Fången i Arrida

Försenad recension...

Av John Flanagan
Titel: Fången i Arrida
Orginal titel: Erak's Ransom
Del: 7
Serie: Spejarens lärling
Sidor: 441
Utgiven: 2007
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag
Första meningen: Vakten vid muren märkte aldrig den mörka, skugglika figuren som gled fram genom natten utanför kung Duncans slott.

(Spoilervarning!!! Ni läser inlägget på egen risk om ni inte läst de andra böckerna i serien!)

Halt ska gifta sig. Äntligen har den buttre spejaren bestämt sig för att gifta sig med Lady Pauline. Det ska bli ett hejdundrans bröllop, och alla kommer vara där. Det är Wills sista år som lärling hos spejaren Halt, och det känns väldigt roligt att hans gamla lärare äntligen tänker gifta sig, alla har ju vetat att de varit förälskade hur länge som helst.
På bröllopet går allt som vanligt. Lady Pauline är såklart slående vacker och ståtlig, som vanligt.
Men plötsligt, mitt under ceremonin, medan alla håller på och dansar, uppstår det ett bråk mellan vakterna och en främling som försöker ta sig in till festen. Men när Will och Horace kollar vem det är, ser de att det inte är en främling. De ser att det är en mycket trött, hungrig och smutsig skandier, en av männen i det nordliga landet Skandia. Det är Svengal, (läs resten av böckerna om ni inte vet vem det är) överjarlen Eraks förstestyrman, eller snarare kapten, eftersom Erak inte kan vara kapten samtifdigt som han är överjarl. Det visar sig att Erak och hans före detta besättning gett sig ut på ett sista plundrartåg, ändå bort till ökenlandet Arrida. När de kom till staden de skulle plundra, var den oväntat tom. Men det visade sig att massor med bågskyttar och andra män låg i bakhåll. De blev totalt överrumplade och låg genast i underläge, så de gav sig utan strid. Men arridierna var inte intresserade av att slakta alla männen, den enda de ville ha var Erak.
Så männen blev bortskickade, och de åkte genast till Aralauen. Arridierna kräver 80 000 silverrullar som lösensumma, och det skulle ta mer än ett år att ta sig till Skandia och sen återvända med pengarna.
Väldigt motvilligt går kung Duncan med på att ge pengarna till skandierna, med deras ord på att de ska lämna tillbaka någon gång. Med på resan följer Will, Halt (som fick en väldigt kort smekmånad), Horace och Gilan. Med finns också prinsessan Cassandra, trots kungens starka motvilja.
I Arrida möts de av wakiren Selethen, som de ska köplså om priset med.
Men senare får de veta att Erak inte är där, han har flyttats till en annan plats, och nu måste de ta sig genom öknen för att komma till Erak.
En lång och farlig resa tar sin början, och ska de klara alla sandstormar och ökenlandskap där de kan dö av uttorkning? Och någonstans måste personen som förrådde Erak till arridierna finnas, och man kan ju undra vad han håller på med...


Åhh...jag har ingen aning vilka personer jag ska ta med, eftersom det finns så många som är viktiga, men det blir för många med fyra, så jag tar de tre viktigaste (*biter på naglarna i frustation*).
Will är berättelsens huvudperson. Han har alltid varit väldigt kortväxt, men desto smidigare. Han är snäll, smart och påminner mig om Emil i serien Bleckmossen Boyz (de som läser KP fattar vad jag babblar om ;P) Han har en liten häst som heter Tug (som verkar helmysig!) som han älskar. Ibland tycker jag att han är lite övermodig och lite för hjälteaktig. Han är som en blandning mellan Emil och en yngre version av Legolas. Någon som håller med?
Halt, åh, Halt. Han är så rolig! Han är bitter, sur, ironisk, professionell, kan det bli bättre? Det finns så måna saker som utmärker honom. Han klipper (eller, tja, klipper och klipper...) alltid sitt skägg med sin kniv, vilket får honom att se lite knäpp ut. Han är, antagligen, den bäste bågskytten i hela Aralauen. Jag tycker det är synd att man får veta så lite om, tillexempel, hans barndom. Man för ioförsig veta lite i Spejarens lärling 8, Clonmels kungar, men jag skulle gärna viljat veta lite mera. Alla har nästan alltid varit lite rädda för honom, han är så mystisk och tyst.
Horace är så typisk. Det finns nästan alltid en person som honom i en bok eller film, men ändå är Horace så himla speciell. Han passar verkligen uttrycket "blond och blåögd". För han är det, blå och blåögd, alltså :P Och så är han väl inte särskilt smart, det får bli Halt eller Will som tänker ut de viktiga strategiska uträkningarna. Han känns lite oskyldig som ett barn, som måste tas hand om, han är så bekymmerslös och glad hela tiden. Han lyfter upp stämningen! Och så är han väldigt väldigt storväxt, jämfört med Will. Och han är hungrig jämt. Det sista han säger i en bok är typ alltid "Blir det frukost snart" eller något.

Eftersom jag är ett Spejarens lärling-fan så har jag väl i princip inget annat att säga om boken utom att den var superbra och att det inte fanns något dåligt. Men eftersom det blir lite tråkigt med bara massor av "Åhh, den var bääääst! Finns inget mer att säga, punkt slut" (Vilket är sanningen, men ändå) så jag får väl luska ut lite negativa delar som får uppmärksammas i denna recension :)
Jag älskar alla personerna, vill jag bara säga.
Skandierna, alltså, väldigt diskret liksom...Här kommer en liten vink: Skandia ligger i norr, där snöar det hela vintern och är bokstavligt talat iskallt. Kommit på det? Inte, okej här kommer lite till: Skandierna är storväxta, blonda och kallas "havets vargar" eller något liknande. De åker på så kallade "vargskepp" som har ett varghuvud i fören (har jag för mig). Ännu inte kommit på det? Okej, här kommer sista delen: Skandierna är klädda i stora pälsar, har stora muskler, stora runda sköldar, hjälmar med horn på, är kända för att inte vara supersmarta utan snarare gå bärsärkagång när det är strid, de använder stora yxor och åker på stora plundringstpg med sina skepp. Nu måste ni väl kommit på det?
Det är ju ganska uppenbart att John Flanagan "inspirerats" "lite" från de så kallade vikingarna i Norden (alltså bland annat Sverige). De hade ju inte ens hjälmar med horn (det är bara något alla hittat på). Okej, det är antagligen meningen att det ska vara så, för han har ju väldigt många länder som han "snott". T. ex. Frankrike (Gallien), England (Aralauen), Ni-Hon Ja (Japan) osv. Han har bara bytt namn och flyttat lite på länderna. Men jag gillar skandierna också, det känns lite som om jag läser om mina förfäder :P
Jag hoppas verkligen det blir film av Spejarens lärling!! Den skulle faktiskt passa väldigt bra som film, tycker jag ;) Men det skulle vara svårt att hitta rätt skådespelare som skulle kunna spela personerna så bra som de är i boken...
Jag älskar bara Spejarens lärling, varför har ingen jag känner läst dem? (Nej, syrran, du räknas inte)