Jepp, nu har jag varit på Grönan

För cirka två sekunder sen hörde jag glassbilen köra förbi, haha, så himla typiskt för Sverige. Glassbilsmelodin är nog den enda melodin i hela världen som Sverige är helt ensam om, tack och lov för det. Tänk om det fanns glassbilar över hela världen, då skulle man ju aldrig bli av med den där tortyrlåten...
Nu är jag tillbaka från Gröna Lund, och mitt bröst sväller av stolthet, ty jag har åkit Insane! Är så stolt över mig själv, jag trodde aldrig jag skulle våga. Fick panikångest i kön och när jag satt mig, men då var det försent. Men den var inte så hemsk så som jag trodde. Jag åkte i princip allt roligt (utom då de som var för mindre barn, typ världens minsta bergochdalbana)  men för att upplysa DjurAlex så kan jag bara säga "Nej, jag åkte inte fritt fall, jag vill gärna ha livet i behåll när sommarlovet är slut"
Jag hade tänkt göra den roliga enkäten "Beskriv dig själv med boktitlar", men det får bli imorgon istället. Istället fortsätter jag lite på min lista "50 bokrelaterade saker man kan göra när man har tråkigt"

12. Skapa en bokblogg, superkul!
13. Skriv en recension av en bok du gillar.
14. Fråga någon i närheten om ni kan dramatisera en scen i en bok, passar bra för de som älskar att spela teater :) Om den blir riktigt bra kan ni visa föräldrarna, eller något. Använd gärna riktig rekvisita.
15. Sortera i din bokhylla, efter färgordning eller efter författaren eller efter titeln eller i brahetsordning. Garanterat heltidsjobb!
16. Till de böcker du gillat men inte varit nöjd med slutet på: Hitta på ett eget slut! Skriv gärna ner det.
17. Gör en bokpicknick: Packa ner en filt (det måste vara fint väder ute, om ni inte vill läsa i regnet) och lite proviant (=dödsviktigt) och såklart, en hög med dina favoritböcker. Gå ut på någon fin plats, gräsmatta, under ett träd, välj själv.
18. Ungefär samma som 17, fast ifall det regnar eller är oväder ute. Bygg ett litet tält av filtar eller täcken, försök göra det så mörkt som möjligt. Ligg och läs med ficklampa, gärna spökhistorier, det blir lite extra läskigt då :P
19. Pröva att göra det här med några boktitlar: Skriv titeln och avsluta sen titeln med "i dina byxor" (in your pants) Jag prövade det och gud, vad jag skrattade...
20. Skriv en berättelse om något lite mer ovanligt, de flesta böckerna handlar ju om människor, men nu ska du försöka med andra saker! Tillexempel, skriv om livet som en brödrost. Eller sopkvastens fantastiska äventyr. Ta vad som helst!

Jag börjar få liiiite slut på idéer, så kan ni snälla ge mig idéer!!

Simon Månkalv

Ja, jag har blivit lite Tad Williams beroende, det här är den andra serien av honom jag läser, fast denna kan nog ta ett tag att läsa ut, eftersom det är tolv böcker i serien...

Av Tad Williams

Titel: Simon Månkalv

Sidor: 239

Original titel: Simon Mooncalf

Serie: Minne sorg och törne: Tronen av Drakben

Del: 1

Utgiven: 1988

Förlag: B. Wahlströms Bokförlag

Första meningen: Denna dagarnas dag drog ett obekant sus djupt genom Hayholts dåsande hjärta, genom slottets labyrint av tysta gångar och övervuxna, murgrönekvävda gårdar, genom munkarnas celler och de fuktiga, skuggmörka kamrarna.

 

Prester John har länge härskat i det stora och gamla slottet Hayhold, och hans mest berömda brevad var nog den gången han dräpte den stora röda draken i sin ungdom. Men nu har han blivit gammal och trött, och är i det närmsta döende. Han har två söner, Elias och Josua, och det är Elias som ska ta över tronen, eftersom han är äldst.

I slottet bor också den föräldralöse Simon, som arbetar som kökspojke, under väldigt sträng uppsikt av hushållföreståndarinnan Rachel (men kallas för det mesta bara "Draken"). Simon är väl inte vad man ska kalla den mest flitige arbetaren i slottet, han drömmer sig ofta bort och gör sällan det arbete han blivit tillsagd att göra. Av Rachel brukar han kallas Simon Månkalv. Simon önskar ofta att han hade blivit något större, och drömmer ofta om att han blir en prins som dödar drakar helt orädd på en vacker stridshingst...osv...

Det enda roliga som händer är när han är hos doktor Morgenes i hans arbetsrum. Det är - bokstavligt talat - proppfullt med grejer. Och då och då kanske Morgenes bjuder på en liten historia om hur det var i slottet och världen förr i tiden.

En dag får Doktor Morgenes idén med att göra Simon till sin lärling, och Simon är inte sen att tacka nej. Det är mycket roligare att jobba hos Morgenes än att jobba med Draken som övervakar vartenda steg han tar.

Men efter ett tag så visar det sig att det inte alls var så enkelt att jobba hos Morgene. Han måste lära sig att läsa och skriva (han måste faktiskt JOBBA, det kom som en chock). Och en dag när han var på marknaden så stal en gammal munk hans börs...

Och en dag, så dör kungen. Tjoff, lät det. Han "somnade in". Och de båda prinsarna (speciellt Elias) kallas till hovet för att fixa med begravningen, och Elias ska ju bli kung, osv. Mellan bröderna Elias och Josua ligger ett öppet hat, och att ens ha dem i samma rum kan vara livsfarligt. Josua saknar dock en vänsterhand, därför har Elias ett övertag i strid.

Elias har ett mycket underligt sällskap, visar det sig. Med honom finns prästen Pryrates, som inte har ett enda hår på kroppen (och jag menar det, inget hår, inga ögonbryn, inga ögonfransar, han måste se tämligen läskig ut). Många tror att han håller på med trolldom. Skulle inte förvåna mig, för den delen.

Men efter Elias blir kung börjar konstiga saker hända. I början går det bra, men efter ett tag så går det utför. Elias bryr sig knappt om sina undersåtar i byarna och städerna långt bort. Den enda han lyssnar till är i princip Pryrates. Och det hittas en död man i skogen utanför staden, skjuten med en pil, men ingen vet vem eller varför som gjorde det. Och så det mest mystiska av allt: Vad sjutton har prins Josua tagit vägen?

 

Simon är verkligen en sån där drömmande pojke. Han blir hela tiden distraherad, så fort han ser något som intresserar honom mer än det han egentligen skulle göra (=arbeta) så börjar han göra något som har med det mer intressanta att göra. Inte undra på att han aldrig får något gjort. Han är helt okej som huvudperson, men ibland är han liiite korkad (=ganska så mycket), men det är ju tolv böcker i serien, så han hinner väl förändras tills dess (eller?)

Ibland blir jag störd på att han är så gnällig hela tiden, vad trodde han när han blev lärling hos Morgene? Att han skulle sitta och lyssna på historier dagarna i ända? Att han skulle JOBBA kom som en smärre chock för honom. Men han har sina bra stunder, tillexempel när han är med katten, vet inte varför jag tycker mer om honom då, men alla scener då katten är med är bra :)

 

Ännu en väldigt bra bok av Tad Williams, jag vill gärna läsa fortsättningen, men först vill jag läsa ut The Mortal Instruments, som jag läser just nu. Den här var lite annorlunda jämfört med Blommornas Krig och Skuggmark. Det känns som om de gick lite försiktigare fram, i de andra utspelar boken isg i väldigt stor utsträckning, men här bara i slottet, och i staden runt om, men mest i slottet. Det är bra, att inte allt händer på en gång, utan att boken är lite mer som en inledning till hela serien, man ska typ insupa atmosfären, och det är väldigt skönt. Jag gillar verkligen Josua, prinsen utan vänsterhand, jag tycker iallafall mycket mer om honom än om Elias, Yuck. Den liknar ganska mycket Skuggmark, det är nästan samma omgivning, båda är fantasyböcker, och vissa personer påminner väldigt mycket om varandra. Tillexempel Morgenes påminner mig om Chaven i Skuggmark, och Simon påminner mig lite om Barrick i Skuggmark, fast inte lika dyster. Barrick är som en blandning mellan Simon och prins Josua (dessutom saknar ju Josua en hand, och Barrick har en skadad arm som han aldrig kan använda, ännu ett sätt de är lika på) Jag tycker det finns alldeles för lite fantasyböcker, så det här var ett härligt tillskott. Men det kunde funnits lite mer tjejer än Draken, lite mer tjejer i Simons ålder. Språket var som vanligt starkt och innehållsrikt, så som jag gillar ;)

Börjar bli riktigt fäst vid omslagsdueller, så här kommer en till

Mumsigaste äpplet

Twilight av Stephanie Meyer

Genesis av Bernard Beckett

Smaskigaste kakan

Kär? av Meg Cabot

Sweethearts av Sara Zarr

Öga

Shatter me av Tahereh Mafi

The Thirteenth Chime av Emma Michaels

Flicka som går på öde väg

Icy Sparks av Gwyn Hyman Rubio

Partials av Dan Wells

Nå, nu  ett långt och roligt omslagsinlägg, är ni inte glada ;) Det var t.o.m. roligt att göra inlägget, nåväl, här kommer mina åsikter:

Mumsigaste äpplet: I mumsighetssynpunkt så ser väl Genesis inte överdrivet aptitretande ut, men nu är det väl meningen att jag ska se den ur omslagssynpunkt. Dock blir jag en aning oroad över stjälken på Genesis, vad sjutton är det för nåt? Gapet på en liten grävskopa, kanske. Men twilight vinner ändå, för jag gillar verkligen kontrasten det röda äpplet har med den svarta bakgrunden, och jag gillar inte den stålgrå färgen på äpplet i Genesis.

Smaskigaste kakan: Det här var verkligen svårt. Jag är väldigt svag för glasyr, speciellt rosa, så jag gillar verkligen Sweethearts. Men jag gillar också kakorna på omslaget till Kär?. Hmm...mycket svårt val, låt mig fundera lite...En sak jag gillar med Kär? är att alla kakorna faktiskt är olika, det vore lite trist om alla var likadana ;) Men Sweethearts vinner, jag kan bara inte motstå rosa glasyr, kan ni?

Öga: Jag kanske borde kallat det "Läskigaste ögonfransarna"? I så fall vinner Shatter me

överlägset, är det träd och ett vattenfall mitt norra öga skådar? Och dessutom fåglar, som  bonus. The Thirteenth chime hade varit perfekt om inte ögonvitan (eller ska jag säga ögonblåan?) vore blå. Men jag älskar bokstäverna på The Thirteenth chime, påminner mig om A Nightmare Before Chrismas. Det är en väldigt intressant iris den har, är det typ
bokstäver? Iallafall, The Thirteenth chime vinner, på grund av de snygga bokstäverna och den coola irisen, snygg färg dessutom.
Flicka som går på öde väg:
 På Icy Sparks så känns det lite vitare, men kusligare än det andra omslaget. Får mig att tänka på en mörk hed, långt borta, kusligt...
Det andra omslaget påminner mer om typ präriern, med vinden som blåser. Man ser ju ganska tydligt att flickan på Partials är på väg till den där staden, men Icy Sparks är lite mer mystisk eftersom man inte vet vart flickan är på väg...
Men partials vinner ändå, jag gillar präriern, och av någon anledning, också vinden som blåser i tjejens hår, känns lite friare då, typ.

Men vad tyckte ni?



Gröna Lund!

Imorgon ska jag åka till Gröna Lund, tjohej! Jag har aldrig varit där (fast jag har varit många gånger på Liseberg) så det ska bli väldigt roligt! Jag ska gå med syrran och två andra tjejer; en som är pappas kompis barn, som jag träffat ganska nyss. Hon är väldigt snäll. Och så en till tjej som tydligen var min barndomsvän, och jag träffade henne tydligen senast för fem år sen, men jag är rätt så säker på att jag inte kommer ihåg henne.
Iallafall, ha ett fortsatt bra sommarlov!

Det är Insane, tror jag. Jag hoppas verkligen att jag åker den ;)

Skuggspel

Av Tad Williams

Titel: Skuggspel

Sidor: 325

Original titel: Shadowplay

Serie: Skuggmark

Del: 4

Utgiven: 2007

Förlag: Damm förlag

Första meningen: "Jag tycker inte det här verkar så klokt", viskade Utta.

VARNING FÖR SPOILERS FÖR DE SOM INTE LÄST DE TRE FÖRSTA BÖCKERNA!!!

Landet Skuggmark genomgår en svår period just nu. Kung Olin är fortfarande tillfångatagen i Hierosol, och beräknas att inte komma tillbaka på länge. Hans två tvillingar, Briony och Barrick är borta, spårlöst försvunna, troligen döda båda två. På tronen sitter nu Hendon Tolly av Sommaräng, och han är ingen snäll typ. Han vill bara åt tronen, och försöker flörta med drottning Alissa (som tyvärr inte har någon stark karaktär) eftersom hon är mor till den enda möjliga kvarvarande tronarvingen, den nyfödda ungen som antagligen inte kommer att kunna regera på ett tag.

Briony flyr fortfarande, efter att ha nästan blivit dödad av hendon Tolly och hans män, och försöker ta sig mot Syan, där hon kanske kommer få hjälp. På resan möter hon ett kringvandrane teatersällskap, och, utklädd till pojke, får hon följa med dem på deras resa till Syan, om hon gör rätt för sig. Tyvärr verkar det som om de flesta i sällskapet redan genomskådat hennes förklädnad, men hon försöker uppehålla den så gott som det går.

Hennes tvillingbror Barrick är fortfarande fånge hos halvguden Jack Kedjan, på andra sidan Skuggranden, tillsammans med den ansiktslöse Gyir Stormlykta, och vaktkaptenen Ferras Vansen. Jack Kedjan är en fruktansvärd halvgud, som är ond och blodtörstig, och Barrick känner att han bara vill dö. Och hans drömmar blir värre och värre, och han är i det närmsta galen. Men i hans drömmar dyker plötsligt en mörkhårig flicka upp, som han aldrig sett förut, och de är sammanbundna på något sätt, och hon gör drömmarna lite mer uthärdliga. Samtidigt saknar han Briony så fruktansvärt mycket, hans tvillingsjäl, hans andra hälft. Det är ungefär 0.5% chans att han någonsin kommer kunna ta sig hem, tillbaka över Skuggranden, och hans arm plågar honom något oerhört. Det enda han, Gyir och Vansen gör är att sitta i cellen och försöka komma på något sätt att ta sig ut, och sitta och gnaga på mögligt bröd. Gyir har ett föremål, och det är fruktansvärt viktigt att han på något sätt tar de till kungen av quarerna, om inte, kommer hans härskarinna Yasammez att ge sig ut i krig mot Sydmark, och då kommer inget bli sig likt, det kommer bara vara blod, smärta och krig över hela världen.

Qinnitan har också sina problem. Hon har äntligen lyckats fly från den hemska autarken av Xis, och nu jopbbar hon som tvätterska i Hierosol, tillsammans med den stumme lilla pojken Duva. Vad hon inte vet är att autarken Sulepis (den värsta människan man kan tänka sig, han är nog värst i hela boken) skickat ut en av sina legosoldater, Vo, för att döda henne.

Grundlingen Chert Blå Kvarts försöker hjälpa den utkörda och efterlysta doktorn Chaven att lista ut om Chavens onda efterträdare råkar ha Chavens spegel i sin ägo. Chert är lite skeptisk, varför ska han hjälpa till när två gubbar försöker tävla vem som har den coolaste spegeln, eller nåt. Men det är ingen vanlig spegel, utan en visdomsspegel, och en mycket mäktig och sällsynt sådan.

Hertiginnan Merolanna försöker fortfarande få veta vad hennes försvunna son är, som försvann för typ femtio år sen, och som nu dykt upp mitt framför näsan på henne, lika ung som när han försvann, och hon själv är gammal och skröplig. Nu vet hon inte längre var hennes son är. Hon vill veta varför hennes son blev utsänd bortom Skuggranden, och inte kom tillbaka på så länge, och varför han var i exakt samma skick som när han försvann.

 

 

Förlåt mig för att jag inte skriver om personerna, men de är så himla många att det skulle ta sådan lång tid, jag tog inte ens med alla i handlingen.
Jag gillade verkligen de tre första delarna av Skuggmark, och jag älskade verkligen Blommornas krig 1 och 2, om ni klickar på länken så kommer ni till min recension av dem.

Som vanligt, en helt underbar bok av Tad Williams. Som vanligt har han planerat allting så underbart bra, att man inte kan annat än älska boken.

Och det är något med språket, det är så fint och vackert, men inte särskilt lättsamt, utan lite mer tungt och eftertänkande. Historien är rätt så komplicerad, så om man inte läst resten av böckerna skulle man nog inte fatta ett dyft...Jag tycker idén med att det finns en Skuggrand som skiljer den vanliga världen från den andra är så häftig, påminner mig lite om Game of Thrones (nej, jag har inte läst Game of Thrones, men jag har sett lite av Tv-serien) Jag längtar verkligen efter nästa del, men Tad Williams börjar trassla in sig ganska mycket, så jag undrar verkligen hur detta slutar...Boken är så himla genomtänkt, in i minsta detalj. Hur han lyckats med att få ihop allting till en enda förtåelig smörja är ett mysterium.

Historien är ganska mörk, och ibland kan jag bli lite trött på detta mörker, ibland känns det som om det bara är gråt och elände överallt, men jag tror det är det som är poängen. I ettan var det ju mycket ljusare, iallafall i början.

Det var rätt så länge sen jag läste de tre första böckerna, nästan exakt ett år sen, faktiskt, men jag kom ihåg förvånansvärt mycket.

En sak som jag gillar med Tad Williams är att han kommer på allt själv. Han hittar på alla slags varelser och platser helt själv. I typ alla andra fantasyböcker finns det redan varelser man vet om, som drakar och vampyrer och kobolder, osv. Och många fantasyböcker utspelar sig typ i England, fast de har bytt namn på alla platser.

Språket känns på något sätt lite gammaldags, och det är väldigt roligt att läsa, och jag hoppas att någon läser några böcker av Tad Williams, för hittils har jag inte träffat någon som

50 bokrelaterade saker man kan göra när man har tråkigt

Jag har gett mig själv en uppgift. Jag fick typ en vision från gud. Jag ska skriva en lista med 50 (ja, du hörde rätt) bokrelaterade saker man kan göra när man har tråkigt! Till bokrelaterade hör också olika roliga skrivtips man kan göra. Men om jag lyckas så måste ni kasta er framör mina fötter (var lugna, chansen är minimal) Om jag har väldigt väldigt mycket att skriva ner så kanske jag höjer maxantalet till typ 100.
Ni får gärna ge mig tips som jag kan ta med, det är inte fusk (poängen med detta är att jag bestämmer reglerna :P)

1. Läs en bok, of course, funkar alltid
2. Skriv en berättelse, valfritt tema.
3. Sök fakta om din favoritförfattare på internet, många intressanta saker kan dyka upp!
4. Leta upp en av dina favoritförfattares mejladress på internet och skicka ett brev där du förklarar vad du gillar med den författarens bok, vad hon/han kan ha gjort bättre, frågor, m.m.
5. Gör en familjeberättelse, skriv ett litet stycke, sen låter du någon annan i familjen fortsätta, och så nästa, och så fortsätter man. Passar superbra på semestern- jag har provat! Det funkar jättebra, och det är väldigt roligt!
6. Slå upp ditt favoritstycke i en bok och läs om.
7. Leta upp gamla barnböcker du läste när du var liten och läs om dem, det är superroligt!
8. Gå ut till något ställe där det finns mycket folk. När det kommer förbi någon du tycker verkar intressant skriver du ner personens signalement (nu gåller det att vara detektiv) i ett anteckningsblock, allt som du vet om personen genom att bara ha titatt på personen jättekort, sen kan du gissa dig till lite mer djupa saker, om personen är snäll, full, elak, sadistisk, etc. När du fått ihop tio personer går du hem, och skriver en berättelse där alla de persoenerna finns med!
9. Rita ett nytt omslag (eller gör något i datorn, det kvittar) till någon av dina favoritböcker.
10. Rita (eller gör i datorn) dina favoritkaraktärer så som du tror att de ser ut.
11. Gå in på Bokus och hitta minst 20 böcker du skulle vilja ha, och skriv ner dem. Försök sen pressa dina föräldrar att beställa ett nytt bokpaket.

Jag börjar med elva stycken. Vad tycker ni? Ska jag fortsätta? När jag gjort alla så kommer jag sätta ihop listan till en enda stor lista.

Omslagsduell!

Tjejer med underliga grejer runt sina ögon, typ tatueringar eller nåt

Days of Blood and Starlight av Laini Taylor

Incarnate av Jodi Meadows

Fötter inklusive ben

Mycket mer än så av Sarah Dessen

Ingen sommar utan dig av Jenny Han

Ja, det blev inte ett så jättelångt omslagsinlägg, men herregud, det är faktiskt jättejobbigt att göra såna här inlägg! Jag måste kolla in massor med bloggar och bokshopar på internet, och det tar faktiskt väldigt lång tid, och så har ni mage att klaga! herregud...

Okej, nummer ett: Incarnate gillade jag sådär, jag stör mig av någon anledning så himla mycket på personens läppar, de ser fejkade ut, tjejen på bilden har genomgått aldeles för mycket plastikoperationer...Och varför just en fjäril? Och så stör jag mig lite på färgerna...

Men Days of Blood and Starlight var ju grymt snygg! Så himla snygga tatueringar, skulle t.o.m. kunna ha dem i skolan, utan att vara rädd för att någon skulle skratta, de skulle bara bli avundsjuka! (vad skulle de tillexempel tro om jag gick omkring med en fjäril i ansiktet, de skulle tro att jag var bakom flötet!) Alltså: Days of Blood and Starlight vinner!

Nästa var lite svårare, de är ju egentligen ganska lika. Mycket mer än så har en härlig somrig känsla över sig, med flipflopen och bryggan och den blommiga väskan och de gula ljuset, medan Ingen sommar utan dig har en lite mer avslappnande känsla, med blombladen och blomkvisten och den enkla klänningen. Hmm...mycket, mycket svårt...

Fast jag tycker nog bäst om Ingen sommar utan dig, den är så vacker och jag gillar perspektivet.

Men vad tyckte ni? Kommentera gärna era egna åsikter!

Tystnad, tagning

Av Michelle Magorian

Titel: Tystnad, tagning

Sidor: 645

Original titel: Just Henry

Utgiven: 2008

Förlag: Rabén & Sjögren

Första meningen: "Vill ni ta och lugna er nu!"

 

 

 

Henry är 14 år och bor med sin mamma, styvpappa, farmor och halvlillasyster i England, och det är cirka fyra år andra världskriget, året är alltså 1949, nästan 1950.  Henrys far dog i kriget för tio år sen, han var en hjälte som räddade en annan mans liv, och offrade sig alltså för den mannen. Henry minns inte så mycket av sin pappa, men är helt säker på att han var en hjälte, med stolt hållning och fruktansvärd omtänksamhet, så som hans farmor sagt att hans pappa var.

Hans styvpappa, farbror Bill, är enligt Henry raka motsatsen till hans pappa. Han är snål, totalt hjärndöd utan vett i skallen, och försöker ta rollen som Henrys far, som om han någonsin skulle kunna ersätta Henrys riktiga pappa!

Hans farmor håller verkligen med Henry, hon bokstavligt talat avskyr både Bill och Henrys halvlillasyster Molly, den enda i huset som hon faktiskt gillar är Henry. Hon sitter bara på sitt rum och gormar och har på radion på högsta volym och bankar med sin käpp i väggen när hon vill ha te eller när hennes brasa har slocknat och hon fryser.

Henry är helt galen i film, innan Bill kom med i bilden brukade Henry och hans mamma gå på bio varje vecka, men nu tar Molly all uppmärksamhet, och hon är ganska krävande, så Henry får gå själv på bio. På de barntillåtna filmerna kan han lätt gå in, men på A-filmerna är det lite svårare. Då måste man ha en vuxen med sig. Förr brukade han gå med sin kompis Charlie, som är nitton år, men nu har han gått med i armén, så nu måste han hitta andra att gå med, och med tanke på att han är fruktansvärt blyg, så är det inte så lätt.

Henry har inte särskilt många vänner i skolan, inga alls, egentligen. Han är en sån som alla bara ignorerar.

En dag kommer det en ny lärare till skolan, Mr Finch. Han har varit nästan överallt i världen, men har nu dragit sig tillbaka och ska undervisa på Henrys skola i Historia. Han är rätt så annorlunda jämfört med de andra lärarna, de får faktiskt göra lite intressanta och roliga saker, och hans sätt att lära dem saker skiljer sig mycket från de andra lärarna. Han ber dem skriva upp vad de skulle göra om de hade ett magiskt trollspö, vilket är en lugnt sagt ovanlig uppgift för att komma från en lärare. Nästa lektion delar Mr Finch upp dem i grupper, så de ska jobba med de som valde ungefär samma sak som de själva. Tillexempel de som valde att jobba i godisaffär, ska få jobba om hur det godisaffärerna var på 1890-1900 talet.

Men till Henrys stora förfäran hamnar han med Jeffries och Pip, och de ska jobba om film. Inga pratar med Jeffries eller Pip, ingen vill ha med de att göra. Pip är oäkting, född utom äktenskapet, och Jeffries pappa var mannen som Henrys pappa räddade, och Jeffreys pappa kom inte ens på hans räddares begravning. Dessutom så var Jeffries pappa desertör, det värsta tänkbara, i princip.

Henry ber om att få byta grupp, men Mr Finch förstår inte alls problemet. Han ska behandla Jeffries och Pip som han behandlar alla andra, de har ju inte smittkoppor eller något.

Bedrövad tar sig Henry hemåt, hur kan Mr Finch inte förstå?

När han en dag kommer till biografen så ser han en tant på väg in. Han har sett henne förut- i sällskap av en flicka på cirka tolv år som följt med henne in biografen. Lite blygt frågar han om hon skulle kunna tänka sig att hålla sällskap med Henry in, eftersom det är en A-film. Tanten heter Mrs Beaumont, och hon svarar glatt ja. Det visar sig att hon också är intresserad av film. De börjar känna varandra, och senare kommer den mörkhåriga flickan in i bilden. Flickan heter Eleanor, men kallar sig själv för familjens svarta får. Hon har gått i tolv olika skolor, och blivit relegerad flera gånger. Felet är att hon inte kan skriva. Alla tror att hopn bara är trotsig och inte vill läsa, men hon kan verkligen inte läsa, alla bokstäver flyter ihop...(hon är dyslektiker, fast det man inte, men jag bjöd på det :) Hon älskar att sjunga, men hennes röst är annorlunda än de andra flickornas. Hon sjunger väldigt mörkt, men de andra flickorna sjunger väldigt ljust. Alla skrattar åt henne för detta, men Henry lyckas lägga band på sig, även om han tycker att hon sjunger bra konstigt.
Mrs Beaumont (också kallad Hettie) och Henry träffas ofta, och en dag hittar de Hetties brors kamera, och den hade fortfarande film i sig! Henry blir stormförtjust när han får låna den.
Samtidigt blir han bättre och bättre vän med Pip och Jeffries, och upptäcker att de faktiskt är rätt så hyggliga personer. Jeffries läser jättemycket böcker, och är väldigt intelligent och skriver mycket och använder svåra ord, osv. Pip är en mästare på piano och blir ofta upphetsad, och älskar alla slags maskiner, och är också väldigt smart.
Men vad kommer hans farmor säga om detta? Hon bokstavligt talat tror att de två är pestsmittade. Hur kommer hon ta det? Hur kommer resten av staden ta det, kommer de någonsin kunna acceptera såna som Pip och Jeffries? Och vad är det för mystisk man som dyker upp på nästan alla foton Henry tar, förföljer han honom, eller?

Henry är i början en sån där ganska tråkig och vanlig person, han jobbar inte så snabbt som han skulle kunna, för då tycker man att han är en plugghäst, han umgås inte med tjejer, för det är omanligt. Han sticker inte alls ut. Och egentligen, varför tycker han så illa om farbror Bill? Jag tycker han inte alls verkar så farlig. Och hr kan han gilla den där xhvtdtrth#¤"%&/ farmorn. Gud, jag skulle vilja strypa henne!
Men genom boken tycker jag mer och mer om Henry, han växer liksom lite som huvudperson. Han upptäcker att man faktist inte är pestsmittad bara för någonting ens pappa gjort, och det är bra! Fast jag blir lite trött på att han hela tiden tjatar på vad som är tjejigt och vad som är killigt, och det blir jag lite trött på. Fast det var väl så pojkar var under den tiden. Och jag älskar verkligen de scenerna då han upptäcker att han faktiskt älskar Molly, det var så mysigt...
Han är väldigt smart, men han vill inte verka för smart för då blir man retad, vilket är synd. I början var han en feg usling, men i slutet var han snällare, han vågade ställa upp för sina vänner och säga emot när något är fel, heja det!

Boken var...nej..eller, jo, den var...jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den...den var...
DEN VAR SUPERBRA!
Och jag menar det verkligen, från första sidan har jag inte kunnat släppa den! Den var kanske till och med bättre än Godnatt mister Tom!
Jag älskade ALLT med boken; personerna, miljön, handlingen, etc. Om man inte läser denna gör man nog sitt största misstag!
Jag älskade verkligen idén med att boken hade film som tema, det är inte många böcker som har det. Det hände saker hela tiden, men det var ändå inte så att man blev snurrig och var tvungen att hoppa tillbaka och läsa om något för att fatta. Men man hade aldrig tråkigt.
Boken bjöd på många överraskningar, och den var alldeles tillräckligt förutsägbar. Jag älskade verkligen alla personer, den ena är farmorn, och den andra kan de som läst boken nog lista ut vem det är...
Eleanor påminnde mig om Anne på Grönkulla, fast jag tyckte nog bättre om Eleanor, hon var så rolig och intressant som person :) Jag gillade Mr Finch också, jag önskar jag hade en lärare som han, och han och Henrys dialoger var så roliga.
Det fanns många intressanta dialoger med, och Michelle beskrev själva händelserna så bra och noggrant att man verkligen kunde se det framför sig, det var som att se en film!
Läs den!
                          Böcker av Michelle Magorian jag har läst:




                        















                                       Böcker av Michelle Magorian jag vill läsa:

Framme!!

Nu är jag ÄNTLIGEN framme i vårt nya hus!! Supersnyggt, de har renoverat det, så det är mycket snyggare nu! När vi kom fram så ösrehnade det, det har varit pissdåligt väder ända sen vi kom till Sverige! Hallå, vart tog sommaren vägen?
     Det var svinkallt när mamma, syrran och jag kom till huset, och det fanns bokstavligt talat inga möbler, så jag fick sitta på det iskalla golvet i T-shirt och läsa. När mamma kom tillbaka efter att ha varit och handlat var jag en knappt levande isbit. Så jag tog på mig mer kläder.
Dagens outfit: Ett extra par strumpor över mitt första par, mammas kofta, mammas röda skjorta/klänning, pappas nattskjorta och en extremt snygg och sexig rosa/blå/röd/vit randig mössa!
     Jag såg inte klok ut. Men varmare blev jag.
Recension kommer senare idag! fast det är ganska sent, men jag är så snäll så jag gör det antagligen iallafall!

Ungefär en sån här mössa hade jag, fast med lite blåa
och rosa ränder också :)

Drakens bok

Ursäkta för att handlingen blev så lång och rörig, men det händer så mycket i boken, men jag gjorde mitt bästa.

Av A.J. Lake

Titel: Drakens bok

Sidor: 297

Serie: Mörkrets tid

Del: 1

Utgiven: Ingen aning, jag glömde kolla det och nu är boken nerpackad, men jag uppdaterar så fort jag får tag i boken!

Förlag: Bonnier Carlsen

Första meningen: Svart.

När ett skepp åker för att föra kungasonen Edmund i säkerhet, eftersom hans fars hemkomst för nuvarande är rätt så osäker, får det oväntade följder. Edmund reser igoknito, så som hans mor sa åt honom att göra, att han inte ska prata mer än nödvändigt och absolut inte berätta vem han är. Med på båten finns också Elspeth, kaptenens dotter.
Men plötsligt så drabbar en fruktansvärd storm skeppet, gigantiska vågor reser sig över skeppet. Flera sjömän spolas bort av vågorna. De har ingen kontroll över skeppet. Men i sista sekunden så hinner Elspeth och Edmund surra sig vid masten. Men det är ingen vanlig storm, himlen tycks vara av eld, och Edmund ser något stort flyga över himlen, och han vet inte vad han ska tro.
Skeppet håller på att gå i bitar, och tillslut slungas Edmund av skeppet. Elspeth hänger kvar, men i sista sekunden kastar hon av sig, då masten går sönder och nästan knäcker hennes rygg som en tandpetare.
Elspeth får tag i en kista,och lyckas få tag i Edmund som ligger medvetslös i vattnet, och de guppar vidare i stormen.
Samtidigt så får Aagard, en gammal man som bor i en grotta, en besynnerlig dröm. Om en kista, som flyter iland, och det är mycket viktigt att han får tag i den. Men när han kommer till stranden så hittar han en bonus- Edmund och Elspeth. De båda är medvetslösa, så han låter dem stanna över natten.
När Edmund vaknar i grottan så är Aagard i fullt upp med att försöka öppna kistan, vilket han misslyckas med. De börjar prata, och kommer in på stormen. Edmund berättar om den stora flygande besten han sett, men också en annan sak. När han var i skeppet, så hände det något konstigt. Plötsligt så såg han sig själv, på skeppet, och han kände plötsligt ett oövervinneligt hat. Det  var som om han såg genom någon annans ögon.
Efter några funderingar, får Aagard fram att Edmund är en Ripente, en sån som kan se genom annat folks ögon. Edmund blir förfärad, inte kan han vara det! Ripenter är förrädare, svikare och lögnare, och en kungason kan inte vara en Ripente!
Under det samtalet, hade Elspeth vaknat. Hon märkte att Edmund och Aagard antagligen ville prata ostört, så hon gav inte ett ljud ifrån sig. Då fick hon syn på kistan, som hade varit henne överlevnadsredskap i stormen. Hon gick fram, och rörde låset, och det gick upp som om det aldrig gjort annat! Inuti låg ett svärd, av det renaste kristall. Men när hon sträckte sig efter det, så kände hon en fruktansvärd smärta- och plötsligt sitter svärdet i hennes hand, och på sig har hon en silverhandske, och de sitter stenhårt.
Då märker Edmund och Aagard Elspeth, när hon skriker. Men svärdet och handsken sitter som berget. Men efter ett tag svalnar smärtan, och svärdet och handsken blir genomskinligt och försvinner.
Aagard berättar om svärdet, men eftersom jag inte har boken till hands och eftersom jag är en aning virrig, så är jag väldigt osäker på vad det där svärdet egentligen är till för, men kortfattat: En ond snubbe som heter Orsman vill få tag i svärdet så han kan typ förgöra världen, det gamla vanliga.
Edmund och Elspeth, som inte ens känner varandra, måste nu ta sig...någonstans...för att föra svärdet i säkerhet, och hålla sig så långt borta från havet som möjligt.
Som följeslagare får de den rätt så mystiska trubaduren Caularan, som Aagard skickar med dem.
Snart börjar en magisk resa för Elspeth, svärdsbäraren, och Edmund, ripenten. Och det har inte bara fullt upp med att inte bli dödade av rövare, Orsmans män, vildsvin, eller till och med ondingen i egen hög personen, de måste hålla sig borta från klorna på en livsfarlig drake dessutom!

Ja, hehe, nu var handlingen klar, puh! Förlåt om ni blir irriterade på att den blir så lång och rörig, men man kan bara välja mellan att göra den jättelång, eller jättekort, och jag är egentligen inte på mitt bästa recensionshumör.
Iallafall, Edmund, är alltså en kungason. Han är elva år, blek, blond och blåögd, inte särskilt lång. Han ger mig ett intryck av att han är väldigt osäker på sig själv, inte särskilt modig, men ändå inte feg. Han har ganska stor press på sig, en kungason måste vara modig och stor och stark för att en dag bli kung.
Elspeth är också elva, men lite längre. Hon har mörkt hår, och är ganska solbränd. Hennes far försvann i stormen, och den sorgen förföljer henne hela boken. Hon är ganska uppstudsig, och har lite hett temprament (inte på ett gnälligt och jobbigt sätt, mer som att hon typ har egna åsikter).

Åhh, det var så längesen jag läste en fantasybok :) Det är så mysigt att bara försvinna i en annan värld när man har tråkigt. Jag fattar verkligen inte varför den varit i min bokhylla så länge när jag inte läst den än!
Boken var väldigt bra, jag gillade speciellt Cluaran, han påminnde mig om Halt i Spejarens lärling. Jag blev lite besviken dock, eftersom boken heter Drakens bok förväntar man sig liksom att det ska vara fullt med eldsprutande fjäderfän, men det var knappt med någon!
Det var ett väldigt dramatiskt slut, när det bara var två uppslag kvar, förväntar man sig liksom lite pep-talk inför nästan del i triologin, lite ryggdunkande, och sen en påminnelse i slutet om att det inte är över än, typ: Men det var bara början, eller något annat klassiskt slut, och så händer det där!
Det är snygga miljöbeskrivningar och det är roligt att läsa, helt enkelt!
Framsidan är helt okej, men draken är så läskig på nära håll, men det är väl det som är poängen, antar jag. Men det är en riktigt bra fantasybok, det kanske fattas något litet, men det är en helmysig fantasybok som passar att läsa på kvällen med en kopp varm choklad, helt klart läsvärd!


Del två



Del tre



Allmänt babbel

Hejhej lilla bloggen :) Recensionen på Drakens bok kommer inte idag, jag är för lat, men den kommer kaaanske imorgon, om jag hinner :) Jag kom till Götteborg idag, och imorgon tar vi tåget till Stockholm, vilket ska bli skojigt, då kommer flyttgubbarna och jag ska börja inreda mitt rum, mohaha!
Jag har inte egentligen tillgång till datorn, för vi har ingen anslutning till datorn eftersom vi är i Sverige, så jag får använda min mormors.
Så håll utkik imorgon! Tänkte göra ett lite längre inlägg, men det blev så sent, så hejdå :)

Eventuell bloggpaus

Jag sticker till Sverige imorgon, alltså på söndag, och jag vet inte rikigt om jag får ta med mig datorn, eller när jag får tid att blogga, så om ni märker att jag inte bloggat på ett tag- jag är inte död! Jag håller bara på att flyttar, vilket är nästan samma sak.

SOMMARLOV!!!!!

SSSSSSSSSSOOOOOOOOOOOMMMMMMMMMMMMMAAAAAAAARRRRRRRRRRR
LLLLLLLOOOOOOOOOOVVVVVVVV!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Förlåt för att jag missbrukar Capslock och utropstecken, men nu är det ju fan lov!!!!YEEEEEEEEEEEEY!!!!!!!
Nu ska jag låtsas att detta inte är en bokblogg, utan skriva lite om min sista avslutning i Luxembourg! (dessutom blev jag nyss klar med min recension av Allt jag säger är sant, så detta förtjänar jag)
Först så dök alla (alla defineras som ettorna (min klass), tvåorna och treorna (alias: sexorna, sjuorna och åttorna om man räknar så som man gör i Sverige)) upp i religionsklassrummet och alla tog upp det man hade och bjuda på (varje person i varje klass skulle ta med sig någonting, vi var sammanlagt femtio pers! Jag kan avslöja att det blev rätt så mycket smaskigheter, och sjutton stora läskflaskor, mohaha!
Men vi fick INTE äta, så vi fick bara titta på alla mumsigheter, snyft...
Sen blev vi totalt spöade i brännboll av tvåorna och treorna, men det var det värt :) Mot treorna vad det värst, det slutade typ 41-83 till dem, men vi var bäst iallafall ;) Sen så gick vi tillbaka in och såg på en liten pjäs som treorna spelade upp, den var så bra! Jag menar det verkligen, de har så bra humor! (Om någon i trean händelsevis råkar se det här- jag fjäskar INTE) Sen gick vi ut igen och lekte olika lekar. Vi vann en av dem (de var ganska många...) och det var rockringarna...(tack Emelie för det)
Sen så FROSSADE VI! Woho!
Och man fick sina betyg, och jag är verkligen nöjd, så bra som jag fick det här året kommer jag aldrig få igen i hela mitt liv!

Ja, det ser kanske inte SÅ imponerande ut, men det fanns stora påsar
bredvid breddfyllda med chips, godis och annat :)

Sen var det lunch, men vi tog ingen eftersom vi var så mätta av allt godis, haha :) Och jag bet mig jättehårt i tungan när jag åt ett äpple (ja, jag köpte ett äpple, jag ville äta något nyttigt på hela dagen) och jag kan fortfarande knappt prata :(
Sen var det engelska, och sen var det dubbeltimme science, och vi spelade fia :) På vårt superstora fiabräde :)
Och sen var man tvungna att säga hejdå...
Snyft...
Det var verkligen sorgligt...
Att säga hejdå till alla kompisar, jag har så många fina minnen med er <3
Tänkte precis börja skriva några "Vem ska jag nu göra blablabla med?" meningar, men kom på att det atagligen skulle bli ett så långt inlägg att ingen skulle orka läsa igenom det om jag skrev det...
1swa, jag kommer sakna er så!!!
(och om ni inte mejlar/ringer/smsar så dödar jag er!)

Allt jag säger är sant

Förlåt Liv, men jag kopierade faktarutan från dig. Själva boken är liksom en aning otillgänglig, den ligger liksom nerpackad.

Av Lisa Bjärbo
Titel: Allt jag säger är sant
Sidor: 234
Utgiven: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Första meningen: En gång var jag ett sådant där barn som fick de vuxna i lekparken att skaka på huvudet och sucka.

Alicia ska precis börja gymnasiet, precis så som hon och hennes bästa kompis Fanny bestämt. Alicia har alltid setts som lite underlig- hon klär sig i alla tänkbara färgkombinationer och kläder, och bryr sig inte det minsta om de andra tycker hon är konstig. Hon är också den enda som hittils aldrig varit ihop med någon.
Men en dag, den första på gymnasiet, så blir Alicia akut kissnödig, och tvingas gå in på toaletten. Och vad händer där? Jo, låset på toaletten går i baklås, och Alicia är fast inne i toaletten. När hon nu sitter i toaletten, inlåst, börjar hon fundera lite. Är detta verkligen vad jag vill med mitt liv? tänker hon medan hon bankar på dörren. Hon blir upplyst, kan man säga. Behöver man verkligen en så himla smart på franska kungar och tibetanska getter, eller något sånt? Vill hon verkligen stanna kvar och gå i skolan och oroa sig för prov och sitta och plugga när man egentligen kunnat göra roligare saker? Nej, är såklart svaret. Så när Fanny hittar Alicia och låser upp med hjälp av vaktmästaren så har Alicia bestämt sig, hon ska hoppa av gymnasiet.
Detta möts med en aning blandade känslor. Fanny och familjen totalt flippar ut. Familjen var ganska förväntat, de vill ju att Alicia ska få en bra utbildning och bli typ advokat eller president, eller vad vet jag. Men Fannys reaktion var lite mer oväntad. Alicia trodde att det mer skulle bli så här "Jaha, du ska hoppa av. Bra för dig, dåligt för mig." och sen så skulle allt vara ur världen, men så blir det tydligen inte. Istället blir Fanny helt förbannad, och ledsen, och de skiljs åt.
Eftersom Alicia känner att hon inte riktigt klarar av att bo mer tillsammans med sin familj, så flyttar hon till den enda personen som faktiskt förstår henne - hennes mormor. Hennes supercoola mormor som sitter och löser korsord hela dagarna i sin lilla tvåa.
Alicia lyckas också skaffa jobb, på ett hyggligt kafé som heter "Kaffe & Drömmar". Uruselt namn, fint kafé. Alicia visar sig vara en stjärna på kaféjobbet, och hon lär sig väldigt snabbt. Men en dag så kommer en grekisk gud in på kaféet, ganska så mycket äldre än hon själv. Han heter Isak, och så fort Alicia får syn på honom så vet att han, just han, ska hon ha, fast han har en egen flickvän som ser ut som en råtta.

Alicia är ju bara så himla cool! Påminner oerhört mycket om Lola i Lola And The Boy Next Door. Och verkar ha väldigt bra självförtroende. Jag stör mig nästan lite på det, att hon är så himla säker på sig själv, och så fort hon ser Isak så vet hon att hon kommer få honom, för hon vet att han inte kan motstå henne. Och så Isak, jag blev lite sur på att hon bestämde sig för att just honom ska hon ha, när det enda hon vet om honom är att han är sjukt snygg. Är det inte meningen att böckerna ska lära oss att utseendet inte spelar någon roll? Jaja...
Men hon är också samtidigt så himla underbar! Hon är ju så cool att hon inte bryr sig om vad andra tycker. När alla skulle gå omkring och rita nollor i pannan på alla ettor, eftersom det är "traditionen", så bara sket Alicia i det! Hon är ju så rolig med sättet hon tänker och tycker, hon vill vara annorlunda och ha sin egen stil, och hon kan få folk att skratta.

Jag har inte läst Lisas förra bok "Det är så logiskt alla fattar utom du", så jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar. Eller, jag hade vissa förväntningar, eftersom jag läst Livs recension av boken, och enligt henne var den superbra! Och det var den verkligen, kommer faktiskt nästan inte på en enda dålig sak med boken! Men varför är tjejen blond på framsidan? Alicia ska väl vara mörkhårig? Iallafall, språket var så härligt! Det var inte så långa beskrivningar, men man fick ändå en väldigt bra uppfattning av alla personerna!! Det var väldigt lätt att hänga med, och språket var sådär lite sarkastiskt som det ska vara! Håller verkligen med Liv, detta är något man inte ska missa! Det finns ganska många böcker med liknande tema, men den här har ändå något visst över sig.

Jepp, nu har flyttningen börjat på allvar

Ja, Hej på er. Konserten gick super, jag ägde ut alla femåringar på sina skrangila gitarrer totalt! Är så stolt över mig själv! Nej, jag bara skojades, jag skämde ut mig totalt - jag spillde kaffe på tre okända personer (inklusive en treåring som fick kaffet i skallen, stackarn), jag spelade ALLA noter fel på gitarren, och häften av strängarna gick av. Jag glömde dessutom mina noter så jag fick ha en liten improvisations-sång, dessutom sjöng jag falskt på alla höga toner. Sen så råkade jag tappa fem av småbarnens gitarrer, sjutton notställ, och jag välte pianot (fråga mig inte hur jag lyckades med det) och åt upp hälften av alla pianotangenter.
Förutom det gick det hyfsat.
Nej, nu ska jag vara seriös, förlåt, är på mitt bra humör. Konserten gick faktiskt förvånatnsvärt bra, jag lyckades sjunga rätt, och enligt andra så lät det dessutom ganska bra :)
Nu är det äntligen bara två dagar kvar tills sommarlovet!!!!!!!!!!!!!!!! (kommer frossa i utropstecken på fredag) Detta har jag verkligen förtjänat!
Nu har flyttgubbarna kommit och börjat packa. Det ni ser på bilden är min före-detta bokhylla plus alla mina lådor med mina böcker (som jag hade i mitt rum, många är ju i syrrans!) Och vet ni vad, något hemskt har hänt! De har skrivit Karina istället för Karin!!! Hur kan någon ta så fel?
Nåja, det är iallafall bättre än när jag skrev upp mig för att gå på den där tremils-promenixen och de trodde att jag skrivit Kevin istället för Karin...
Iallafall, recension på Allt jag säger är sant kommer kanske idag, vi får se...

Konsert!

Hejhej! Kommer tyvärr inte kunna blogga idag eftersom jag har konsert ikväll! Gahhh, jag har totalt hjärnsläpp och jag är supernervös.
Om jag överlever det här så kommer jag kunna tackla allt!
Snälla be för mig!!!

En liten bokenkät som jag tyckte var intressant

Hejhej! Hittade den här fina bokenkäten, och här kommer mina svar:

Wolfs rain!!!!

Vilken är den första bok du minns du läste och tyckte om?
Åhhh, det var svårt...Men Muminböckerna har alltid varit gott sällskap i alla väder! (jag tar nu böcker, inte bilderböcker för det skulle vara alldeles för svårt)

Läser du serietidningar eller manga och isåfall vilka?
Jag läser förvånansvärt mycket serier, när jag tänker på det. Jag har de tio tjocka Mumin-böckerna. Det är säkert hundra olika historier i serie-form. Och så Tintin, ibland.
Och jag älskar manga! Några favoriter är Wolf's Rain, Sayonara September, Bleckmossen Boyz och såklart Demon Diary!

Läser du ”allt” – dvs. gärna på mjölkpaketen och sånt?
Ja, man kan ju inte låta bli! Om jag ser något skriftligt, då kan man ju bara inte låta bli att läsa! Spenderar ofta fruksotarna i Sverige med att läsa på baksidan av filpaketen!

I vilka omgivningar läser du helst? På bussen, i bilen, i fåtöljen eller i sängen?
I min säng, var annars? Men det är också väldigt trevligt att läsa ute, om det är varmt och skönt. Eller sitta framför en brasa i en mjuk fotölj en kall vinterdag!

Vad är det bästa att dricka/äta till en riktigt bra bok?
Tja, jag brukar inte äta så ofta medan jag läser, men om jag gör det så är det absolut bäst med varm choklad, macka med mycket pålägg och en stor chokladkaka!

Är du med i någon bokklubb?
Nope. Jag tänkte bli medlem i en, men jag var för lat.

Lånar du ofta på biblioteket?
Tja, det enda biblioteket med svenska böcker är skolbiblioteket. Jag lånade iallafall lite när jag gick i Primairy, men nu i Secundairy så har jag aldrig gjort det! Fast när jag åker till Göteborg åker vi till Stadsbiblioteket och lånar massvis med böcker!

Handlar du böcker på nätet och isåfall var? Brukar du jämföra priser?
Bokus, alltid. Fast jag tror vi ibland handlat på Bokbörsen, och nej, jag jämför inte priser.

Hundörar du? Skriver i marginalen?
Har egentligen aldrig förstått poängen med hundöron, lättare att bara slänga dem på sängen på den sidan man var på (jag vet, det är inte snällt mot böckerna) och jag skulle aldrig skriva i marginalen, det finns risk att min syrra upptäcker mig!

Tjocka eller tunna böcker?
Spelar absolut ingen roll! Men tjocka böcker räcker längre, så jag får väl svara tjocka böcker då!

Vilken är den senaste boken du läst och tyckt om?Jag tycker egentligen om de flesta böcker jag läste, men en som jag verkligen gillade var nog De tre Musketörerna av Alexandre Dumas, den var så himla spännande och rolig! Absolut en bok jag skulle kunna läsa om!

Vad läser du just nu?
Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo. Tycker att den verkligen är bra! Kan kanske tillochmed ta sig upp på Topplistan!

Nämn någon bok du tyckte var hopplöst dålig? Eller värre ändå: tråkig!
Artemis Fowl, jag har fösökt ta mig igenom den miljontals gånger, men varje gång har jag slutat efter fem kapitel.

Tvingade du dig igenom den ändå?
Nej, herregud, läste du inte förra svaret?

Fem böcker du älskar?
Det där var en väldigt orättvis fråga! Hur ska jag kunna svara på den?

Favoritförfattare?
Mäh, ännu svårare! Och jag som är så dålig på namn, dessutom!

Någon som du gärna skulle vilja läsa, men inte kommit dig för?
Fler böcker av Joyce Carol Oates. Jag älskade Älskade Syster, men jag läste inte klart den! Och vi har massor med böcker av henne!

Läser du faktaböcker? Vilka genrer föredrar du?
Haha, aldrig i livet. När man var liten så läste typ alla olika faktaböcker om sina favoritdjur (typ hästar, dinosaurier, vargar, hundar, katter, osv), men INTE jag. Usch, hatar faktaböcker, läser de bara som skolarbete.

Om en bok blivit film: läser du helst boken först och ser filmen sedan, eller tvärtom?
Såklart jag läser boken först! Omman tar det tvärtom är det som att läsa en deckare men hoppa till slutet! Det skulle kännas som fusk, typ.

Om du ”upptäcker” en bok via film, brukar du läsa den då? Alltså om du inte visste att den fanns som bok innan?
Jepp, om jag gillade filmen (har gjort så med Stardust, och ska göra det på North and South)

Favoritfilm (baserad på bok)?
Sagan om Ringen, Stardust, North and South, The Princess Bride (Fast de två sista har jag ju inte läst än...)

Har du dolt vad du läser någon gång? För att du kanske känt dig ”nördig” eller något sådant?
Nja, tror inte det. Eller, för typ ett år sen fick jag en så himla stor lust att läsa barnböcker, så jag gömde böckerna varje gång någon kom in, haha ^^

Känner du någonsin stress över alla böcker du skulle vilja hinna med att läsa, men inte hinner?
Ja, det händer hela tiden! (Och det är den här bloggens fel, fy på dig!)

Tycker du att det saknas något i bokutbudet?
Jag skulle vilja se lite böcker där man tillexempel ser det ur mördarens perspektiv, och det fattas fortfarande en bok där någon kommer till kuddlandet och käkar frigolit under ett rosa parasoll, varför händer aldrig det i böcker?

Din relation till böcker i stort! Vad vore världen – och du – utan böcker?
Inget! Utan böcker skulle jag vara en liten våt simmande pöl utan vare sig intelligens eller lycka! Det är ju för sjutton böckerna som gjort mig till den jag är! (Och jag är relativt nöjd med mig själv!) Vad ska man då sitta hemma och göra hela dagarna? Jag skulle säkert bli ett Tv-tittande missfoster som bara kan säga två ord: "Öh?" och "Va?"

Här ligger jag och blöder

Ja, det har gått lite sisådär med min uppdatering, men herregud, vill ni att jag ska viga hela mitt liv åt att blogga?


Av Jenny Jägerfeld
Titel: Här ligger jag och blöder
Sidor: 251
Utgiven: 2010
Förlag: Gilla Böcker
Första meningen: Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den översta delen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.

Under skulpturlektionen så råkar Maja såga av översta delen av sin vänsertumme med en elektrisk såg, när hon höll på att såga till en hylla. Varför hon gjorde en hylla under en skulpturlektion kan diskuteras. Först kan hon inte fatt det, utan stirrar bara på sin tumme medan blodet sprutar. Men sen kom smärtan. Den är obeskrivlig, och Maja skriker och skriker.
Lite senare får hon sy ihop tummen. Den delen hon sågade av slängde doktorn bara i sopptunnan. De kunde inte sy ihop delarna.
Maja får ett gigantiskt bandage runt tummen istället för lärarens skjorta som hon använt som provisoriskt bandage.
Livet är lite svårt utan att kunna använda sin vänstertumme, som dessutom ger Vendela och FAS-Lars ännu en anledning att reta henne.
I hennes pappas mejlinkorg så hittar hon dessutom ett mejl från någon som kallar sig Denise som verkar ha ett förhållande med hennes pappa!
Efter allt det så känns det ganska skönt att bara åka till Norrköping och hälsa på mamma, som hon alltid gör.
Men den här gången går något fel. För när Maja kommer fram till Norrköping, så står inte hennes mamma och väntar på henne som vanligt. Men Maja tar istället bussen. Men när hon kommer fram, är ingen hemma. Och hennes mammas mobil ligger i huset, inte konstigt att hon inte svarade! Och det finns mjölk som redan utgått i kylen, hennes mamma som är pet-noga med att alltid dricka upp mjölken innan den går ut. Maja sitter och väntar och väntar, men ingen kommer. Sen går hon barfota på altanen så hon får massor med tandpetarstora flisor i fötterna. Och sen uppstår ännu ett problem: Hon hittar ingen pincett att ta ut dem med. Så hon går till grannhuset, där hon möts av ett hus fullt med folk och dunkande musik. Där möter hon en kille som heter Justin, en bilmekaniker med rosa byxor. Det är han som bor i huset, och han lyckas få ut stickorna.
Sen får hon idén att mamma kanske skickat ett mejl. Det hade hon, och det står ungefär: Sorry, kan inte ta emot Maja den här helgen, hoppas biljetterna är återlösbara.
Maja och Justin (som tydligen inte heter Justin) umgås mer och mer, och han får henne att tänka på annat än avsågade tummar och försvunna mammor.
Men var är egentligen hennes mamma? Har något hänt?

När jag läste första meningen så var jag fast. Jag menar, hur kan man inte falla för en bok som börjar med att huvudpersonen sågar av sig tummen? Fast den var lite blodig, beskrivningarna när hon beskrev hur det kändes av få en tumme avsågad verkade lite väl detaljrik. Herregud, jag undrar vad författaren gått igenom om hon kan beskriva såna hemska saker så bra? Blir nästan lite orolig...
Det kunde varit lite fler personer, det kändes som om det var så få, och då fick hela boken som en slags instängd aura omkring sig, som om de lever alldeles inskränkta.
Boken var alldeles för kort! Allt gick så fort, take it easy, liksom. Hon kunde lagt till lite mer miljöbeskrivningaroch sånt.
Ja, nu har jag äntligen fått ihop en liten samling med bra argument mot boken.
Men boken var ändå väldigt bra, jag gillade idén (även om den kändes lite oviktig jämfört med tillexempel Sagan om Ringen), jag har aldrig hört talas om en bok där huvudpersonen sågar av sig tummen.
Den har vissa roliga stunder, men inte precis en komedi. Men den frammanade många känslor, till exempel när (SPOILER VARNING! Markera för att läsa!) hon slog den där fördömda hyllan i golvet, gud vad sur jag var på mamman efteråt...  (Slut på spoiler)
Alltså, den var väldigt bra, inte min favorit, men helt klart läsvärd!

Ja, nu är jag ÄNTLIGEN klar med recensionen! Nu ska jag tvätta håret, gud hjälpe mig...