Starcross

För någon som slått ner flera gigantiska vita spindlar utan större obehagligheter, borde väl några hattar inte vara något problem. Eller?
(kort recension)
Av Philip Reeve
Titel: Starcross
Original titel: Starcross
Serie: Har inget speciellt namn
Del: 2
Utgiven: 2007
Sidor: 362
Språk: Svenska
Förlag: Bantam Books
Första Meningen: Det stora hotellet på Starcross sover lugnt i natten under en himmel översållad med stjärnor.

Varning för spoilers för de som inte läst del ett, Larklight!!

Efter att Art Mumbey med familj och med hjälp av Jack Havocks besättning lyckades få de vita gigantiska spindlarna ur vägen, så borde de verkligen förtjäna semester. Jack är ute på rymdhaven och på farliga uppdrag ända sen han bestämde sig för att lämna pirateriet och övergå till att bli agent i brittiska underättelsetjänsten. Stackars Myrtle är helt förtvivlad på grund av att Jack inte svarat på hennes brev, inte en enda, och alltså antagligen blivit förälskad i en annan tjej, vilket inte skulle förvåna Art, som själv inte kan fatta varför någon skulle bli kär i hans gnälliga storasyster.
Så när deras mamma får ett brev från någon som kallar sig Mr Titfer som erbjuder dem att komma till hans hotell Starcross, någonstans vid asteroidbältet vid Mars, eller nåt, är de inte sena med att tacka nej. Dessutom står det att Starcross erbjuder ett uppfriskande havsbad, hur nu det är möjligt i rymden.
Så när Art, Myrtle och deras mamma kommer till Starcross förväntar de sig en härlig semester. Tänk så fel man kan ha.
När de kommer dit är allt frid och fröjd, de andra gästerna verkar minst sagt excentriska. Tillexempel den vackra fröken Delphine Beauregard, som sitter i rullstol, eller Professor Ferny, en framstående professor som ser ut som en svamp.
Starcross är väldigt ståtligt, men det är något som inte stämmer. Det verkar som om någon försöker sabotera hela vistelsen, Kvarför finn det tillexempel två förvandlingsträd, som nyss blivit förvandlade, på Starcross? Och vad är det för något som är litet, svart, och säger "Moob" mitt i natten? (det är ingen gåta) Och vad sjutton har alla hattar med det här att göra?
_____________________________________________________________________
Philip Reeve har gjort det igen! Hurraa! Ännu en superbok av Philip, yey!
Efter första boken brukar ju det bara bli sämre (eller inte sämre, men första boken är för det mesta den bästa), men den här gången måste jag faktiskt erkänna att den här boken nog är bättre än den första. Jag älskar verkligen idén med alla hattar (jag är lite av en hattoman, tyvärr, jag älskar hattar, speciellt höga svarta som de hade på 1800 talet), och med mooberna. De påminer mig om de små svarta varelserna i den där serien av Tamora Pierce, men jaja, det är inte det jag vill säga.

Alla roliga karaktärer från första boken kommer med i den här, plus massor med andra, nya karaktärer! Tillexempel threlerna och Mrs Spinnaker, som faktiskt verkar riktigt festlig (hur kan man inte gilla någon som sjunger även fast man håller på att dö? Det tycker iallafall jag är festligt)

Språket är precis som i förra boken jätteroligt, den brittiskt patriotiska andan hålls kvar ända in i denna bok. När de tjatar om det brittiska imperiet och om hur fantastiska britterna är när de lyckades bo i rymden, osv. En perfekt bok om man vill skratta mycket, passar perfekt om man känner sig deppig. För övrigt, till språket, miljön och skrivsättet, är den likadan som larklight, så för lite mer ingående detaljer kan ni läsa min recension av Larklight, om ni vill ;)

Boken rekommenderas varmt!

Favoritkaraktär: Jack, kanske?
Citat: Jag minns att jag var mycket bekymrad över att behöva komma med samma dåliga nyhet under våra tidigare äventyr, när jag trodde Myrtle hade blivit uppäten av vita spindlar. Någon gång när jag har gott om tid måste jag hitta på ett passande sätt att uttrycka det och sedan skriva ner det på en lapp och alltid ha i fickan på min Norfolk-jacka så att jag åtminstone har ett orosmoment mindre när vi befinner oss i dödlig fara. Jag kan tänka mig något som detta skulle passa: Käraste mamma/pappa (stryk det som inte är lämpligt), jag är fruktansvärt ledsen att berätta för er att Myrtle har blivit uppäten/sprängts i luften/försvunnit i det svarta tomrummet mellan planeterna/annat. Men sörj inte, för hon behövde inte lida/förtjänade det/har gått vidare till en Bättre Ställe etc etc.
Övrigt: Del tre heter Mothstorm. Illustratören har bland annat illustrerat böcker till J.R.R. Tolkien, Ursula le Guin, etc.