Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Sidor: 390
Författare: Jonas Jonasson
Utgiven: 2009
Förlag: Pocketförlaget
Första meningen: "Man kan tycka att han kunde ha bestämt sig tidigare och att han kunde varit karl nog att meddela omgivningen sitt beslut."

Allan Karlsson är den evigt bekymmerslöse gubben som tar sig genom livet utan att oroa sig för framtiden. Men efter ett tag inser han att han blivit gammal - på hans 100-års dag. Pompa och ståt väntar, med tidningen på plats. Men Allan själv är inte alls förtjust i all uppmärksamhet, utan kliver ut genom fönstret och går sin väg. Han åker tåg och möter supertjuven Julius, och de fortsätter resan tillsammans. Efter ett tag slår de följe med Benny, en korvkioskägare som kan allting, en rödhårig kvinna som älskar att svära och hennes hund Buster och elefant, Sonja. Samtidigt som de reser blir de förföljda av de argsinta medlemmarna i gangtsergruppen "Never Again" som gör allt för att komma åt Allan, eftersom han fått med sig en väska fullspäckad med pengar som han egentligen bara skulle vakta en stund. Han har även polisen och tidningen efter sig, som misstänker honom för mord.
Samtidigt, ungefär vartannat kapitell, så spelar Allans livshistoria upp sig, ända från att han föddes. Hur kommer det sig egentligen att han blir vän med president Trauman, går på middag hos Stalin, och hamnar i ett ryskt fängelse tillsammans med Albert Einsteins okände bror, Herbert?

Så fort jag såg omslaget fastna jag! Man undrar ju på direkten: vart är han på väg? Vad är det för väska? Varför är det en karta i bakrunden, reser han mycket eller?
Boken var väldigt rolig, inte alls så hemsk jag trodde det skulle vara. Man skrattar ofta åt Allans rätt så annorlunda sätt att bete sig, hur han uppfattar livet och alla fantasiska saker som händer honom! Men det känns lite overkligt att han nästan inte verkar kunna känna känslor alls. Allvarligt, han råkar spränga sin granne i biter (plus dennes bil) och det enda han säger är: "Varför stog du i vägen?" eller något sånt.Men den är väldigt speciell, jag har aldrig läst en bok som liknar denna, Jonas roliga och kanske lite ironiska sätt att skriva gör så man bara vill läsa vidare! Den kanske ine är min favoritbok, men den ligger högt på listan!
Snälla ge boken en chans, den kanske verkar tråkig, men man kan inte lägga ifrån sg den när man börjat!

Okej,jag vet, det blev en rätt så kort recension, men jag hoppas att jag kan bygga lite på mina recesioner så de blir längre och längre!

Kram