Varje helg, eller lov, så får jag som en uppenbarelse. En uppenbarelse, som Jesus. Jag får alltså för mig att jag är en dålig människa, och ska bli en bättre människa i fortsättningen. Jag ska vara snällare mot alla i min närhet, räkna till tio om jag blir frustrerad, göra mina läxor ordentligt.
Problemet är att det inte funkar alls. Så fort jag kommer till skolan så blir jag så frustrerad på alla i klassen (för det mesta killarna, på svenska så var jag bokstavligt talat nära att bryta ihop och börja gråta och sen smälta till en liten blöt pöl av frustration) att jag skriker eller slåss och de flesta tycker antagligen att jag är helt dum i huvudet.
Så här kommer en liten hälsning till de i min klass som haft oturen att hamna i samma klass som mig:
Förlåt för jag är så odräglig, säg bara till när jag är jobbig så jag kan försöka bättra mig.
P.S. Men reta mig inte, för då slår jag in tänderna på er.
Och till min engelskagrupp, på engelska såklart eftersom jag har lite svårt att tro att folk från Spanien, Frankrike, Bulgarien, Holland och andra länder fattar svenska:
Sorry if I am completely unbearable, please tell me when I am annoying so I can try to do better.
P.S. But do not tease mer, or I will poke your eyes out.
 |
| Så himla rolig, fast jag är nog för rädd om min dator för att följa instruktionerna. |
Är DU sur på morgonen? Då måste jag vara värre än Lord Voldemort och den svarta fenixen X)
SvaraRaderaFörresten. Du har varit mycket dum. Du har inte ringt mig.
Nej, jag har inte ringt dig, förlåt, men när skulle jag ha gjort det? Jag har inte ditt mobilnummer (dumma dig, ge mig det) och jag har varit borta och kom hem idag, men jag och syrran ska ringa dig :)
SvaraRaderaDu har inte alls varit odräglig! vissa perioder är man stressad men jag har inte märkt att du är sur, kanske lite trött men det är ju alla!
SvaraRaderaså njut av lovet istället :P