Anna and the French Kiss

Av Stephanie Perkins
Titel: Anna and the French Kiss
Utgiven: 2010
Förlag: speak
Sidor: 372
Första meningen: Here is everything I know about France: Madeline and Amélie and Moulin Rouge.

Anna Oliphant trivs väldigt bra i Atlanta i USA, där hon drömmer om att få bli filmkritiker. Därför blir hon inte lite förskräckt när hennes föräldrar bestämmer sig för att skicka henne på internatskola i Frankrike! Hur kunde de? Ska de bara lämna henne där? För hennes pappa är det förståeligt, eftersom han är ett svin (inte så att han slår sina barn, utan mer den sliskiga typen), men mamma? Och vem ska ta hand om hennes lillebror Seany som bara är sju år? Det får väl antagligen hennes bästa vän Bridge (Bridgette) göra.

Alltså, hennes föräldrar överger henne i Frankrike och hon känner sig eländig. Men en sak är ju bra, precis innan hon åkte så kysste ju den snygge Toph (Christopher) henne! Men det dröjer ju jättelänge tills hon ska träffa honom. Och hur ska hon överleva Frankrike när hon inte kan ett ord på franska? Och hon som nyss lärde sig att "ja" på franska stavas oui och inte wee. Men strax möter hon den sportintresserade Meredith, som bor bredvid henne, och då får hon iallafall en vän. Mer har varit i Frankrike och i SOAP (School of Amerika in Paris) mycket längre, och Anna möter snart Mers lilla "gäng", eller vad man ska säga. Det är Josh och Rashmi, som är ett par, och sen den snyggaste killen i hela skolan - St Clair (det är hans efternamn, han heter Etiénne, men alla kallar honom St Clair). Så fort han går någonstans blir tjejerna som förtrollade, och Anna är inget undantag. Han är halvamerikansk och halvfransk, men han har bott i England och har därför en supergullig accent. Och hans hår...Anna blir helt stum. Men, hon bestämmer sig för att inte börja tycka om honom på det sätter, utan bara se honom som en vän. Dessutom har han ju redan en flickvän, Ellie, som går i en annan skola, och hon har ju Toph. Men känslor är svåra att bestrida, och hon blir bättre och bättre vän med honom, och de har mycket gemensamt. Anna vet inte vad hon känner för honom, ska de fortsätta att vara vänner, eller vill hon kanske något mer? Och nu när hon är i kärlekens stad Paris, kommer hon få den Franska Kyssen hon väntat på?

Anna är nog en av mina favoritkaratärer, hon är så rolig och mänsklig, på något sätt! Jag känner igen mig i henne väldigt mycket, och jag avundas henne på många sätt. Man lever med henne i hela boken! Man skrattar, skriker och surar med henne. Hon är rolig och rätt så smart, men hon är inte så bra i franska. Hon är helt galen i filmer, och ägnar stor tid åt att gå på tusentalos olika biografer i Paris. Hon är inte särskilt slarvig, hon gillar att ha ordning i sitt rum.
Och St Clair är ju bara så pefekt man kan bli! Men ändå så blir jag inte trött på honom. Han är rolig, supersnygg, snäll, omtänksam, gullig, kanske lite blyg, och han hatar också sin farsa! (precis som Anna!) Han är ensambarn, men han älskar  sin mamma. Han är otroligt höjdrädd, vilket är lite roligt. Han är ganska kort (alltså inte en mannensomtornaruppsigframförensåmankännersiglitenochynklig kille, han är alltså ungefär lite kortare än  Anna) . Man blir så glad och lugn när han kommer med, då känns det liksom "allting kommer att ordna sig". Men jag blir ibland sur på honom, varför är han fortfarande ihop med den där Ellie?! Men (SPOILER!) när Anna slog Amanda på käften (bra gjort!) så började ju alla snacka skit om henne, men när St Clair slog Dave på käften (också bra gjort!) så stog det ingenting om att alla började tissla och tassla om honom, fast de kanske inte tog med det i boken bara...(SLUT PÅ SPOILER!)

Boken var helt fantastisk! Den var så fruktansvärt mysig och härlig, jag kunde knappt slita den ifrån mig! När man läst den kan man inte låta bli att längta bort till Paris (som tyvärr inte är lika fint som i boken, enligt mig, men det glömde jag helt bort när jag läste boken) Boken fångar verkligen känslan att vara förälskad, och jag önskar jag kunde leva i den världen Stephanie skriver om. Jag har inga favoritscener, eftersom allt var bra, men jag älskar alla scener då St Clair och Anna pratar/mejlar med varandra, t ex när Anna hade släktmiddag när hon hälsade på i USA under ett lov!
På vissa karaktärer kan jag bli jättesura på och vilja ge dem ett kokt stryk, t ex med Amanda, Dave eller Toph. Som tur är så gör för det mesta någon i boken det åt mig...och jag blir så himla sur på St Clairs pappa!! Arghhh!
Den här boken är den bästa kärlekshistoria jag någonsin läst, efteråt märkte jag inte ens att den varit på engelska överhuvudtaget!
Alla karaktärer är trovärdiga, och alla karaktärer är olika med olika personligheter.
Jag brukar inte gilla så många böcker med kärlek som huvudämne, men den här var ju bara för bra! Jag rekomenderar den här boken till ALLA! Av mig får den 10/10! Läs den! Jag lovar, man kan inte annat än älska den här boken!

Kram!