Day 21 Most Emotional Moment

Varning för spoilers för de som inte läst alla i serien!

Oooo, det finns många. När man får reda på Snapes historia i sjuan en absolut en av dem. Snape är en av mina favoritkaraktärer, och jag tyckte så synd om honom när man fick se hans historia. och så när Dobby dog, snyft.
och så är sista kapitlet också känslosamt. Nitton år senare, då de är vuxna och säger hejdå till sina egna barn. Då tänker jag på hur de var i ettan, och jämför, och så är det så sorgligt att de är slut :(

Teaser Tuesday #2

Jaha, då är det dags för Teaser Tuseday igen, alltså ;)

För er som inte vet vad det är så går det ut på att man varje tisdag bläddrar till en slumpmässig sida i den boken man läser, och skriver ner ett stycke ur boken, men det får inte innehålla spoilers.
Ja, egentligen så läser jag ju två böcker, och jag tycker detta är så kul, så jag skriver ett utdrag från båda ;) De jag läser just nu är Törst och Eld, så vassegoa:

Tadaa:
"Vem är du?" säger hon
Viktor flinar igen.
"Du börjar alltså med en av de största filosofiska frågorna?"
"Du vet vad jag menar", säger hon. "Grundfakta."
(s. 264)










Jesse svalde med uppspärrade ögon. Nu syntes ingenting av hans vanliga säkerhet. Jag antar att det var skillnad på "vanliga" tillfällen och tillfällen när man hölls i ett stadigt grepp av en riktigt vältränad, riktigt lång och riktigt förbannad rysk kille. "Ja, sir!"
(s. 122)

Day 20 Funniest moment

Åh, det finns rätt så många. Såklart är alla scener med Fred och George så himla roliga ;) De lyfter upp hela serien och ger den en så bra humor ;) Sen så gillar jag början på sjuan, på bröllopet, det var så mysig stämning då, jag gillade det verkligen. Sen så gillar jag början av tvåan då Harry kommer till familjen Weasleys hus. Åh, jag önskar jag fått vara med...

Soulless

Beväpnad med ett parasoll gör sig Alexia Tarabotti, den fruktade halvitalienaren, redo för att bekämpa ondskan mot vampyrer, forskare och vaxmänniskor i 1800-talets England.
Av Gail Carriger
Titel: Soulless
Serie: The Parasol Protectorate
Utgiven: 2009
Sidor: 357
Språk: Engelska
Förlag: Orbit
Första Meningen: Miss Alexia Tarabotti was not enjoying her evening.

Alexia Tarabotti är inte riktigt som alla andra i samhället. För det första är hon 26 år och FORTFARANDE ungmö, skandal. För det andra är hennes pappa både italiensk (upprörande) och död (katastrofalt). För det tredje, så har hon ingen själ (...). Ingen alls. Hon är en så kallad preternatural, inte supernatural, som vampyrer och varulvar, men inte heller en människa. Men att hon inte har en själ betyder inte att hon inte kan känna känslor, för det kan hon ju såklart. Hon har helt enkelt ingen själ. Förutom att hon inte har någon all känsla för smak och mode, så har hon en annan "gåva". Ögonblicket hon rör någon supernatural, alltså vampyr eller varulv, så blir personen i fråga helt normal. Vampyrernas huggtänder försvinner, varulvarnas gula ögon blir nötbruna (eller vilken färg de nu hade innan de blev varulvar), etc. Och i samma stund hon släpper personen blir han/hon återigen supernatural.
Detta har hon ännu inte berättat för sin familj, och så ska det fortsätta. Men när hon en dag på en fest anfalls av en vampyr helt oförberett (som är en aning korkad eftersom det är helt omöjligt att suga blod av en preternatural) så förstår hon att allt inte står rätt till.
Alla vet att en vampyr inte under några omständigheter får anfalla och suga blod av någon utan att fråga. Nu ska vi inte gå in på detaljer, men för att göra en lång historia kort så var det vampyren och inte Alexia som var död i slutet av deras lilla "strid" (det var självförsvar!).
Självklart kallas BUR in, vilket är som typ The supernatural säkerhetspolis, med varulven Lord Maccon i täten, som tar sig an fallet. Maccon och Alexia har känt varandra i flera år, och det kommer väl...sisådär överens.
Men detta är bara början, snart förföljs Alexia både av läskiga vaxmänniskor och vampyrer, hon blir drogad, släpad, till och med knuffad, och allt detta kryddas av humor, kärlek och några rejält livsfarliga parasoll.
__________________________________________________________________________________
Jag hade hört ganska mycket om den här boken, och nästan bara såna som skrivit om hur hemskt fantastisk den var, så hur kunde jag låta bli att köpa den? Dessutom är omslaget så snyggt ;) Jag köpte den på engelska för 1. Det är bäst att läsa på originalspråket 2. Den fanns i pocket, yey! Hälften så dyr, vilket fynd.

Den överträffade nästan mina förväntningar, speciellt karaktärerna. Jag trodde att det inte skulle finnas några mer roliga karaktärer än Maccon och Alexia, som verkade väldigt roliga på recensionerna, men jag visste inte att Lord Akeldama och Lyall skulle vara med!
Jag menar, hur kan man inte älska Lord Akeldama? Han påminner mig om Den Röda Nejlikan, man tror att han är totalt bakom flötet men visar sig vara jättesmart.
Sen älskar jag hans språk. Hur kan man inte älska någon som kallar alla han träffar för sugar plum eller marsmallow, eller något annat. Och så har han kursiv text på nästan vartannat ord, vilket gör det ännu roligare ;)

Och själva miljön är helt fantastisk. 1800-talet är så fascinerande, med droskor och parasoll och annat. Själva konceptet är ju så fantastiskt.
1800-talet är från och med nu mitt favorit århundrande. Jag kan verkligen se alla glamorösa (och en aning överdrivna) klänningar, hattar, fester, etc. Och själva sättet de beter sig! Det är så TYPISKT engelsmän- de dricker te stup i kvarten och de är äckligt artiga (det var till och med i England jag lärde mig att älska te ;D).
De dricker te hela tiden, den meningen som antagligen nämns mest är "Would you like a cup of tea?". Det är så himla charmigt. Och så är de fruktansvärt artiga. Till och med vampyrerna måste fråga innan de försöker suga blod ur en.
Och så blir de så roligt upprörda när något oanständigt händer ^^ Antingen så svimmar man (vilket vore mest passande för en dam) eller så utropar man såna där typiska engelska fraser som "I say!", "Oh, dear" eller något liknande, och det är så roligt ;D Även om de håller på at dö måste de vara artiga in i det sista, därför är det så roligt när Ivy poch Alexia pratar, för de är så överdrivet fåniga och artiga, och de vet antagligen det och det är nog därför de överdriver så mycket.

Och språket är också helt fantastiskt. Så himla roligt, jag skrattade flera gånger. Den engelska artigheten blandat med en rejäl sarkasm och ironi, kan det bli bättre? Man kunde verkligen inte sluta läsa, jag satt upp till halv två på natten för att jag var tvungen att läsa ut den. Och omslaget som är så himla snyggt! De som inte läser den missar verkligen något. Så fort jagär klar med boken jagläsr nu ska jag börja läsa tvåan (som vi också köpte i pocket).

Är det bara jag som tycker att vaxmannen är så himla häftig? Själva idéen med honom. Att han inte riktigt lever, men ändå är full med blod. och att han har ordet VIXI i pannan och att han inte har några fingernaglar? Han är en så bra hejduk, som alltid finns i böcker. Kanske inte en sån person som jag skulle vilja möta i en mörk gränd, men någon annan får gärna göra det (skämtar). Först verkade det lite tråkigt att han skulle vara totalt oövervinnelig, men så löste sig allting i slutet ;)

Alltså, sammanfattning: LÄS BOKEN!

Favoritkaraktär: Lord Akeldama, Alexia, Maccon, Lyall (alltså typ alla)

Bästa del: När Alexia och Maccon grälar och alla scener med Lord Akeldama ;)

Citat: "And somehow you think it is a good idea for a werewolf and a preternatural to show up at the front door of the most notorious vampire club in London looking for a hackney?"
     "Hush, you." Lord Maccon looked faintly offended, as though her statement were on doubt in his ability to protect her.

     The earl started to move forward and then stopped abruptly and looked down at her, not moving at all.
"Am I?"
     "Are you what?" She peeked at him through her tangled hair, pretending confusion. There was no possible way she was going to make it easy for him.
     "Your love?"
     "Well, you are a werewolf, Scottish, naked, and covered in blood, and I am still holding your hand."

     "Well," said Lord Akeldama, "this is a pretty kettle of fish. I think those miscreants have just ruined one of my best evening jackets. How very vexing. It is a particular favorite of mine. I am sorry to have drugged you inte this, my dear, almost as much as having dragged the evening jacket into it."

     Mrs. Loontwill nodded. "Quite right, my dear. Well, a parcel of scientists coming and going at all hours of the day and night will certainly lower the tenor of that neighborhood. I should think the duchess would be in a veritable fit over this occurence. I had intended to send round a thank-you card for last night's festivities. Now I think I might pay her a call in person this afternoon. As a concerned friend, I really ought to check on her emotional state."
     "How gastly for her," said Alexia, driven beyond endurance to comment. "People actually thinking, with their brains, and right next door. Oh, the travesty of it all."

Övrigt: Del ett av fem böcker. De nästa böckerna heter Changeless, Blameless, Heartless och Timeless. Soulless har dessutom blivit mangabok.

Jag blev inspirerad av:

• De fruktansvärt roliga karaktärerna
• Den härliga miljön i 1800-tals stil, med klänningar, parasoller och droskor.
• Det otroligt fantastiska språket och humorn.
• Vaxmannen!

Och nu tar vi några fan-bilder på mina favoritkaraktärer, så som de ser ut i mangaboken ;)













Ivy Hisselpenny

Professor Randolph Lyall

Veckans Topp Fem

Japp, då var det dags igen för Veckans Topp Fem, är ni inte glada? Det har gått lite dåligt med bloggningen på grund av stress och skola, etc, men nu så ska det förhoppningsvis bli lite bättre.

 

Hogwarts

Harry Potter- serien av J.K. Rowling

Om man inte tar med den då måste man väl vara helt sjuk i huvudet, eller? Jag skulle kunna offra ett finger för att gå på den skolan. För att ha alla fantastiska lektioner och åka till Hogsmeade och gå på trappor som flyttar på sig och vara i olika elevhem. Dessutom så bor de ju för sjutton i ett slott! Med tinnar och torn och fängelsehålor och gud vet vad. Jag slår vad om att mitt brev från Hogwarts bara är lite försenat. Det enda negativa jag kan hitta är att man måste ha skoluniform, blärk. Egentligen är ju det ganksa bra, så slipper man tävla om märkeskläder, etc. Men varför måste tjejer ha några jävla knästrumpor och kjolar, etc? Vad var det för idiot till engelsman som kom på den idéen? Jag tänker totalstrejka mot det. Men det kanske är värt det.

 

Half Blood Camp

Percy Jackson and the Lightning Thief av Rick Riordan

Nåja, det är väl inte riktigt en skola, mer som ett sommarläger, men jag tar med det iallafall (bara för att visa att jag gör som jag vill, mohaha!). För det första så finns det ju massor med halvgudar där, hur coolt är inte det? (vilket bevisar återigen hur lössläpta gudar är, suck) Och dessutom finns det ju massor med satyrer, alltså människor med getben, skoj va? Jag skulle nog antagligen reta ihjäl mig på Dianoysus (hur sjutton stavar man till det) men han verkar ändå åtminstone lite charmig, dessutom skulle jag verkligen vilja träffa en kentaur. Och så får man ju åtminstone ett bra friluftsliv, när man slåss med svärd, etc. Och skjuta med pilbåge, yey!

 

Jellicoe Internat

Jellicoe Road av Melina Marchetta

Jag blev totalförälskad i Jellicoe Road, och i skolan. Det är något hemskt gulligt med territoriekrig, eller hur? Och så har de elevhem, precis som i Harry Potter ;) och så är det inte så jobbigt nära stan, utan mer avskilt och inte massor med personer som snokar, etc. Man är helt för sig själv, det verkar vara fint väder för det mesta, fin natur, och så kan man slåss med kadetterna eller jellicarna om man har lust, hur kan man motstå det? Och det fina böneträdet, jag skulle verkligen vilja klättra upp i det och se om utsikten är så fantastisk som det låter.

 

School of America in Paris

Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins

Frankrike är ett väldigt överskattat land, iallafall enligt mig som varit där...hundrafemtioelva gånger, på ett ungefär. Dumma fransmän som håller på at köra på en, massor med folk, och fruktansvärt skräckinjagande lärare. Men när man läst Anna and the French Kiss blir man åter störtförälskad i romantikens stad- Paris (vad romantiken kommer ifrån är ett mysterium, det är en dåligt anledning att åka tid, för att uppleva romantik. Men de har ett väldigt bra glasställe där...). Och själva skolan verkar ju så mysig, precis som boken! När jag läste om deras matsal/cafeteria höll jag på att svimma. Dessutom får man croissanter till frukost, yey!

 

St Vladimirs Skola

Törst av Richelle Mead (Vampire Academy)

När jag skulle skriva om den sista skolan fick jag total idétorka. Min syster ville att jag skulle  ha med skolan i Vampire Academy, men jag har ju inte läst den, så det var totalt omöjligt. Men sen blev idétorkan för stark, så jag började helt enkelt impulsläsa boken, bara för att kunna göra klart inlägget. Jag har inte kommit särskilt långt, och lärarna verkar ju inte precis vara rena rama helgonen, men den har sin charm. Den liknar såklart House of Night (jag blandad alltid ihop dem innan jag läste House of Night, blä) eftersom det är en vampyrskola, men ändå. Och så verkar det åtminstone vara en relativt bra stämning i skolan, de försöker iallafall inte mörda varandra (än).



Day 11 Most handsome character OCH Day 19 Favourite Horocrux

Ja, hehe, jag kollade åp gamla inlägg och såg att jag GLÖMT dag 11 i 30 dagar om Harry Potter, så jag tar den nu tillsammans med dag 19.
Day 11 Most handsome Character:

Sirius, Cedric, Harry, Fred o George. Sirius verkar som en sån där typiskt snygg ungkarl, dessutom har han så snällt utseende (iallafall i mina tankar) så det blir ett plus.
Allvarligt, på själva namnet Cedric så hör man ju att han är en sån äckligt snygg kille. Cerdic låter så snobbigt (ursäkta till alla som heter Cedric).
Och Harry verkar ju liksom söt på ett rufsigt och blygt sätt, om ni förstår vad jag menar.
Ja, hehe, nu blir det nästan så att jag tar med Fred ooch George varje gång, men hur kan man låta bli? Dessutom är jag riktigt avundsjuk på alla med naturligt rött hår, även om set antagligen inte skulle passa på mig.

Day 19 Favourite Horocrux:
Voldermorts dagbok. För det första älskar jag såna där nötta gamla böcker med gula sidor, dessutom är det ju så häftigt att Harry kunde kommunicera med honom, typ, genom att skriva i boken. Och att han förflyttades i tiden, etc.

Lista: De 100 mest populära ungdomsböckerna enligt världen

Ja, flera har lagt in den på sin blogg, men jag har tänkt "Äh, vad tråkigt", men nu gör jag det iallafall, är jag inte hemsk ;) Iallafall, varning för att jag kommer ha läst pinsamt få av dem, men jaja. Här kommer min förklaring för de skojiga färgerna på texten:

Grön text: Passar helt klart på listan!
Blå text: Nja, den kan väl vara med, har inget emot det, men det finns andra som är bättre.
Röd text: Ehh...det dåligaste skämtet sen jag syrran tände eld på grannen (om hon nånsin skulle göra det).
Rosa text: Hehe, har inte läst...

Okej? Då börjar vi!

1. Harry Potter (series), by J.K. Rowling

2. The Hunger Games (series), by Suzanne Collins

3. To Kill a Mockingbird, by Harper Lee

4. The Fault in Our Stars, by John Green

5. The Hobbit, by J.R.R. Tolkien

6. The Catcher in the Rye, by J.D. Salinger

7. The Lord of the Rings (series), by J.R.R. Tolkien

8. Fahrenheit 451, by Ray Bradbury

9. Looking for Alaska, by John Green

10. The Book Thief, by Markus Zusak

11. The Giver (series), by Lois Lowry

12. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (series), by Douglas Adams

13. The Outsiders, by S.E. Hinton

14. Anne of Green Gables (series), by Lucy Maud Montgomery

15. His Dark Materials (series), by Philip Pullman

16. The Perks of Being a Wallflower, by Stephen Chbosky

17. The Princess Bride, by William Golding

18. Lord of the Flies, by William Golding

19. Divergent (series), by Veronica Roth

20. Paper Towns, by John Green

21. The Mortal Instruments (series), by Cassandra Clare

22. An Abundance of Katherines, by John Green

23. Flowers for Algernon, by Daniel Keyes

24. Thirteen Reasons Why, by Jay Asher

25. The Curious Incident of the Dog in the Night-Time, by Mark Haddon

26. Speak, by Laurie Halse Anderson

27. Twilight (series), by Stephenie Meyer

28. Uglies (series), by Scott Westerfeld

29. The Infernal Devices (series), by Cassandra Clare

30. Tuck Everlasting, by Natalie Babbitt

31. The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian, by Sherman Alexie

32. The Sisterhood of the Traveling Pants (series), by Anne Brashares

33. The Call of the Wild, by Jack London

34. Will Grayson, Will Grayson, by John Green, David Levithan

35. Go Ask Alice, by Anonymous

36. Howl's Moving Castle, by Diana Wynne Jones

37. Stargirl, by Jerry Spinelli

38. A Separate Peace, by John Knowles

39. Vampire Academy (series), by Richelle Mead

40. Abhorsen Trilogy / Old Kingdom Trilogy (series), by Garth Nix

41. Dune, by Frank Herbert

42. Discworld / Tiffany Aching (series, by Terry Pratchett

43. My Sister's Keeper, by Jodi Picoult

44. The Dark is Rising (series), by Susan Cooper

45. Graceling (series), Kristin Cashore

46. Forever..., by Judy Blume

47. Earthsea (series), by Ursula K. Le Guin

48. Inheritance Cycle (series), by Christopher Paolini

49. The Princess Diaries (series), by Meg Cabot

50. The Song of the Lioness (series), by Tamora Pierce

51. Treasure Island, by Robert Louis Stevenson

52. Delirium (series), by Lauren Oliver

53. Anna and the French Kiss, by Stephanie Perkins

54. Hush, Hush Saga (series), by Becca Fitzpatrick

55. 13 Little Blue Envelopes, by Maureen Johnson

56. It's Kind of a Funny Story, by Ned Vizzini

57. The Gemma Doyle Trilogy (series), by Libba Bray

58. Miss Peregrine's Home for Peculiar Children, by Ransom Riggs

59. The House on Mango Street, by Sandra Cisneros

60. Something Wicked This Way Comes, by Ray Bradbury

61. The Chocolate War, by Robert Cormier

62. Just Listen, by Sarah Dessen

63. A Ring of Endless Light, by Madeleine L'Engle

64. The Truth About Forever, by Sarah Dessen

65. The Bartimaeus Trilogy (series), by Jonathan Stroud

66. Bloodlines (series), by Richelle Mead

67. Fallen (series), by Lauren Kate

68. House of Night (series), by P.C. Cast, Kristin Cast

69. I Capture the Castle, by Dodie Smith

70. Nick & Norah's Infinite Playlsit, by Rachel Cohn, David Levithan

71. Before I Fall, by Lauren Oliver

72. Unwind, by Neal Shusterman

73. The Last Unicorn, by Peter S. Beagle

74. The Maze Runner Trilogy (series), by James Dashner

75. If I Stay, by Gayle Forman

76. The Blue Sword, by Robin McKinley

77. Crank (series), by Ellen Hopkins

78. Matched (series), by Allie Condie

79. Gallagher Girls (series), by Ally Carter

80. The Goose Girl, by Shannon Hale

81. Daughter of the Lioness / Tricksters (series), by Tamora Pierce

82. I Am the Messenger, by Markus Zusak

83. The Immortals (series), by Tamora Pierce

84. The Enchanted Forest Chronicles (series), by Patricia C. Wrede

85. Chaos Walking (series), by Patrick Ness

86. Circle of Magic (series), by Tamora Pierce

87. Daughter of Smoke & Bone, by Laini Taylor

88. Feed, by M.T. Anderson

89. Weetzie Bat (series), by Francesca Lia Block

90. Along for the Ride, by Sarah Dessen

91. Confessions of Georgia Nicolson (series), by Louise Rennison

92. Leviathan (series), by Scott Westerfeld

93. The House of the Scorpion, by Scott Westerfeld

94. The Chronicles of Chrestomanci (series), by Diana Wynne Jones

95. The Lullaby, by Sarah Dessen

96. Gone (series), by Michael Grant

97. The Shiver Trilogy (series), by Maggie Stiefvater

98. The Hero and the Crown, by Robin McKinley

99. Wintergirls, by Laurie Halse Anderson

100. Betsy-Tacy Books (series), by Maud Hart Lovelace

Ja, hehe, det var ju imponerande många böcker jag läst, hähä. 18/100, imponerande, eller hur? Jag fattar verkligen inte hur House of Night över huvud taget kom med, de är ju pissdåliga. Tamora Pierces böcker borde absolut vart högre upp, och TMI och Anna and the French Kiss. Jag vill verkligen läsa The Princess Bride, filmen är ju helt fantastisk, så jag måste verkligen skaffa boken! Okej, det finns ganska många här jag vill ha, men mitt liv är ju långt, så det finns väl tid till det.

Teaser Tuesday #1

Jaha, dags för Teaser Tuesday, alltså ;) För er som inte vet vad det är så går det ut på att man varje tisdag bläddrar till en slumpmässig sida i den boken man läser, och skriver ner ett stycke ur boken, men det får inte innehålla spoilers.
Okej, den här gången blir det ur Soulless av Gail Carriger (Trumvirvel!)
Tadaa:
     Professor Lyall, nearly to the point of utter exhaustion, made his way haltingly to the door.
     The hugely muscled young man looked like he would prefer to simply pick the Beta up and carry him out of the street, relieving the werewolf of his obvious distress. But, showing that he did indeed have experience working with the supernatural set, he respected his superior's pride and did not even try to assist him with an arm.
(s. 182)

En sån dag man fan inte orkar någonting

Som de flesta i Sverige så börjar den fördömda skolan imorgon (om ni i Lux retar mig slår jag in tänderna på er) vilket innebär ny klass, nya regler, nya betygsättningar (varför måste det vara bokstäver? I Lux var det mycket enklare, man kunde få 1-10, om det var under 6 fick man underkänt, enkelt! Men NU är A-F, MYCKET mer komplicerat, usch) och nya lektioner (man har inte träslöjd, syslöjd, samhällskunskap eller hemkunskap i Lux) och vet inte om jag orkar det.
Och det här är en sån dag man varken orkar läsa, blogga (?), äta, se på film, spela gitarr, eller någonting. Det enda man orkar är att vara deprimerad över skolan.
Nåja, nu ska jag inte ge er negativa vibbar, strunta bara i det jag skrivit. Jag ska ända göra min första Teaser Tuesday, så då får ag väl något att göra.

Day 18 Favorite unforgivable curse.

Imperio. Då kan jag få folk att göra precis som jag vill, MOHAHA! Dessutom är det nog den mest icke-smärtsamma förbannelsen (ALLA vet ju att jag AVSKYR våld).
Ja, det var nog det jag ville säga.

Engelska sjukan

För er som gått i Europeiska skolan i Lux sen ettan och gått på engelska 45 minuter VARJE dag i sex år, så vet ni vad jag pratar om när jag säger Engelska sjukan. Och då menar jag inte att man får rödvita bölder som ser ut som englands flagga eller att man plötsligt lär sig hela "God save the queen" utantill.
Detta är en språk och skrivsyndrom.
I engelska så skriver man tillexempel stor bokstav på alla veckodagar och månader, osv. Men inte i svenska, och det smittar av sig. Så här blir det när jag skriver: "...igår, Tisdagen *NEJNEJNEJ, SUDDA SUDDA!* ...igår, tisdagen den 24 Maj *NEJ! vad är det med mig?*...igår, tisdagen den 24 maj". etc.
Och så börjar man säga "Hej, vill du komma och joina oss?" istället för "Hej, vill du ansluta dig till oss". Fast man gör väl så i Sverige också, antar jag ;)
Har absolut ingen aning varför jag skriver det här, men jag har så tråkigt, så NÅGOT måste jag väl göra?

Veckans Topp Fem

Eftersom jag 1. Har panikångest inför skolstarten 2. Har Mycket Mycket Tråkigt 3. Tycker det verkar skoj, så ska börja med en ny grej. Flera har redan gjort olika varianter, så nu ska jag okcså börja (yey). Den kallas Veckans Top Fem, vilket betyder att jag en gång varje vecka (vi säger varje...söndag) så gör jag ett inlägg där jag visar mina topp fem av...någonting, det kan vara allt från bokkaraktärer till filmer, men antagligen för det mesta om något med böcker. Nåja, ni behöver inte gilla det, jag gör det mest för min egen skull.
Jag börjar redan nu, jag behöver något att göra ;)

Lucien

Darkside-serien av Tom Becker

Jag gillar verkligen smarta skurkar, och hur kan man låta bli att älska och hata honom samtidigt när han kan förvandla sg till ett monster med näbb och vingar? Han är inte så hysterisk och jobbig som andra skurkar, utan mer lugn och oberäknelig. När jag läste om honom för första gången fastnade jag direkt.

 

 

Cersei Lannister

A Game of Thrones av George R.R. Martin

Hon räknas väl som skurk? ja, såklart hon gör, hon är ju iallafall mer ond än god.

Hon är nog den kvinnliga skurk jag gillar mest. Hon är inte lika beräknelig och hysterisk som tillexempel Bellatrix Lestrange. Hon bygger upp en fasad så alla tror att hon är jättesnäll, fast hon bara väntar på att slå till. I hela boken höjde hon nog aldrig egentligen rösten, men hon är mer effektfull än en armé med skrikande människor.

 

 

Basta

Bläckhjärta av Cornelia Funke

Okej, han kanske är lite hysterisk, men inte mycket, men jag gillar honom. Filmversionen av honom var ett totalt fiasko. Han skulle vara smal, blond och med vit kostym med en röd ros i knapphålet, och hur ser han ut i filmen? Jo, han är tjock, svarthårig, Elvis-frisyr, svart läderjacka och dessutom en jävla pizzamustasch!

Iallafall. Han passar så bra som skurk. Ond, men man kan inte låta bli att tycka lite synd om honom., iallafall ibland.

Drake

Gone av Michael Grant

Jag sa aldrig att jag skulle gilla dem, utan om de är bra skurkar eller ej. Och jag har nog aldrig stött på en mer ond, hemsk, elak, sadistisk, hemsk och skurkaktig person som Drake. Och inte blir det bättre av att han får en piskarm. Han skrämmer verkligen mig, jag är nog mer rädd för honom än jag skulle varit för tillexempel Lucien om de funnits på riktigt. Han har inte ett enda uns godhet i sig, urk...


Aro
Twilight-serien
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom...han är så...omänsklig? Han är inte en sån som skrattar maniskt. Ibland vet jag inte om jag tycker om han är liten snäll eller bara helt ond. Näää....lite snäll är han väl? Han är helt enkelt...Aro. Och så är han så rolig ("oh, I DO love Happy Endings, they're so...unusual") och verkar nästan snäll på utsidan. Det är så svårt att beskriva honom...



Day 17 Favorite animagus.

Hmm...Jag gillar McGonogalls väldigt mycket, eftersom jag älskar katter ;) Dessutom är det väldigt praktiskt, det finns gott om dem och de kan smälta in i princip var som helst, och de är smidiga, kan klättra i träd, snabba, etc. Det mest användbara djuret, helt enkelt ;)

Day 16 Favorite Hogwarts house.

Ravenclaw! De är kända för att vara smarta, och jag älskar Ravena Ravenclaw, och så är ju namnet fantastiskt! Korpklo, hur coolt är inte det? Konstigt att inte Hermione hamnade i Ravenclaw...

Bloggtips!

Hör upp, mina goda vänner, kamrater och öm...det var inget.
Iallafall, hör upp allihopa! Jag har något Mycket Viktigt att berätta! Min lilla syrra (markera att det är mellanrum mellan lilla och syrra, så det betyder INTE att hon är min lillasyrra (vi är faktiskt tvillingar, SLÅ DET!) utan helt enkelt min lilla syrra, för hon är så liten, iallafall om man jämför hennes IQ med min...)
Okej, låt oss komma till saken, hon har skaffat en bokblogg! Här hittar ni bloggen! Hon har inte skrivit så mycket än, för hon skapade den för exakt en minut sen, men den kommer säkert bli jättebra!
Hennes blogg heter Nightingale, bra namn va?

Day 15 Favorite Tri-Wizard Tournament challenge.

Ja, då har man ju tre olika att välja mellan. Jag ska försöka tänka vilken JAG skulle gilla bäst. Labyrinten blir det iallafall inte, jag skulle helt klart få panik. Jag skulle f¨å klaustrofobi, och dessutom förstörde de ju den fina Quidditch-planen! Undervattensdelen är nog inte heller min grej, eftersom jag är så rädd man kan bli för hajar och andra läskiga undervattensdjur.
Så de får bli drakarna ;) Jag älskar ju drakar, och då får man vara ute i friska luften, och så är det väldigt bestämda regler: Ta ägget. Inga undanflykter och jobbiga detaljer, bara en enda enkel instruktion.

Fast så där nära vill jag nog inte att den ska komma...

Jellicoe Road

Jag har bara en sak att säga: LÄS DEN!
Av Melina Marchetta
Titel: Jellicoe Road
Original titel: On the Jellicoe Road
Serie: -
Utgiven: 2006
Sidor: 351
Språk: Svenska
Förlag: X Publishing
Första Meningen: Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö.

Taylors mamma lämnade henne på 7-eleven när Taylor var elva år. Hon hade antagligen fått stanna där och leva som ett gatubarn och sen svälta ihjäl, om inte Hannah hade kommit och bestämt sig för att ta hand om henne.
Hela sitt liv har Taylor flyttat från ett ställe till ett annat, fått byta namn jämt och ständigt eftersom hennes mamma alltid sagt att det var någon efter dem. Men så kom Hannah, och Taylor fick de närmsta hon någonsin kommit ett hem. På Jellicoe Road.
Detta var sex år sen, och Talor har gått hela sitt liv och blivit uppväxt på Jellicoe internatskola. Hon är nog den som varit där längst av alla.
I skolan utkämpas en ständig maktkamp om territorium. Och när kadetterna kommer dit på sommarn, börjar kriget på allvar. Kampen är mellan kadetterna, jellisarna från stan, och de i Jellicoe internatskola. Kriget har pågått ända sen några ungar kom på den fantastiska idéen för flera år sen.
Detta året blir Taylor utvald till Makthavare, alltså den som bestämmer och sköter förhandlingarna med jellisarna och kadetterna, etc. Detta uppskattas kanske inte särskilt mycket av resten, men det är tillräckligt många som står ut med det så hon inte får sparken.
När kadetterna kommer till sommarn finns deras ledare Jonah Griggs med. Killen som Taylor träffade på tågstationen då hon rymt för att hitta sin mamma, och som slog följe med henne. Och som sen ångrade sig och ringde skolan som kom och hämtade dem när hon var så nära sitt mål. Sen dess har hon aldrig förlåtit honom.
Maktkampen kan börja.
Men när Hannah, som tagit hand om henne och är det närmsta Taylor kan komma till familj, plötsligt försvinner, inser Taylor att allt kanske inte är som det verkar.
Saker som funnits gömda dyker plötsligt återigen upp till ytan, och varje ledtråd leder bara till ännu mer frågor som kräver svar.
Fem ungdomar som levde för flera år sen, med ett band starkare än man kan tänka sig, vars berättelse åter kommer upp igen.
Taylor försöker pussla ihop det förflutna med nutiden, med pojken i hennes drömmar och Eremiten som viskade något i hennes öra innan han sköt sig själv. Men om hon får reda på allt, kommer det verkligen vara som hon tänkt sig?
____________________________________________________________________________________

Jag är stum. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Om jag skulle försöka berätta om boken så som jag vill skulle ni antagligen hitta mig fnissande som en idiot, eller gråtandes.
Men jag ska åtminstone försöka. Till att börja med kan vi väl säga att det nog var en av de bästa böckerna jag läst. Kanske rentav den bästa?

De flesta som läst boken skriver att de blev ganska förvirrade i början, och med kursiva texten som kom lite då och då. Jag var kanske inget undantag, men jag fattade det där med den kursiva texten ganska fort, jag har läst många böcker med två parallella historier, Spelkortsmysteriet tillexempel.  När man läste delarna ur hannahs manuskript visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Deras vänskap är så vacker att den inte finns. Och bandet de har till varandra. Och att allt bara förstörs. Det var vid de tillfällena jag var nära att börja gråta.

Mina känslor åkte berg-och-dal bana under hela boken. Det kan vara för att jag på morgonen såg en komedi, sen såg en jättesorglig film (jag saknar dig) och sen såg en deckare, och som pricken över i:et så sträckläste jag den här på kvällen. Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Efter att ha skrattat ihjäl sig, varit nära till gråten, och fått se tre döda kroppar så tål man inte att läsa en sån här bra bok. Fördämningarna brast, kan man säga. Jag har aldrig varit så nära till gråten som när jag läste den här (jag har aldrig gråtit när jag läst en bok, vilket är lite konstigt. Inte en film heller, för den delen. Utom när jag såg Hair för första gången, fy fan vad jag grät. Och när jag såg på Spirit med en kompis...).

Karaktärerna är helt fantastiska. Och då menar jag verkligen fantastiska. Berättarrösten, Taylor, är så bra. De beskriver knappt hur hon ser ut. Jag vet inte ens vilken hårfärg hon har, men ändå som om jag känner henne bättre än vilken annan karaktär som helst. Det känns som om jag skulle kunna känna igen henne på gatan när som helst.
När det står i jag-person känns det ofta som om jaget talar till flera personer. Så världsomfattande. Som om den talar till hela världen, och inte bara den som läser boken just då. Men i den här boken är det nog den första gången det känts som om jag-personen talar till just mig och ingen annan. Är det knäppt? Inte för mig, för mig känns det här väldigt logiskt.

Den enda saken som är lite konstig och overkligt är att alla lärare och mattanter, etc, inte har någon aning om territoriekriget. Jag förstår verkligen inte hur de lyckats undanhålla det i, vad var det, 18 år? Och en sak som jag gillar är att de överhuvudtaget inte nämner någon lärare (utom Mr Palmer) eller annan arbetare på skolan i hela boken, utan att de totalt fokuserar på elevernas berättelse, och vad som händer utanför skolan.

Det är något symboliskt med just 7-eleven, eller hur? Att hon just lämnade taylor där. Och inte sa någonting, och inte lämnade en lapp. Om hon hade kramat om sin dotter och sagt något i stil med "Nu stannar du här, okej? Jag älskar dig, kommer snart tillbaka" och sen lämnat henne på trapan till ett hus med en lapp där det stod "Detta är min dotter, hon heter Taylor. Ta  hand om henne" så skulle det ju inte vara lika effektfullt, eller hur? Inte ens om hon hade lämnat henne på McDonalds skulle du blivit en lika stor effekt, iallafall enligt mig.

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men det orkar vi nog inte, iallafall inte jag. Men de som inte läser den här missar verkligen något. Jag fattar verkligen inte varför jag väntat så länge med boken, den var fantastisk, oförutsigbar, sorglig, rolig, ännu mer fantastisk, spännande, fascinerande, underbar, fantastisk igen, etc. Den är djup och inlevelsefull, och jag tycker synd om de som inte läst den. jag skulle kunna läsa den hur många gånger som helst utan att tröttna. Så vad väntar ni på? LÄS DEN!

Favoritkaraktär: Hjälp! Vill ni ha en lista? Nåja, Taylor är nog min favorit, men jag gillar egentligen alla andra också.
Citat: Snälla? Får jag skriva ner hela boken? Okej, det var inget. Jag har två stycken, det första är ganska långt och det andra innehåller lite spoiler, men bara lite.

"Vapenvila?" frågar jag.
Han tar min hand, men skakar den inte. Bara håller i den och så dunsar den ner på hans bröst där jag känner hans rusande hjärta. Jag vet inte hur vi ska ta oss ur situationen eller hur länge vi ska ligga så där, men det är något märkligt fridfullt med det hela, att ligga helt stilla under böneträdet.
"Kaffe?" ropar Santangelo ner till oss. Vi tittar upp, båda två. Han, Ben och Raffy hänger ut över kanten.
"Är det expresso?" frågar Anson Choi bakom oss.
"Precis nybryggt", svarar Ben. "Ni skulle se vilka resurser de har här uppe."
Anson Choi kastar en bedjande blick på Griggs.
"För en kopp kaffe är du beredd att fraternisera med fienden?" frågar Griggs föraktfullt.
"De har muffins också" säger jag. "Chocolate chip. Som hans mamma bakat."'
Griggs reser sig och räcker ut handen till mig.
"Vapenvila."

"Om du inte körde skulle jag kyssa sönder dig", säger jag.
Han svänger in till vägkanten och stannar tvärt.
"Jag kör inte."
Övrigt: Hittade inget särskilt.

Artemis Fowl

Vad gör man när sagoväsena inte är små gulliga tomtar som skuttar omkring, utan livsfarliga varelser beväpnade till tänderna?

Av Eoin Colfer
Titel: Artemis Fowl
Original titel: Artemis Fowl
Serie: Artemis Fowl?
Del: 1
Utgiven: 2001
Sidor: 250
Språk: Svenska
Förlag: Richters
Första Meningen: Hur ska man beskriva Artemis Fowl?

Artemis Fowl. En tolvårig pojke, men också ett geni och ett livsfarligt kriminellt underbarn. Och som flera andra kriminella genier är han ute efter det som alla andr vill ha- guld. Men inte vilket guld som helst, vätteguld.
Om någon börjar prata om vättar och pysslingar, så tror de flesta att personen i fråga är totalt tappad bakom en vagn och dum i huvudet, eller helt enkelt bara korkad, speciellt om man talar om en tolvårig pojke. Men Artemis Fowl vet vad som egentligen pågår, han har forskat hela sitt liv med att försöka ta reda på vad vättarna finns, och vad Boken finns.
Han har haft gott om tid att forska och leta i hela världen, och han har inga jobbiga föräldrar som tjatar om att han är en stygg pojke när han försöker utplåna balansen mellan vättarna+andra varelser och människorna. Hans pappa är puts väck sen länge, och hans mamma är i princip sinnessjuk.
Men han begår ett stort misstag när han kidnappar vätten Holly Short från organisationen PYSS. Det är från PYSSlingarna som alla människor fått den konstiga idéen att pysslingar är pyttesmå människor som hoppar omkring på blomblad och hjälper människor och har spetsiga skor, osv. Nej, PYSS står för Polisiära Yt-Spanings Sällskapet, och de är beväpnade till tänderna och är såna som hindrar att människorna över huvud taget får reda på vättarna+restens existens.
Iallafall, när han kidnappar Holly Short så blir hon inte lite förvånad när det inte verkar bättre än att Artemis vet i princip allt om vättarna, och Boken, etc.
I utbyte mot Holly kräver han massor med guld av vättarna. Vättarna underskattar honom såklart, vad kan en liten pojke göra? Med sina soldater och fantastiska teknologi borde det bli en lätt match. Men var de inte räknar med är att Artemis Fowl alltid ligger steget före, och tycks veta allt om deras teknologi. Dessutom har sin gigantiske livvakt Butler, som slår ner tio vättar på ett ögonblick.
Artemis sitter lugnt och bara väntar på att guldet ska forsa in, han har ju trots allt forskat om folkets regler och kultur väldigt länge. Men när Artemis tror att han har dem lindade runt sitt lillfinger, så slutar de plötsligt med att spela enligt reglerna...
__________________________________________________________________________________

Jag har försökt komma igenom den här boken flera gånger, men aldrig lyckats. Jag vet inte varför, men jag har tyckt den var ganska tråkig, men nu har jag äntligen lyckats!
Själva idéen med att sagoväsena inte är små gulliga husdjur kanske inte är särskilt originell, men jag gillar idéen.

Artemis, geniet, är nog en av de mest overkliga karaktärer som jag stött på. Och jag, som snart är tretton (mohaha!) blir riktigt avundsjuk på hans intellekt. En tolvåring kan helt enkelt inte vara så som han- äckligt smart och svinelak. Och Butler, som säkert är dubbelt så gammal, litar blint på Artemis Fowl och på att han ska klara dem ur all knipa. Han är så störig ibland, han går omkring och är supersmart, men känns som en gnällig unge innerst inne.

Det finns ganska mycket humor, men inte något som jag fäste mig särskilt vid. De roligaste delarna är med Root och Foaly, de är egentigen de enda som är sarkastiska på det sättet jag älskar. Och jag gillar verkligen Foaly, han är så rolig. Och han är den enda som kan reta Root utan att få sparken, vilket gör så han får oanade möjligheter...

Jag gillar Holly väldigt mycket, och tillsammans med Artemis är de ett ganska otippat team. Holly hamnar i trubbel i princip hela tiden (jag använder alldeles för mycket "i princip", har ni märkt det? Fy mig) men känns väldigt cool på ett sätt som jag gillar, och att hon är den första kvinnan inom PYSS gör ju inte saken sämre ;)

Boken var bättre än jag vntade mig, och i slutet blev det en riktig bladvändare. Jag tycker det borde hänt lite mer genom boken, det känns lite mer som en inledning för något Större och mer Storslaget i de andra böckerna. Jag vet inte rikitigt om jag ska ta mig tid att köpa resten, men aja, jag får väl se, om alla adra lovprisar de andra böckerna kanske jag slår till med ett inköp.

Favoritkarakär: Foaly och Root
Citat: -
Övrigt: Det är en jättelång serie, typ tio böcker. Den sista kom nyss ut.

Day 14 Favourite Bookcover

Tja, det finns ju ganska många olika omslag, iallafall mnst två till de svenska. Del två och del tre i min bokhylla har tillexempel helt andra omslag än resten.
Den här tycker jag om, jag har den med samma omslag fast på svenska, jag fattar inte varför det inte går att hitta böckerna på google...
Jag gillar omslaget för det passar så bra med boken, dessutom ser det väldigt häftigt ut. Det andra omslaget jag skulle vilja ha med är Fenixorden, för den är så himla snygg (den FINNS på svenska med detta omslaget, bara att jag inte hittat den...)

Tävling!

Här kan du vinna ett exemplar av "Att skriva med glädje" av Kim M. Kimselius, på hennes blogg!
(hon är jättebra, så var med! Eller förresten, bli inte det, då blir det större chans att jag vinner ;D Okej, nu var jag elak, förlåt)

Vilka som spelar vilka i The Mortal Instruments

Lily Collins spelar Clary Frey!

Jamie Campbell Bower spelar Jace Wayland

Jemima West spelar Isabelle Lightwood

Kevin Zegers spelar Alec Lightwood

Godfrey Gao spelar Magnus Bane

Robert Sheehan spelar Simon Lewis

Lena Headey spelar Jocelyn Fray

Aidan Turner spelar Luke Garroway

Nå, vad tycker ni? Passar de? Jag tycker de skulle passa väldigt bra, men vi får se när den går på bio.

Appropå bio, den kommer först ut Augusti 2013!!! Det är ju för sjutton ett helt år kvar! Fnys, hur lång tid måste det ta att göra en film?