Allt jag säger är sant

Förlåt Liv, men jag kopierade faktarutan från dig. Själva boken är liksom en aning otillgänglig, den ligger liksom nerpackad.

Av Lisa Bjärbo
Titel: Allt jag säger är sant
Sidor: 234
Utgiven: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Första meningen: En gång var jag ett sådant där barn som fick de vuxna i lekparken att skaka på huvudet och sucka.

Alicia ska precis börja gymnasiet, precis så som hon och hennes bästa kompis Fanny bestämt. Alicia har alltid setts som lite underlig- hon klär sig i alla tänkbara färgkombinationer och kläder, och bryr sig inte det minsta om de andra tycker hon är konstig. Hon är också den enda som hittils aldrig varit ihop med någon.
Men en dag, den första på gymnasiet, så blir Alicia akut kissnödig, och tvingas gå in på toaletten. Och vad händer där? Jo, låset på toaletten går i baklås, och Alicia är fast inne i toaletten. När hon nu sitter i toaletten, inlåst, börjar hon fundera lite. Är detta verkligen vad jag vill med mitt liv? tänker hon medan hon bankar på dörren. Hon blir upplyst, kan man säga. Behöver man verkligen en så himla smart på franska kungar och tibetanska getter, eller något sånt? Vill hon verkligen stanna kvar och gå i skolan och oroa sig för prov och sitta och plugga när man egentligen kunnat göra roligare saker? Nej, är såklart svaret. Så när Fanny hittar Alicia och låser upp med hjälp av vaktmästaren så har Alicia bestämt sig, hon ska hoppa av gymnasiet.
Detta möts med en aning blandade känslor. Fanny och familjen totalt flippar ut. Familjen var ganska förväntat, de vill ju att Alicia ska få en bra utbildning och bli typ advokat eller president, eller vad vet jag. Men Fannys reaktion var lite mer oväntad. Alicia trodde att det mer skulle bli så här "Jaha, du ska hoppa av. Bra för dig, dåligt för mig." och sen så skulle allt vara ur världen, men så blir det tydligen inte. Istället blir Fanny helt förbannad, och ledsen, och de skiljs åt.
Eftersom Alicia känner att hon inte riktigt klarar av att bo mer tillsammans med sin familj, så flyttar hon till den enda personen som faktiskt förstår henne - hennes mormor. Hennes supercoola mormor som sitter och löser korsord hela dagarna i sin lilla tvåa.
Alicia lyckas också skaffa jobb, på ett hyggligt kafé som heter "Kaffe & Drömmar". Uruselt namn, fint kafé. Alicia visar sig vara en stjärna på kaféjobbet, och hon lär sig väldigt snabbt. Men en dag så kommer en grekisk gud in på kaféet, ganska så mycket äldre än hon själv. Han heter Isak, och så fort Alicia får syn på honom så vet att han, just han, ska hon ha, fast han har en egen flickvän som ser ut som en råtta.

Alicia är ju bara så himla cool! Påminner oerhört mycket om Lola i Lola And The Boy Next Door. Och verkar ha väldigt bra självförtroende. Jag stör mig nästan lite på det, att hon är så himla säker på sig själv, och så fort hon ser Isak så vet hon att hon kommer få honom, för hon vet att han inte kan motstå henne. Och så Isak, jag blev lite sur på att hon bestämde sig för att just honom ska hon ha, när det enda hon vet om honom är att han är sjukt snygg. Är det inte meningen att böckerna ska lära oss att utseendet inte spelar någon roll? Jaja...
Men hon är också samtidigt så himla underbar! Hon är ju så cool att hon inte bryr sig om vad andra tycker. När alla skulle gå omkring och rita nollor i pannan på alla ettor, eftersom det är "traditionen", så bara sket Alicia i det! Hon är ju så rolig med sättet hon tänker och tycker, hon vill vara annorlunda och ha sin egen stil, och hon kan få folk att skratta.

Jag har inte läst Lisas förra bok "Det är så logiskt alla fattar utom du", så jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar. Eller, jag hade vissa förväntningar, eftersom jag läst Livs recension av boken, och enligt henne var den superbra! Och det var den verkligen, kommer faktiskt nästan inte på en enda dålig sak med boken! Men varför är tjejen blond på framsidan? Alicia ska väl vara mörkhårig? Iallafall, språket var så härligt! Det var inte så långa beskrivningar, men man fick ändå en väldigt bra uppfattning av alla personerna!! Det var väldigt lätt att hänga med, och språket var sådär lite sarkastiskt som det ska vara! Håller verkligen med Liv, detta är något man inte ska missa! Det finns ganska många böcker med liknande tema, men den här har ändå något visst över sig.