måndag 21 maj 2012

Millys hämnd

Av Eileen Dunlop
Titel: Millys hämnd
Original titel: The Ghost by the Sea
Sidor: 174
Utgiven: 1996
Förlag: B. Wahlströms Bokförlag
Första meningen: Bara några timmar efter det att Robin hade hittat den gamle nallen på vinden hörde hon ett barn gråta som om hjärtat ville brista.

Robin har blivit inbjuden av sin farmor att bo i hennes hus i Culaloe, en liten fiskeby. Det verkar lite underligt, eftersom inte hennes farmor verkar vara en sådan öppen och överdrivet hjärtlig farmor, och de har dessutom bara träffats en gång förut.
Men Robin blir ändå glad för inbjudan. Hon vill gärna komma bort lite från staden, och slippa vänta på att hennes bror ska vakna upp ur koman. Efter den tragiska olyckan som gjorde att Robins storebror Tom nästan miste livet men som nu ligger i koma gjorde att tillexempel hennes pappa blivit ovanligt tystlåten. Han väntar hela tiden på nyheter om Tom, om han blivit bättre eller sämre.
Iallafall, väl i farmorns hus bekantar sig Robin lite med omgivningen, och hittar till sin förtjusning en nalle, som hon får veta kallas Mr Grumpus.
Men under natten när Robin nästan somnat, hör hon ett barn gråta. Hjärtskärande och kusligt. Robin får veta att det är en vålnad som spökar i huset. Ett litet barn vid namn Milly, som åkt ut med sin älskade bror en dag, men då sjönk båten i en storm. Brodern överlevde, men Milly kom aldrig upp igen.
Robins farfars far var bror till Milly, men inte den brodern som var i båten när den sjönk.
Samtidigt möter Robin en pojke som heter John, och som tydligen är Robins kusin.
Farmorn bjuder dit John att sova över några dagar, och Robin och John blir snabbt vänner. Men båda tycker det är något mystiskt med Milly, och att det nästan bara varit folk som hetat "Tom" och som bott i huset som Milly visat sig för. Och det verkar finnas många fler hemligheter gömda, så de bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände.
Men detta gillar inte Milly. Först tar de hennes nalle, och sen börjar de rota i saker som det var meningen att ingen skulle veta. Men hur långt kan Milly gå för att stoppa dem? Och vad var det egentligen som hände den där ödesdigra natten då Milly dog?

Robin tror jag är typ tio eller elva. Ibland känns det som hon är typ tretton, men ibland känns hon som en femåring, men jag gillar henne. Hon är ganska lättskrämd, men inte jätte. Ibland blir hon lite sur på John och hans kaxighet och eviga optmism, och hon känner ganska mycket skadeglädje när han blir rädd för något, vilket inte händer särskilt ofta.
Jag tycker verkligen synd om henne, med det som hände hennes bror och så.
Milly verkar rent av hemsk, hon skrev ju för sjutton att hon ville döda sin egen bror, och hon är ju bara tio! Vilken ondskefull liten skitunge hon är. Om jag skulle ha henne som syskon skulle jag !! Hennes raseriutbrott är ju förfärliga! På vilket sätt säger jag inte, ni får läsa boken! Hon verkar vara en sån som fjäskar för vuxna, men som sen är jätteelak när de vuxna lämnat rummet.

Jag är verkligen glad att jag lyckades hitta den här igen, jag vet inte hur länge den legat längst ner i den där lådan! Jag läste den för länge sen, men jag kommer bara ihåg korta glimtar, och jag kom inte alls ihåg slutet, så det var väldigt spännande att läsa boken! Jag älskar verkligen den sköna by-vid-havet känslan! Det är så mysigt. Den var inte direkt superläskig, men den var lite kuslig och mystisk, det gillar jag! Och sista meningen i ett kapitel hade för det mesta en sån där spännande avslutning, t. ex: Och då såg hon varelsen, det var ett MONSTEEEER! Eller något liknande, så man bara vill bläddra och se hur det gick!
Omslaget är ju bara för hemskt, med blodet som rinner från fingrarna, och de onaturligt bleka händerna.
Kom just på att det är den andra boken i rad jag läst med ordet "hämnd" i sig, ;P
Boken var väldigt spännande, småläskig, men den var ganska lättläst, vilket var synd!

2 kommentarer:

  1. Den verkar väldigt bra! :D Älskade en annan bok jag läst av författaren :)

    SvaraRadera