Tystnad, tagning

Av Michelle Magorian

Titel: Tystnad, tagning

Sidor: 645

Original titel: Just Henry

Utgiven: 2008

Förlag: Rabén & Sjögren

Första meningen: "Vill ni ta och lugna er nu!"

 

 

 

Henry är 14 år och bor med sin mamma, styvpappa, farmor och halvlillasyster i England, och det är cirka fyra år andra världskriget, året är alltså 1949, nästan 1950.  Henrys far dog i kriget för tio år sen, han var en hjälte som räddade en annan mans liv, och offrade sig alltså för den mannen. Henry minns inte så mycket av sin pappa, men är helt säker på att han var en hjälte, med stolt hållning och fruktansvärd omtänksamhet, så som hans farmor sagt att hans pappa var.

Hans styvpappa, farbror Bill, är enligt Henry raka motsatsen till hans pappa. Han är snål, totalt hjärndöd utan vett i skallen, och försöker ta rollen som Henrys far, som om han någonsin skulle kunna ersätta Henrys riktiga pappa!

Hans farmor håller verkligen med Henry, hon bokstavligt talat avskyr både Bill och Henrys halvlillasyster Molly, den enda i huset som hon faktiskt gillar är Henry. Hon sitter bara på sitt rum och gormar och har på radion på högsta volym och bankar med sin käpp i väggen när hon vill ha te eller när hennes brasa har slocknat och hon fryser.

Henry är helt galen i film, innan Bill kom med i bilden brukade Henry och hans mamma gå på bio varje vecka, men nu tar Molly all uppmärksamhet, och hon är ganska krävande, så Henry får gå själv på bio. På de barntillåtna filmerna kan han lätt gå in, men på A-filmerna är det lite svårare. Då måste man ha en vuxen med sig. Förr brukade han gå med sin kompis Charlie, som är nitton år, men nu har han gått med i armén, så nu måste han hitta andra att gå med, och med tanke på att han är fruktansvärt blyg, så är det inte så lätt.

Henry har inte särskilt många vänner i skolan, inga alls, egentligen. Han är en sån som alla bara ignorerar.

En dag kommer det en ny lärare till skolan, Mr Finch. Han har varit nästan överallt i världen, men har nu dragit sig tillbaka och ska undervisa på Henrys skola i Historia. Han är rätt så annorlunda jämfört med de andra lärarna, de får faktiskt göra lite intressanta och roliga saker, och hans sätt att lära dem saker skiljer sig mycket från de andra lärarna. Han ber dem skriva upp vad de skulle göra om de hade ett magiskt trollspö, vilket är en lugnt sagt ovanlig uppgift för att komma från en lärare. Nästa lektion delar Mr Finch upp dem i grupper, så de ska jobba med de som valde ungefär samma sak som de själva. Tillexempel de som valde att jobba i godisaffär, ska få jobba om hur det godisaffärerna var på 1890-1900 talet.

Men till Henrys stora förfäran hamnar han med Jeffries och Pip, och de ska jobba om film. Inga pratar med Jeffries eller Pip, ingen vill ha med de att göra. Pip är oäkting, född utom äktenskapet, och Jeffries pappa var mannen som Henrys pappa räddade, och Jeffreys pappa kom inte ens på hans räddares begravning. Dessutom så var Jeffries pappa desertör, det värsta tänkbara, i princip.

Henry ber om att få byta grupp, men Mr Finch förstår inte alls problemet. Han ska behandla Jeffries och Pip som han behandlar alla andra, de har ju inte smittkoppor eller något.

Bedrövad tar sig Henry hemåt, hur kan Mr Finch inte förstå?

När han en dag kommer till biografen så ser han en tant på väg in. Han har sett henne förut- i sällskap av en flicka på cirka tolv år som följt med henne in biografen. Lite blygt frågar han om hon skulle kunna tänka sig att hålla sällskap med Henry in, eftersom det är en A-film. Tanten heter Mrs Beaumont, och hon svarar glatt ja. Det visar sig att hon också är intresserad av film. De börjar känna varandra, och senare kommer den mörkhåriga flickan in i bilden. Flickan heter Eleanor, men kallar sig själv för familjens svarta får. Hon har gått i tolv olika skolor, och blivit relegerad flera gånger. Felet är att hon inte kan skriva. Alla tror att hopn bara är trotsig och inte vill läsa, men hon kan verkligen inte läsa, alla bokstäver flyter ihop...(hon är dyslektiker, fast det man inte, men jag bjöd på det :) Hon älskar att sjunga, men hennes röst är annorlunda än de andra flickornas. Hon sjunger väldigt mörkt, men de andra flickorna sjunger väldigt ljust. Alla skrattar åt henne för detta, men Henry lyckas lägga band på sig, även om han tycker att hon sjunger bra konstigt.
Mrs Beaumont (också kallad Hettie) och Henry träffas ofta, och en dag hittar de Hetties brors kamera, och den hade fortfarande film i sig! Henry blir stormförtjust när han får låna den.
Samtidigt blir han bättre och bättre vän med Pip och Jeffries, och upptäcker att de faktiskt är rätt så hyggliga personer. Jeffries läser jättemycket böcker, och är väldigt intelligent och skriver mycket och använder svåra ord, osv. Pip är en mästare på piano och blir ofta upphetsad, och älskar alla slags maskiner, och är också väldigt smart.
Men vad kommer hans farmor säga om detta? Hon bokstavligt talat tror att de två är pestsmittade. Hur kommer hon ta det? Hur kommer resten av staden ta det, kommer de någonsin kunna acceptera såna som Pip och Jeffries? Och vad är det för mystisk man som dyker upp på nästan alla foton Henry tar, förföljer han honom, eller?

Henry är i början en sån där ganska tråkig och vanlig person, han jobbar inte så snabbt som han skulle kunna, för då tycker man att han är en plugghäst, han umgås inte med tjejer, för det är omanligt. Han sticker inte alls ut. Och egentligen, varför tycker han så illa om farbror Bill? Jag tycker han inte alls verkar så farlig. Och hr kan han gilla den där xhvtdtrth#¤"%&/ farmorn. Gud, jag skulle vilja strypa henne!
Men genom boken tycker jag mer och mer om Henry, han växer liksom lite som huvudperson. Han upptäcker att man faktist inte är pestsmittad bara för någonting ens pappa gjort, och det är bra! Fast jag blir lite trött på att han hela tiden tjatar på vad som är tjejigt och vad som är killigt, och det blir jag lite trött på. Fast det var väl så pojkar var under den tiden. Och jag älskar verkligen de scenerna då han upptäcker att han faktiskt älskar Molly, det var så mysigt...
Han är väldigt smart, men han vill inte verka för smart för då blir man retad, vilket är synd. I början var han en feg usling, men i slutet var han snällare, han vågade ställa upp för sina vänner och säga emot när något är fel, heja det!

Boken var...nej..eller, jo, den var...jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den...den var...
DEN VAR SUPERBRA!
Och jag menar det verkligen, från första sidan har jag inte kunnat släppa den! Den var kanske till och med bättre än Godnatt mister Tom!
Jag älskade ALLT med boken; personerna, miljön, handlingen, etc. Om man inte läser denna gör man nog sitt största misstag!
Jag älskade verkligen idén med att boken hade film som tema, det är inte många böcker som har det. Det hände saker hela tiden, men det var ändå inte så att man blev snurrig och var tvungen att hoppa tillbaka och läsa om något för att fatta. Men man hade aldrig tråkigt.
Boken bjöd på många överraskningar, och den var alldeles tillräckligt förutsägbar. Jag älskade verkligen alla personer, den ena är farmorn, och den andra kan de som läst boken nog lista ut vem det är...
Eleanor påminnde mig om Anne på Grönkulla, fast jag tyckte nog bättre om Eleanor, hon var så rolig och intressant som person :) Jag gillade Mr Finch också, jag önskar jag hade en lärare som han, och han och Henrys dialoger var så roliga.
Det fanns många intressanta dialoger med, och Michelle beskrev själva händelserna så bra och noggrant att man verkligen kunde se det framför sig, det var som att se en film!
Läs den!
                          Böcker av Michelle Magorian jag har läst:




                        















                                       Böcker av Michelle Magorian jag vill läsa: