Tusen gånger starkare

Av Christina Herrström
Titel: Tusen gånger starkare
Utgiven: 2006
Förlag: Månpocket
Sidor: 217
Första meningen: Jag ska berätta om min klass.

Signe är 15 år och går i nian i en klass i Sverige. Hon tillhör de "opopulära", alltså de som knappt märks i klassrummet. I klassrummet dominerar killarna totalt, men blir konstigt nog aldrig tillsagda trots att de är superjobbiga och högljudda alla lektioner. Tjejerna sitter alltid tysta vid sina bänkar och säger aldrig ett ljud, deras uppgift är att hålla käft och jobba, och försöka få ett gillande av någon av de coola killarna i klassen. De skulle aldrig säga ett ljud i klassrummet utan att ha fått frågan, de skulle aldrig ropa något rakt ut i klassrummet, för det gör bara inte tjejer, men killarna får såklart det! Killarna är de självklara ledarna över resten av mänskligheten, de får alltid mest applåder när de uppträder på skolavslutningen, fast de sjöng dåligt ock falskt, de får alltid skrika saker rakt ut, utan att en lärare säger till, de behöver aldrig städa upp efter lektionerna, de får de opopulära tjejerna göra, och kanske några opopulära killar på köpet.
Och lärarna gör inte ett skit, fast det vet hur det är! Det är den oskrivna lagen. Inte ens snälla bildläraren Pia gör något! Det är ju så här det ska vara, eller?
Signe fattar ju att det är inte så här det borde vara, men vad kan hon göra? Hur ska det annars vara?
Men en dag förändras allt.
Förändringen hette Saga. Hon var en tjej som rest runt mycket med sin pappa, och bott i Afrika och massor med spännande länder, och inte hade en aning om hur det är i den klassen hon just ska börja i! Hon blir chockad när hon märker hur det är, och ännu mer chockad när hon inser att ingen gör något åt det! Hon börjar med en motaktion, för att få tjejerna att ta mer plats och få alla att inse att det är helt sjukt så som de har det nu!
Tjejerna blir nyfikna och otroligt taggade av Saga, kan de få lärarna och killarna att fatta, en sak som är säkert, är att saker kommer förändras och aldrig bli sig likt igen...

Jag bli bara ibland så sur på lilla Signe som inte vågar någonting. Ja, man kan vara otroligt blyg och inte våga säga något, men hon kan väl göra något! Alla kommer säkert tycka jag är elak när jag skriver detta, men det är väl poängen med böcker, att man ska gråta, skratta eller sura för något i boken, jag blir bara så om jag verkligen är gripen av en bok, som nu. Det enda positiva är att hon vet att hon borde göra mer än vad hon gör, hon försöker iallfall pyttelite. Hon (och alla andra opopulära) skäms när Saga blir chockad över hur allting är, t. ex. efter bildlektionen då alla populära bara sveper ut ur klassrummet och låter alla som blir kvar städa upp (och för det mesta så missar de lunchen eftersom de kommer så sent!). Då skäms hon.
Signe är den bästa i klassen, men ingen märker det. Det är alltid Leo-bäst-i-klassen som får ställa sig framför alla andra och läsa upp sin finfina uppsats, fast Signe för det mesta får bättre betyg än honom.
Saga är raka motsatsen till alla i klassen. Hon är helt enkelt tusen gånger starkare. Hon vågar vara sig själv, och behöver inte ha en fickspegel i handen hela tiden, utan vågar vara den hon är. Hon är nästan för perfekt för att vara sant, men jag hoppas att det finns personer som henne i verkligheten.

Boken var superbra, och jag skulle väldigt gärna vela se filmen, den skulle te sig väldigt bra som film, tror jag. Man blir verkligen arg när man fattar hur klassen är, man vill bara gå fram till dem och ruska om dem och säga åt dem att göra något fär sjutton!
Och jag beundrar verkligen Saga, och jag bokstavligen hurrade medan jag läste boken, och jag buade också en hel del. Slutet kunde varit bättre, men då hade den varit som alla andra böcker, så det ser jag som bra istället :) Den kanske verkar vända sig åt tjejer, men jag är säker på att killar också kan läsa den! Personerna är väldigt realistiska, jag kan känna igen massor av personerna i klassen från min klass och andra klasser i min skola. En Saga-person, däremot, har jag aldrig träffat. Men förhoppningsvis möter jag en snart!
Jag hoppas verkligen att klassen jag börjar i till sommarn inte är som den här klassen innan Saga kom! Jag tycker boken var riktigt bra, och den passar för alla, i alla åldrar. Och om ni bara sett filmen, läs boken också!