Vampyrens märke

Av P.C. Cast och Kristin Cast
Titel: Vampyrens märke
Orginal titel: Marked
Serie: House of night
Del: 1
Utgiven: 2007
Förlag: Månpocket
Sidor: 343
Första meningen: Precis när jag trodde att min dag inte kunde bli värre fick jag syn på den döda killen som stod vid mitt skåp.

Zoey Redbird lever i en värld som lever med vampyrer, inte som i Twilight då vampyrer bara är påhitt (tror de). Här lever de och går omkring precis som "vanliga" människor.  Hennes hostattacker är det första tecknet på att hon inte kommer förbli en vanlig tjej särskilt länge. En dag börjar det som en vanlig dag i skolan, men så får hon syn på en vampyr som hänger vid hennes skåp. Man ser att någon är vampyr på grund av månskäran i pannan.
Han säger någonting om att hon är märkt, eller "utvald". Hon känner något som bränner till i pannan, och när hon känner efter så är det en liten tunn inristad månskära. Chockad åker hon hem, och man kan ju inte säga att hennes föräldrar reagerar på det sättet hon hoppats på. Speciellt inte hennes styvfar, vars förslag är att de ska samla någon religiös grupp som ska driva den onda anden ur henne. Okej, förslaget var kanske inte så oväntat. Men Zoey vet att när man väl har blivit märkt, är det ingen idé att försöka få det ogjort. Hon måste till Nattens hus, ett internat för vampyrer, eller så dör hon. Eller så dör hon på internatet om hennes kropp inte tar emot förändringen.
Väl i Nattens hus blir hon vän med cowgirl-tjejen Stevie Rae och hennes kompisar Shaunee, Erin och Damien. Hon får en mentor vid namn Neferet, som verkar väldigt schysst. Men i internatet finns också bitchen Afrodite, och hennes grupp Nattens döttrar. De håller på med mysko och hemska grejer, men inga lärare märker något utan tror att de är duktiga och snälla. På något sätt måste Zoey stoppa Afrodite, och samtidigt så möter hon den supersnygge Erik Night, och det börjar hända andra mysko grejer, och kommer hennes kropp att klara förvandlingen att bli en vampyr tillslut?

Zoey finns det inte mycket att säga om. Men jag gillar henne inte. I så fall gillar jag hennes kompis Stevie Rae bättre. I skolan var väl Zoey som de flesta: typ snygg, har en kille, gnäller ofta, halvduktig. Det finns inget speciellt roligt eller spännande med henne. Okej, hon blev lite bättre i slutet, men ändå. Och jag tycker att det känns som om hon inte bryr ett dugg om sin familj. När hon bestämmer sig för att sticka så tänker hon inte ens på sin syster eller sin mamma. Jag kan förstå om hon är arg på sin styvpappa och mamma, men hon kunde väl sagt något till sin syrra? Eller åtminstone lämnat en lapp?

Boken var sådär, jag kan inte säga att jag gillade den. Början var värst, allt gick så fort. Det blev lite bättre när hon kom till internatet, det var en slags Hogwarts-känsla man fick.
Men det känns ändå som om problemet i boken är så ynkligt. Okej, det är mer än att en liten tjej är elak mot någon annan, men nu när det ändå handlar om vampyrer kunde det väl varit något lite mer spännande? Det spännande började ju nästan i sista kapitlet. Nu kanske ni tror att jag bara vill ha krig och sånt, men den här boken kunde faktiskt ha varit hälften av en dubbelt så tjock bok. (SPOILER) Och när Zoey blir kär i Erik känns det lite overkligt, hon vet ju knappt något om honom, utom att han är snygg, och då känns det som om hon bara vill ha honom för att han är snygg. (SLUT PÅ SPOILER)
Men jag gillade idén med katterna, att alla (iallafall några) vampyrer har som en egen katt. Och då är inte katten som ett vanligt husdjur, utan den kommer och går som den vill, det är som om katten bestämmer mer än vampyren. Och det är ju ändå en ganska bra idé med internar för vampyrer, och jag förstår om vissa älskar boken, men jag är inte en av dem.
Kram!