Sommaren utan män

Det får bli en kort recension...

Av Siri Hustvedt
Titel: Sommaren utan män
Orginal titel: The Summer Without Men
Utgiven: 2011
Förlag: Nordstedts
Sidor: 203
Första meningen: En tid efter det att han hade yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus.

Poeten Mia Fredricksens man Boris, säger en dag efter trettio års äktenskap, att han vill ha en paus. Pausen var fransyska, och efter det blev Mia lite galen och knäpp och hamnade på sjukhus. När hon "lugnat ner sig" så åkte hon och bosatte sig i sin hemstad, för att klara sig själv utan Boris. Hon ska undervisa några tjejer på tolv, tretton i poesi. När hon möter flickorna får hon en ny uppfattning om kvinnors (och hennes egen) historia. Och hon besöker sin gamla mamma och hennes vänninor De Fem Svanarna, och Mia blir mycket god vän med tanterna, speciellt en vid namn Abigail, som stickar häpnadsväckande dukar, tehuvor och annat med lite underliga motiv, som ingen vet om. Hon möter en yngre kvinna som heter Lola, som hon bor granne med och som verkar ha lite problem med sin man Pete, och med sina två små barn Flora och Simon. Samtidigt så tar Mias vuxna dotter Daisy an uppdraget att skugga sin pappa för att se vad han håller på med, och Mia får plötsligt ilskna anonyma brev undertecknat "Mr Nobody".

Mia känns så mänsklig på något sätt när man läser om henne, och det var skojigt att läsa en bok ur en medelålders kvinna perspektiv. Fast hon är rätt så mycket äldre än mig så känner jag igen mig i henne! Och hon är inte en sån där perfekt huvudperson, utan hon har sina fläckar. Jag gillar hennes dikter, och hennes sätt att arbeta med sina elever. Jag skulle vilja ha henne som lärare! Jag ändrar alltid åsikt om henne, ena sekunden kan jag tycka att hon är erfaren och beskyddande, andra förvirrad och försiktig, och så fortsätter det!

Boken var superbra! Mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara! Jag älskar sättet Siri berättar allt på, det blir aldrig tråkigt att läsa! Omslaget till boken kunde varit lite roligare, tycker jag däremot, men det är ändå ett fint omslag! I boken finns inga onödiga personer, och hon beskriver alla personer så bra att man skulle kunna räkna upp alla personer och man kan säga massor om dem! Boken har ingen särskild handling, men det finns massor med saker som behöver klaras upp. Ett tag, innan jag hade kommit in i boken, så fattade jag först ingenting, men sen läste jag lite långsammare än innan, och då fattade jag plötsligt allt! Jag hade kommit ungefär halvvägs när jag upptäckte att det inte var några kapitel i boken!
Jag tycker boken var jättebra, och den passar nog de flesta, den kan vara lite trög i början, men sen blir den jättebra!
Kram!