Fallet med de försvunna böckerna

Av Ian Sansom
Titel: Fallet med de försvunna böckerna
Orginal titel: The Case of the Missing Books
Del: 1
Serie: - (Serien har inget särskilt namn)
Sidor: 324
Utgiven: 2005
Förlag: Massolit Pocket
Första meningen: Nej.

Israel Armstrong är en så kallad Mycket Känslig Person. En bokälskare som började läsa knappt innan han kunde gå. Många trodde att det skulle bli något stort av honom. Han är klipsk och vegetarian, och möjligtvis en smula rund om magen. Men det blev inte riktigt som det var tänkt. Nu jobbar han i en billig lågprisbokhandel med usel lön. Men en dag dyker ett jobb upp. På ett bibliotek i Nordirland. Israel har alltid drömt om att jobba i ett bibliotek, och  hans flickvän Gloria tycker han absolut borde ta chansen. Så han bestämmer sig för att åka dit och kolla läget. Med höga förväntningar åker han med båt till Nordirland för att börja på det efterlängtade jobbet som bibliotekarie.
Men vad upptäcker han när han kommer till biblioteket? Jo, det hänger en stor skylt på väggen där det står att biblioteket stängt. Nej, det här kan inte vara rätt bibliotek. Men det är det. Och plötsligt inser han att han är på en fullkomligt främmande plats, har slösat bort sina sista pengar på resan hit, har ingenstans att jobba, förstår bara hälften av vad folk säger, och har dessutom ingenstans att bo.
Han lyckas ta sig till sin chef Linda, som tyckts ha "glömt" att hans nuvarande jobb är att vara bokbussbibliotekarie som kör en så kallad bokbuss. Eller, som Linda säger, en uppsökande resursperson som kör ett ambulerande lärocentrum. Eftersom han inte har tillräckligt med pengar för att åka hem till England igen, så tar han mycket ovilligt emot jobbet efter villkoret som Linda gett - att han bara behöver stanna några veckor, och att kommunen sen betalar hans resa hem.
Tillsammans med en komplett galen gammal chaufför vid namn Ted så åker han och tittar på bokbussen. Eller buss och buss, snarare en vandrande skrothög som gömts i en gammal lada och som är helt täckt av hönsskit.
Dessutom är hans nuvarande bostad en bondgård, och han ska bo i hönshuset och leva tillsammans med en familj som äter tio ton kött morgon, middag, kväll, och Israel som är vegetarian!
När han äntligen åker till biblioteket för att lasta på böckerna tillsammans med Ted så uppstår ännu en komplikation. Det finns inga böcker. Inte en enda. Och ingen vet vart de kan ha tagit vägen. Linda skyller på förseningar, men vem skulle låna femtontusen böcker och glömma att lämna tillbaks dem? Då blir det ju hundra böcker per person!
Och på något sätt så får Linda ihop det att det är hans fel, och att han alltså på något sätt måste få tillbaka dessa böcker, dessutom innnan årsskiftet. Men hur ska han klara att fixa fram femtontusen böcker innan nyår när det bara är några veckor kvar, och är det faktiskt någon som har stulit alla böcker, och i så fall vem, och varför?

Åh, ibland tycker jag så fruktansvärt synd om Israel. Alla bara kör med honom och tror att de kan göra vad de vill mot honom. Jag tror faktiskt det inte finns en enda person som faktiskt varit vänlig mot honom i hela boken. Visst, han är väldigt klantig, men de är faktiskt elaka mot honom. Han är vegetarian, men han ångrar det väldigt mycket. Han saknar speciellt kycklingen. Och han klarar tydligen inte av att dricka för mycket, för då blir han helt knäpp. Min åsikt om honom tycktes ändra hela tiden. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om honom. Han känns skärpt, men är ändå ganska korkad ibland. Han råkar illa ut hela tiden, det finns inte en enda sida där han inte har en bula eller knäckt näsa eller något annat.

Efter att ha läst den här boken så får man ju inte direkt någon lust att åka till Nordirland, det låter som om det är världens hemskaste stad, iallafall Tumdrumdistriktet. Okej, jag överdriver lite, det var ju inte gangsters runt varje hörn och sånt, men många personer är faktiskt lite otrevliga och elaka, speciellt mot Israel. Den här boken genre är väldigt obesämd, det känns inte riktigt som en deckare, för det är inga alibin eller ledtrådar (okej, några ledtrådar finns det, men de flesta var totalt värdelösa). Jag gillar verkligen Ted, han är så rolig och påminner mig om en tuff men ändå ganska hygglig gangsterledare. Namnet är (enligt mig) totalt fantasilöst, men eftersom jag själv är värdelös på att hitta på namn, så ska jag väl inte klaga. Boken var ändå ganska rolig, i alla hans vedermödor, och påminnde mig pyttelite om Hundråringen som klev ut genom fönstret och försvann. Boken var alldeles för kort, och den var lite seg ibland, men den var väldigt underhållande, så ni kan gärna pröva på den här boken om ni vill!
Jag längtar verkligen efter att läsa den fristående fortsättningen, Mr Dixon försvinner!