Bree Tanners andra liv (kort recension)

20 Juli (Greklandläsningen 6)

Av Stephanie Meyer
Titel: Bree Tanners andra liv
Original Titel: The Short Second Life of Bree Tanner
Utgiven: 2010
Sidor: 166
Förlag: Ponto Pocket
Första Meningen: Rubriken stirrade på mig från den lilla tidningsautomaten: SEATTLE UNDER BELÄGRING - DÖDSSIFFRORNA STIGER IGEN.

(Spoilervarning för de som inte läst de tre första böckerna i Twilightserien)

Bree Tanner kan knappt minnas någonting från innan on blev vampyr. Ett liv utan superkänsliga sinnen, övernaturlig snabbhet och framför allt blod. Det varma, underbara blodet som rinner ner för hakan och samtidigt drar ut det sista andetaget ur människan hon dödat.
Ja, ett liv utan det finns inte, när hon tänker på livet innan Det är allt bara suddigt.
Bree Tanner tillhör den lilla gruppen med vampyrer i Seattle, ledda av den lite äldre (typ ett år gamla) vampyren Riley, och Henne. De aldrig fått träffa Henne. Men Riley säger att de måste göra som hon säger, annars...
Under en jaktdag, då Bree var och jagade, följde vampyren Diego med. Han var i princip Rileys närmsta man, och en av de äldsta vampyrerna, han kanske var 11 månader?
Men Diego verkar på något sätt annorlunda än de andra. Han är inte som idioterna i Raouls gäng. Han är faktiskt trevlig mot Bree. Först tror hon att han ska döda henne så fort hon säger något, som någon i Raouls gäng skulle gjort. men sen inser hon att han faktiskt bara vill prata lite. Han blir det närmsta Bree någonsin haft som vän.
De kommer fram till att det är något skumt med Riley och Henne. Varför gör de egentligen massor med vampyrer, varför behöver de dem? Var är det för konstiga snubbar i svart som besöker Henne och Riley, som till och med de verkar rädda för?
________________________________________________________________________________

Jag var först lite osäker på om jag skulle läsa den här eller inte, eftersom jag vet hur den slutar. Men jag ville så gärna få reda lite mer om henne så jag läste den iallafall.

Hon var faktiskt inte alls som jag trodde hon skulle vara. Jag trodde hon skulle vara mycket mer hysterisk och jobbig, men det var hon inte alls. Hon verkar ju mycket snällare, smartare och roligare än vad jag fick intrycket av. Tillexempel när (liten spoilervarning) Volturi ska döda henne, alldeles i slutet, då trodde jag hon skulle bli helt hysterisk och skrika jättehögt och försöka springa sin väg, eller något. Men hon var alldeles lugn och tog det förvånansvärt bra. Hon bara stänger ögonen, och det är det sista man får se av henne. (slut på spoiler)

Den roligaste delen var när Diego och Bree pratade, de var så roliga. Det var också roligt när familjen Cullen kom med, så man fick se hur de var från en annans synpunkt än Bellas.
Men boken var väldigt bra, passar till de som gillade Bree och vill veta lite mer om henne.
Fast det hade ju vart roligt om berättelsen börjat innan hon blev vampyr, så man fick se hur hon hade det innan. Ioförsig så berättade hon lite kort om det, men ändå.


Bree som hon ser ut i filmen