The Outcasts

John Flanagans egna små vikingar får en helt egen serie, tjohej!

Av John Flanagan
Titel: The Outcasts
Serie: Brotherband
Del: 1
Utgiven: 2011
Sidor: 434
Förlag: Puffin Books
Första Meningen: Wolfwind emerged from the pedawn sea mist like a wraith, slowly taking physical form.

Hal har alltid varit ganska så utstött. Ingen vill någonsin bli vän med honom, bland annat för att han till skillnad från alla skandier också är hälften Aralauen. Hans mamma kom som slav från Aralauen, landet långt bort i söder, men hans far Mikkel föll för slavkvinnan, och sen gick det som det gick. Mikkel var en väldigt respekterad krigare, så då var det egentligen inte så stort problem. Men så en dag under ett plundringståg, då Hal inte kan ha varit mer än fyra år, så dör Mikkel. Men Hals mor måste inte bara försöka försörja sitt eget barn och sig själv när det dessutom är rätt så svårt för en ensamstående mamma som dessutom var slav och som dessutom kommer från Aralauen att få jobb, utan hon måste också ta hand om Mikkels bästa vän Thorn. Thorn blev helt förkrossad efter Mikkels död, och sen så förlorade han handen lite senare, och så började han dricka. När Hals mamma tog hand om honom låg han stupfull och halvdöd i en snödriva och skulle säkert dött om inte hon kommit.
Men det var längesen. Nu är Hal nästan vuxen, och framför allt, snart redo att delta i den årliga Brotherband-träningen som alla killar i hans ålder gör i Skandia.
Thorn har iallafall slutat dricka och hjälper till med Hals mammas lilla bar/pub/restaurang och lyfta tunga grejer, etc. Thorn har dessutom blivit väldigt förtjust i Hal. Hal har inte särskilt många vänner, utom möjligen Stig, hans bästa vän. Han är också väldigt nyfiken och uppfinningsrik, och försöker hela tiden hitta på nya uppfinningar och sätt att förbättra saker, ännu en anledning för folk att tycka han är knäpp. Och hans stora tidsfördriv är hans skepp Heron, som han jämt och ständigt bygger på, med hjälp av några andra killar.
Sen kommer äntligen dagen för Brotherbandträningen. Dags att dela in alla killar i olika grupper. Men i slutet så blir det åtta killar kvar, som ingen egentligen ville ha, inklusive Hal och Stig. Så de startar ett eget Brotherband, för alla utstötta som ingen nånsin velat ha något att göra. Men kan de, trots att de är ett väldigt udda sällskap, ändå vinna Brotherbandturneringen, och ge svinet Tursgrud en läxa? Och vad är det för mystiska köpmän som påstår att de fått en läcka och vill stanna tills de är klara. Är de var de utser sig vara, även fast de verkligen drar ut på tiden, fast ingen egentligen sett någon läcka överhuvudtaget...
________________________________________________________________________________

Hurra! Jag blev så glad när jag fick veta att John Flanagan gjort ännu en serie, om samma värld, dessutom! Och dessutom med mina favoriter- skandierna! Det känns lite som om de är mina gamla förfäder, för de är överdrivet lika vikingarna...

Man märker verkligen att det är John som skrivit boken, den är dessutom på många sätt ganska lik Spejarens Lärling. Hal är väldigt lik Will- smart, uppfinningsrik, annorlunda än de andra, kan skjuta med pilbåge. Stig är väldigt lik Horace: stor och stark, överlåter själva tänkandet åt Hal, etc. Men sen tar nog likheterna slut när det gäller karaktärerna.
Men man märker ändå att det är John som skrivit boken på grund av språket, som är så här ironiskt och mysigt, det är en sån bok man bara vill läsa när man vill bli uppmuntrad när man känner sig nere.

Och, hurra!, Erak och Svengal är med, mina två favoritskandier. De är precis lika underbara som innan, fast jag tycker nästan det behövs lite aralauner för att kompensera skandierna, det skulle vara pricken över i:et, det är det som gör Spejarens lärling så bra! Det är ju en totalt fristående fortsättning, enda likheten är själva världen och Erak och Svengal, fast det är ännu roligare om man läst Spejarens lärling innan man läser denna ;)

Jag skulle inte kalla boken en YA bok, snarare tänkt lite mer åt Middle Grade- hållet, men alla kan nog läsa boken, utom de riktigt kräsna. Fast ibland blir jag lite störd på att när det kommer något roligt "skämt" med så förklarar han, ibland, varför "skämtet" var så roligt, som om vi inte fattade det. JAG fattade det, fast nu är jag lite petig, för det märks knappt.

Den är ganska förutsigbar, fast vissa saker förväntade jag mig inte, slutet tillexempel. Jag visste såklart (SPOILER) att den där Andolemen eller vad det var skulle blis stulen, men jag trodde att de skulle få fast piraterna på en gång, nu verkar det vara det som de kommande böckerna ska handla om...(SLUT PÅ SPOILER)

Boken var super, läs den.

Favoritkaraktär: Erak, Svengal, Thorn
(orkar tyvärr inte skriva nåt mer, förlåt...)