Tankeläsaren

Av Kristin Cashore
Titel: Tankeläsaren
Serie: De Utvalda
Del: 1
Orginal titel: Graceling
Utgiven: 2008
Förlag: Bokförlaget Semic
Sidor: 478
Första meningen: Totalt mörker rådde här nere i fängelsehålorna, men Katsa hade en karta i huvudet.

Katsa är en särling: en människa med olika färger på ögonenen som har en speciell gåva som ska tjäna kungen om han tycker den verkar användbar. Hon är ett ovärdeligt vapen för kungen Randa i kungadömet Middluns, eftersom hon har dödandets gåva. Ioförsig är hon släkt med kungen. På hans befallningar så ger hon sig ut för att skrämma upp invånare som fuskat med viktiga saker, inte betalat skatt eller rent av förolämpat kungen. Hon går dit och skrämmer upp personen i fråga med sitt fasansfulla rykte, bryter några ben på honom, och sticker sen hem till slottet som en hund i koppel.
Hon var bara åtta år när hon dödade någon för första gången. Han var ett totalt äckel, och hon slog rätt och slätt in näsbenet i hjärnan på honom. ingen trevlig syn, kan jag tro.
Men en dag så kommer Prins Po, en prins som också är en särling. Han förstår henne bättre än någon annan. Han letar efter sin farfar som försvunnit, som Katsa just nyss befriat ur fängelsehålorna i Murgon City. De bestämmer sig för att gå ut på en farofylld resa för att leta efter personen som kidnappat farfarn, som måste vara en av kungarna i de sju kungadömena, borträknat Randa och Pos pappa. Kungen Leck är en av de "misstänkta", men han kan verkligen vara kidnapparen, kungen med ett öga som är känd för sin snällhet och sin kärlk för djur?

Katsa är från början lite av en robot, känns det som. Hon gör som Randa säger, och visar inga av sina känslor. Hon vet knappt om hon har några. Men sen bestämmer hon sig för att inte vara Randas lille vakthund, utan sliter av kopplet och sticker för att hjälpa Po istället, bravo för det! Hon vill verkligen inte vara en sådan som låter någon annan bestämma över henne. Hon vill vara fri. Därför motsätter hon sig alla Randas försök till giftermål. Att stanna hemma med tio barn klängandes om bena är inte hennes grej. Hon verkar väldigt stark, inte bara fysikt. Och jag gillar (SPOILER) när hon klipper av sig håret för att det var så tovigt! (SLUT PÅ SPOILER!). Hon har absolut inget sinne för varken kläder eller det som är "inne"! Det är också roligt. Men det känns ändå som om jag sett henne någon annanstans. Visst, det finns vissa saker som är unika, men det är ju inte ovanligt med "pojkflickor" i böcker.
Po är väldigt olik Katsa. Det jag tänker på när jag tänker på honom är lugn, snäll, omtänksam, romantisk, snygg, rolig. Nästan lite för perfekt, men jag gillar honom. Han verkar sympatisk. Men han är det är lite för mycket "ängel" över honom.

Åhh...det var så längesen jag läste en fantasybok, vad jag har saknat det :) Det var så länge sen det kom någon ny fantasyserie! Jag tycker det var roligt med särlingar och sju kungadömen, men jag skulle bra gärna vila veta vad som finns utanför de sju kungadömena. Tar världen slut?
Iallfall, jag tycker boken var helt OK. Den var faktisk väldigt bra! Kanske inte den bästa fantasyboken jag läst, men den var bra. Men den som är "skurken" i boken (säger inte vem, ni får läsa boken!) får man ju bara träffa typ en eller två gånger. Jag tycker det kunde stått lite mer om honom/henne. Skurkarna är ju nästan de mest intressanta! Och jag lyckades aldrig lista ut vad det var för skäl han/hon hade för att göra det som han/hon gjorde, vilket betyder att han/hon är knäpp, och det är så tråkigt med galningar. Personerna jag gillade mest var Katsa och Bitterblue. Bitterblue, så himla fint namn! Hon är så tuff!
Alltså, jag gillade verkligen boken, passar för fantasygillare, och jag längtar efter tvåan: Monstrets dotter!