Himlen börjar här

Av Jandy Nelson
Titel: Himlen börjar här
Orginal titel: The Sky is Everywhere
Utgiven: 2010
Förlag: gilla böcker
Sidor: 264
Första meningen: Mormor är orolig för mig.

Lennie är sjutton år, och hennes storasyster Bailey har nyss fallit ihop i en hjärtattack och dött. Lennie, som alltid varit lite i skuggan av hennes utåtriktade syster, tar smällen väldigt hårt. Bara tanken på Bailey i en kista med larver och insekter känns bara så fel, hon ska vara med henne, de ska ligga i sängen och prata, eller i köket och äta frukost, men inte i en kista. Lennie bor med sin mormor och sin morbror, och utan Bailey känns allt så tomt. Mormor håller på med sina rosor i trädgården eller målar tavlor i bara massor med gröna nyanser, och hennes morbror, den evige charmören, är fortfarande helt säker på att om man lägger döda insekter i små pyramider, så kommer de återuppstå från de döda!
 Lennie skriver dikter. Hon skriver på allt hon får tag i, godispapper, pappersmuggar, och sen låter hon de flyga iväg med vinden. Ingen kommer ju någonsin läsa dem.
Lennies och Baileys mamma försvann när Lennie var ett år. Hon bara stack, hon kan lika gärna vara i Ryssland eller i Nya Zeeland. Men mormor har alltid sagt att hon kommer tillbaka, och det har Lennie och Bailey trott på.
Efter Baileys död känner sig Lennie så vilsen, och så möter hon Toby. Baileys pojkvän. Toby som ser lite ut som ett lejon med sitt gula hår och fräknar. Båda galna av sorg, dras till varandra, tills de en dag kysser varandra. Lennie blir alldeles förskräckt och äcklad av sig själv. Hur kunde hon gör det här mot Bailey? Men de dras ändå till varandra. Kanske tror de att de båda var en del av Baileys hjärta, och om de var tillsammans skulle de kunna laga det.
Men så kommer det en ny elev: Joe Fontaine, musikalgeniet. Han som kan spela typ alla instrument i världen. Och plötsligt drabbas Lennie av den första kärleken, förbjudna och passionerade känslor man inte kan kontrollera.

Lennie är inte särskilt utåtriktad, hon gömde sig alltid i Baileys skugga när Bailey levde. Hon är väldigt bra på att spela klarinett. Jag får en känsla av att hon är väldigt osäker på sig själv, hon skulle nog behöva någon att prata med, och det gjorde hon med Bailey, som nu är död. Lennie är trevlig och omtyckt, men hon har alltid varit just Baileys lillasyster. Hon som är säker på att hon nästan aldrig sårat någon, och nu plötsligt sårar hon en massa. Jag tycker väldigt mycket om Lennie, man förstår verkligen hur ledsen och förvirrad hon är efter Baileys död, men ibland kan hon ju bara inte kontrollera sig själv. Jag kan skrika åt boken: Vad sjutton gör du männska!, men det är ju exakt det som Lennie säger till sig själv när hon gör något dumt. Men jag kan ändå bli sur på henne, men känslor är underliga saker, så jag får väl känna lite medlidande. 

Boken. Var. Superbra! Det är en ganska klassisk kärlekshistoria, men den är så underbart varmt skrivet att den känns helt unik! Jag älskar då Lennies dikter kommer med, lite slarvigt nerklottrade, och de är så bra! Man skulle kunna sätta ihop alla de där dikterna till en enda bok. Jag är urusel på att skriva dikter, så jag beundrar verkligen Jandy för hennes sätt att skriva på. Den är sorglig, men jag kan inte låta bli att tycka att den är rolig vissa stunder. Hos Bokugglan står det att den kanske ska bli film, och det hoppas jag verkligen! Jag tycker Lennies familj är så rolig, jag kan nästan se dem framför mig en morgon: Lennie äter en macka och ser dyster ut, Mormor målar ännu en grön tavla, och Morbror Big försöker fånga döda insekter han kan lägga under en pyramid. Den bilden i huvudet får mig att skratta! Och jag älskar idén med krukväxten, att den skulle fånga Lennies känslor, som ifall den mådde dåligt, gjorde Lennie det också! Alla karaktärer är trovärdiga och färgstarka, men en sak blir jag sur på: Rachel, som är en bitch i boken, är såklart en av de populära som sminkar sig mycket, och hon är såklart blond. Arghh! Hmmm...är det bara en slump eller har världen något emot blondiner...
Iallafall, boken var superbra, den var så underbar och härlig, och omslaget är ju bara så snyggt! Jag rekommenderar boken till alla!
Kram!

P.S. Jag funderar på att börja sätta betyg på mina recensioner, vad tycker ni om det?