring to this organization, The Genie Foundation, which is in the business of granting sick kids onw wish.
"No," I said. "I used my Wish pre-Miracle."
"What'd you do?"
I sighed loudly. "I was thirteen, "I said.
"Not Disney," he said.
I said nothing.
"You did not go to Disney World."
I said nothing.
"Hazel GRACE!" he shouted. "You did not use your one dying Wish to go to Disney World with your parents."

Ny trailer till The Hobbit!

Ja, jag vet inte riktigt hur ny den är, men JAG har inte sett den förut, så varsegoda ;)

Visst är den bra! Gud vad jag längtar efter att den kommer!

*desperat*

Kan någon bara påminna mig att livet är värt att leva, för jag känner mig tveksam.

The Outcasts

John Flanagans egna små vikingar får en helt egen serie, tjohej!

Av John Flanagan
Titel: The Outcasts
Serie: Brotherband
Del: 1
Utgiven: 2011
Sidor: 434
Förlag: Puffin Books
Första Meningen: Wolfwind emerged from the pedawn sea mist like a wraith, slowly taking physical form.

Hal har alltid varit ganska så utstött. Ingen vill någonsin bli vän med honom, bland annat för att han till skillnad från alla skandier också är hälften Aralauen. Hans mamma kom som slav från Aralauen, landet långt bort i söder, men hans far Mikkel föll för slavkvinnan, och sen gick det som det gick. Mikkel var en väldigt respekterad krigare, så då var det egentligen inte så stort problem. Men så en dag under ett plundringståg, då Hal inte kan ha varit mer än fyra år, så dör Mikkel. Men Hals mor måste inte bara försöka försörja sitt eget barn och sig själv när det dessutom är rätt så svårt för en ensamstående mamma som dessutom var slav och som dessutom kommer från Aralauen att få jobb, utan hon måste också ta hand om Mikkels bästa vän Thorn. Thorn blev helt förkrossad efter Mikkels död, och sen så förlorade han handen lite senare, och så började han dricka. När Hals mamma tog hand om honom låg han stupfull och halvdöd i en snödriva och skulle säkert dött om inte hon kommit.
Men det var längesen. Nu är Hal nästan vuxen, och framför allt, snart redo att delta i den årliga Brotherband-träningen som alla killar i hans ålder gör i Skandia.
Thorn har iallafall slutat dricka och hjälper till med Hals mammas lilla bar/pub/restaurang och lyfta tunga grejer, etc. Thorn har dessutom blivit väldigt förtjust i Hal. Hal har inte särskilt många vänner, utom möjligen Stig, hans bästa vän. Han är också väldigt nyfiken och uppfinningsrik, och försöker hela tiden hitta på nya uppfinningar och sätt att förbättra saker, ännu en anledning för folk att tycka han är knäpp. Och hans stora tidsfördriv är hans skepp Heron, som han jämt och ständigt bygger på, med hjälp av några andra killar.
Sen kommer äntligen dagen för Brotherbandträningen. Dags att dela in alla killar i olika grupper. Men i slutet så blir det åtta killar kvar, som ingen egentligen ville ha, inklusive Hal och Stig. Så de startar ett eget Brotherband, för alla utstötta som ingen nånsin velat ha något att göra. Men kan de, trots att de är ett väldigt udda sällskap, ändå vinna Brotherbandturneringen, och ge svinet Tursgrud en läxa? Och vad är det för mystiska köpmän som påstår att de fått en läcka och vill stanna tills de är klara. Är de var de utser sig vara, även fast de verkligen drar ut på tiden, fast ingen egentligen sett någon läcka överhuvudtaget...
________________________________________________________________________________

Hurra! Jag blev så glad när jag fick veta att John Flanagan gjort ännu en serie, om samma värld, dessutom! Och dessutom med mina favoriter- skandierna! Det känns lite som om de är mina gamla förfäder, för de är överdrivet lika vikingarna...

Man märker verkligen att det är John som skrivit boken, den är dessutom på många sätt ganska lik Spejarens Lärling. Hal är väldigt lik Will- smart, uppfinningsrik, annorlunda än de andra, kan skjuta med pilbåge. Stig är väldigt lik Horace: stor och stark, överlåter själva tänkandet åt Hal, etc. Men sen tar nog likheterna slut när det gäller karaktärerna.
Men man märker ändå att det är John som skrivit boken på grund av språket, som är så här ironiskt och mysigt, det är en sån bok man bara vill läsa när man vill bli uppmuntrad när man känner sig nere.

Och, hurra!, Erak och Svengal är med, mina två favoritskandier. De är precis lika underbara som innan, fast jag tycker nästan det behövs lite aralauner för att kompensera skandierna, det skulle vara pricken över i:et, det är det som gör Spejarens lärling så bra! Det är ju en totalt fristående fortsättning, enda likheten är själva världen och Erak och Svengal, fast det är ännu roligare om man läst Spejarens lärling innan man läser denna ;)

Jag skulle inte kalla boken en YA bok, snarare tänkt lite mer åt Middle Grade- hållet, men alla kan nog läsa boken, utom de riktigt kräsna. Fast ibland blir jag lite störd på att när det kommer något roligt "skämt" med så förklarar han, ibland, varför "skämtet" var så roligt, som om vi inte fattade det. JAG fattade det, fast nu är jag lite petig, för det märks knappt.

Den är ganska förutsigbar, fast vissa saker förväntade jag mig inte, slutet tillexempel. Jag visste såklart (SPOILER) att den där Andolemen eller vad det var skulle blis stulen, men jag trodde att de skulle få fast piraterna på en gång, nu verkar det vara det som de kommande böckerna ska handla om...(SLUT PÅ SPOILER)

Boken var super, läs den.

Favoritkaraktär: Erak, Svengal, Thorn
(orkar tyvärr inte skriva nåt mer, förlåt...)

En av de bästa låtarna nånsin

Lyssnar just nu på Tears in Heaven av Eric Clapton. Så jävla bra låt. Lyssna på den. Jag har ingen aning om hur jag hittade den, men jag fick en sån flashback när jag hörde den för jag hörde den varje dag i bilen under resor, jag undrar vart skivan tagit vägen...
Sången skrev han när hans fyraårige son föll ner från 53 våningen och dog.

Lyssna på den. Nu ska jag gå och gråta lite till.

teaser...wednesday? #5

Ja, jag har inte blivit sinnessjuk eller blivit senil och gått vilse på vägen till tekoppen, NEJ! Bara, jag har, hehe, glömt att göra det igår, så vi tar och gör det idag, yoho!

För er som inte vet vad det är så går det ut på att man varje tisdag bläddrar till en slumpmässig sida i den boken man läser, och skriver ner ett stycke ur boken, men det får inte innehålla spoilers.
Ja, just nu läser jag The Outcasts av John Flanagan, så det får bli ur den ;)

Ur The Outcasts:
"They're floorboards," he said. "Jesper and Stefan: start nailing them to a couple of beams so they're off the ground."
"You said they won't cover the entire area," Stefan pointed out.
Hal nodded. "I know. But they'll make a raised sleeping platform big enough to keep us off the ground."
Stefan nodded. "Good thinking," he said. "That must be why we made you the boss."
"I thought it was my good looks and sparkling personality,"
Hal said.

Bara en cool detalj med City of Bones- filmen...

Ja, jag såg det här på Cassandra Clares hemsida och jag tycker bara det är så häftigt...



Hur coolt är inte detta? och dessutom så är de ju så snyga! Taki's diner är ju platsen där Downworlders som vampyrer, varulvar och älvor äter, men också Shadowhunters och annat. Kolla på menyn, så underbar ;D
Java Jones kommer jag inte riktigt ihåg vad det var, men jag antar att det var en av ställen där Simon och Clary åker.
Garroway Books är ju bokhandeln som Luke har! Och The Pandemonium Club är ju där allting började! Gud var roligt att man kan se dessa, vad snygga de är ;D

A Clash of Kings

Det gick ju sådär när alla skulle knäböja för EN kung, hur blir det då nu när de har fem stycken?
Av George R.R. Martin
Titel: A Clash of Kings
Serie: A Song of Ice and Fire
Del: 2
Utgiven: 1999
Sidor: 969
Förlag: Bantam Books
Första Meningen: The comet's tail spread across the dawn, a red slash that bled above the crags of Dragonstone like a wound in the pink and purple sky.

Varning för MASSOR med spoilers för de som inte läst A Game of Thrones!

En blodröd komet färdas över himlen över De Sju Kungadömena. Alla tror att det är ett tecken på att kungen ska vinna striden som närmar sig. Frågan är bara vilken kung.
Kung Joffrey sitter på Järntronen i Kings Landing, men riket styrs i princip av hans mamma Cersei. I norden finns Kung Robb, som tydligen också man ska knäböja för.
Och så finns det Kung Renly och Kung Stannis, Roberts lillebrorsor, som också påstås vara kungar, beroende på var man är. Och Kung Theon, som också är självutnämnd kung. Och så såklart Drottning Daenarys över havet, drakmodern. Alla dessa kungar och drottningar är bombsäkra på att kometen symboliserar just DERAS seger.
Läget är väldigt osäkert, alla är mot alla, och strider rasar överallt. Arya, som alla i Kings Landing letar efter, lyckas fly med hjälp av en broder av The Nights Watch som heter Yoren. Han klipper av henne håret och så får hon följa med hans följe av skurkar och banditer som ska tas till The Wall. Tanken är att hon ska låtsas vara pojke och sen släppas av i smyg i Winterfell. Redan första dagen blir hon ovän med några pojkar i sällskapet, och så möter hon Gendry, också kallad The Bull, som åtminstone är lite snäll mot Arya.
Sansa är inte lika tursam, hon vaktas med falkögon dygnet runt i Kings Landing, och hon måste fortfarande gifta sig med Joffrey. Alla vakar över henne som en hök, för hon är deras enda livlina, det enda de kan köpslå med Robb med. Utan henne skulle Rob dödat Jaime på fläcken, som han tillfångatagit, och det vill Cersei verkligen inte.
Tyrion blir skickad till Kings Landing av sin far Lord Tywin, för att vara Kungens Hand i Tywins ställe, tills Tywin kan komma själv. När han kommer möts han av blandade åsikter, eftersom alla trott han vart död. Han upptäcker snabbt att staden är i kris, matvägarna är blockerade och folket svälter, Tyrion har mycket hårt arbete framför sig, han är den enda som egentligen tar itu med saker och ting.
Theon färdas på Robbs begäran till sin far, för att fråga om han vill ansluta sig till Robb. Men Theon har inga planer på det, istället så hämtar han skepp och män och ger sig ut för att också bli kung.
Bran är kvar i Winterfell, och fast han inte ens fyllt nio får han ta över rollen som härskare i Winterfell nu när Robb är ute och krigar. Men han har många konstiga drömmar, vargdrömmar. Han drömmer att han är i sin varg Summers kropp, att han kan känna lukten av bytet och kunna springa på fyra tassar, precis som vargen. Men det är väl bara drömmar, eller?
Och samtidigt som alla kungar slåss om precis ingenting, så är det Jon uppe på muren i norr som får sköta de verkliga problemen. Alla kungar är så upptagna av varandra att de inte ens bryr sig om vad som händer bakom The Wall. Bakom The Wall är det fullt med wildlings, som kanske kommer försöa ta sig över The Wall, och så pågår det mystiska grejer, något som inte har med vildingarna att göra. Men nu skickas Jon tillsammans med flera hundra andra ut för att leta upp hans farbror, Benjen Stark, död eller levande. Eller kanske till och med både och?
__________________________________________________________________________________________

Ja, jag berättade inte om alla personer. Jag berättade inte vad Catelyn, Daenarys, Stannis eller Davos the Onion Knight hade för sig, för det hade blivit så himla långt då. Det är så svårt att göra handlingen på de här böckerna utan att avslöja mycket, men jag har gjort mitt bästa.

Jag måste bara säga att jag börjar bli riktigt förtjust i den här serien! Första boken var ju super, så jag hade ganska höga förväntningar, fast jag hade ändå en aning om hur den skulle vara, eftersom min syrra är en sån fruktansvärd skvallerbytta. Den var faktiskt bättre i vissa avseenden, och sämre i vissa. Tyvärr var ju Theon med väldigt mycket, men om man inte räknar med honom så älskade jag boken! Fast, ehum, jag slår vad om att Tv serien kommer bli en väldigt blodig Tv serie. Och så är det helt klart flera sexscener som de kommer överdriva i filmen, tyvärr.

Karaktärerna är nyckeln till hela berättelsen. Det är de som som gör böckerna så himla bra. Alla är så raffinerade och genomtänkta att det inte är klokt. Det finns ingen huvudperson, alla är huvudpersoner, iallafall de som har en egen berättarröst, vilket är väldigt många. Tillslut vet man inte vem man vill ska vinna. En av mina absoluta favoritkaraktärer är såklart Tyrion, som fortfarande är lika underbar. Han är den enda som faktiskt GÖR något, Joffrey är bara helt dum i huvudet. Men jag älskar Arya och Jon precis lika mycket. Speciellt Arya, hon är så cool, kapitlena med henne är de bästa. Och jag gillar verkligen The Bull :D Jag vet inte varför, men jag gör det iallafall, det KAN vara för att jag verkligen gillar skådespelaren som spelar honom i TV serien :D och så älskar jag såklart Dolorous Edd, hoppas han kommer med mer.

Själva världen är lika fantastisk som vanligt, han har verkligen bra fantasi, den där George. Han är verkligen i sitt esse. Men egentligen händer det ganska så lite i boken, de kommer inte riktigt fram til något, han kan väl inte dra ut på det här hur länge som helst? Det måste väl hända något nytt snart. Något stort.

Som vanligt är man totalt i dimman när det gäller A Clash of Kings. Man vet aldrig egentligen vad som ska hända. Man vet aldrig vilka som dör eller överlever. Man vet inte ens om de goda elelr onda vinner, speciellt eftersom det varken finns det ena eller andra. Man famlar i mörkret hela tiden. Småsaker kunde man kanske lista ut, men för det mesta hade man inte en susning, JAG hade iallafall inte det. Boken var super, fast scenen med alla båtar, då (lite spoilervarning) Stannis försökte storma Kings Landing (slut på spoiler) var jag ännu mer förvirrad än vanligt. Jag fattade knappt vad som hände, båtar är inte min grej, jag kan ingenting om båtar.

Favoritkaraktär: Hmm...det är svårt, men om man bara räknar med de som har en egen berättarröst så är det nog Tyrion och Arya

Citat: Hehe, jag tar två stycken med en av mina favoriter, Dolorous Edd...

Jon was paired with dour Eddison Tollett, a squire grey of hair and thin as a spike, whom the other brothers called Dolorous Edd. "Bad enough when the dead come walking," he said to Jon as they crossed the village, "now the Old Bear wants them talking as well? No good will come of that, I'll warrant. And who's to say the bones wouldn't lie? Why should death make a man truthful, or even clever? The dead are likely dull fellows, full of tedious complaints - the ground's too cold, my gravestone should be larger, why does he get more worms than I do..."

Jon had to stoop to pass the low door. Within he found a packed dirt floor. There were no furnishings, no sign that people had lived here but for some ashes beneath the smoke hole in the roof. "What a dismal place to live," he said.
"I was born in a house much like this," declared Dolorous Edd. "Those were my enchanted years. Later I fell on hard times."

Jag blev inspirerad av:

• Karaktärerna!
• Platserna!
• Typ allt.

Övrigt: Del två av hittils fem böcker, har blivit Tv serie.
Och bara för att jag är jag så bjuder jag på lite bilder från TV serien ;D (ursäkta att alla kommer på en lång rad, men datorn trilskas med mig.)





Varys

Arya och Gendry

Jaqen H'qar

Bran och Hodor

En författare med smaskiga omslag...

Jag vet inte var jag hittade författaren, men jag gillar verkligen omslagen på hennes böcker, de ser väldigt goda ut...Författaren heter Lauren Conrad.

Ser inte riktigt ut som böcker jag skulle vilja läsa, men smaskiga omslag var det iallafall.

Nördigaste inlägget någonsin som inte handlar om böcker

Det är kanske inte alla som vet det, men jag är galen i bra musikaler, så jag är bara TVUNGEN att lägga upp några svinbra låtar. SNÄLLA kolla på dem, de är så bra! Vissa har liiite dålig kvalité, men de är ändå överlägset bäst. De är från mina två små älsklingar: Cats och Hair.

Memory-Cats

Den här är så otroligt vacker att man måste se den.

 

Hair-Hair

Så. Himla. Bra. Det är lite dålig kvalité, men jag älskar videon så jag tog den iallafall

 

 

Mr Mistoffelees-Cats

Jag vet inte varför jag älskar sången så mycket, men det gör jag iallafall, så vassegoa.

 

I got life-Hair

Den här är totalt knäpp, men så rolig och bra. Och kolla bara hur förvånade de andra gästerna är...

 

Det här var bara NÅGRA, men ni kollade väl på dem? Ni avfärdade dem väl inte bara som tråkigt och värdelöst? Nej, puh, vad bra.

8 saker ni absolut inte kan veta om mig

Glöm titeln, ni som känner mig väldigtvälidgtväldigt bra, som typ min tvillingsyster, vet antagligen allt det som jag tänker skriva, men strunt i henne, det är ju för er som inte vet ALLT om mig (vilket jag hoppas ingen gör) som jag skriver det här inlägget. Och eftersom ingen utmanat mig än :( så ska jag göra det iallafall (MOHAHA) och dessutom så skrev Mimsan att hon utmanade alla som inte redan blivit utmanade, så då är det väl typ samma sak som att bli utmanad. Men nu ska jag inte babbla allt för mycket, över till faktan!
Varsegod:


Heaven is near

1. Jag är en hattfantast

Ända sen Begynnelsen då jag föddes har jag älskat hattar, och mössor. Varje gång vi går förbi en affär med snygga hattar/mössor så måste jag tvinga resten att gå in och köpa en hatt där. Utan hatt känner jag mig helt tom och frusen (speciellt på huvudet) och när en lärare säger åt mig att ta av mig hatten eller mössan så låtsas jag ofta att jag inte hör personen, och förhoppningsvis så bryr sig inte läraren tillräckligt mycket för att säga till en gång till...Min absoluta favorithatt, som man mycket sällan ser mig utan, är en svart hatt, som jag helt enkelt ÄLSKAR. Jag har alltid på mig den, utom möjligtvis när det blivit väldigtväldigt kallt, och snöigt.
En annan favorit är en mössa som jag köpte på medeltidsveckan i Gotland, den är randig med en liten bjällra på toppen, så det klirrar alltid när jag går med den...(jag ser inte riktigt klok ut). Jag hittade för övrigt en helt underbar taklampa som såg ut som en hatt! Jag bönade och bad men jag fick den inte D:

2. Jag är riktigt, RIKTIGT slarvig
Vid åsynen av mig så tänker man antagligen "hon är en helt vanlig tjej, rätt så bra i skolan och säkert väldigt ordingssam". Man kunde inte har mer fel, iallafall inte på ordningsamheten. Jag är väl väldigt bra i skolan, och då är det ganska viktigt att man kan hålla reda på saker och läxor och prov, etc. Men jag är totalt urusel, jag kommer aldrig ihåg när vi har prov, jag glömmer alltid skriva ner när vi har läxor och tappar jämt och ständigt bort min agenda, etc. Om inte min syster fanns skulle jag simma omkring i det blå utan en aning om vad jag höll på med, och mitt betyg skulle antagligen sänkt sig oroväckande fort...

3. Jag har riktig folkfobi för svenskar jag möter på gatan
Okej, det låter ganska konstigt, men jag avskyr verkligen när jag möter folk när jag är i Sverige. Det är antagligen för att jag bott så länge i Lux, men ändå. Problemet är att jag blir alldeles kallsvettig när jag tänker på att ALLA hör vad jag säger. I Lux fattade ingen vad jag sa, så då behövde jag inte viska i skräck om att någon hör vad man säger.
Svenskar är så läskiga, håller ni inte med? Jag blir skräckslagen vid bara tanken. Jag är egentligen ganska social, men när det gäller personer jag möter på gatan så klarar jag verkligen inte av det. När jag ska på promenad och ser en grupp med läskiga tonåringar gå förbi gömmer jag mig tills de går förbi, och då börjar jag gå. Om jag håller på att möta någon på gatan går jag över till andra sidan. Ja, jag är lite knäpp, men jag rår inte för det. Hur sjutton överlever man i det här landet?



Åh, jag önskar jag kunde göra så snygga serier...Det här är
för övrigt serieversionen av Själlös av Gail Carriger!

4. Jag älskar att rita serier
Jag vet inte när jag egentligen började rita serier, men jag blev riktigt intresserad när vi skulle göra massor med roliga arbeten på religionen, vilket inkluderade att man skulle rita bildserier (om det vi jobbade med, typ Noas Ark och Adam och Eva, etc). För det mesta ändrar jag lite på historien så den blir lite roligare, som en parodi på den ursprungliga historien. Fast jag är helt hopplös på att hitta på egna historier, så nu håller jag för det mesta på att gör serier av mina favoritböcker, vilket är väldigt jobbigt, men kul.

5. Jag ÄLSKAR morotskaka
Bara jag hör ordet vattnas det i munnen! Och det är väl, typ, nyttigt, tycker ni inte det? Det är ju morot i, och morot är väl nyttigt? Bra, kul att veta att vi har samma åsikter.

6. När jag var liten ville jag bli sjuk.
När jag var liten så ÄLSKADE jag att vara sjuk. Jag försökte alltid lura i mamma och pappa att jag var förskyld, men de gick sällan på det, eftersom febertermometern ofta avslöjade mig.
Anledning varför jag älskade att bli sjuk var 1. Man fick massor med sötsaker! Typ en skål med hallon och socker. 2. Hostmedicinen var så himla god! Jag verkligen älskade min hostmedicin, och hade gärna tagit mycket mer om inte mamma ställde högst upp på en hylla dit jag inte nådde.

7. Jag är en nörd när det gäller musikaler.
Ja, läs själva, ni fattar. När kommer till musikaler blir jag totalt euforisk. Och det konstigaste är att jag inte sett alla...Det fanns ganska många musikaler som nog är kända som jag aldrig sett, som Chess, The Phantom of the Opera och Dirty Dancing. Men jag SKA se dem. Men de jag sett har jag verkligen älskat.
Någon annan? Som älskar musikaler?
P.S. De allra bästa är Cats och Hair! SE DEM!

8. Jag är väldigt barnslig
Hmmm...detta hoppas jag att ni inte vet om, för i sociala sammanträden så försöker jag dölja det. Iallafall i skolan, de är så gravallvarliga där, de skulle få fnatt om de visste. Om ni fick veta vad jag tittar på youtube skulle ni bli förvånade...rock'n roll? Inte ens i närheten. Nån gång ska jag och syrran leta upp massor med barnfilmer och se om dem, MOHAHA. JAG ska iallafall göra det. Och vadå? Det är ascoolt att vara barnslig, dessutom finns det egentligen inget som är "barnsligt", det är bara en benämning folk som önskar de också kunde se på tecknade filmer använder för att trycka ner folk i smutsen, fnys.

Before I Die

Allvarligt, vilka kan se sig själva i ögonen och säga att de inte önskar detta i livet?

Teaser Tuesday #4

För er som inte vet vad det är så går det ut på att man varje tisdag bläddrar till en slumpmässig sida i den boken man läser, och skriver ner ett stycke ur boken, men det får inte innehålla spoilers.
ja, jag läser, hehe, fortfarande A Clash of Kings, så det får bli ur den igen ;) Citatet har en väldigt detaljerad redogörelse om hur man gör det perfekta vinet...

Ur A Clash of Kings:
"Yes, my lord." Jon Built a cookfire, claimed a small cask of Mormont's favorite robust red from stores, and poured it into a kettle. He hung the kettle above the flames while he gathered the rest of his ingredients. The Old Bear was particular about his hot spiced wine. So much cinnamon and so much nutmeg and so much honey, not a drop more. Raisins and nuts and dried berries, but no lemon, that was the rankest sort of southron heresy-which was queer, since he always took lemon in his morning beer. The drink must be hot to warm a man properly, the Lord Commander insisted, but the wine must never be allowed to come to a boil.
Jon kept a careful eye on the kettle.

Veckans Topp 5

Ja, eftersom det är min födelsedag måste jag ju göra något epic, så därför blir det mitt favoritämne: Tvillingar!

 

Fred och George Weasley

Harry Potter

Om man inte tar med dem här är man ju faktiskt helt bakom flötet, ALLA älskar ju Fred och George! De är de som gör hela Harry Potter så otroligt läsvärd! De gör en stolt över att vara tvilling. De är ju så fruktansvärt roliga, coola och helt enkelt underbara. De är busiga men väldigt gulliga, och behövs verkligen till berättelsen. När (spoiler) Fred dog kunde jag inte tro det, jag tror fortfarande inte på det, jag VÄGRAR. (slut på spoiler) Jag älskar allt de gör, deras affär, deras bus, alla scener då de är med. Jag ska inte babbla för länge om min eurofi för dem, för det skulle hålla på i evighet, och jag skulle ändå inte få något vettigt ur mig.

 

Lorelli och Ovid Thornthwaite
Tvillingarna Thornthwaites testamente

Jag fastnade direkt för framsidan på boken (som ni ser ovan), det första man tänker är "jaha, och de ska vara tvillingar, hör mordförsök till vardagen för dem, eller?". Och de som tänker så har helt rätt, för Lorelli och Ovid har ända sen de var små försökt döda varandra på olika sätt, men de älskar ändå varandra som syskon. Det är bara något helt naturligt för dem.

Allvarligt, hur kan man inte älska tvillingar som försöker döda varandra hela tiden? Vilka tvillingar känner inte igen sig lite i dessa...Och så fascineras jag av deras schackspel. De har hållt på med en omgång i flera år, och när någon kommer på ett drag gör den det, det finns ingen brådska. Påminner mig om min och syrrans monopolomgångar...

 

Cersei och Jaimie Lannister
A Song of Ice and Fire

Okej, incest är väl inte så trevligt, men förutom det så är de här tvillingarna riktigt coola. Speciellt Cersei. Jaime är sådär typiskt impulsiv och gillar verkligen inte att vänta, utan stormar rakt in i stridens hetta så fort han kan...Cersei är ingen man, och kan alltså inte slåss som männen, så hon smider hemska planer som är mycket mer genomtänkta, som dessutom går mycket bättre, och det är aldrig någon som kommer på henne.
De är inte särskilt snälla, men de är lite charmiga...

Briony och Barrick Eddon
Skuggmark
Jag ÄLSKAR verkligen de här, de är så...syskonlika, de är så typiskt syskonaktiga mot varandra. Jag vet inte varför jag gillar dem, men de är så fantastiska ändå O.o Och de älskar varandra så mycket, vilket är väldigt fint O.o De skulle bokstavligt talat inte överleva om den andre dog. Även om Barrick, som vanligt, kan vara ganska dryg och vara nere (inte så konstigt att han är det) ganska ofta, men när de är tillsammans så är de så gulliga O.o

Garan och Clara (efternamn okänt)
Monstrets dotter
Jag verkligen ÄLSKAR Garan, han är så rolig och sarkastisk. Och Clara är så snäll och moderlig. I boken var de mina favoritkaraktärer, iallafall Garan. De borde varit med mer. De var inte med så mycket båda två tillsammans, men jag gillade dem iallafall väldigt mycket ;)



Huuuraaaaaaa!!!!!

Jaha, nu är man inte längre en liten plutt längre, utan tonåring (känn på DEN alla i Lux!). Hmm...känner ingen direkt skillnad, men det kommer väl efterhand. Börjar redan känna av tonårskrisen...
Iallafall, gissa vad jag fick om inte BÖCKER i present (det var inte det enda såklart, men ändå!), ganska mycket dessutom. 18 stycken för att vara exakt.  Kanske inte sååå himla mycket, men jag är mer än nöjd. Här kommer en lista på dem!

• Mitt perfekta liv - Sarah Dessen
• Dykvinnan - Joyce Carol Oates
• Nattens Cirkus - Erin Morgenstern
• Klockan K - Agatha Christie

• Dalen som dränktes - Reginald Hill
• Utflykt från tyst planet - C. S. Lewis
• Pandemonium - Lauren Oliver
• Reckless; Levande skuggor - Cornelia Funke

• Mary Barton - Elizabeth Gaskell
• Incarceron - Catherine Fisher
• The Tenant of Wildfell Hall - Anne Brontë
• The perks of being a wallflower - Stephen Chbosky

• 4.50 från Paddington - Agatha Christie
• Bertrams Hotell - Agatha Christie
• Brotherband Chronicles; The Outcast - John Flanagan
• The Fault in Our Stars - John Green

• Hästarnas Dal - Jean M. Auel
• Mammutjägarna - Jean M. Auel

Kan ni ana hur glad jag är? Alla deckare är på syrrans begäran, klassikerna också, men jag älskar verkligen Agatha Christie, och vill jättegärna läsa 4.50 från Padington.
Och, Gud, JAG HAR THE OUTCAST! Den nya serien av John Flanagan som skrivit Spejarens lärling! Hurraaaa!
Och, jävlar, jag har The Perks of Being a Wallflower OCH The Fault in Our Stars, hur fantastiskt är inte det?
Fy fan vad glad jag är, synd bara att jag måste läsa ut A Clash of Kings först (jag hatar att lämna böcker olästa) men jag får väl skynda mig lite!
Om ni inte blir avundsjuka skjuter jag er.