Diamantsvärdet och Träsvärdet 2

23 Juli (Greklandläsningen 8)

Av Nick Perumov
Titel: Diamantsvärdet och Träsvärdet 2
Original Titel: Алмазный меч Деревянный меч
Serie: Svärdets väktare
Del: 2
Utgiven: 2002
Sidor: 464
Förlag: Ersatz
Första Meningen: "Han har flytt! Han har kommit undan! Och jag som låt honom gå mig ur händerna, min gamla toka!"

Spoilervarning för de som inte har läst Diamantsvärdet och Träsvärdet 1!!

Kejsardömet Melin ligger i kris, lugnt sagt. Det är väldigt nära att det blir inbördeskrig, kejsarens soldater och magikerna i Regnbågen slåss och det blir värsta blodbadet.
Dankern Agatha har blivit utsänd av Regnbågen (mot sin vilja) att döda Dödsregents herre, inte en särskilt lätt uppgift, med tanke på att han; för det första, är typ tio meter. För det andra, är Dödsregnets herre, regnet som skulle få henne bli dödad, eller något värre, på fläcken.
Lönnmördaren Kerr, eller som han kallas för det mesta; Fess, från Grå Förbundet har stannat hos stridsmagikern Klara Kummel i Dalen där han får vård efter att ha blivit skadad, men han tröttnar på att sitta och göra ingenting, och sticker i alla hemlighet där ifrån, till Klaras förargelse. Han blir minst sagt chockad när flera städer står i lågor. Och det dyker dessutom upp märkliga bockfotade varelserch varelser som ser lite ut som flygande rockor.
Gnomen Sidri ger sig iväg för att hitta sitt folk, och för att ge dem en av de farligste och mäktigaste vapnet i historien- Diamantsvärdet. Med det kan gnomerna äntligen starta krig mot dessa hemska människor, och ta över världen. Men först måste han ta sig ut ur de förbannade tunnlarna, men det får bli efter Dödsregnet dragit förbi.
Trollkvinnan Tavi, som också helt blind av mörkret kryper fram i mörka gångar, försöker hitta ut. Hon har ingen aning om vilken tid eller dag det är, om Dödsregnet fortfarande är kvar eller om det dragit förbi. Hon känner sig tvungen att hitta hennes vän (som varit som en bror för henne) den friborne Khal-Drogos kropp, och ge honom en riktig begravning, bara tanken på att han ska ligga där och ruttna och aldrig finna frid får henne att må illa. Och samtidigt undrar hon var sjutton har Sidri tagit vägen efter att ha försvunnit i striden mot den okända men farlige fienden.
Mannen i fängelsehålorna, som ser allt som händer, kan inte låta bli att hjälpa Tavi lite då och då, samtidigt som han försöker komma på ett sätt att rymma från de bockfotade han är inspärrade hos.
Kriget fortsätter, den unge kejsaren slåss outtröttligt mot magikerna i Regnbågen. Flera städer brinner ner till grunden, och tusentals oskyldiga invånare slaktas. Och hur kommer allting gå om de dessutom möts av gnomernas armé, med diamantsvärdet i täten? Och samtidigt, någonstans, så vilar Diamantsvärdets tvilling, dankernas Träsvärd, och bara väntar på att en speciell danker ska lyfta upp det och leda dankerna i en ny strid, då de kan ta tillbaka allt de förlorat till människorna, och i det kriget skonas ingen.
_______________________________________________________________________________

Eftersom det var ganska längesen jag läste ettan, nästan exakt ett år sen faktiskt, så trodde jag att jag skulle bli helt förvirrad och antagligen blivit tvungen att läsa om del ett. Men som tur var så fanns det en väldigt bra sammanfattning av ettan på första sidan. Den innehöll allt som hade hänt, men ändå lagom långt så de inte nämnde alla detaljer.

Det är en väldigt häftig värld han har byggt upp, med massor med varelser som jag aldrig hört talas om, som danker och friborna. Jag gillar verkligen de friborna, de påminner mig lite om alver. Och dankerna är väldigt coola, med sina svarta irisar och svarta hår. Och dödsregnet, jag menar, varör kom inte jag på det? Väldigt häftig idé att dödsregnet kommer typ en gång i månaden (det kan lika gärna vara en gång om året, jag är inte säker) och att det är så farligt, och inte något de kan kontrollera.

Min favoritkaraktär är Fess, det är något häftigt och speciellt med lönnmördare. Varenda bok med lönnmördare känns som ett måste ;) Jag är inte säker på varför jag gillar just honom, men han är rolig och intressant som person. Och att resten av serien kommer handla mest om honom sitter ju inte helt fel ;)

Fast ibland så blev det lite väl blodigt. Striderna var egentligen inga strider, folk slaktades, är en bättre värdering. Och författaren beskriver alla sätt folk torteras och dör på ett så målande sätt att man nästan mår illa. Det kunde funnits åtminstone en scen då det inte ingick en strid. För, allvarligt, man vill inte riktigt veta att någon är kapabel att "skära upp magen och rulla upp dina inälvor på en pinne, men kasta en förtrollning så du inte kan du av det". Så skrev de, och jag vet inte riktigt om det är de alla vill höra. Jag trodde att jag skulle drömma mardrömmar O.o

Och så vill jag bara säga att just den boken jag läste var i väldigt dålig kvalité. Den bokstavligt talat föll ihop. Nu finns den i fyra delar; omslaget, första halvan, andra halvan och de sista fem sidorna för sig. Och jag har inte varit "våldsam" mot boken, så det måste vara kvalitén. Fast jag tvivlar på att alla böckerna är det.

Sammanfattning: Boken var väldigt bra, det var en häftig värld men med kanske lite för mycket strider och blod. Och jag vill fortafarande läsa resten av böckerna.