Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Av Sara Ohlsson
Titel: Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Utgiven: 2011
Förlag: gilla böcker
Sidor: 298
Första meningen: Han lutar armbågarna mot knäna och gömmer ansiktet i händerna.

Olivias liv håller på att rasa. Hon har blivit dumpad av sin pojkvän John, och hon håller på att bryta ihop. De skulle ju alltid vara de två, de hade haft ett perfekt förhållande, och hon hade varit lycklig. Vad är hon utan John? Hur ska hon överleva utan honom?
Hennes bästis Emma och hon börjar med Operation Fågelbajs - att få tillbaka John. Hon måste visa att hon minsann kan klara sig utan honom, att hon kan skratta och vara glad utan honom, men det är ju just det hon inte kan. Hon träffar Danijel, som hon tyckt varit äcklig förut men som nu kanske visar lite intresse för henne, och hon möter Kalle, en blyg storvuxen kille som också verkar hygglig. Hon dricker mycket, och plötsligt så har hon legat med båda två. Hur ska detta gå? Först tror hon att hon är kär i Danijel, men sen ändrar hon sig och säger att hon är kär i Kalle, och sen ändrar hon sig igen och igen, och hur ska det gå med John? Hon säger inget till honom, tänk om han kommer hata henne? Hon säger inget till varken Danijel eller Kalle om att hon ligger med båda två här och där.
Är hon bara på jakt efter närhet, eller är hon på jakt efter lycka? Kan hon få båda två?

Jag tycker Olivia verkar otroligt klantig. Hon fattar ju inte att man inte kan ligga med någon och säga att man älskar den personen, och sen nästa dag ligga med någon annan och säga att hon älskar honom, och inte ens berätta för någon av de killarna vad som hänt. Fy på dig Olivia! Hon klantar till det hela tiden, och jag blir så arg på henne! Tillslut kommer hela hennes liv bli en lögn. Hon måste ju för sjutton lära sig att behärska sig själv!
Iallafall, jag tycker det var ganska osmart att hon flyttat hemifrån när hon är så oansvarig (låter lite mammaaktig nu, men jaja). Även om hon ligger med alla de där killarna, så känns det inte som om hon blir lycklig. Om jag fick säga några sanningens ord till henne skulle det vara "Skärp dig!", "Du dricker för ofta" och "Sluta röka, det är ohälsosamt"

Även om jag blev galen på huvudpersonen ibland, så tycker jag ändå att detta är en väldigt läsvärd bok. Den fångar verkligen den stora Tonårskrisen (inte för att jag gått igenom den, men snart börjar den...) som händer. Ibland blev det väldigt rörigt, och det kändes som om det inte kommit fram till nästan någonting i slutet, men annars var den bra. Det kunde varit lite mer än bara "Först låg hon med honom och sa att hon älskade honom, sen låg hon med någon annan och sa att hon älskade honom, fast hon egentligen älskade honom, men så älskade hon honom iallafall, men sen ändrade hon sig och blablabla". Jag gillade hennes kompis, Tor. Han verkar så bekymmerslös (fast han antagligen inte är det hela tiden), han är nog bra för Olivias mentala hälsa.
Språket var enkelt och okomplicerat, det var lätt att hänga med. Lite otydligt slut, när jag la den ifrån mig var det många frågor som inte fått några svar. Den var väldigt dramatisk. Alltså, jag gillade boken, inte den bästa, men helt klart läsvärd!
Kram!